måndag 17 november 2014

"Sigrid - Sagan om Valhalla" av Johanne Hildebrandt


Baksidestext:

"Följ med till 900-talets sagotid då sägenomspunna kungar och drottningar härskar, blodiga strider utkämpas mellan vikingar och kristna och gudinnorna vandrar bland de dödliga.
Hövdingadottern Sigrid är bortlovad till Erik, Svitjods kung, för att säkra den fred som slutits mellan götar och svear. Men före bröllopet gör Sigrid det otänkbara och nu riskerar hennes folk att gå under. Bara Freja kan rädda henne, men den främsta av gudinnor kräver ett brutalt offer för att ingripa.
Svend har fostrats av jomsvikingarna, Nordens mest mytomspunna kämpar. Efter en stor seger söker han upp den man som han fruktar och hatar mest, Harald Blåtand, för att bli erkänd som dennes son. Om Svend lyckas kan han nå sitt mål: att störta sin far och bli Danmarks kung."...

Sigrid, Sagan om Valhalla
Johanne Hildebrandt
Detta var inte en bok för mig, därmed inte sagt att den kan vara det för andra, för mycket gott har skrivits om Johanne Hildebrandts "Sigrid, Sagan om Valhalla". Sant är, som författaren påpekar i efterordet, att förväntningarna på en fortsättning (av tidigare böcker i serien) varit höga. Men misstänker att detta inte är hela sanningen till att denna inte riktigt på samma vis "gick hem" hos mig. Att man förändrar sitt tycke och smak kan säkert i detta vara en del av sanningen.

Storartad fantasyaction har detta kallats och författaren menas vara Sveriges fantasydrottning nummer ett. Så låt inte dessa ord jag nu skriver väga särskilt tungt, utan se det bara som ett högst personligt tyckande som inte hör till majoriteten.

Språket i denna historiska fantasy är grovt och rått. En ibland farsartad brutal humor samsas med ett övermått i blodigt våld (blodet stänker bokstavligt menat). Visst kan det accepteras i måttliga mängder, men här blir det bara för mycket. Det som däremot uppskattades var miljöbeskrivningarna och hur människorna beskrivs. Detta blåste liv i berättelsen. En annan bra sak var det intresse som väcks för den verkliga historiska tid denna fantasy väver in i sin handling.

"Sagan om Valhalla" kan i den här boken kännas lite förvirrande i sammanhanget. Vad har asatrons Valhall med Sigrid Storråda, Harald Blåtand, Erik Segersäll och Svend Tveskägg att göra? Fantasy?

Återigen slutligen: Låt inte dessa ord påverka huruvida boken skall läsas eller ej. Läs den, bilda egen uppfattning, och låt den inspirera till att ta reda på mer kring det som finns att tillgå av historia kring denna avlägsna period.

Alla har rätt till sin egen mening - och den behöver alls inte överensstämma med min! :)

Betyg:
*

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)