fredag 12 juni 2015

"Karin Månsdotter - Hans majestäts nådiga frilla" av Maria Gustavsdotter

Karin Månsdotter
Hans majestäts nådiga frilla

Maria Gustavsdotter
Att läsa Karin Månsdotter: Hans majestäts nådiga frilla av Maria Gustavsdotter är ett snabbt och lätt sätt att ta till sig den historia som berör Karin Månsdotters liv. För egen del skulle nog Anna Sparres bok "Karin Måns dåter" nog ha passat mig bättre än denna. Kiosklitteratur är ofta uppskattad, själv har jag lite svårt för böcker som ger mig sådana vibbar och detta kändes lite så. Därmed inte sagt att det är dålig litteratur, allt som får oss att bli fängslade av en bok, eller vidare intresserad av ett ämne, är naturligtvis bra... Harlequin-stuk eller ej - alla har vi olika smak.

Har svårt för in i detalj återkommande beskrivningar av utseende, kläder och håruppsättningar, visst var det säkert en stor del av 1500-talets "frillors" liv just detta, men uppfattar det lite irriterande med ständigt återkommande blonda ljusa hår, så ljusa ögonfransar och ögonbryn så de knappt syns, bleka blå ögon, "ögon som var mycket blå och hyn som smultron och mjölk", o.s.v. För mig blir det lite tröttsamt i längden i kombination med sirapssöt romantik. Men den historiska biten är väldigt bra, detta gör att jag tycker den här historiska romanen är helt okej faktiskt och rekommenderar absolut den som är intresserad av att veta mer om Karin Månsdotter/Erik XIV att läsa den. De flesta kan nog känna att boken är synnerligen lättläst med sitt enkla språk, de korta kapitlen och tidsindelningen.

För den som vill veta mer om: Karin Månsdotter och Erik XIV.

Lite kuriosa kan det ju kanske vara att den gamla folkvisan "Liten Karin" gav upphov till att Karin Månsdotter kärvänligt kallades liten Karin av sin kommande gemål Erik. Den handlar alltså såklart inte om Karin Månsdotter, utan lär ursprungligen ha varit en katolsk martyrhistoria som därefter blivit en legend. Samtliga visor nedan är hämtade ur Eggelings Sångbok för ungdomsskolor, läroverk och hem, från 1898:

Liten Karin 
Sången är af sorg upprunnen,Men af sång är glädje vunnen. 
Folkvisa. Ej för långsamt, med innerlighet.

Och liten Karin tjänte på unga kungens gård;
Och liten Karin tjänte på unga kungens gård;
Hon lyste som en stjärna bland alla tärnor små;
Hon små.

Hon lyste som en stjärna
Allt bland de tärnor små.
Och unga kungen talte
Till liten Karin så;

"Och hör du, liten Karin!
Säg, vill du blifva min?
Grå hästen och gullsadeln
Dem vill jag gifva dig."

Grå hästen och gullsadeln
Dem passar jag ej på.
Gif dem din unga drottning,
Låt mig med äran gå!

"Och hör du, liten Karin!Säg, vill du blifva min?
Min rödaste gullkrona
Den vill jag gifva dig."

Din rödaste gullkronaDen passar jag ej på.
Gif den din unga drottning,
Låt mig med äran gå!

"Och hör du, liten Karin!
Säg, vill du blifva min?
Mitt halfva kungarike
Det vill jag gifva dig."

Ditt halfva kungarike
Det passar jag ej på.
Gif det din unga drottning,
Låt mig med äran gå!

"Och hör du, liten Karin!
Vill du ej blifva min,
Så skall jag låta sätta dig
I spiketunnan in."

Och vill du låta sätta mig
I spiketunnan in,
Guds änglar små de se, att jag
Oskyldig är därtill.

De satte liten Karin
I spiketunnan in,
Och konungens små svenner
De rulla henne kring.

Då kom det ifrån himmelenTvå hvita dufvor ner;
De togo liten Karin,
Och strax så blef de tre.

Sången får två ytterligare rader i en sångbok från 1947:

Så kom två svarta korpar dit upp från helvete;
De togo unga konungen, och strax så blev det tre.

En sång om Erik XIV skall också få vara med här:

Lifdrabanten och Kung Erik 
Andante.O. Lindblad.
"Gif akt! Hvem där? Hu, sjön är grön, och stjärnorna de skälfva.
Herr Erik lägg sig ned och sof, ty nu är klockan elfva".
Så talte lifdrabanten till kung Erik.
Men Erik gick så många steg, som slag hans hjärta slog;
Uppå Gripsholm än ingen blund hans heta öga tog.
Tungt är att vara konung utan krona! 
"Kung Erik kom till gallret fram, ty månen skrider fjärran.
Om det är du, så buga dig i stormen inför Herran".
Så talte lifdrabanten till kung Erik.
Och lifdrabanten krönte då hans hjässa med en krans,
Bland många brutna törnen där en härlig blomma fanns.
Och kransen kom med friden under stormen. 
Kung Erik sjönk på bädden ned och sof vid ljud af psalmer.
Nils Sture kom, så drömde han, och bar i handen palmer
Och kysste konungen med törnekronan.
Så är det sagdt, att samma natt kung Johans öga stod
Så öppet, som hans port var stängd, och såg sitt eget blod.
Men hur det var, må Gud allena veta. 
K. A. Nieander.




Liksom såklart även denna visa av Z. Topelius:

Karin Månsdotters vaggvisa för Erik XIV
Andante.A. F. Lindblad.

Sof, du stormiga hjärta, sof,
Sof i mitt lugna sköte!
Tyst omkring dig är skogens hof;
Eken susar Guds allmakts lof.
Sof, sof,
Sof i mitt sköte, sof, sof,
Dagen till möte!
Gud allena är ljus, men världen är natt.

Sof som förr vid din moders barm,
Sof på din fallna krona!
Höghet kyler, och guld gör arm,
Kärlek ensam är rik och varm.
Sof på din krona!
Gud kan försona.
Gud allena är ren, men vi gå i synd.

Sveriges rike är nu min famn:
Sof i ditt kungarike!
Hat går vilse, men tro ger hamn,
Sof välsignad i Herrens namn!
Sof till Guds rike!
Sorgerna vike!
Gud allena är hög, men vi äro stoft.

Z. Topelius.


För att från visorna återgå till boken... Det här är den första bok jag läser som är skriven av författaren Maria Gustavsdotter, boken publicerades 2010. Av författaren har även bl.a. utgivits del 4 i serien Släkten (Historiska Media); "Helenas hämnd", serien Prästdöttrarna; "Ulrikas bok" (del 1) och "Katarinas bok" (del 2), och serien "Fem pärlor till jungfruns krona" (trilogi med en därutöver fristående fortsättning).

Karin Månsdotter - Hans ...
Boken Karin Månsdotter: Hans majestäts nådiga frilla får av mig...

Betyg:

* *


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)