måndag 1 september 2014

"En ond liten handling" av Elizabeth George

"En ond liten handling"
Elizabeth George
Det tog sin lilla tid att komma igenom "En ond liten handling". Kan inte direkt säga att; 'det var inte värt det', men det är långt ifrån den bästa bok som lästs av Elizabeth George (och det har ju blivit ett antal genom åren). Tror heller inte - trots det - att man kan låta bli att läsa ytterligare eventuella böcker framgent, där man möjligtvis återigen får följa Barbara Havers och Thomas Lynley. Detta dock inte om kommande böcker även de omfattar nästan 800 sidor (alltför tungt att hantera) och inte heller om det på samma vis inkluderar en massa italienska insprängt i handlingen. Det är nog en fördel att kunna det italienska språket för att helt kunna uppskatta den här boken. Det handlar inte enbart om enstaka ständigt återkommande kursiva italienska ord, utan faktiskt hela oöversatta meningar. Det stör flytet i läsningen och handlingen något - synd, för det är som vanligt klurigt och bra i övrigt, alla lösa trådar knyts ihop på ett finurligt vis till sist.

Handlingen, i den här (20:e?) boken med Barbara och Thomas i huvudrollerna, rör sig om att Haddiyah (Barbaras granne Azhars dotter) blir förd av sin mor till Italien, utan faderns vetskap. Förtvivlad får han hjälp av sin vän Barbara och en detektiv anlitas. Men Haddiyah blir kidnappad där i Italien och hennes mor beskyller Azhar för att ligga bakom det hela. Lynley blir den som bistår den italienska polisen på plats och Barbara försöker desperat allt för att hjälpa sin vän på alla upptänkligt möjliga (och omöjliga) sätt. Hon blir nästan lite för mycket denna gång.

Den här boken pendlar för mig mellan en fyra och en trea (om man nu prompt måste poängbedöma böcker), lutar närmare åt en trea. "Si, si, certo"... drivet finns där och allt det andra som gör dessa böcker så oemotståndliga. Att en del av handlingen utspelar sig i Italien är bara ett plus i mitt tycke, men ett klart minus för alla italienska ord/meningar, och visst skulle boken gott kunna ha bantats ner lite i sidantal, utan att bli sämre för det.

Bokens efterord gjorde mig nyfiken på; "Monstret i Florens" av Douglas Preston och Mario Spezi - och som av en händelse stod den där på biblioteket mitt framför ögonen ("Låna mig!") - tror den kan bli ganska spännande att läsa.

Betyg:
* * *

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)