torsdag 26 februari 2015

"Inmurad" av Mikael Strömberg

Inmurad
Mikael Strömberg
"Inmurad" av Mikael Strömberg, är författarens andra skräckroman efter debutromanen "Vätten" (2011). Efter att läst handlingen beskriven för "Vätten" blev åtminstone jag något avskräckt av den sortens skräck som man kunde ana var alltför ingående äckelgeggig. Den andra romanen lät i det fallet något mer i min smak.

Hur var den då? Jo, första halvan var faktiskt helt fantastiskt bra, men sen blev det alltför knasigt, konstigt och... äckelgeggigt. Så värst skräckigt kan jag inte tycka att det där i detalj ingående beskrivna äckliga är, utan mer irriterande. Men vad vi uppfattar som skrämmande är ju så oerhört olika! Det är trots allt en riktigt spännande bladvändare detta, karaktärerna är udda existenser som inte någon av dem väcker sympati hos mig som läsare i längden, men just det gör mig inte så mycket.

Själva upplägget är strålande; ett gammalt brev som vi bit för bit får ta del av, gammal folktro som får nytt liv, dolda lämningar från svunna tider, gamla hemligheter, bortglömda (ibland klaustrofobiska) platser som upptäcks på nytt, anknytningar till historiska händelser... Ja, det kunde ha blivit så bra. Men så bra blev det inte, tyvärr.

Som rospigg blir man ju förstås självklart smått förtjust i miljöbeskrivningarna från platser i Roslagen, det är väl ganska givet. Bara en sådan sak gör naturligtvis att jag rekommenderar att läsa boken.

Trots att detta inte i sin helhet direkt blev någon höjdarläsning, blev jag nyfiken på att läsa "Vätten" ändå. Ser dessutom som läsare fram emot att hålla koll på hur detta författarskap utvecklas framöver, för glädjen att berätta historier finns definitivt där märker man.


Betyg:
* * *


3 kommentarer:

  1. Ska nog läsas vid tillfälle. Svensk skräck är spännande.

    SvaraRadera
  2. Jag har precis läst Vätten och den var lite småläskig, men lika ofta så förstördes det som var skrämmande av alltför detaljerade beskrivningar av det som du kallar äckelgeggigt :) Jag tycker det är mycket läskigare när det är smygande och gåtfullt, splatter skrattar jag bara åt. Jag har Inmurad i hyllan så jag kommer att läsa den också så småningom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Smygande gåtfullhet är helt klart mer ruskigt - klassisk skräck när den är som bäst! :)

      Radera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)