måndag 3 november 2014

"Farbrors dröm" av Fjodor Dostojevskij

Farbrors dröm
Fjodor Dostojevskji
Min alldeles omedelbara tanke när man kommit halvvägs in i denna bok, var att den säkert alldeles förträffligt skulle kunna omvandlas till en teaterpjäs. Mycket riktigt kunde man sen genom att ta del av efterordet, skrivet av Bengt Samuelson, få reda på att denna komiska historia faktisk har dramatiserats för scen flera gånger. Det handlar om en småstadsparodi, och det är så där riktigt bra!

Farbrors dröm av Fjodor Dostojevskij är en lustig liten historia i det mindre formatet (183 sidor).

Parodin var det första D. skrev efter sina fyra år på tukthus i Sibirien, och detta skedde under de sex kvarvarande åren av straffet, då han överfördes till militärtjänst i småstaden Semipalatinsk (nordöstra Kazachstan).

Har tidigare av D. läst; "Bröderna Karamazov", "Brott och straff", "Idioten" och "Ynglingen" (två karaktärer i Farbrors dröm; Marja Aleksandrovna och den åldrade fursten, lär återkomma i varierad gestaltning i bl.a. "Ynglingen"). Än finns alltså mycket spännande kvar att läsa för mig av denna författare, och det gör ju inte saken sämre att förlaget Bakhåll på senare tid givit ut nya versioner.

Handlingen är denna: Stor uppståndelse uppstår i den lilla titelfixerade småstaden Mordasov då den ålderstigne fursten gör entré. Rykten och skvaller sätter fart, den förestående katastrofen är i faggorna. I staden bor Marja Aleksandrovna med sin 23-åriga dotter Zinaida (Marja har tillfälligt förvisat sin make ut på landsbygden). Marja ser sin chans och räds inga knep för att få dottern gift med den gamle fursten, som långt ifrån "har alla hästar hemma". Med i bilden finns unge herr Mazgljakov, tidigare tänkbar make till dottern Zinaida. Om fursten verkligen är farbror till Mazgljakov verkar mer suspekt än riktigt, men det är så den yngre herren önskar titulera den gamla mannen för att inge sitt släktskap med densamme. Marja styr och ställer för att få sin vilja igenom, Mazgljakov förs bakom ljuset men blir sen varse att han narrats grundligt av den förslagna damen. I bakgrunden finns också läraren Vasia (som äger Zinaidas äkta känslor) i sin sjukbädd i fattigkvarteret. Allting ställer sig på sin spets för att sedan brisera. Slutet är lätt överraskande och på sätt och vis kan man trots allt finna att Marja Aleksandrovna får sin vilja igenom, fast på ett annat vis än först var tänkt.

Spännande och levandegörande gestaltning av huvudpersonerna. Fursten är helt obetalbar i sin förvirrade framtoning; enögd, benlös, med peruk, löskägg, puder, rougé, o.s.v. Fru Aleksandrovna med sin orubbligt starka vilja och skvallriga läggning. Dottern Zinaida i sin tillbakadragna medgörlighet efter försök till trots, sin högdragna framtoning, all sin tillbakahållna frustration. Den kuvade maken till Marja, där man inte kan tänka sig något mer som liknar en "toffelhjälte". Exemplen är fler, men stannar där. Så för alla er som anser att Dostojevskijs böcker är "så tråkiga att klockorna stannar", då har ni inte läst Farbrors dröm. En fantastiskt skojig läsupplevelse som rekommenderas så där alldeles extra!

Betyg: 5/5


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)