torsdag 30 mars 2017

Helgfrågan v. 13

Mias bokhörna arrangerar Helgfrågan:
"Har du någon form av läsplanering?
Är det viktigt med en planering?"

Om man studerar (ett ganska bra tag sedan) är det naturligtvis viktigt med läsplanering, men jag förmodar att man här inte menar läromedel och studentlitteratur. För böcker i avkopplingssyfte, kanske ett specialintresse för något att lära sig mer om, eller något annat som man finner spännande för ro skull, finns för mig ingen läsplanering och har aldrig funnits.

Alltför mycket är ändå så oförutsägbart, så planering för den typen av läsning känns då ganska bortslösad tid för min del, dessutom kan det orsaka onödig stress, och extra sån är ovälkommen.

Sedan bokbloggandet startade och recensionsexemplaren började droppa in, har andra böcker lagts åt sidan vid dessa uppskattade tillfällen. Då just recensionsexemplar kommit till mig har de alltid prioriterats. Men just det handlar ju inte om planering utan prioritering. Beställer aldrig recensionsexemplar utan tackar ja till sådant jag blir erbjuden och finner intresse för (böcker av romandebutanter kan göra mig speciellt intresserad av just recex, så roligt att få vara med på ett litet hörn då det gäller att lyfta fram nya förmågor!).

Spontanlånar gärna på biblioteket, och kan dessutom bli så galet inspirerad till att läsa vissa böcker som ni andra bokbloggare skriver om så jag bara måste läsa NU. En planering lär troligen på så vis inte alls fungera.

Sen kan man kanske ibland ha goda föresatser även vad gäller tänkt läsning av böcker. Men vart var det nu vägen ledde som var kantad av goda föresatser? Bäst att hoppa över föresatserna också, vid närmare eftertanke. 😌


(Helgfrågan och länkar till andras svar hittas till helgen här.)

onsdag 29 mars 2017

Kryddig Chai till Göteborg Noir



När det är gråkallt och snålblåst, när snöflingor åter börjar falla... blir det då strumpstickning eller bokfika med Konstnären av Diane Karlstrom & Magnus Carling. Klart det blir bokfika! 😍


Befinner mig då i ett alternativt Göteborg som jäser och pyser av korruption och kriminella gäng, där himlen är grå av förorenade utsläpp från kraftverk och luften illaluktande smutsig för jämnan. Det är en mörk plats där människorna inte längre tycks bry sig om framtiden. Hälsa, miljö- och klimatfrågor tycks inte längre viktigt, varken för gemene man, miljörörelse eller beslutsfattare...

...Och jag tänker på Trumps senaste vansinne att häva restriktionerna för amerikansk energi, man blir mörkrädd. Noir i fiktionen idag, noir i verkligheten i morgon, vem vet? Hoppas vi aldrig slutar bry oss! Men kom visst ifrån ämnet, tar upp min läsplatta igen och läser (ung. sid. 50 för e-bok):

  "«Vad vill du?» sade John och upptäckte att han fortfarande sluddrade. «Jag tänker inte låna dig en tagg om det är det du vill.»
  Pojken såg på honom med lugna, men sorgsna och allvarliga ögon. Han var klädd i mörkblå jeans, blå Tommy Hilfiger-jacka och röda Converse. Pojken var åtminstone ingen uteliggare, det var ett som var säkert.
  «Jag vill inte ha någon tagg», sade pojken.
  «Nähä. Jag har inga pengar heller och du får inte låna min nalle för att ringa din farsa, eller vad du nu vill.»
 «Nalle?»
 «Ja, vad fan … Mobil.» John försökte komma på när man slutat säga nalle om mobilen, men misslyckades. «Vad gör du ute så här sent?»
  Pojken svarade inte. Istället såg han sig omkring, innan han böjde sig fram. Han var en halvmeter kortare och såg upp i Johns ansikte. Pojkens blick var fast och stadig när han noga granskade John.
  «Är det du som är John?» sade han. «John Romeo?»
  John tog ett steg åt sidan. Det hade han inte varit beredd på.
 «Hur vet du vad jag heter?»"


Om författarna (info hämtad från pressrelease) till den nystartade deckarserien om kriminalkommissarie John Romero:
"Diane Karlstrom föddes 1952 i Rockford USA. Hon flyttade samman med familjen till Sverige i slutet av 50-talet och bodde i Stockholm resp Skåne tills hon emigrerade till Kanada 2003, där hon nu bor samman med maken Michael i Edmonton. Yrkesmässigt debuterade Diane som sextonåring och hon har levt helt på sitt författarskap sedan 1983, då hon var verksam som serieskapare för bland annat Fantomen, Starlet, Tom&Jerry och Min Häst mfl, Goliat och en hel del andra serietidningar. Tillsammans med Carola Johnsson-Haglund, bildade hon författarteamet Saga Borg. De skrev ett trettiotal böcker ihop. De senaste åren har Diane skrivit böcker på egen hand under eget namn.

Magnus Carling är född 1973 och bosatt i Göteborg. Han är gift, har två barn och arbetar till vardags med informationssäkerhet. I början av år 2000 började han att skriva seriemanus, mycket tack vare den då nyfunna kontakten med Diane. Det blev främst seriemanus till Bamse och 91:an, men även till Lilla Fridolf och den numera nedlagda 113 Bom. Efter tiden med seriemanus gick Magnus över till att skriva artiklar på frilansbasis. Till dags dato har det blivit över 400 publicerade artiklar.

Diane och Magnus har skrivit den första berättelsen om John Romeo, och fler är på gång. Senare under 2017 kommer del två och i början av 2018 kommer del tre om John Romeo. "

måndag 27 mars 2017

Tematrio - Tid i titeln

Veckans tematrio presenteras som vanligt av Lyrans Noblesser:

"Berätta om tre romaner vars titel innehåller något som anspelar på tid!"

Svekens Tid: Vikingarnas färd från Norden till Miklagård. Baserat på verkliga händelser
av Leif Selander

När berättelsen tar sin början är året är 979 e.Kr och Markus 17 år värvas till viking på Björkö. Under fursten Vladimir (tronpretendent över Gårdarike) reser de över Varjagernas hav för att kämpa om makten mot Vladimirs äldre bror Jaropolk. Färden blir inledningen till bildandet av Väringagardet - romerska kejsarens personliga livvakt och elitgarde. Läs mer här.


4.50 från Paddington
av Agatha Christie

Mrs McGillicuddy råkar under en tågresa bli vittne till ett mord som inträffar på ett tåg som befinner sig på ett parallellt spår. När hon sen berättar om det inträffade vill ingen tro på henne, ingen utom hennes vän Miss Marple. Den äldre damen med fallenhet för detektivarbete klurar ut hur hon skall gå till väga för att finna sanningen bakom det som vännen bevittnat. Det är inte hon själv som tar sig an fältundersökningarna, utan hon anlitar en yngre förmåga, den försigkomna Lucy Eyelesbarrow med skarpt intellekt. Men Miss Maple står för själva tankearbetet såklart! Läs mer här.


22/11 1963
av Stephen King

Engelskläraren Jake Epping blir genom en god vän blir invigd i en mystisk sällsamhet. Genom ett kliv genom en dold port till det förflutna, tar man steget från år 2011 till exakt kl. 11.58 den 9 september år 1958, varje gång. Och varje gång, oavsett hur lång tid som spenderas där på andra sidan, har endast två minuter passerat år 2011 vid tillbakagång. Vad som manipulerats i historien vid det ena besöket, återställs (som det verkar) vid ett förnyat återinträde till samma tid, samma dag och samma år 1958. Jakes vän Al är döende och detta föranleder honom att låta Jake överta det uppdrag han ålagt sig, uppdraget att förhindra mordet på Kennedy i Dallas, den 22 november 1963. Men det förflutna strävar emot förändring, ju större förändring desto större svårigheter läggs i vägen för Jakes försök att åstadkomma en annan utveckling av historiens gång. Läs mer här.


Dagens bokpost: Konstnären


Konstnären av Diane Karlstrom & Magnus Carling


Första delen om Kriminalkommissarie John Romeo; "en ny deckarserie med en nypa övernaturlig twist", i kombination med; "Göteborg Noir".
Hur lockande låter inte det?!


Del av författarnas pressrelease:
"John Romeo är en kriminalkommissarie i ett alternativt Göteborg, en mörk stad där polisen kämpar mot korruption och kriminella gäng. Där svaveldoften från ofiltrerade kraftverk ligger tung och där blå himlar är lika sällsynt som empati. John Romeo har en underlig förmågan att som låter honom höra ekon av känslor, men den är sällan till någon hjälp - istället gör förmågan det svårare för honom att besöka mordplatser eller platser där många känslor har lagrats."

Boken är nyligen utgiven som e-bok och här i Bokhyllan lär recension komma inom kort, redan i ett huj slukat ett par kapitel och kan konstatera att jag är ohjälpligt fast. 😊

Beskrivning (hämtad från Adlibris):

"När en ung pojke hittas mördad tillsammans med sina föräldrar står det snart klart att dottern i familjen är försvunnen. Kriminalkommissarien John Romeo, som brottas med alkoholism och en underlig gåva som ibland låter honom uppfatta ekon av starka känslor, får reda ut morden samtidigt som han försöker hitta den unga kvinnan. Är hon inblandad i morden på sina föräldrar och hennes lillebror, eller är hon ytterligare ett offer?  Snart står han inför en värre motståndare än vad han någonsin träffat på i den korrumperade, smutsiga staden Göteborg.

Konstnären är den inledande delen i den första trilogin om John Romeo."


Tack för recex Magnus Carling!


söndag 26 mars 2017

En smakebit på søndag: Fienden bor inte under sängen

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker vi läser eller läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Tror det bestämt får bli en smakbit denna söndag, kommer nog att hoppa in och köra en sådan lite då och då emellanåt, istället för varje gång eller ingen gång. Läser bland annat nu en bok för unga vuxna, vilket jag ju normalt kanske inte alltid gör. Författaren är dessutom bokbloggare (syrlig.se), och det var på så vis jag fick upp ögonen för Fienden bor inte under sängen av Monika Orski. Boken var tillgänglig på bibliotek, så självklart blev det då ett lån! Läst fram till sidan 47, det blir just därifrån samt från föregående sida som smakbiten hämtas:

"Den kvällen låg hon i sin säng och hade svårt att somna.
- Nu kommer jag och tar dig!
Det var mammas röst. Riktigt varifrån den kom uppfattade hon inte, men den fanns definitivt någonstans i rummet. Ändå visste hon genast att mamma inte var där. På något sätt lyckades hennes röst vara närvarande helt på egen hand.
- Nu kommer jag och tar dig! ropade mammas röst igen, som om hon läste en saga om trollen.
Sedan var det någonting som rörde sig under sängen, någonting som försökte kravla fram under den. Klara hoppade till och satte sig upp med bankande hjärta. Blodet forsade fram så att det dånade i hennes tinningar. Hon drog efter andan, släppte ut en lång suck och försökte tala förstånd med sig själv. Det kunde inte vara någon där. Hon var ensam i rummet, och det kunde inte finnas någonting under sängen. Eftersom det inte kunde finnas något där, fanns det ingenting där. Det var enkel logik. Hon måste ha drömt. Hon tände lampan, tittade ned på golvet, och böjde sig till och med fram för att titta ordentligt under sängen. Nej, det var tomt så när som på en dammråtta. Självklart var det tomt. Klart att hon bara var fånig. En röst utan människa, det kunde inte vara någonting annat än en dröm. Det begrep hon nu när hon var riktigt vaken. Hon måste ha somnat till utan att märka det och drömt någonting riktigt skumt. Det var det hela.
Hon släckte ljuset, lade sig ned igen och lyssnade ut i mörkret."


Beskrivning hämtad från bokus:

"Klara har en mamma som är psykiskt sjuk.
Trots att hon har det bra med sin pappa kan
det vara ganska tungt. När Klara går första
året på gymnasiet har hon fått en ny god
vän och det mesta i livet känns bra.
Snart börjar det dock hända konstiga saker
omkring henne, och Klara får betydligt
värre bekymmer än mammans sjukdom att
tänka på."


Troligen en utmärkt bok att läsa för unga som t.ex. studerar en gymnasial vård- och omsorgsutbildning. Man får genom lättillgängligt och enkelt språk en insikt om sjukdomen (paranoid) schizofreni på ett troligen väldigt realistiskt sätt, fruktansvärt obehagligt och hemskt, visst! Men ändå lärorikt.

Läser nu för övrigt samtidigt Ubik av science fiction-författaren Philip K. Dick. Hans mest hyllade roman. Författaren lär ha haft just schizofreni, och man har det nu i åtanke när man läser boken. Science fiction är en för mig relativt nyupptäckt genre som uppskattas alltmer, för att man kan läsa in så mycket och för att det skapar så mycket tankestoff. Jon Krakauer verkar ha en annan åsikt om genren, för i Ett berg högre än Everest (också pågående läsning) kallar Krakauer bl.a thriller och science fiction för "enfaldiga, ytliga böcker", den typen av litteratur som håller intresset vid liv under situationer vilka trubbat av intellektet. Då ilsknade man förstås till när man läste det! 😠 Vad tycker ni, är science fiction och thrillers genrer för ett avtrubbat intellekt? Eller är det bara ett dummeligent påstående?

Kom visst ifrån ämnet... 😜

...nåväl, här hittar ni de andras smakbitar denna söndag. 😊


fredag 24 mars 2017

Bokbloggsjerka 24 – 27 mars

Fredag och bokbloggsjerka, arrangerar veckans fråga gör i vanlig ordning Annikas litteratur- och kulturblogg:

"Har någon av de författare som du följer bidragit till en tv-serie/film, om inte, vem tycker du skulle få chansen och varför?"

Kommissarie Lynley är väl den första jag kommer att tänka på som blivit TV-serie, där författaren Elizabeth Georges böcker i serien har lästs (känns dock inte lika lockande att fortsätta med längre). Sen tycker jag förstås att Elly Griffiths rättsarkeolog Ruth Galloway ska få chansen att bli TV-serie, trots att bokserien inte följts från början. Kanske BBC redan har något på gång? Skulle inte bli alltför överraskad om så är fallet. Att svara på varför man (jag) tycker så, är väl ungefär samma som varför man gillar böckerna: klassisk engelsk charm, spännande deckargåtor med historiska inslag, stämningsfulla miljöer, intressanta och roliga karaktärer, toppat med en dos trivsam humor... kan väl inte bli annat än bra filmatiserat? När man som mig dessutom inte följt bokserien från början blir det ju på så vis en resumé för vad som hänt tidigare, kanske ett smått egoistiskt motiv, så stryk det! 😉


Missa inte att vara med på bokbloggsjerkan, du hittar den här.

torsdag 23 mars 2017

Helgfrågan v.12

Mias bokhörna arrangerar Helgfrågan:

"Titeln som har en sådan avgörande faktor för att man blir nyfiken på en bok? Alltså hur viktig är titeln på boken?"

Ledande fråga kanske, då det i förledet börjar med ett klargörande. Men oavsett det, visst kan väl titeln vara viktig, troligen dock inte jätteviktig. Skall väl ändå tillstå att det helt nyligen var just titeln som i första hand gav ingivelse att ta reda på mer om Undine av Friedrich de la Motte Fouqué. Kunde inte riktigt placera "Undine", men kände ändå till på något sätt. Så visst kan även ett huvudbry kring en titel leda till vidare nyfikenhet.


Baksidestext:
”Mest konstnärlig av alla kontinentala berättelser i den fantastiska genren är den tyska klassikern Undine (1811), av Friedrich de la Motte Fouqué. Denna berättelse om en vattenande, som gifte sig med en dödlig och vann en mänsklig själ, är ett konsthantverk med en precision som skulle pryda varje litterär genre, och den har en lätthet och naturlighet som ställer den i närheten av den äkta folksagan. Den har i själva verket sitt upphov i renässansläkaren och alkemisten Paracelsus Avhandling om elementarandar. [… ] Många inslag i Fouqués skildringar av miljöer och stämningar avslöjar honom som en fulländad konstnär på det makabras fält, och då särskilt hans beskrivningar av den hemsökta skogen med sin gigantiska snövita man, och olika onämnda fasor som förekommer tidigt i berättelsen.   H. P. Lovecraft 
”Av alla fantastiska berättelser anser jag Undine vara den vackraste.”   George MacDonald

Undin = mytologiskt väsen som hör till kategorin elementarandar/naturandar. Där personifierar Undin vatten, Salamander eld, Sylf luft och Gnom jord. Vattenanden Undinen har tydligen gestaltats i flera litterära verk o.s.v., så kanske är det inte så konstigt då att man snappat upp det någonstans tidigare, möjligen korsord kan tänkas.

Friedrich de la Motte Fouqués gamla saga från 1800-talet vill man såklart läsa, och hade det alltså inte varit för titeln som lockade från början (själva omslaget var väldigt intetsägande - se ovan) hade det nog inte blivit av.

Finns förstås även titlar som avskräcker, men det lämnas därhän. Tror vårljuset tröttar en aning mer än lovligt... 💤


(Helgfrågan och länkar till andras svar hittas till helgen här.)

onsdag 22 mars 2017

Bokfika: Om oregerliga svenskar i Chamonix


Läsning till fikat blir idag Ett berg högre än Everest av Jon Krakauer. Fängslande skrivet som vanligt, och vad sägs om det här:

..."Likaså hittar man få svenskar på hotellen i Chamonix, men av en annan anledning. I Sverige tycks man ha en oöverkomligt hög skatt på alkohol. När svenskar kommer till Frankrike, där spriten kostar ungefär hälften så mycket som i Skandinavien, har de en tendens att dricka för mycket och "bli fullkomligt galna", som Twight uttrycker det. "De börjar slåss, vandaliserar rum och blir ytterst oregerliga. Följden har blivit att när värdshusvärdar i Chamonix ser ett svenskt pass säger de för det mesta: 'Jag beklagar, men jag erinrade mig just att alla rum redan är upptagna.'" Det har gått så långt att svenska affärsmän nyligen köpte några hotell i byn Argentière, längre upp i dalen, bara för att deras landsmän ska ha ett ställe nära Chamonix där de kan sova. Nuförtiden förvandlas Argentière till en veritabel svensk koloni under skidsäsongen."

Bedrövligt. Men hög skatt på alkohol tycker jag absolut är en mycket god idé, hade gärna fått vara ännu högre med tanke på vårdkostnader, m.m.

För övrigt väldigt spännande att läsa om bergsbestigning och allt som har med det att göra, men eufori behöver man som tur är inte nå höga bergstoppar för att uppleva, det räcker så bra med att nu få se alla efterlängtade vårtecken då de successivt dyker upp. 😊 En solig bild från idag:


tisdag 21 mars 2017

Några intressanta nyord och en insnöad dekadent fundering


Några intressanta ord hämtade från nyordslista 2016 (lite kortfattat):


Annonsblockerare:
Program som hindrar annonser att visas på internetsidor, t.ex. facebook.

Ekodukt:
Bro som håller ihop ekosystem på båda sidor av väg och möjliggör för vilda djur att passera.

Filterbubbla:
Ett urval av innehåll på internet som anpassats till individen. Filtreras automatiskt utifrån tidigare sökningar.

Fomo:
Oro för att gå miste om något speciellt roligt eller intressant. T.ex. rädsla att tacka ja till en inbjudan utifall något ännu roligare skulle dyka upp. (Fomo förkortning för fear of missing out, motsatsord jomo = joy of missing out)

Frågestrejka:
Undvika att ställa frågor för att bryta mönstret att kvinnor oftare ställer frågor till/om män än vad män ställer frågor till/om kvinnor.

Förstärkt verklighet:
Den verkliga miljön kompletteras med datorgenererade inslag. Fiktiva miljöer samspelar med verkliga.

Grindsamhälle:
Inhägnat bostadsområde som är stängt för allmänheten.

Influerare:
Person vars inflytande används i marknadsföringssammanhang. T.ex. att de som finns i den "digitala sfären", vilka alltså är flertalet, påverkar omgivningen i olika grad.

Läslov:
Lov då elever förväntas läsa extra mycket. Höstlov var på förslag att byta namn till läslov för att uppmuntra till läsning hos yngre. Blev det så då? Ingen aning!

Matsvinnsbutik:
Livsmedelsaffär som säljer varor till låga priser, varor som annars skulle ha kasserats. Lär finnas i Köpenhamn.

Poke:
Typ av sallad med rå fisk. Poke bowl eller pokesallad.

Preppare:
Någon som förbereder sig på att överleva en samhällskatastrof. Av engelskans prepper.

Proteinskifte:
Förändrade matvanor för att byta ut kött mot proteinkällor.

Samlarsyndrom:
Sjukligt tillstånd där ett samlande överskrider vad som kan ses som normalt. (Även hoarding)

Skamma:
Få någon att känna skam.

Trumpifiering:
En skiftning i politiska debatten mot en retorikstil där något som sägs får uppmärksamhet utan hänsynstagande till konsekvens eller fakta.

Vuxenmålarbok:
Målarbok för vuxna.

Växtmjölk:
Mjölkliknande dryck tillverkad av vegetabilier.


Använde mig för ovanstående av nyordlistan från Institutet för språk och folkminnen. Hela listan hittas här.

DN hade en quiz i slutet av förra året (jo, det här inlägget är lite sent ute) angående nyordlistan, vill man testa sina nyordskunskaper för 2016 års nyord finns den här.

***

Ordet dekadent gör mig sen smått förvirrad. Är det ett positivt eller negativt laddat ord? Eller både ock? Överförfinad och överkultiverad eller fördärvad och neddekad? Är kanske överförfinade neddekade helt enkelt? 😄


Enligt NE:
"dekadens (franska décadence), urartning, förfall, är i dagligt tal vad en konservativ betraktare vill finna på olika livsområden, t.ex. uppfostran, massmedier och nöjesliv."

Enligt SAOL:
..."ett tillstånd av förfall av en enskild person, ett folk, en institution och så vidare. Förfallet är av kulturell typ och även andlig avmattning och moraliskt urartande."


Verkar vara ett negativt ord, så varför används det så ofta för att beskriva något som lyxbetonat eller extra stiligt? Vad är dekadent/dekadens/dekadans för dig?


måndag 20 mars 2017

Tematrio - Vårtecken

Veckans tematrio presenteras som vanligt av Lyrans Noblesser:

"Den här veckan är det officiellt vår. Och för en gångs skull kommer temat inte att vara begränsat till litteratur eller kultur. Alla svar är OK på frågan "vad har du sett för vårtecken hittills?"

1. Skogen: Tussilago och blåsippor har ju förstås precis börjat blomma, dock lite dävna idag då det varit tämligen gråkallt och snöflingor återigen dalat.

2. Skogen o täppan: Rådjur (får mumsa i rabatterna, gör inget alls!) och rävar är extra mycket i farten nu. Tycks lika gott om räv (fina, inte skabbiga!) i år som gott om hare förra året.

3. Täppan: Snödroppar (som rest sig efter att en omgång blivit nedbäddade i snö) blommar och dvärgkrokus står redo för att slå ut nästa gång solen behagar titta fram.


Önskar att en av ovanstående tre hade handlat om att det äntligen dykt upp till salu annonser avseende vanliga bondkattungar, men tyvärr väldigt tomt på den fronten. En vår utan katt, fixar man det? Väldigt ovan situation att vara utan katt. 😟