söndag 29 mars 2015

En smakebit på søndag: Tunn luft



Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar, hämtade från böcker som för närvarande läses. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Även denna söndag väljer jag smakbit ur en av Jon Krakauers böcker; Tunn luft (sid. 37):

"Och därmed blev Hillary och Tenzing strax före tolv den 29 maj 1953 de första människor som stod på toppen av Mount Everest.
Tre dagar senare, kvällen före sin kröning, fick drottning Elizabeth meddelandet om bestigningen, och The Times publicerade nyheten i sin tidiga upplaga på morgonen den 2 juni."

Sir Edmund Hillary blev adlad av drottningen, fick hamna återgiven på frimärken, serietidningar, tidskriftsomslag och i böcker. Den f.d. biodlaren förvandlades till en av världens mest berömda personer, genom att bli den förste som lyckades bestiga världens högsta punkt.

Fascinerades att läsa om klättrarbedriften av Edmund Hillary och Sherpa Tenzing Norgay i National Geographic för ett antal år sedan. Därför blev det vid sidan om den bergsklättrande författarens bok ("In i vildmarken") om Christopher McCandless sista år i livet 1992, lockande att läsa även om författarens egen insidesskildring av tragedin på Mount Everest i maj 1996.
Våren 1996 fanns det på platsen 30 olika expeditioner, varav minst 10 organiserades av vinstdrivande företag och antalet kommersiella expeditioner hade redan då ökat, liksom miljöpåverkan. En av dessa expeditioner vid tidpunkten var den svenska soloexpeditionen; klättraren Göran Kropp, en filmare och Sherpa Ang Rita (klättrare och medlem av filmteam). Detta blev Göran Kropps mest kända bedrift, då han efter att ha cyklat från Stockholm besteg Mount Everest utan syrgastuber, klättrade därefter ner för att cykla tillbaka och den 16 oktober 1996 anlända Stockholms stadskaj. Visst minns man det.

Men denna bok handlar ju i huvudsak om Jon Krakauers egen skildring av den tragedi som blev en följd av bestigningen av Mount Everest denna tid. Det var från början ett uppdrag han fått av tidskriften Outside att resa till Nepal, delta i "Adventure Consultants-expeditionen" samt skriva om den guidade bestigningen, men själva boken (som sen kort efter publicerades 1997) menar han i inledningen vara tänkt för att "driva ut Mount Everest" ur hans liv, för det som hände där uppe på berget var naturligtvis en plågsam upplevelse, fem av hans kamrater nådde toppen men fyra omkom i ett plötsligt och våldsamt oväder.

Har bara läst till sidan 50 än så länge, men där kan jag inte låta bli att ta med ännu en smakbit:

"Efter två timmar på Thai Airs flight 311 från Bankok till Katmandu lämnade jag min plats och gick till bakre delen av flygplanet. Nära raden av toaletter på styrbordssidan ställde jag mig på huk för att kika ut genom ett litet fönster i midjehöjd i hopp om att få se en skymt av några berg. Jag blev inte besviken: vid horisonten reste sig Himalaya som en rad ojämna tänder. Jag stannade kvar vid fönstret under resten av flygningen, trollbunden, hukad över en sopsäck full med tomma läskburkar och halvätna matportioner, med ansiktet tryckt mot det kalla plexiglaset.
Jag kände genast igen det väldiga, utbredda Kanchenjungamassivet, som med sina 8 586 m över havet är jordens tredje högsta berg. En kvart senare kom Makalu, världens femte högsta topp, inom synhåll - och därefter, äntligen, Mount Everests omisskännliga profil.
Toppyramiden bläcksvarta kil avtecknade sig i skarp relief, högt över de omgivande bergsryggarna. Berget sköt högt upp i jetströmmen och slet upp en synlig reva i orkanen - som hade en vindhastighet på över 60 m/s - och frambringade en plym av iskristaller som drev åt öster som en lång sidenscarf. När jag tittade över himlen mot denna kondensationsstrimma kom jag att tänka på att Mount Everests topp befann sig på exakt samma höjd som det jetplan med tryckkabin som bar mig genom luften. Detta att jag ämnade klättra till marschhöjden för en Airbus 300 verkade i det ögonblicket befängt, eller värre."

Varför ger man sig in i något sådant som att frivilligt försöka klättra upp på Mount Everests högsta topp? Kanske den enklaste förklaringen är att föredra, och för att då använda George Leigh Mallorys (medlem i brittisk expedition 1924) berömda replik: "Därför att det finns där". Men såklart väcker det fler tankar, det är ju intressant detta, även för oss som tycker det är fullt tillräckligt spännande med en spänningsroman, tillräckligt stor risk att prova en ny litteraturgenre eller fullkomligt lustfyllt att delta i en smakebit på søndag (idag tar jag förstås dessutom en alltför stor risk att bli långrandig...). :)

För visst är det trots allt så att det finns belägg för att den spänningssökande kan ha en sådan kemi i hjärnan att benägenheten att ta stora risker ökar. Hjärnans synapsblåsor innehåller bl.a signalsubstanser dopamin, serotonin och enzymet MAO-hämmare, hur detta flöde regleras mellan hjärncellerna påverkar möjligheten till anpassning för ett enkelt vanligt samhällsliv. Dopamin, serotonin och endorfiner har betydelse för hur hjärnans lustcentra aktiveras, det stora äventyret blir för spänningssökaren det som både skapar kickar och erbjuder flykt, men det verkar också vara ett sorts sökande efter inre lugn och ro. Enzymet MAO - monoaminoxidas - (som även kopplats till MAOA-L; "krigargenen") har påvisats i låg halt hos t.ex bergsbestigare (och manliga alkoholister med ärftlig missbruksproblematik). Bergsbestigare kan beskriva att lusteffekten avtar redan innan nedklättring påbörjats, då koncentration och motivation avtar och målet redan uppnåtts. Detta har setts som en orsak till att de flesta olyckor med dödlig utgång sker under nedklättring, men självklart bara en av orsakerna, vilket man blir helt på det klara med då man läser Jon Krakauers bok.

Film har det visst blivit också av detta, den tror jag nog bestämt man får lust att se efter att ha läst boken.



Som om sen inte detta blogginlägg var i det mastigaste laget: varför inte köra ett Everest Exploration Quiz?


Hitta andras (kanske idag mer lättuggade) smakbitar här.


21 kommentarer:

  1. Låter som en intressant bok! Tack för smakebiten!

    SvaraRadera
  2. Andra människors fascination (besatthet ibland) är fascinerande att läsa om. Tack för smakbiten - nu ska jag ta en titt på trailern!

    SvaraRadera
  3. Själv kan jag inte alls förstå hur någon kan vilja klättra upp där bara för att berget finns där, men det är ju spännande att höra dem berätta om det sedan :)

    SvaraRadera
  4. Och jag som känner av min höjdskräck när jag ställer mig på en stol! Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, då skall man nog definitivt inte ge sig på bergsklättring! :)

      Radera
  5. Tack för smakebiten har sett åtskilliga filmer om bergsklättring.

    SvaraRadera
  6. Flotte smakebiter. Men jeg kan ikke skjønne hvorfor noen vil utsette seg for påkjenningen med å bestige et så høyt fjell! Hilsen Anette :) www.anettesbokboble.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, visst är det ganska obegripligt, man vill gärna finna ut en godtagbar anledning till varför man gör något sådant frivilligt.

      Radera
  7. Den väntar i min bokhylla! Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
  8. Låter spännande. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
  9. Tack för en intressant smakbit. Låter som en bok för mig.

    SvaraRadera
  10. Låter intressant även om jag inte riktigt kan förstå vissas besatthet av att riskera livet för att klättra i berg. :-)

    SvaraRadera
  11. jag har alltid varit fascinerad av dessa obegripliga bergsbestigningar. varför lockas vissa människor att utsätta sig för omänskliga strapatser när det inte är nödvändigt? farligt, kallt, halt, eländigt. jag brukar läsa böcker om bergsbestigningar och ensamseglingar...
    tack för smakebiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Någon bok om ensamsegling har jag inte läst, känns ju förstås också som en liknande "högrisksyssla"! ;-)

      Radera
  12. Tack för smakbiten. Jag tror jag alltid kommer att ha svårt att förstå vad som driver människor att göra sånt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är svårt att förstå, men intressant att försöka förstå de bakomliggande orsakerna till att vissa frivilligt tar så stora risker som innebär medveten överhängande fara för livet.

      Radera
  13. Svårt att förstå att berget är lika högt som planen flyger, en ganska maffig insikt :)

    SvaraRadera
  14. Det är säkert en spännande bok. Själv kommer jag nog aldrig att bestiga Mount Everest, tycker det låter vansinnigt, utan jag nöjer mig med att göra det i bokens värld ;) Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
  15. Tack för smakbiten! Låter som en jättespännande bok att läsa, själv är jag höjdrädd. ;)

    SvaraRadera
  16. Den boken köpte jag på loppis nyligen, kul att det kom en smakbit från den. :)

    SvaraRadera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)