måndag 11 maj 2015

"Jurtjyrkogården" av Stephen King

Jurtjyrkogården
Stephen King
Anar att denna bok, av de fyra nyligen återutgivna böckerna av Stephen King, är den som är svårast att ge recension för. Det handlar om Jurtjyrkogården.

Varför det är svårt beror på flera orsaker. Det skrivs ofta om skiftande kvalité mellan böcker eller mellan noveller i en samling, men här känns det som det skiftar väldigt markant inom en och samma roman. Ibland är det så fantastiskt välskrivet och ibland blir det bara plumpt och dumt, ondskefullt i överkant. Vill inte, framförallt inför de som inte läst boken förut, avslöja handlingen och ger heller inte därför något exempel.

Reagerade antagligen inte på samma vis (såsom nu) när denna bok lästes då den första gången kom ut i svensk översättning (och det var ju ett bra tag sedan). De flesta klassar denna King som en av författarens klart bästa, misstänker att jag själv gjorde på samma vis på 80-talet, skulle nog annars inte givit romanen en omläsning nu. Slutsatsen blir att man kanske ger denna roman i skräckgenren ett högre betyg som ungdom/yngre vuxen, än om man läser den senare?

Oerhört inlevelsefull, spännande - och otäck(!) - är den dock bitvis, även om det kan bli lite väl utdraget och (faktiskt) långtråkigt däremellan. Tror att de som uppskattar romantiska relationsromaner och även läser böcker i skräckgenren kan finna större nöje i denna bok än mig. Dessutom skall man nog inte vara så känslomässigt engagerad i hundar och katter som mig heller (något att tänka på är att jag själv mist en katt och närapå mist en hund bara inom det senaste halvåret - borde förstås inte låta det påverka denna recension, men det går inte att komma ifrån att det möjligtvis kan göra så). Kan kanske - utan att avslöja för mycket - varna för att det djur som figurerar i handlingen behandlas oerhört illa, har för egen del väldigt svårt för att läsa allt sådant där djur far illa - tydligen känner jag lika inför fiktiva zombie-djur!

Själva handlingens klimax blir för mig inte skrämmande utan mest groteskt fult och stötande. Ingen vidare finess alltså. Det känns så oerhört synd, för det finns även så mycket som är oerhört skickligt berättat i denna historia och drog ofta paralleller till John Ajvide Lindqvists förträffliga Hanteringen av odöda - tänkvärt om död, förlust och sorg, en högst naturlig del av livet (såvida det inte handlar om mord förstås!) som vi inte gärna talar om. Att göra skräckroman av sådant är känsligt och kräver viss varsamhet, en inte alltför lätt uppgift kan man ana.

Det menas att Jurtjyrkogården var; ..."så mörk att inte ens King själv ville ge ut den.", så troligen hade väl författaren själv vissa betänkligheter inför sitt verk. Det här är nu inte någon "stor litteratur", men då den uppenbarligen skrämt upp en hel del ungdomar sedan den först gavs ut, så är det nog just ungdomar som uppskattar dessa läskigheter mest. Det som berör döden blir måhända mer realistiskt ju äldre vi blir och därmed får man andra sorts referenser inför vad man tycker är mer eller mindre bra skrivet om det. Detta är förstås endast en teori, men det kan säkert bara vara så enkelt att Jurtjyrkogården inte fungerade för just mig, så läs och avgör själv! :)


Betyg:
* * *

Boken går att köpa som storpocket i nyutgåva på:
Adlibris
Bokus
Cdon



2 kommentarer:

  1. Jag läste denna när den kom ut och jag räknar den nog bland Kings bästa, men läsa om den vågar jag nog inte. Jag är rädd för att jag ska komma till samma insikt som du ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samtidigt kan det vara kul att jämföra minnet av en läsupplevelse och nuvarande.

      Radera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)