onsdag 11 februari 2015

"Jungfrustenen" av Michael Mortimer

Jungfrustenen
Michael Mortimer


Som nämndes i tidigare inlägg angående Jungfrustenen (Michael Mortimer), då det gällde omslagscitat som jämförde boken med något skrivet av Eco, konstateras att; jo, absolut var det "som att svära i kyrkan"! Visst, jämför gärna med Brown, där kan man säkert finna likheter, men absolut inte Eco. Så här visade det sig att stycket, som citatet i SvD hämtades från, löd i sin helhet:

"Den påminner på så vis om de farliga hemligheter som undergräver kyrkans auktoritet i Dan Browns ”Da Vinci-koden” och Umberto Ecos ”Rosens namn”, och halvvägs mellan de två verken placerar sig också Mortimers bok. Mer fartfylld och trashig än Eco; mer lärd och finurlig än Brown."   -   Svenska Dagbladet

Valde den här boken till spänningsutmaningen för februari. Läs därför mer här!

Om man koncentrerar sig mer på det som säkert av andra kan uppfattas positivt med romanen, skulle ett högt tempo kunna nämnas, full fart direkt från början. Den som söker en bladvändare kanske finner stort nöje av den här spänningsromanen, själv retar jag mig alldeles för mycket på att det är så rörigt. Så okej är väl boken såtillvida att den funkar som bladvändare.

Här förekommer fantasihistorier om verkliga historiska personer som bl.a. Carl von Linné och en överdrivet divig Greta Garbo; anfallande muterade jättefåglar och någon slags zombiefjärilar; m.m, allt i en osalig röra. Huvudkaraktären, tillika tänkta "hjältinnan", Ida skramlar runt sovandes under en filt i bilar, äter godis, tar lugnande tabletter, intar ansenliga mängder spirituosa, gråter, omhändertas, styrs som ett viljelöst offer... jag vet inte vad. Karaktärerna i övrigt känns också väldigt märkliga. Hör till dem som slukar populärvetenskap i alla former, även sådana med historisk anknytning, men att spränga in texter som källhänvisas till wikipedia, intervjuer av Karin Bojs i DN, o.s.v. tilltalar i varje fall inte mig här, hur sanna eller påhittade de än är. Hade ganska stora problem att komma igenom de sista 100 sidorna för att därpå hamna i en tvärt avbruten handling som knappast kan kallas slut. Självklart är avsikten att man skall fortsätta att läsa nästa del i serien, men det kommer i varje fall inte jag att göra.

Trots mina ord (som bara är mina egna högst personliga); om man känner sig nyfiken på att läsa Jungfrustenen, gör det! Många verkar tycka väldigt bra om denna bok. :)

Betyg:
* *

Boken (som inbunden med på årets bokrea) finns bl.a. att köpa på:


~

Fler bloggar om böcker i spänningsutmaningen för februari
och dessa finner man här.


2 kommentarer:

  1. Jag tyckte inte heller att Jungfrustenen var speciellt bra. Jag hade svårt för alla röriga sidohistorier och Ida.

    SvaraRadera
  2. Nja, allt som jämförs med Dan Brown får mig att backa undan...

    SvaraRadera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)