torsdag 24 september 2015

"Fågelbarn" av Christin Ljungqvist

Fågelbarn
ChristinLjungqvist
Fågelbarn av Christin Ljungqvist, var minst lika bra som Kaninhjärta. Det här är också YA, och som sådan passar den nog helt perfekt - troligen toppklass! Inte lika mycket sträckläsningsbok som föregångaren, men absolut inte sämre för det, utan alltså till och med bättre.

Det handlar om ett fängslande familjedrama med karaktärer som engagerar, och huvudkaraktären Hanna (som hade en biroll i Kaninhjärta) är det verkligen inte svårt att finna medkänsla för.
Den dysfunktionella övre medelklass-familjen består av den hyperreligiösa förnekande modern, en far som sätter familjens fasad och ekonomi framför funktion, de två sönerna varav den äldre Jens med våldsamma beteendestörningar och så dottern Hanna som är yngst av syskonen. Hanna och yngsta brodern Samuel blir varandras skyddslingar gentemot deras alltmer våldsamma äldre bror.

Hanna upptäcker tidigt sin övernaturliga förmåga att läsa av föremål, förutse händelser och se andar, denna förmåga blir något hon av sin mor strängt förbjuds att tala om, liksom senare även sanningen bakom Samuels död. Det är en mörk familjehistoria över vilken lögnen vilar tung, ödesdiger och illavarslande. Men det finns ljusglimtar i denna historia, en solklar favoritkaraktär som jag verkligen gillade skarpt var förstås Pontus med butiken Pynta - läs boken så förstår ni vad jag menar!

Har tidigare skrivit om boken här (smakbit). Väntar förstås nu bara på att min lilla vinst skall hamna i brevlådan snart (pocketupplagan). Rävsång, som sen är den fristående uppföljaren till Kaninhjärta och Fågelbarn, ska jag försöka få tid att läsa så småningom. Även där lär karaktären Hanna få vara med.

Och så var det då det där svåra med betygsättningen för Fågelbarn. Hade jag varit i YA-ålder skulle det antagligen ha blivit högsta betyg, men den åldern har ju passerats med ganska mycket råge (är kanske därför inte lämpad att bedöma, egentligen). Bitvis är detta familjedrama så otroligt medryckande och spännande, men bitvis upplever jag det även lite utdraget - fast man förstås klart kan inse att det säkert måste vara så för att bygga upp stämningen och själva helhetsbilden skall uppnås. En stark fyra är det dock definitivt!

Betyg: 4/5


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)