torsdag 8 oktober 2015

Om skam på torra land och ruskigheter då och nu

"De säga att gamle Skam är död
- å nänäj män,
han lever än,
fast det är allt med nöd!

Jag mötte en kväll en bockskäggsman
i Finnmo skog
- jag märkte nog
på allt, att det var han.

Han skumpade fram i Jösshärsdräkt
och becksömsskor
- det stack som klor
från tån, där skon var spräckt.

Han grinade fult, han blängde lett
med vindögd blick,
och var han gick
det kändes osa svett.

Men gammal och grå och skral han var
med kutig bad,
och tom och slak
var säcken, som han bar.

Han luskade bort, han såg sig om,
illistigt rädd,
liksom beträdd
med ont, när någon kom.

Jag ropade högt: "God kväll, god kväll!
Hallå, stå still!
Hur står det till
med er i Häcklefjäll?"

Först ville han skrämma mig bort med vrål
och gapa brett
och sparka hett
och glo som röda kol.

Men ingen blev rädd för gap och spark
och ingen rös
- blott själv han nös
och blev förstämd och spak.

"Hör på, fader Skam, går yrket fram?"
- "Hå hällers tack,
det går allt back,
gunås, för gamle Skam!

Jag vinner ej själ för allt mitt sträv
- på jakt jag går
men allt jag får
är då och då en räv!

Jag tror att jag ger mig till rotehjon
hos Sankte Pär;
på jorden är
det ingen religion!"

Han sparkade åter ett tag, men kort,
ty ingen rös
- blott själv han nös
och gick bedrövad bort."

"Gamle Skam" (1894) av Gustaf Fröding

Förklaringar: Gamle Skam förstår vi kanske än idag är benämning för den onde själv (t.ex "Nu går skam på torra land"). Men Gustaf Frödings gamle Skam verkar ju inte ha någon direkt framgång för det, och är heller knappast särskilt skrämmande. Dikten hämtades från "Sällsamma berättelser i mästerklass" (urval, översättning och kommentarer av Sven Christer Swahn). Häcklefjäll kanske också bör nämnas som det kraftuttryck det nu används i t.ex: "Det går åt häcklefjäll" eller "dra åt häcklefjäll!". (Vulkanen Hekla på Island har fått stå som förebild).

Känner att valet för oktober med svensk "skräck" som tema kan bli ganska svårt. Inte överdrivet mycket att välja på bland de gamla klassikerna (spökhistorier m.m.), och av samtida svenska författare som skriver i skräckgenren har jag själv bara läst ett fåtal. Sen finns det ju faktiskt även gott om riktigt skrämmande thrillers/spänningsromaner med övernaturlig handling, utan att för den skull räknas till "skräckgenren" - dessa kommer absolut att räknas med.

Selma Lagerlöf är given när det gäller svenska klassiska spökhistorier; skall se till att läsa Spökhanden denna månad. Ett par berättelser av Aurora Ljungstedt kommer också att läsas.

Vackert så... en början i varje fall. Trick or treat; återstår att se vilka fler godsaker som kommer att hamna i påsen framöver.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)