tisdag 17 oktober 2017

Ord: "Keto" och "ketogen kost" är veckans nyord, enligt Språktidningen


Acetone-3D-vdW
Keton
By Ben Mills (Own work) [Public domain],
via Wikimedia Commons
Ja, så stod att läsa igår på Språktidningens blogg. Blev lite betänksam, för "ketogen diet" började ju användas redan på 1920-talet och då som som epilepsibehandling, om jag nu inte helt har missuppfattat saken. Kanske menar man just ordet "keto"? Det ordet kan man nog däremot tycka är en aning nyare, liksom att ketogen kost i huvudsak tycks ha hamnat i det stora facket bantningsdiet numera, där så många andra matval som är hälsobefrämjande verkar hamna (trist att det ska behöva vara så).

Keto är enligt mig ett hälsobefrämjande livsstilskoncept med helhetssyn, alltså ingen diet eller bantningskur. Alla som väljer ketogen kost väljer det inte för att gå ner i vikt, även om folk säkert lätt kan tro det, inte minst genom att läsa sådana publicerade texter som för Språktidningen igår.

För egen del vill jag hellre uppfatta keto och ketogen kost som ett sätt att behålla hälsan, eller försöka uppnå hälsa och mer ork i vardagen (oavsett frisk, sjuk, klen, stark, tjock eller mager). Och vem vill inte det?


måndag 16 oktober 2017

Dagens bokpost, del 2/2: Landsförrädaren


Landsförrädaren
av David Baldacci


Nästa bok som fanns i postlådan denna oktoberdag var en thriller, tredje delen i Baldaccis serie om FBI:s utredare John Puller. Också Landsförrädaren är nyutkommen denna månad. Har inte läst de två föregående böckerna i serien och hoppas den skall gå att läsa fristående, tycker oftast det brukar vara på det viset.

Författaren är förstås vida känd och böckerna omåttligt populära, så denna skall bli riktigt spännande att få läsa.


Innehållsbeskrivning:

"Det är ett fängelse olikt alla andra, med ett säkerhetssystem utöver det vanliga och militärens hårda disciplinregler.

Ingen av fångarna har ens tänkt tanken på att rymma. Alla trodde att det var omöjligt. Fram tills nu.John Pullers äldre bror Robert är dömd för landsförräderi.Hans oförklarliga rymning från fängelset har gjort honom till landets mest eftersökta brottsling. Vita huset ser John Puller som länken till att finna Robert. Men Puller upptäcker snart att hans bror är jagad av någon som inte vill fånga honom levande. Puller tvingas dessutom att samarbeta med en annan agent som verkar ha en helt egen agenda.

De blir allt mer involverade i fallet, och Puller hittar märkliga detaljer om sin brors dom. Och det verkar som att någon är villig att göra vad som helst för att sanningen inte ska komma fram. Pullers förmåga som utredare sätts verkligen på prov, och han kanske inte är tillräckligt skicklig för att rädda sin bror eller ens sig själv."


Tack för recex Bokfabriken!


Dagens bokpost, del 1/2: Warriors - Midnatt


Warriors - Midnatt
av Erin Hunter


Yepp! Spännande böcker från Bokfabriken i postlådan igen. Börjar med att kolla upp första delen i Warriors-seriens andra svit, vilken Cajsa ser ut att vilja sätta tänderna i (eller så försöker hon möjligen hypnotisera sin matte till att trolla fram något annat ätbart):

"Mörker, luft, vatten och himmel kommer att stråla samman. Ingenting kommer att bli som förr. 

I många månar har det varit lugnt i skogen. Men så, i en dröm nås Åskklanskrigaren Törnklo av en profetia från Stjärnklanen. Ett hot närmar sig och Törnklo är utvald att rädda sin klan. Runt om i skogen slår samma natt tre andra katter upp ögonen. De fyra utvalda har vaknat.

En ny generation krigarkatter vågar sig ut på en resa som inte ens klanernas ledare känner till. En resa som kräver största tänkbara mod.

Hjältemod, vänskap, maktkamper och svek - krigarkatternas hårda liv fascinerar läsare över hela världen. Warriors-serien har blivit en jättesuccé med över 20 miljoner sålda böcker. Midnatt är första delen i Warriors-seriens andra svit, Den nya profetian. Fortsättning följer i Månsken."

Ja, det här är ju lite lustigt. Har tidigare tänkt mig vara oförmögen att bedöma och recensera barnböcker tillräckligt bra (Warriors-serien riktar sig till läsålder 9-12 år). Har av den anledningen resolut tackat nej till erbjudande om recex för den typen av böcker...  Jante är stark ibland. Men just dessa sagolikt fina böcker om krigarkatternas hårda liv har man liksom inte undgått att tjusas av, spänning för barn och en sorts fantasy jag själv skulle ha älskat i den åldern. Lika magiskt vackra inuti som utanpå (jodå, detaljerade och utsmyckade kartor finns även det innanför pärmarna). Nu när så denna första del i andra sviten kom som ett överraskningsexemplar, vad gör man? Sätter klorna i den naturligtvis, och ger blanka tusan i Jante.

Har läst några recensioner om tidigare böcker i serien, för t.ex. Warriors - Ut i det vilda på bloggen Bokhuset, läs den utförligt bra recensionen här; eller för Warriors - Det svåra valet på bloggen Mest Lenas Godsaker, läs den fint lovordande recensionen här.
Verkar alltså inte direkt konstigt att den här bokserien tycks ha gjort sådan stor succé över hela världen.

Nåväl, Cajsa håller sig nog ändå borta från eventuella krigarkatter. Att solo jaga möss, klättra i träd, busa med hundar och mysa vid braskaminen är antagligen mer den unga damens grej.👍




Tack för recex Bokfabriken!


söndag 15 oktober 2017

En smakebit på søndag: Purebred - Flykten från Olympo

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker vi läser. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Smakbiten här idag hämtas från den första delen i dystopiska trilogin Purebred Flykten från Olympo av Lisa Hågensen. En bokserie tänkt för ungdomar och unga vuxna... men såklart att även vuxna kan läsa den med stor behållning!


Sidan 244:

    “Får vi komma in? Vi vill inget ont.”
    Tobias ser på Whanzis reptvinn och våra smutsiga kläder. Konstigt nog nickar han och släpper in oss i den dunkla hallen. Det luktar svagt av något jag aldrig känt förut.
    “Jag har precis satt på kaffe”, säger han och går före in i huset. “Vill ni ha? Jag har ingen mjölk.”
    Väggarna i den smala korridoren är mjukt vinröda. Jag stryker fingrarna mot dem och känner på de sträva mönstren.
    “Sammetstapeter”, viskar Laban, och jag undrar hur han kan veta så mycket. “Och äkta mattor”, han pekar på golvet, som består av långa, mörka träplank med tjocka rödblå tygstycken ovanpå.
    “Har de sånt här uppe på Kanten?” viskar jag och låter pekfingret följa sammetsgirlangens väg över väggen.
    “Nej. Jag har läst om det i böcker”, viskar han tillbaka. Böcker, det är ett magiskt ord. Jag har aldrig hållit i en, trots att det finns flera stycken i skolan i Olympo, och ännu fler hos de inflytelserika på Kanten. “En av fördelarna med att bli lärare, vet du”

Har egentligen läst ut boken, men avslutningsvis finns ett utdrag ur uppföljaren Purebred II: Die Herrenvolk. Önskar väldigt gärna läsa fortsättningen av den här bokserien och vill nog spara tills jag har hela boken framför mig, men vacklar lite, dessa två inledande första kapitel det handlar om kan ju inte göra någon skada, speciellt när det tycks handla om ett prequel (ja, åtminstone de två kapitlen), men jag vet inte. Brukar ni läsa den typen av förhandstittar i böcker? Små smakbitar är ju en helt annan sak, förstås, och här hittar ni fler sådana denna söndag.

animated-elk-and-moose-image-0006

lördag 14 oktober 2017

Gårdagens bokpost: Ester Karlsson med K


Ester Karlsson med K
av Christina Olséni och Micke Hansen


Javisst! En mysig pusseldeckare kom på posten igår.


Innehållsbeskrivning:

"Ester Karlsson, 78 år och änka, bor tillsammans med kakaduan Roland i den välmående bostadsrättsföreningen Lärkan. Livet går sin gilla gång med dispyter om tvättstugan och den trasiga gallerhissen som de mest spännande inslagen i vardagen fram till dagen då Lärkans vaktmästare hittas död i sitt vindsförråd.

Polisen konstaterar snabbt att det rör sig om mord och Ester, som behöver fylla sina dagar, beslutar sig för att starta en egen utredning. Med kafferep och vaniljdrömmar nästlar sig Ester in hos både poliser och grannar, i hopp om att finna ledtrådar. När det kort därpå inträffar ytterligare ett dödsfall i fastigheten så går ingen av Lärkans invånare fri från misstankar - allra minst Ester själv.

Ester Karlsson med K är en varm pusseldeckare skriven av författarna bakom succéserien Mord i Falsterbo."

Låter ju hur bra som helst! Och jag som alldeles nyligen klagade på att så få äldre figurerade i romanerna, så kom då den här som ett bre... en bok på posten. Timing.😊

Åsa Carlsson med C behöver nog en varm, snäll och rolig bok att grunda med om man tänker på all skräck och dystopi som planerats framöver. Att det sen är en pusseldeckare, dessutom med ett mystiskt "det slutna rummet"-mord, är ju helt suveränt, gillar sådana.😉




Tack Bokfabriken för recensionsexemplaret!


torsdag 12 oktober 2017

Helgfrågan v. 41

Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga inför kommande helg lyder som följer:

"Har du några tips på hur man gör för att ta sig ut svackan?"

Med "svackan" menas förstås en lässvacka. Men att förtydliga det på en bokblogg var nog lite onödigt.

Tja, vad sägs om att surfa runt på alla dessa inspirerande bokbloggar ett tag för att leta upp något riktigt passande skräddarsytt för den egna smaken kanske? För egen del (om jag befann mig i en lässvacka) skulle det nog så här års innebära skräck eller dystopi tror jag, eller varför inte en dystopisk skräckroman, och känner man så kan jag för tillfället rekommendera denna.

Ibland kan det annars hjälpa att pausa romanläsandet om det går trögt och istället leta fram en riktigt intressant faktabok med ett ämne som man kan få grotta ner sig i fullständigt.

Och bonusfrågan:

"Höst, Vinter, Vår eller Sommar?"

Våren! Varken för kall eller för varm, bara så där ljuvligt lagom, efterlängtad och skirt grönskande. Inget man helst skall börja längta till nu när hela vintern ligger emellan.😏


Helgfrågan och länkar till andras svar hittas till helgen här.


"Första hösten - Blå gryning" av E. P. Uggla

Första hösten - Blå gryning av E P Uggla. Förlag: Visto förlag. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"När skördarna förstördes oroade sig alla för vintern. Så naivt. De flesta skulle inte överleva hösten.

Stockholm. De nya blommorna spränger igenom ännu en trottoar och Livsmedelsverket kallar till krismöte. Vad gör man när de blå blommorna inte kan sorteras ut från skördarna? När gräset har försvunnit och kornas mjölk är ljusblå?

Ändå är det inte vad de borde fokusera på. Hösten är här och Lisen är forskaren som först ser förändringen. Inte som hon skulle önska under ett mikroskop. Hon ser den i sig själv.

Första hösten är en dystopisk skräckroman som skickligt väver in vår tids vetenskap i en verklighet bortom de mest groteska mardrömmar."


Tackade ja med förtjusning då jag erbjöds den här boken som recensionsexemplar, och mina höga förväntningar blev minsann infriade, utan tvekan.

Intresset för fantasifull spännande fiktion i form av (mer eller mindre skräckbetonade) dystopier har verkligen växt sig starkt under senare tid. Man behöver alls inte vara särskilt ung läsare för att gilla den här typen av böcker. Skräckvisionerna kan ha spännande saker att förmedla (alla tider har väl haft sina orosmoment inför framtiden och fortsatt väva vidare på meningen: "Tänk om"...).

Nu skall det handla om den dystopiska skräckromanen Första hösten, och börjar då med en flott bokvideo:



Glad jag blev att få följande upplysning i bokens efterord: "Det kommer en fortsättning."

Tack!

För det här gillade jag riktigt mycket. Finns därför en hel del man inte vill missa att nämna, utan att för den skull spoliera handlingen.

Det allra bästa med just Första hösten som dystopi är hur skickligt nutida vetenskap (plus sådan som fortfarande till stor del ligger i sin linda) är infogad i en fiktiv dramatisk händelseutveckling. Hur spännande är det inte med allt det som nu händer inom forskningen för molekylärbiologi; biokemi, biofysik, bioteknik, genetik... och även otroligt skrämmande, om man tänker på vad kunskapen eller sökandet efter kunskap kan leda till om det går fel, i värsta fall, i ett mardrömsscenario (kanske i kombination med vad för hemligheter kring det förflutna som klimatförändringarna blottar?). Tanken finns ju redan där hos oss och därför känns den här storyn så otroligt rätt i tiden.

Hade inte hört talas om LUA (eller LUCA) - den sista gemensamma förfadern; Last Universal Ancestor (eller Last Universal Common Ancestor) innan jag läste den här boken. Blev förstås oerhört nyfiken på detta något som antas ha levt under den geologiska eran paleoarchean, ja för sisådär 3,5 miljarder år sedan. Såklart måste man ta reda på mer om det på wikipedia. Sätter ens fantasi i rörelse, inte sant?

Sen skall jag inte avslöja hur detta med tarmfloran kommer in i bilden. Våra tarmbakterier, som vi tycks leva i symbios med, har man fått veta en hel del om på senare tid, enormt intresseväckande område som vetenskapligt antagligen bara är i utkanten av något större. Nyare forskning har ju, som vi kanske läst, kommit fram till att det finns fler kopplingar mellan tarm och hjärna än tidigare anat, styr på så vis t.ex. beteende och personlighet. Helt klart är det stoff som används på ett effektivt och finurligt sätt i romanen (mer än så avslöjar jag inte!).

Romanens tre huvudkaraktärer, Lisen (forskaren) å ena sidan, och femtonåriga Charly (Lisens syster) samt Adam å andra sidan, delar varvat på kapitlen. Kapitlen hålls på äkta bladvändarmanér effektfullt korta, fartigt händelserika och med avslutningar som lockar till sträckläsning. Uppdelningen därutöver är en snabb upptrappning från "Sista sommaren" till "Första hösten" (då allt går åt helsike) och kort avslutande "Vinter". Gillade hur de till olika personlighet inblandade aktörerna utvecklades under berättelsens gång (Fredrik inte minst) och det skall bli spännande att få följa upp hur det kommer att gå för de som är kvar i fortsättningen. För visst, alla överlever inte. De huvudsakliga platserna för romanens handling är från söder till norr; Malmö, Stockholm och Luleå. Miljöbeskrivningarna spär snyggt på den härligt obehagliga stämningen i övrigt. Historien är som fantasifull fiktion väl underbyggd och trovärdigt framställd med hjälp av just den där vetenskapen, som jag redan troligen nämnt alldeles för mycket om.

Skall det till att göra jämförelser, vilket jag inte tycks kunna hålla mig ifrån, kan man finna likheter till den av mig höjd till skyarna; Flickan med gåvorna av M R Carey, men även suveräna; Pestens tid av Stephen King, och lägg därtill sen en ordentlig skopa detaljerade Dean Koontz-aktiga monsterbeskrivningar, det sistnämnda fick i mitt tycke ta mer plats än nödvändigt, liksom slagsmålen. Men det där med slagsmålen är ju lite svårt att avgöra när det blir för mycket, samtidigt ger de ju actionavsnitten extra fart och skänker karaktärerna ökad samhörighet (eller tvärtom).

Hur blåa anemoner kan vara obehagligt skrämmande? Ja, det får man ta reda på genom att läsa Första hösten: Blå gryning, en ovanligt bra dystopisk skräckroman, vild fantasi blandat med fascinerande och intresseväckande vetenskap. Väntar nu med stor entusiasm på fortsättningen!

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden
AdlibrisInbunden
Cdon: Inbunden


onsdag 11 oktober 2017

"Skrik tyst så inte grannarna hör" av Karin Alfredsson

Skrik tyst så inte grannarna hör av Karin Alfredsson. Förlag: Bokfabriken. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Allt kommer att ordna sig. Roger är omtänksam och uppvaktande och har vigt sitt liv åt att hjälpa afrikanska kvinnor ur fattigdom. Han ser på Ellinor med en blick som säger att han vill ha henne, att hon är hans. Du kanske ska flytta med till Afrika? Rogers erbjudande blir lösningen på den ekonomiska knipa Ellinor har hamnat i. Hon lämnar frisörsalongen och Stockholm och flyttar med till Zambia.

Efter ett liv i fattigdom i Lusakas slumområden får änkan Loveness ett liknande erbjudande. Siame är välklädd, snäll mot barnen och har en tjänstebostad hos svenska ambassadens biståndsråd. En riktig bostad. Med en dörr som går att låsa. Allt kommer att ordna sig.

Skrik tyst så inte grannarna hör är en gripande roman om mäns våld mot kvinnor, om orättvisor, systerskap och häxeri. Efter flera år som biståndschef i södra Afrika är Karin Alfredsson äntligen tillbaka som författare."

Moderna och samtida rena relationsromaner är något jag normalt inte väljer att läsa, men Karin Alfredssons nya roman Skrik tyst så inte grannarna hör blev jag ändå rätt nyfiken på.

Bokpresentationen av författaren själv:


Att försöka förstå gruppens påverkan på individen, eller en ledares påverkan/manipulation av en grupp individer, är ju alltid intressant att lära sig mer om. Men vad gäller detta med destruktiva parförhållanden, där den kontrollerande parten utövar våld som förtryckarmedel, kan man ibland ha svårt att förstå hur det kan gå så långt innan den misshandlade parten lämnar förhållandet (åtminstone i de fall där inte gemensamma barn är inblandade). Så blev man något klokare av att läsa den här romanen vad gäller det? Absolut!

Här får man följa två olika par från två olika kulturer och samhällsklasser där förhållandena blir alltmer destruktiva, på olika sätt p.g.a. sociala- och kulturella skillnader men ändå på sätt och vis lika. Dessutom får man en övertygande beskrivning för den afrikanska miljön och livet där, liksom biståndsarbete, även det var väldigt spännande att få en trovärdig inblick i.

Romanen är framförallt väldigt välskriven. Kapitlen är korta, liksom meningarna, och individuellt färgade röster ges åt de olika inblandade parterna varvat. Rogers och Siames röster blir alltmer motbjudande att läsa och man fick en tilltagande obehagskänsla för dessa. Fick alltså en klarare bild för hur det kan gå till då en människa så till den grad kan förtrycka en annan i ett parförhållande så att det leder till förnekelse inför det som sker, då självbevarelsedriften sätts ur spel. Hemskt ruskigt och angeläget att känna till! Så detta är en sådan där viktig bok som jag hoppas många kommer att läsa för att få större insikt i något som ofta inte syns utåt, men som sker i det fördolda. Bra att det lyfts fram på det här sättet i lättillgänglig romanform.

Även fast mitt betyg nedan kan tyckas lågt i förhållande till mitt positiva tyck och tänk om boken ovan, är det för mig ett högt betyg eftersom relationsromaner normalt inte är något jag annars läser, och just därför blev det för mig en aning trögläst. Romanen rekommenderar jag förstås alla att läsa, oavsett vilka sorters böcker ni annars helst föredrar. Komfortzoner har vi även för våra bokval, men genom att kliva ur den där zonen emellanåt kan man vidga sitt vetande på områden man inte alls annars väljer att läsa om, så var det med den här boken för mig.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / E-bok / CD-bok
AdlibrisE-bok / CD-bok / Ljudbok / MP3 på CD
Cdon: Inbunden


tisdag 10 oktober 2017

Tematrio - Pappor

Veckans tematrio presenteras som vanligt av Lyrans Noblesser:

"Berätta om tre böcker som handlar om pappor!"

..."pappor i litteraturen. Bra och mindre bra."

Knepigt! Kom på tre till sist, som kanske inte helt och fullt handlar om bara fäder, men dom ingår. För alla tre böckerna gäller dock: Missa inte, läs!


Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg
Med hjälp av skärvor av det förflutna, i form av t.ex brev, dokument, genom att besöka platser, tala med överlevande och egna minnen, följer författaren sin far i spåren: Vägen från Auschwitz och tiden som följer därpå. Om att sen försöka börja livet på nytt, i ett nytt land, med ett nytt språk och en ny kultur, på en ny plats; Södertälje. Faderns avsaknad av upprättelse leder till ett hemskt sorgligt slut.

Min far hade en dröm av Barack Obama
Memoarer av USA:s förre president. Berättelsen börjar med att Barack Obama, som aldrig lärt känna sin far, blir underrättad om att fadern dött i en bilolycka. Han reser till Kenya för att söka sina rötter på den afrikanska sidan. En historia om hur det är att tillhöra två olika världar och om att förlika sig med sin bakgrund. Mycket välskriven bok av en amerikansk politiker, en av de bästa kan jag tycka.

Livets ax av Sven Delblanc
Barndomsminnen av författaren. Minnen från en hemsk skräckfylld barndom. Sven Delblanc beskriver sin uppväxt som präglas av en grym och ondskefull egoistisk far, å ena sidan, och en kärleksfull mor samt omtänksamma systrar, som å andra sidan skänker stöd, tröst och någon sorts överlevnadsmod. Boken kom ut 1991 och läste den samma år då den belönades med Augustpriset. Minns starkast en förfärlig episod i handlingen då en häst blev misshandlad, kommer däremot inte ihåg om det var fadern som var våldsam mot hästkraken, men inte helt osannolikt... för han var riktigt förfärligt hjärtlös den pappan.


söndag 8 oktober 2017

En smakebit på søndag: Första hösten

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker vi läser. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Smakbiten här idag hämtas från den dystopiska skräckromanen Första hösten Blå gryning av E. P. Uggla.

Ett tidigare forskarmöte blir avbrutet av en receptionist som meddelar att labbet i Oslo upprepat sökt kontakt. Något konstigt har hänt med de mystiska blommorna som spridit sig (än så länge i hela Norden, Baltikum, Polen och delar av Tyskland). Blommorna har på något vis förändrats, något som forskaren Lisen också senare upptäcker i labbet... Kapitel 5; Lisen (sidan 26):

"Lisen skar av en del av anemonens pistill och la den under mikroskopet. Hon höll andan när hon skar i den. Som om något skulle hända. Något oväntat. Obehagligt. Hon bet ihop och försökte fokusera på bilden i mikroskopet. Ändå kunde hon inte rå för känslan. Något var fel med blommorna.
    Anemonerna var inte längre skira blåsippor. Pistillerna hade växt samman till feta, ludna klumpar. En ny substans täckte blombladen och gav dem en lätt gyllene nyans. Framförallt fick substansen blommorna att lukta ruttet. Lukten hängde över sladdar och apparater i labbet som en smutsig närvaro. Det var därför labbet i Oslo hade ringt. De ville dela med sig av upptäckten. Veta om samma sak gällde för Stockholm.
    Rasmus stod framför ett mikroskop vid labbänken bredvid. Fingret snurrade den orange mustaschen. Det betydde att han tänkte. Eller var nervös. Eller glad. Hon var glad att han fanns där.
    Hon ställde in skärpan i okularet. De nytillkomna cellerna i pistillen var mindre än de övriga. Mycket mindre. Och de saknade membran. Nej, det kunde inte stämma. Hon bytte förstoringsgrad. Letade efter kloroplasterna som skulle finnas där. Måste finnas där. Men inte fanns där.
    “Lisen?”"

Dystopisk skräckroman, hur oerhört rätt låter inte det? Visst, visst... det menas ju vara lärorikt att kliva utanför komfortzonen, stimulera nervsystemet och allt det där, men jisses hur trivsamt är det inte att få njutläsa genrer man favoriserar, mellan utflykterna i de litterära områden som är lite mindre frekvent besökta?😁 Och vidare, vad sägs om denna beskrivning:

"När skördarna förstördes oroade sig alla för vintern. Så naivt. De flesta skulle inte överleva hösten.

Stockholm. De nya blommorna spränger igenom ännu en trottoar och Livsmedelsverket kallar till krismöte. Vad gör man när de blå blommorna inte kan sorteras ut från skördarna? När gräset har försvunnit och kornas mjölk är ljusblå?

Ändå är det inte vad de borde fokusera på. Hösten är här och Lisen är forskaren som först ser förändringen. Inte som hon skulle önska under ett mikroskop. Hon ser den i sig själv.

Första hösten är en dystopisk skräckroman som skickligt väver in vår tids vetenskap i en verklighet bortom de mest groteska mardrömmar."




👉Här hittar ni fler smakbitar denna söndag.😊