måndag 22 september 2014

"I det förflutna" av Kate Morton

"I det förflutna"
Kate Morton
Efter att tidigare läst "Den glömda trädgården" (OBS! Riktigt bra!) av samma författare, var detta något av en besvikelse, tyvärr. Betonar att det ju självklart bara är mitt eget tycke. Smaken är ju naturligtvis olika och så även vad man tycker om denna roman. Den tog åtminstone för mig en evig tid att tröska igenom, smet emellan med andra böcker då det blev för långdraget tråkigt (erkänner att en del skummades igenom lite hastigare). Men nu så är den äntligen läst.

Eftersom det är så svårt att skriva om böcker man tycker mindre bra om, hoppar jag över orsaken till det och går rakt på handlingen i korthet:

Bokens huvudperson Edie får kännedom om att hennes mor under andra världskriget skickades som krigsbarn från London ut till landsbygden. Modern hamnade då hos familjen Blythe, bestående av den firade författaren Raymond och hans tre döttrar. Handlingen pendlar mellan 40-tal och 90-tal. Familjen (under 90-tal de kvarvarande åldrade tre systrarna) bor i ett slott där dystra händelser utspelats och hemligheter finns dolda. Edie intresserar sig för slottet och systrarna även med anledning av en speciell bok skriven av den framlidne Raymond. Denna bok skall publiceras i nyutgåva och Edie dras in i det förflutnas mysterier kring slottet och familjen Blythe.

Betyg:
* *


torsdag 18 september 2014

"Mississippi" av Hillary Jordan

"Mississippi"
av Hillary Jordan
Här har vi en författares debutroman och som sådan minnesvärd i sitt slag. Rekommenderar verkligen den här boken, skulle även kunna tänka mig att den passar bra att läsa i en läsecirkel - det finns till och med diskussionsfrågor färdiga längst bak i boken kring handlingen. Boken tar upp rasism på många nivåer och den känns på så vis aktuell (då chockfasen inte riktigt lagt sig efter årets svenska valresultat). Ibland tycks steget oroande kort från en första antydning till ren extremism, därav så mycket större anledning att ta den där antydningen på största allvar, innan det går för långt. Tror på något vis alla har ett slags ansvar för att förhindra en felaktig utveckling och lära av vad som varit.

Handlingen äger rum tiden efter andra världskriget. Henry McAllan köper en bomullsfarm i Mississippi-deltat, dit han, hans hustru Laura och deras två små döttrar flyttar.

Utifrån de olika personerna som befolkar berättelsen, får vi deras olika perspektiv på händelseutvecklingen. Det växlar mellan 6 röster: Henry (ny ägare av gården "Mudbound" = ung. bunden till leran), Laura (Henrys hustru), Jamie (Henrys yngre bror - hemkommande, krigstraumatiserad), Hap (arrendator), Florence (Haps hustru och Lauras blivande hemhjälp - barnmorska), Ronsel (Haps och Florences son - hemkommande, krigstraumatiserad). Den elake rasistiske Pappi (Henrys och Jamies far - inneboende hos Henry och Laura) är dock en huvudperson vi slipper som berättarröst.

Hur oerhört grymt afroamerikaner i södern särbehandlades visar verkligen prov på intolerans och fördomsfullhet, på allt elände och mänskliga tragedier som blir dess följd.

Längst bak i boken finns även en intervju. På frågan till författaren om rekommenderade böcker, behandlande den här tiden av Amerikas historia, nämns bland författarnamnen även William Faulkner (från Mississippi), som vi kanske känner igen som Nobelpristagare i litteratur 1949 (utdelat 1950). Den amerikanska söderns rasproblem och inbördeskrigets följder lär vara ofta förekommande i hans romaner. Tror dock att det inte är det mest lättillgängliga man kan läsa.

Hillary Jordans "Mississippi" är däremot en lättläst bok med bra driv, spännande, engagerande och svår att lägga ifrån sig. Läs den.

Betyg:
* * * * *



söndag 14 september 2014

"Begravningsplatsen i Prag" av Umberto Eco


"Min avsikt var att ge läsaren ett knytnävsslag i magen"   
Umberto Eco i L'Espresso

"Begravningsplatsen i Prag"
Umberto Eco
Det där "knytnävsslaget" gjorde åtminstone mig ganska illamående. Vad man kan hoppas fungerar romanen som en varning för föreställningen om "den stora sammansvärjningen" (som tar fiktiv form i Foucaults pendel), konspirationsteorier och hatkultur, förnyad antisemitism och rasism. Detta i vår tid då det finns så stora risker för att fördomar och rena lögner transformeras till sanningar. En väldigt viktig varning i vår digitala tid, då anonyma tyckare får fritt spelrum och åsikter sprids utan filter på bl.a. internetforum, sociala medier och bloggar. På gott och ont. Visst är det viktigt, framförallt med tanke på lättpåverkad ungdom, men så här?

Boken publicerades 2010. Umberto Eco är idag 82 år gammal och har erhållit över trettio hedersdoktorat världen över... så vem är jag att ha åsikter om den här romanen? Författaren är ju i sanning en sådan äldre vis människa som världen (enligt mig) borde lyssna på och själva budskapet är ju självklart tänkt som en väckarklocka i vår tid. Överlåter dock mitt tarvliga bloggtyckande till recensionen i DN av den 13 oktober 2014, som enligt min mening tog upp det väsentligaste kring denna roman. För visst var det även så att man var tvungen att läsa boken rakt igenom (svår att lägga åt sidan), trots att den är - inte så lite - trögläst samt befolkad med olidligt avskyvärda och hatiska människor, i synnerhet huvudkaraktären.

Betyg:
* *

onsdag 10 september 2014

Vem önskar du se som vinnare?

Spel och dobbel är inte min sak och har heller aldrig varit. Men för ett par dagar sedan började det spekuleras i vem som kommer att bli vinnare av Nobels litteraturpris 2014, och visst kan man roas av det utan att bli varken fattigare eller rikare? Vadslagning tycks vara populärt i alla tider, så även i detta fall. Enligt Mynewsdesk såg Unibets oddslista (presenteras där i år för 10:e gången) ut så här:

~

Nobelpris i litteratur 2014:
(Unibets lista med gånger pengarna inom parentes)

Ngugi wa Thiong'o (5.00)

Haruki Murakami (6.00)

Assia Diebar (8.00)

Joyce Carol Oates (8.00)

Adonis (15.00)

Bei Dao (15.00)

Philip Roth (15.00)

Svetlana Aleksijevitj (15.00)

Amos Oz (20.00)

Antonio Lobo Antunes (20.00)

Don De Lillo (20.00)

Milan Kundera (20.00)

Don Paterson (25.00)

Ko Un (25.00)

Margaret Atwood (25.00)

Thomas Pynchon (25.00)

William Trevor (25.00)

Cormac McCarthy (30.00)

Jon Fosse (30.00)

Mircea Cartarescu (30.00)

Nurridin Farah (30.00)

Darcia Maraini (40.00)

Javier Marías (40.00)

Salman Rushdie (40.00)

Tom Stoppard (40.00)

Umberto Eco (40.00)

Bob Dylan (50.00)

Cees Nooteboom (50.00)

Colm Toibin (50.00)

John Le Carre (50.00)

Peter Handke (50.00)

~

I gammal vanlig ordning lär det väl dock bli någon man inte hört talas om förut. Men ibland kan det ju, när så är fallet, handla om en författare som skriver något av det mer lättillgängliga slaget som är läsvärt för de flesta, själv tänker jag först då på t.ex. J.M. Coetzee (vinnare av priset 2003) som blev en klar favorit, eller Orhan Pamuk (vinnare av priset 2006).

(Pristagare tillkännages i oktober varje år)



måndag 8 september 2014

"Mitt liv med Bob" av James Bowen

"Mitt liv med Bob"
James Bowen
Ännu en fin bok om katten Bob och hans husse som ömsint beskriver sin högt värderade fyrfota vän.

Enkelt och ödmjukt skriven memoar med massor värme, charm och nyttiga insikter. Tänk vad en liten katt kan göra skillnad i en människas kantrade tillvaro. Dessa tu var helt klart själsfränder och riktigt bra för varandra.

Är uppenbarligen särskilt förtjust i böcker som förmedlar hopp, oavsett vad det är som besegras och vad det är som uppnås. "Mitt liv med Bob" av James Bowen är också en sådan bok, i allra högsta grad.

Har man läst den första; "Gatukatten Bob", så önskar man såklart även ta del av den här andra uppföljaren.

Hur kylig än omgivningen tidvis kan verka i en metropol som London, värmen finns där, även om det ibland behövs en Bob för att locka fram den (citat hämtat från sid. 167):

"Londonresenärerna är ökända för att inte ta notis om sina medresenärer, men även de mest kallhjärtade töar upp lite när de ser honom sitta där och noggrant känna av atmosfären. De knäpper kort med sina mobilkameror och går sedan till jobbet med ett leende. Att bo i London kan vara väldigt opersonligt och själsdödande. Tanken att vi på något vis muntrar upp människor får mig att le."

För att kunna gå framåt är det oundvikligt att bli tvungen att se bakåt, vilket säkert böckernas tillkomst bidrog till att James blev tvungen att göra. Så säg inte att böcker inte är viktiga - varken för de som skriver dem eller för de som tar del av vad andra har att berätta. Det är alltid betydelsefullt att försöka se tillvaron ur andra människors perspektiv, människor som har befunnit sig i livssituationer vi själva aldrig ens kommit i närheten av och ibland rentav inte ens kan föreställa oss.

Lätt att läsa för alla, hjärtevarm och ett avslut som inte lämnar ett öga torrt. Precis så som det kan vara med en riktigt bra bok.

James Bowen har med all säkerhet en hängivet trogen läsekrets och vem vet, kanske kommer vi att kunna se fram emot att han som nu publicerad författare med bästsäljande memoarer bakom sig, åstadkommer fler böcker i framtiden, med eller utan Bob i huvudrollen? Kika in på facebook eller den nystartade hemsidan nedan för att få svar på den frågan.

Betyg:
* * * * *

~

(Läs bakgrundshistorien; Litteraturmagazinet)

"Mitt liv med Bob" finns nu att köpa på:


Bob på blogspot? Jovisst, där också; Streetcatbob,
liksom på facebook.
Missa inte heller den nya hemsidan: James and Streetcat Bob.

~

söndag 7 september 2014

Stories and secrets



Så var det då dags denna söndag att delta med ytterligare en smakebit. Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av andras "smakbitar" ur böcker som för närvarande läses, samt även själva bjuda på en sådan liten textsnutt. Inspirera och bli inspirerad. Denna gång är det Betraktninger som sköter smakbitarna.

Mitt val av boktext kommer från "I det förflutna" av Kate Morton (tyckte verkligen om tidigare läst "Den glömda trädgården" av samma författare).

Ett gammalt förlorat brev dyker oväntat upp femtio år senare och väcker starka känslor hos Edies mor. Vad var det som egentligen skedde i det förflutna på Milderhurst Castle där familjen Blythe bodde och de excentriska systrarna Blythe fortfarande bor kvar? Vilka är de gamla hemligheterna och vad är sanningen? Edie drivs till att försöka finna lösningen på gåtan om händelserna vid det mystiska slottet.

"I det förflutna"
Kate Morton
"För där låg de, bara ett par hundra meter från vägskälet och just där jag hade föreställt mig dem. Ur de förvildade björnbärssnåren reste sig två höga järngrindar, en gång mycket eleganta men nu skeva och vinda, stödda mot varandra som om de gemensamt försökte hålla upp en tung börda. På den lilla gråstensmurade grindstugan hängde en rostig metallskylt med texten: Milderhurst Castle.
Mitt hjärta slog så hårt och snabbt att det värkte i bröstet. Jag gick över vägen, slöt händerna om den ena grindstolpen och en av stängerna - järnet kändes kallt, rostigt och skrovligt mot handflatorna - och lade sedan långsamt pannan mot gallret. Min blick gled över uppfartsvägen där innanför, en väg som slingrade sig uppför en sluttning, löpte över en bro och försvann ur sikte bakom en tät skogsdunge.
En igenvuxen och melankolisk park, en vacker syn - men det var inte den som fick mig att tappa andan, utan min plötsliga, absoluta övertygelse om att jag hade varit här förut. Att jag hade stått vid de här grindarna, spejat in och sett fåglarna singla omkring som sotflagor över den täta skogen."

(Sid. 29; "I det förflutna", Kate Morton)

"Word spread because word will spread. Stories and secrets fight, stories win, shed new secrets, which new stories fight, and on."
China Miéville


"Flickan som älskade Tom Gordon" av Stephen King

"Flickan som älskade Tom Gordon"
Stephen King
Utmärkt bra! Har alltid tyckt att ingen så verklighetstroget kan skriva en barndomsskildring, berättelse utifrån barns perspektiv, som Stephen King.

Tror denna bok går hem hos de som även gillade Höstgärning (The Body) i boken Sommardåd/Vinterverk (Different Seasons). Filmen Stand by Me (biopremiären 1987 bär minnet av den alldeles perfekta filmmusiken) var även då för ovanlighetens skull lika bra som bokens novell.

Lite om handlingen i "Flickan som älskade Tom Gordon": Den 9-åriga Trisha och hennes äldre bror engageras - motvilligt - av sin frånskilda mor att tillsammans med henne genomföra en medel till halvsvår vandring längs Appalacherleden. Trisha kommer ifrån mor och bror där på vandringsleden och förirrar sig djupare in i skogen efter ett försök att finna en genväg. På sin svåra väg genom vildmarken och med sin starka livsvilja att överleva, tar modiga Trisha i svåra stunder hjälp av att lyssna till freestyle-radions basebollutsändningar, och i matchhjälten Tom Gordon finner hon styrka att kämpa vidare för att återfinna civilisationen eller bli eftersökt och hittad.

Detta är en nätt äventyrsroman på 215 sidor som är synnerligen svår att lägga ifrån sig. Är själv lite svag för vildmarksberättelser, kanske är det just det i kombination med Kings suveräna sätt att skriva som gör den här boken till något alldeles särskilt.

Betyg:
* * * * *

fredag 5 september 2014

"Monstret i Florens" av Douglas Preston och Mario Spezi

"Monstret i Florens",
Douglas Preston och Mario Spezi
Detta var en av de märkligaste böcker jag någonsin läst, och inte nog med det, berättelsen är även sann; hur osannolik den än kan verka.

Platsen är Florens i Italien, året är 2000. Den amerikanske författaren Douglas Preston flyttar med familj till en by utanför staden, möter journalisten (kriminalreporter) Mario Spezi och denne berättar om en serie groteska dubbelmord som inträffat i trakten kring Florens. Preston intresserar sig för fallet. Mario och Douglas blir snabbt goda vänner, dom påbörjar en egen utredning kring de bestialiska morden, jämte den pågående längsta och dyraste brottsutredning som förekommit i Italiens historia. "Konstigare och konstigare!" som Mario på ett ställe utbrister... kan inte annat än instämma.

Gillar du deckare kanske du väljer boken, har du tidigare läst "En ond liten handling" av Elizabeth George - läs då denna berättade verkliga historia så faller bitarna på plats, intresserad av landet Italien rent allmänt? - läs. Riktigt otäck är den, läskigt vågad då det kommer till beskrivningar av udda personer, och sådana verkar det finnas gott om där i Italien. Så, planerar ni en resa till Italien - läs inte "Monstret i Florens" strax innan!

Tycker väldigt bra om de beskrivande historiska tillbakablickarna man får i boken, t.ex om det "nästan bortglömda kapitlet i Italiens historia" som handlar om massmigrationen från ön Sardinien på 60-talet (i "Mario Spezis historia"; bokens första del) eller det som handlar om den översvämning som inträffade efter fyrtio dagars ihållande regn i Florens 1966 (i "Douglas Prestons historia"; bokens andra del).

Visst känner alla till det som berättats kring Londons; "Jack uppskäraren", Bostons; "Bostonstryparen", Tysklands; "Monstret i Düsseldorf", men har vi hört talas om "Monstret i Florens"? Det handlar om 14 mord (7 dubbelmord) från år 1974-1985, eller 16 om man nu räknar med det första dubbelmordet 1968 som hörde till det s.k. "sardiska spåret". Egendomligt att man inte läst något om det tidigare. Men samtidigt inte, med tanke på att sådant här har all anledning att tystas ner då det är så upprörande (både traumat som sådant och den skandalösa brottsutredningen), det faktum att det skett så relativt "nyligen" och att det fortfarande inte har svalnat, är väl också en anledning.

Douglas Preston och Mario Spezi både "petar i getingboet" och "leker med elden" då de ger sig in i denna verkliga thriller som befolkas av de mest ofattbart besynnerliga människor. Och det får sina konsekvenser. Boken blir så spännande till slut att den inte går att lägga ifrån sig, man måste bara få veta hur det går...

Visst blir det lite väl mycket frosseri i makabra detaljer, lite kvällstidnings-sjaskigt så där emellanåt, men i stort en väldigt spännande bok om ett helt ofattbart kriminalfall i Italien.

Betyg:
* * * *

måndag 1 september 2014

"En ond liten handling" av Elizabeth George

"En ond liten handling"
Elizabeth George
Det tog sin lilla tid att komma igenom "En ond liten handling". Kan inte direkt säga att; 'det var inte värt det', men det är långt ifrån den bästa bok som lästs av Elizabeth George (och det har ju blivit ett antal genom åren). Tror heller inte - trots det - att man kan låta bli att läsa ytterligare eventuella böcker framgent, där man möjligtvis återigen får följa Barbara Havers och Thomas Lynley. Detta dock inte om kommande böcker även de omfattar nästan 800 sidor (alltför tungt att hantera) och inte heller om det på samma vis inkluderar en massa italienska insprängt i handlingen. Det är nog en fördel att kunna det italienska språket för att helt kunna uppskatta den här boken. Det handlar inte enbart om enstaka ständigt återkommande kursiva italienska ord, utan faktiskt hela oöversatta meningar. Det stör flytet i läsningen och handlingen något - synd, för det är som vanligt klurigt och bra i övrigt, alla lösa trådar knyts ihop på ett finurligt vis till sist.

Handlingen, i den här (20:e?) boken med Barbara och Thomas i huvudrollerna, rör sig om att Haddiyah (Barbaras granne Azhars dotter) blir förd av sin mor till Italien, utan faderns vetskap. Förtvivlad får han hjälp av sin vän Barbara och en detektiv anlitas. Men Haddiyah blir kidnappad där i Italien och hennes mor beskyller Azhar för att ligga bakom det hela. Lynley blir den som bistår den italienska polisen på plats och Barbara försöker desperat allt för att hjälpa sin vän på alla upptänkligt möjliga (och omöjliga) sätt. Hon blir nästan lite för mycket denna gång.

Den här boken pendlar för mig mellan en fyra och en trea (om man nu prompt måste poängbedöma böcker), lutar närmare åt en trea. "Si, si, certo"... drivet finns där och allt det andra som gör dessa böcker så oemotståndliga. Att en del av handlingen utspelar sig i Italien är bara ett plus i mitt tycke, men ett klart minus för alla italienska ord/meningar, och visst skulle boken gott kunna ha bantats ner lite i sidantal, utan att bli sämre för det.

Bokens efterord gjorde mig nyfiken på; "Monstret i Florens" av Douglas Preston och Mario Spezi - och som av en händelse stod den där på biblioteket mitt framför ögonen ("Låna mig!") - tror den kan bli ganska spännande att läsa.

Betyg:
* * *