fredag 4 september 2015

Ny bok av Kerstin Ekman

Ögontröst

Har bara läst en bok av Kerstin Ekman: Händelser vid vatten, från 1993. Inte en bok i min smak och därvid blev det inte fler böcker lästa av denna författare. Ofta kan det ju vara helt rätt att ge en andra chans (ibland till och med en tredje chans), så även för denna författares böcker.

Blev klart inspirerad av att läsa Ekmans nu sist utkomna bok: Då var allt levande och lustigt - om Clas Bjerkander: Linnélärjunge, präst och naturforskare i Västergötland.

Clas Bjerkander (född 23 september 1735, död 1 augusti 1795), var alltså präst och naturforskare. Studerade i Uppsala 1758-1759, prästvigdes 1761, komminister 1763, kyrkoherde 1785 och prost 1792. Tidigt började han skriva dagbok om märkligheter i naturen och dessa dagboksanteckningar fördes under hela hans liv. Bjerkander valdes in som medlem av Vetenskapsakademien 1778.

Helt klart finns mängder av anteckningar, uppsatser och avhandlingar efter denna naturforskande präst som Kerstin Ekman nu skrivit en biografi över.

Med intresse för natur och historia i bagaget blir man såklart nyfiken på boken!

(Läs om Klas Bjerkander: Nordisk familjebok 1800-talsutgåvan).

Boken Då var allt levande och lustigt - om Clas Bjerkander: Linnélärjunge, präst och naturforskare i Västergötland av Kerstin Ekman, ges ut av Albert Bonniers förlag och beskrivs där som följer:

"Det har hänt att jag tyckt mig känna en människa som levde för länge sedan genom det hon lämnat efter sig i handskrift och i tryck, även om det aldrig blivit särskilt uppmärksammat. När jag arbetade med essäboken Se blomman råkade jag ut för en sådan fascination, inför en man som levde ett bortskymt liv på 1700-talet." Så skriver Kerstin Ekman i förordet till sin biografi över prästen och naturforskaren Clas Bjerkander. Hans liv som präst var tillbakadraget, men i vetenskapens värld ville han gärna vara med på den stora scenen, den han fått uppleva i Uppsala där han studerade för den beundrade Linné. Han kom från Skara stift, vars skola fostrat så många blivande humanister och naturalhistoriker, men Clas var son till en fattig arrendebonde och hade inte råd att stanna i Uppsala. Tillbaka i Västergötland blev hans forskningsintresse brett och trevande – på Kinnekulles sluttningar undersökte han flora och geologi, och komministerboställets trädgård och jordbruk blev hans experimentalfält. Sina iakttagelser av växter, insekter och väder skrev han noga upp i sina dagböcker genom hela livet. Observationerna växte till tidningsartiklar, och till sist uppnådde han det han strävat efter: att publicera sig i Kungliga Vetenskapsakademiens handlingar. 1778 blev han själv ledamot av Vetenskapsakademien, men han kom aldrig att göra den långa resan till Stockholm för att närvara vid något sammanträde.  
Kerstin Ekman ger ett ömsint och insiktsfullt porträtt av en människa som själv tyckte att han var mer än lycklig, då han fått leva i en tid när allt var "lefvande och lustigt".

Den ena boken leder ofta vidare till den andra, och nyfiken blir man då såklart även på Se blomman av Kerstin Ekman och Gunnar Eriksson. Mer om den "essäsamling" kan man läsa här.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)