måndag 6 oktober 2014

"Händelser vid Kirkston Abbey" av Patrick Redmond

Händelser vid Kirkston Abbey
Patrick Redmond
En blivande favoritförfattare? Ja det är mycket möjligt! Efter att ha läst "Händelser vid Kirkston Abbey" av Patrick Redmond var jag tvungen att ta reda på: Vad är detta egentligen för författare? Det här var bara så bra. Spännande, läskig, inlevelsefull och "pseudo-autentisk" fiktion. Älskade det!

Började ta reda på lite mer och förstod varför detta var så bra. Av Patrick Redmonds egna tre samtida författarfavoriter fanns Stephen King och Ruth Rendell (kan ju bara nicka och hålla med vad gäller dessa). Läs om författaren här.

"The Wishing Game", som boken heter på originalspråk, är en debutantbok - verkar ha en förmåga att gilla precis sådana. Detta är en psykologisk thriller och handlingen utspelar sig på 50-talet i en engelsk internatskolemiljö. Händelseförloppet upplevs/beskrivs delvis utifrån olika elever och lärares tankar. Handlingen tar olika vändningar och det blir aldrig tråkigt. Spännande från början till slut. Har tidigare skrivit lite om boken i föregående inlägg här på bokbloggen ("en smakebit på søndag"), en beskrivning och textsnutt ur bokens inledande del (London 1999) finns att läsa där. I slutet återkommer man naturligtvis till nutid (-99), där journalisten och den okände äldre mannen (avslöjar naturligtvis inte vem det är! - det får ni ta reda på själva) avslutar den bandade intervjun om händelserna vid Kirkston Abbey.

Varnar för att man inte får mycket annat gjort så länge man håller på och läser denna bok - synnerligen svår att lägga ifrån sig.

Två andra böcker utgivna på svenska av samma författare: "Ögonsten" och "Marionetter".

Måste bara (innan jag avslutar denna lovsång) ta med ytterligare några utdrag ur boken:

"I dörren stod Courtney och Fisher och glodde ilsket på honom. De var nior som han själv, men gick i en annan klass. Jonathan mumlade en ursäkt och försökte tränga sig mellan dem.
"Han lipar!" tjöt Courtney.
"Det gör jag inte alls." Jonathan gjorde ett nytt försök att tränga sig ut.
Men nu stod Courtney mitt framför honom och blockerade vägen. Han var en lång pojke, ett råskinn med enorma öron som stod rätt ut från huvudet. "Han lipar!" skrek han. "Kolla!"
"Det gör jag inte alls", upprepade Jonathan. Hans hjärta började skena igen. Han kunde känna att förstaringarna stirrade på honom. De hade totalt glömt bort sina arbetsuppgifter och deras ögon lyste inför möjligheten av en blodig batalj mellan niorna. Han gjorde ett tredje försök att tränga sig förbi Courtney.
Men Courtney blockerade fortfarande vägen. Hans små grisögon betraktade Jonathan med en blandning av förakt och ondskefull munterhet. Han hade också noterat att de hade publik och var inte sen att börja spela för galleriet. "Det gör du väl visst det!" sa han och knuffade till Jonathan så att han snubblade bakåt och krockade med bordet där åskådarna satt likt gamar och bara väntade på dödsstöten. "Vad grinar du för, din lilla mes?"
"Lämna honom i fred", sa en röst bakom Jonathans rygg.
Richard Rokeby hade kommit ut ur alkoven och stod och tittade på dem."
(Sidan 56; "Händelser vid Kirkston Abbey")

Man kan riktigt tänka sig in i det otäcka med att det i denna fiktiva internatskolemiljö inte finns möjlighet att ens känna sig fredad på natten:

"Han väntade på rösterna, på viskningarna, på ljudet av deras rörelser när de smög fram mot hans säng.
Men han hörde inget. Det var bara mörker och en förväntansfull tystnad som hängde över honom likt ett åskmoln.
Han hade gjort rätt. Han var inte rädd.
Han hörde hur hans hjärta tickade likt en klocka i bröstet, tickade fram sekunderna som blev till minuter, till en kvart, en halvtimme. Och fortfarande var där bara tystnad.
Han låg orörlig i sängen. Väntade. Och inne i hans huvud pickade en ensam tanke mot skallbenet, likt en fågel fångad i en bur:
Jag är rädd, jag är rädd, jag är så rädd...
Han vaknade med ett ryck."... 
(Sidan 86; "Händelser vid Kirkston Abbey")

Detta är en sådan där "nagelbitare" som gör att man ofta känner att snart, mycket snart, kommer något riktigt förfärligt att hända... snart...

...och det gör det!

Betyg:
* * * * *

2 kommentarer:

  1. När jag löst detta började jag rota i mina bokhyllor. Jag visste att jag skulle ha marionetter någonstans, och visst, länst bak på sista hyllan jag kollade, där stod den. Typiskt!

    Det måste vara tolv år sedan jag läste den, och jag minns att jag ÄLSKADE den. Köpte den direkt till min mamma som också ÄLSKADE den. Vet att jag tyckte det var tråkigt att han inte hade skrivit massa böcker. Av någon anledning har jag sedan inte läst mer av honom. Ville väl spara på honom lite, och sedan glömdes han liksom bort i det stora bokflödet här hemma :) men nu blir jag sugen. Måste köpa hem fler av hans böcker! Och kanske till och med lösa om marionetter trots att jag aldrig läser om...

    SvaraRadera
  2. Roligt att kunna återuppväcka intresset. Blev själv väldigt inspirerad att läsa mer av författaren... ja, det framgick säkert! ;-)
    Visst har böcker en förmåga att gömma sig i bokhyllan när man söker dem (känner igen det helt klart), man kanske ger upp till och med - så helt plötsligt vid senare tillfälle, då något annat skall plockas fram, kan den helt plötsligt bara stå där i hyllan. Retsamt! Att organisera böckerna borde vara en god idé, synd bara att det alltid tycks vara sådant som aldrig blir av.

    SvaraRadera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)