fredag 28 augusti 2015

"Himmel över London" av Håkan Nesser

Himmel över London
Håkan Nesser
Himmel över London av Håkan Nesser är andra fristående delen i storstadstrilogin som startade med Maskarna på Carmine Street.


"Det börjar klockan 4.50 på Paddington Station i hjärtat av London. Eller också börjar det en septemberkväll 1968 på Trafalgar Square. Eller möjligen längre tillbaka ändå med en lögnaktig stins i staden K- och hans son. Det är en spionhistoria, eller kanske en kärlekshistoria, eller kanske någonting helt annat, och det mesta utspelar sig i London, den eviga staden. Om en döende mångmiljonär och hans tänkbara arvingar handlar det. Och om böcker: varför det inte går att vara utan dem. Om tiden som stjäl våra liv och hjärtats obotliga ensamhet handlar det också, och kanske är det rentav själva berättaren som är huvudperson. Men vem är berättaren?"

Skulle nog vilja kalla Himmel över London för en spion- och romance-metaroman. Hade jag varit lite mer observant på att så var fallet borde kanske just denna i storstadstrilogin ha hoppats över. Handlingen är ganska avancerat upplagd och klurig... men ack så pretto, utdraget alltför rörig, lång och seg, ja rakt igenom faktiskt. Förutom handlingen som inte fångade mitt intresse, eller gav något överhuvudtaget, blev man heller inte särskilt engagerad i de självupptagna karaktärerna, med undantag för Milos och Leya då förstås, som var de enda trevliga, enkelt ärliga och raka människorna man fann sympati för i berättelsen.

Känner att jag borde försöka finna något positivt att skriva om denna roman också... för visst kan man klart inse att det ligger ett jättearbete bakom att få ihop en sådan här avancerat hopsnickrad story. London!; Ja, London är alltid London, gillar att läsa om gator, parker och scones with clotted cream and jam. Språket; delvis tjusigt elegant, men ack, delvis lite alltför akademiskt kyligt, distanserat och abstrakt jobbigt. Blir dock lite full i skratt över just språket ibland, eller vad sägs om; "Jag åt min lugubra frukost på te och rostat bröd"... eller; ..."som han ostentativt tappat på golvet framför mina fötter."... sånt får mig att sucka uppgivet men samtidigt le en smula, "således". "Alltså". :)

Äsch förresten! Bry er inte alls om det här bokomdömet! Är väl helt enkelt inte tillräckligt lärd för att förstå tjusningen i det hela. Rekommenderar varmt för övrigt att läsa första delen i Nessers storstadstrilogi; Maskarna på Carmine Street - mycket bra och fängslande läsning!

Betyg: 1/5


1 kommentar:

  1. Ha ha, jag älskade denna :) Jag blev egentligen väldigt förvånad över att jag gjorde det, jag borde nog ha varit mer åt ditt håll, men den bara överrumplade mig.

    SvaraRadera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)