tisdag 22 juli 2014

"Vid avgrunden" av Gitta Sereny



"Förmågan att välja mellan gott och ont finns inom räckhåll för oss alla." 
Origenes (ca 185-254)



"Vid avgrunden" av Gitta Sereny
Gitta Sereny gjorde en rad intervjuer i början av 70-talet med den dömde och fängslade Franz Stangl (dömd som medskyldig till mord på minst 900.000 människor).
Det handlar om österrikaren som via arbetet som polis inledde sin "karriär" som skrivbordsmördare för ett slags institution som verkställde ett "dödshjälpsprogram". Dessa "barmhärtighetsmord" var troligen upprinnelsen till de fyra förintelseläger som senare kom att utrota miljoner människor på ett så vidrigt djävulskt vis i Polen. Fyra män styrde lägren, varav Stangl var en av dessa.

Författaren började 1945 arbeta för FN:s hjälp- och återbyggnads-
organisation som barnkurator i sydtyska flyktingläger. Mötet med de extremt svåra trauman dessa barn drabbats av fick henne att fundera över de psykologiska särdragen hos de människor som - när det så småningom uppdagades - varit involverade i den fullkomliga ondska och det fasansfulla händelseförlopp som varit. Hur såg en sådan människas bakgrund ut, vilken var hans barndom, hans motiv och reaktioner som vuxen? (Man undrar; hur kunde han leva med sig själv och det han hade gjort?). Förhoppningen var att komma till insikt och få en bättre förståelse för den mänskliga ondskan, vad är resultatet av arv, samhälle, miljö?

Vem har inte någon gång funderat över hur vissa människor så totalt, som det tycks, kan stänga av sin skuld för begångna orätta handlingar och brott de själva varit upphov till i det förflutna, gått vidare som om ingenting hänt och lever ett till synes gott liv. Måste det inte vara lite som att leva i en lögn, en myt om sig själv? Håller verkligen förnekelsen av vad som varit i längden? Kommer inte sanningen att krypa fram till sist även hos dessa människor, då det förflutna av onda gärningar förr eller senare "kommer ikapp" och griper efter dem?

Nåja, han fick sitt straff till sist den forna lägerkommendanten i Treblinka, och han insåg till sist sanningen och sin egen skuld i det hela. Därefter, dagen efter sista intervjun, avled den fängslade Stangl i hjärtsvikt.

Den här boken gavs ut första gången 1974, på svenska 1983 (Ordfront) - min pocket är dock från år 2000. Finns den inte på biblioteket så har jag funnit att den finns att köpa på CD-on för en ganska billig penning. Böcker om tiden för andra världskriget finns det ju gott om, men denna känns seriös, annorlunda och speciell, tar även upp frågan kring Vatikanens ställningstagande och (brist på) agerande inför de händelser och det moraliska förfall som pågick under denna tid. Författarens kloka efterord gjorde sedan att det hela kändes komplett på något vis.

Tycker Gitta Sereny (1921-2012) måste ha varit helt suveränt duktig på sitt jobb och boken är utmärkt i sitt slag.

Betyg:
* * * * *

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)