söndag 9 augusti 2015

En smakebit på søndag: Stjärnfall

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar, hämtade från böcker som för närvarande läses. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Väljer den här söndagen två lockande smakbitar ur en precis avslutad roman (valde den även för augusti månads spänningsutmaning). Hade planerat att den skulle räcka längre, men vad gör man med dessa s.k. nagelbitare...? Man fortsätter läsa såklart, och rätt som det är befinner man sig på sista sidan! Kan lugnt konstatera att det är hög spänningsnivå på Lars Wilderängs böcker, detta så här efter att nu läst andra delen i dystopiska trilogin som startade med Stjärnklart och nu följer upp med Stjärnfall. Det är ur Stjärnfall smakbitarna hämtas; den första från sidan 119, då Anna Ljungberg den 15 september är på väg tillsammans med Kilo Lima, en grupp soldater lydande under Gustaf Silverbane, till Chalmers i Göteborg:

"Hisingen var mestadels öde, men boskap betade här och var, och gruppen fick stanna vid ett tillfälle för att släppa över en enorm flock får och lamm, vallade av ett dussin herdar, som alla försvann in bland slyn som nu höll på att täcka in Volvo Torslandas industriområde. Det gick att skymta byggnader bakom buskar och de mindre träd som hade tagit över hela vägen fram till trafikleden, vars spruckna asfalt ändå hölls någorlunda fri. Grästuvor stack upp här och var, men något sly hade inte tillåtits etablera sig.
     Det var tydligt att det inte var långt till garnisonen på Nya Älvsborgs fästning och att militären höll gott om hästar."

...och den andra smakbiten hämtas från sidan 194-195, det är den 15 oktober och hos familjen Stenvik frågar sonen Gabriel vid middagsbordet sin far Filip:

   ""Nedsläckningen, pappa? Är det som när vi släcker lyktan eller blåser ut ljusen?"
     Filip log mot Gabriel. Han var så frågvis, mycket mer frågvis och intresserad av allt än sin storebror.
     "Nej, det var så att datorer fanns i nästan precis allting, även i själva lamporna. Mikrochips eller elektronik kallades det. När nanomiterna åt upp dem slutade allting att fungera och släcktes ner. Ser du de där två hålen i kökslampan?"
     Filip tittade upp mot taklampans tomma socklar. Gamle Nils Andersson hade bott hela sitt liv på landet och det var ingen slump att gårdens förre ägare köpt en kökslampa med plats för åtta vaxljus. Han visste att strömmen gick förr eller senare på landet. Det hade fortfarande inte mörknat helt ute, så de hade än så länge bara fyra av ljusen tända.
     "Det satt glödlampor i hålen innan Nedsläckningen, som lyste jättestarkt."
     Fast det hade varit lågenergilampor. De innehöll kvicksilver och det var inget att riskera att ha kvar inne i huset. Onödigt att behöva förklara lågenergilampor eller LED-lampor för Gabriel, de skulle ändå aldrig fungera igen.
     "När du blir större och börjar skolan kan du få se sådana glödlampor i Svenshögen. Där lyser de igen på riktigt viktiga platser som nanomitcentret och skolan.""


Ofrånkomligt minns man gymnasietiden då lärdomar intogs kring samhällsskydd, krisberedskap, civilt försvar, m.m. Intressant och tänkvärt, men något man inte funderar värst mycket på dagligdags, det skall till en oerhört fantasifull dystopi för det...


Ha en skön söndag, och bevare oss för nanomiter! ;-)


13 kommentarer:

  1. Har precis köpt första delen och det här borde verkligen passa mig, massa teknik och dystopi :)

    SvaraRadera
  2. Ja men visst är det lite otäckt samtidigt.

    SvaraRadera
  3. Har aldrig hört talas om den, men den verkar fantasieggande.

    SvaraRadera
  4. Det här verkar intressant. Får kika närmare på dem. Tack för smakbiten.

    SvaraRadera
  5. Tyckte väldigt bra om första delen så förhoppningsvis så kommer jag läsa den här med. Trevlig söndag!

    SvaraRadera
  6. Ju mer jag läser om den här serien desto mer börjar jag tro att det kanske trots allt är något för mig. Tack för smakbiten.

    SvaraRadera
  7. tack för smakebiten! låter intressant. Wilderängs namn möter en ju överallt, känns det som

    SvaraRadera
  8. Nu blir jag lite intresserad av dessa böcker. Får nog ta och kolla upp de. Tack för smakebiten!

    SvaraRadera
  9. Skummade bara smakbitarna, står i kö på biblioteket. Ser fram emot den :)

    SvaraRadera
  10. Den här har jag inte hört talas om, men nu blev jag nyfiken. Tack för smakbiten :)

    SvaraRadera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)