onsdag 30 september 2015

"Djävulen hjälpte mig" av Caroline Eriksson

Djävulen hjälpte mig
Caroline Eriksson
"Det ansågs lite märkligt att den vackra unga dottern till häradsdomaren valde att gifta sig med den blyge bondsonen Per, som efter faderns död levde ensam med sin mor. Men Hanna kände att han var den rätte och hon längtade efter att få skapa ett eget hem. Att svärmodern var omtalat tvär och ilsk skulle hon nog komma över bara det fick gå lite tid.

Så fel Hanna hade. Tillvaron på gården blir ett helvete. Den svartsjuka svärmodern styr med järnhand, och hur Hanna än försöker bryta in i gemenskapen mellan Per och hans mor stängs hon ute. Varje gång hon lyckas få en egen stund med sin man straffas hon dubbelt.

Något är allvarligt fel i familjen - dessvärre är Hanna Johansdotter den sista att förstå det.

En kall morgon i slutet av mars år 1889 hittas hon ihjälslagen nedanför källartrappan. Polisens misstankar faller snart på Hannas man Per och hans mor Anna Månsdotter. Fram träder ett tragiskt triangeldrama, fyllt av svartsjuka, skam och förbjuden åtrå. Det verkar som om en förbannelse vilar över Möllegården och alla som bor där.

Djävulen hjälpte mig är en stark psykologisk spänningsroman. En suggestiv skönlitterär tolkning av det ökända Yngsjömordet, som ledde till den sista avrättningen av en kvinna i Sverige."

Beskrivning från förlaget

Första delen i den planerade bokserien "Svenska mord" handlar alltså om Yngsjömordet: Djävulen hjälpte mig av Caroline Eriksson. Här grävs och rotas det djupt i det smutsiga och intrikata mordet som begicks under 1800-talets senare del. Detta blir i mitt tycke bara för mycke...

Trots att man känner till det här välkända kriminalhistoriska fallet, äcklas man av vidrigheterna (funderade tidvis att inte fortsätta läsa), såsom de framställs i den här skönlitterära tolkningen, där ingenting lämnas öppet eller outtalat. Det blir så förfärande otäckt alltihop, med tanke på att det faktiskt hänt. Den psykologiska förklaringen (offer blir förövare) som skulle ligga bakom, är förstås skönlitterär fantasi, men till viss del består även boken av dokumentärt material, vilket gör det hela mer intressant och man vill ta reda på om vad som är sant och vad som är skapat; på så vis är det effektivt. Man kan heller inte låta bli att fundera över hur det var möjligt att den svårt störda Anna Månsdotter hade sådan makt över sin son? Hade han verkligen inte ett mer eller mindre förståndshandikapp för att bli en sådan ofattbart lydig slav till sin mor? Och hur kunde Hanna (som ju verkade vara förhållandevis normalbegåvad) finna något tilldragande i en sådan som Per? Mystiskt!

Avsikten att försöka efterlikna ett ålderdomligt språk, i ett för övrigt modernt (sätt att tänka/prata), fungerade inte så jättebra i den här boken, tyckte jag. Berättelsens låga tempo med de inblandades myckna tänkande och grubblande, gör att det inte stämmer så bra att använda begreppet spänningsroman (om man för det föreställer sig en "bladvändare"). Uppfattar det mer som ett systematiskt noggrant och in i detalj mycket väl beskrivet psykologisk drama, som man långsamt tar sig an. För trots att man verkligen ibland vill avbryta läsningen (p.g.a alla hemskheter), och ju faktiskt vet vad som skall hända, fortsätter man i maklig takt ta del av den ruggiga händelseutvecklingen.

Påföljande böcker; Inga andra gudar jämte mig (del 2 i bokserien Svenska mord) och De försvunna (här kan man snacka om spänningsroman!), bevisar för mig att Caroline Erikssons böcker bara blir bättre och bättre...

Djävulen hjälpte mig är en debutroman och med det i åtanke är den riktigt bra.

Betyg: 3/5


2 kommentarer:

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)