onsdag 15 oktober 2014

"Little Bee" av Chris Cleave

Little Bee
Chris Cleave
Handling: Unga Little Bee flyr Nigeria efter traumatiska händelser och hamnar på en flyktingförläggning utanför London som illegal flykting. Efter två års inlåst tillvaro där slipper hon ut under okonventionella former tillsammans med några andra flickor som papperslös flykting. Utan vare sig pengar eller kontakter bestämmer hon sig för att söka upp det engelska par (journalister) som hon under sin sista tid i hemlandet mött på en strand under en dramatisk situation. Den engelske mannens körkort och visitkort hamnade då i hennes hand och gör det möjligt för henne att återfinna paret i det nya landet. Den hon möter blir (som vi från början får veta) Sarah O´Rourke, nybliven änka och hennes tvååriga son Charlie.

Berättarjaget växlar mellan Little Bee och den mondäna Sarah.

Läser med stor behållning kapitlen med Little Bees berättarjag. Kapitlen med Sarahs berättarjag imponerar långt ifrån på samma vis och man kan till en början känna en viss irritation över Sarahs ouppmärksamhet inför sonens behov av uppmärksamhet, onödiga beskrivningar kring hennes arbete på ett ytligt tarvligt modemagasin och hennes otrohetsaffär som beskrivs in i minsta detalj. Kanske är det av författaren tänkt att utgöra en skarp konstlad kontrast till den naturligt äkta Little Bees skrämmande verklighet, som består av att var utveckling kan leda till en hårfin skillnad mellan liv och död?

Jag har inte alls svårt att föreställa mig att verkligheten skulle kunna se ut på liknande sätt för många av de som tvingas fly och orsakerna till varför de sen skickas tillbaka till en säker död. T.o.m. när det gäller ensamkommande barn. I denna berättelse handlar det om multinationella oljebolag som inte skyr några som helst medel för att driva bort bofast befolkning från Nigerias landsbygd. Det är rått och brutalt, utan särskillnad begås folkmord, förföljelse och utrensning för att eliminera alla vittnesmål om vad som hänt. Området uppmärksammas därför inte som riskområde i västvärldens ögon och enligt det västerländskt inskränkta sättet att se det blir människorna som flyr för sitt liv endast till lycksökare i det nya landet. Tyvärr tror jag det är skrämmande realistiskt.

Genom kloka Little Bees tankar får vi en så härlig på pricken beskrivning om hur en kulturkrock kan upplevas med en god iakttagelseförmåga. Man får en ganska klar bild av hur avhumanisering av flyktingar kan uppstå, den tragiska fördomsfullheten bland människor i det nya landet och den oerhörda utsatthet flyktingbarn kan drabbas av. Med sorg, empati och en rejäl dos underbar humor med glimten i ögat berättar hon sin historia ur sitt perspektiv och själv tycker jag det då är så där riktigt, riktigt bra!

En rörande (och samhällskritisk) bok att bli berörd av - gå inte miste om den.

"Ni har faktiskt lämnat kvar en mängd saker hos oss som ni inte längre har användning för. När ni tänker på min kontinent, tänker ni kanske på vilda djur och växter - på lejon och hyenor och apor. När jag tänker på den, så tänker jag på alla de trasiga maskinerna, på allt som är utslitet och söndrigt och utspritt och sprucket.
Jo, vi har lejon. De ligger och sover på taken till rostiga containrar. Vi har hyenor också. De biter sönder skallarna på de män som var alltför långsamma för att springa ifrån sina egna trupper. Och aporna? Aporna finns i utkanten av byn, de leker ovanpå ett berg av gamla datorer som ni skickade hit, för att vi skulle ha nytta av dem i skolorna - i de där skolorna där det inte finns någon elektricitet." 
Ur "Little Bee av Chris Cleave (sid. 216-217)

Betyg: 5/5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)