lördag 8 november 2014

"När skruven dras åt" av Henry James

När skruven dras åt
Henry James
Skräckgenren måste granskas noggrant, då den nu för mig åter tagit plats i bokhyllan.

"När skruven dras åt" av Henry James, kom ut år 1898 och skall vara en klassisk spökhistoria som inspirerat i både filmens och bokens fiktiva värld (visst, en del diviga författare påstår dock att "inspiration" endast är för amatörer, men jisses så många duktiga amatörer vi har i sådana fall!). Och såklart finns det då, av bara den anledningen, skäl att anse den här kortromanen läsvärd, att den inte bör missas?

Hoppade först över förordet, av den gotiska skräckforskaren Mattias Fyhr, men det lästes efteråt istället, vilket var tur, för där fick man lite mer förklaringar till denna snåriga historia och dess upphovsman.

Kände att en omläsning egentligen skulle vara på sin plats, men det är inget man lättvindigt har lust till. Varför då?

Det är ganska omständligt skrivet, metoden att bygga upp spänningen tycks delvis bestå i en fladdrig berättarstil. Men det är klart att det blir nervöst hysteriskt, för precis så upplevs ju också huvudpersonen, tillika berättelsens berättare till den inre berättelsen; den unga guvernanten.

Därmed kommer vi fram till själva handlingen:

Det är julafton, i ett gammalt hus har ett antal personer samlats framför brasan för att berätta kusliga historier för varandra (känns det igen?). En av dessa låter de andra förstå att han sitter inne med den allra ruskigaste. Den nedtecknade berättelsen har han fått sig tillsänd av den kvinna som själv upplevt det hela, en kvinna som varit död i 20 år och sidorna hon sände honom skickades iväg strax innan hon dog. Mannen berättar att hon (då tio år äldre än honom) var guvernant åt hans syster och när han kom hem från skolan en sommar var hon där. Händelsen, som hon senare nedtecknade och sände, skulle då ha inträffat långt innan han träffade henne den där sommaren.

Mannen låter de nedtecknade sidorna sändas efter, och för de församlade som stannat kvar till dess ankomst, återberättar han guvernantens historia.

Den unga överspända damen tar plats på ett ensligt gods utanför London för att där ta hand om en liten föräldralös flicka. Uppdragsgivaren finns på annan ort och har genom strikta restriktioner manat till att inte ta kontakt med honom, annat än i yttersta nödfall får man förmoda. I hushållet finns en husföreståndarinna som snabbt blir hennes förtrogna, samt tjänstefolk som tycks hamna i det fördolda i guvernantens nedtecknade berättelse. Genom en försändelse blir man varse att den lilla flickans äldre bror blivit relegerad från den internatskola han går i, och han beordrats att skickas hem. Brodern Miles kommer hem och uppfattas av flickans förvånade fröken lika välartad som sin syster Flora. Mystiska saker börjar dock ske. En man och senare även en kvinna, som båda inte hör dit, visar sig för guvernanten med ett hotfullt uttryck. Guvernanten blir allt mer överspänd, ja, vad det lider rentav hysterisk, inför detta. Hon får av husföreståndarinnan höra att hennes beskrivning av personerna hon sett, passar in på en man som varit uppdragsgivarens närmsta man och kvinnan den guvernant som haft tjänsten innan henne. Men båda finns inte längre kvar i livet...
På något vis uppfattar hon att barnen Flora och Miles hotas av dessa andeväsen och hon kämpar för att skydda dem allt vad hon förmår. Hur det hela ter sig och hur det sen går får ni ta reda på själva.

Det här är en roman med en handling som äger många bottnar och kräver att man läser mellan raderna. Det hela är gåtfullt och tvetydigt, förblir även så i vissa delar, man känner en viss kvarvarande förvirring på något vis, funderar vidare. Dessutom är den så skriven att man tvingas läsa långsamt, något som vi kanske i dag har lite svårt för att göra? Men dess volym på endast 152 sidor borde väl antagligen göra detta möjligt, även för den mest uppstressade nutidsmänniskan.

Den helt omedelbara film jag förknippar med detaljer ur den här boken är "The Others" med Nicole Kidman i huvudrollen, och vad gäller bok så känner man att det finns liknelser till den sortens skräck man finner i "Kvinnan i svart" av Susan Hill (med risk att verka tjatig om just den boken).

Vi får se om jag mäktar med en omläsning, vem vet, kanske blir det även redigering på det här inlägget i sådana fall.

Betyg:
* * *

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)