tisdag 20 oktober 2015

"Sandfågeln" av Susanne Nygren

Sandfågeln
Susanne Nygren
MBF Bokförlag om Sandfågeln av Susanne Nygren:

"Berättelsen tar avstamp på en kyrkogård, där en kvinna mitt i natten står och gräver en grop. Intill henne på marken ligger ett bylte. Det är en stund av overklighet. Samtidigt är det som nu sker så självklart; Pendeln har börjat slå tillbaka…
I en lägenhet några kvarter bort ligger Jonna Bjelke, 33 år, och sover. Hon och pojkvännen Fredrik är nyinflyttade till Norrtälje. Jonna har haft tur, hon har fått jobb i en blomsterbutik, och nyligen även anlitats av Norrtälje morgonblad för att skriva om växter. När tidningen har personalbrist frågar redaktionschefen Jonna om hon kan tänka sig att ta några nyhetsuppdrag. Hon säger med viss tvekan ja. Ett av uppdragen rör en anmäld försvunnen man, ett fall som redaktionschefen inte lägger någon större vikt vid, då han vet att mannen har semester. Jonna söker upp den arbetskamrat som gjort anmälan och får en intervju. Denne är rädd att något hänt hans vän – men verkar samtidigt ångra sin anmälan. Jonna blir konfunderad; Är kamraten verkligen orolig eller bara nervös – i så fall för vad? Dessutom tycks ingen sakna mannen. Ingen utom anmälaren. Snart börjar Jonna trots allt tvivla på att det handlar om ett vanligt semesterförsvinnande…"

Med vissa böcker man inte är tvingad att läsa är det för mig på så vis att man bara inte fixar att fortsätta läsa (av olika anledningar), men i några gränsfall läser man vidare trots att boken kan upplevas så erbarmligt långsamt sävlig och tjatig (så var det tyvärr med denna). Något får mig alltså att läsa klart Sandfågeln av Susanne Nygren, även om jag nu - vilket jag väldigt sällan gör - skumläst vissa partier. Att man bara inte ger upp beror inte enbart på att platserna för handlingen är mer välkända för mig än vad de tycks vara för både huvudkaraktär och romanens författare, utan det beror även på att jag faktiskt vill veta hur det kommer att sluta. Att det är på det viset får man väl ändå räkna till något positivt med denna debutroman och vilket därmed inger ett hopp om att eventuellt nästa roman (om det nu kommer en sådan) blir bättre.

Så var det då det jag själv tyckte mindre om... (att det skall vara så svårt detta!). Inomhusväxter... är ni intresserade av sådana? Kanske kommer ni då att tycka jättemycket om handlingen i Sandfågeln, men för egen del är intresset obefintligt, eftersom så mycket levande vegetativt finns runtom utanför fönstren kanske? Möjligen. Mycket handlar om krukväxter, kaktusar, snittblommor och kvalster - en hel del skumläsning blev det här. Upprepningar och vardagsrealism, alldeles vanlig vardag, samma rutiner, samma sak varje dag... Majas hembakta bullar med kaffe på jobbet i blomsteraffär, butiksdekorationer inför Halloween, korv och makaroner hemma på Lundmansgatan, reklam om pensionsförsäkringar på TV, kaktusar med lusangrepp...

Nej, Jonnas vardag intresserar mig verkligen inte. Men det här är en bok som går mycket bra att skumläsa, för allt vad gäller själva "deckargåtan" upprepas och ältas gång på gång. Så prova läs den ändå, trots att jag själv inte kan ge den här s.k. spänningsromanen mer än;

Betyg: 1/5


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)