måndag 23 november 2015

Försiktiga tankar kring viktiga småsaker när det gäller låneböcker

 "Småsaker. Nästan hela lifvet består af småsaker; åtminstone bestämmes lifvet esomoftast af småsaker. En småsak mer eller mindre afgör icke sällan öfver vara eller icke vara i så väl fysisk som moralisk bemärkelse. Därför bör man vara försiktig äfven med småsaker.
     En ursliten knapp, som icke sys i, ett hål, hopfäst med knappnålar eller icke alls hopfästadt, ett okammat hufvud vid middagsbordet och nedtrampade tofflor under bordet, "hundöron" och bläckplumpar i egna och lånade böcker, stearinfläckar på soffor och borddukar, mattor med "fransar", souvenirer efter flugor på byster, förgyllda ramar och speglar, intorkadt bläck och rostiga stålpennor, slöa knifvar, ostämdt piano, knarrande dörrar och skodon, snedgångna klackar, afbrända tändstickor på golfvet, näsdukar, som nyttjas för litet, händer, som tvättas för sällan, och tänder, som icke hållas rena - allt detta är småsaker, men... men!"

Ja, så kunde det låta på 1800-talet... Själv skulle jag vilja betona det där om: "händer, som tvättas för sällan", "hundöron" och bläckplumpar i egna och lånade böcker"; då förstås framförallt i kontakt med de lånade böckerna. Hur är det med biblioteksböckerna egentligen? Är de värsta bakteriehärdarna, som förutom det tryckta innehållet även bland sidorna gömmer oaktsamma låntagares kaffefläckar, skitiga tummar, chokladkladd, m.m.? Tyvärr är det så ibland, och då önskar man i sitt stilla sinne att folk, som nu inte tycks fästa sig så mycket vid sådana "småsaker", blev uppmärksammade på att andra som skall låna boken efteråt inte tycker det är särskilt fräscht när boksidorna i värsta fall t.ex "klistrats ihop" med något oidentifierbart - allt detta är kanske småsaker, men... men! ;)


1 kommentar:

  1. Men, men, en ack så viktig "småsak", handlar det inte till syvende och sist om att ta hänsyn? Hänsyn till nästa läsare.

    SvaraRadera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)