tisdag 17 november 2015

"Stenhuggarens dotter" av Ewa Klingberg

Stenhuggarens dotter
Ewa Klingberg
Stenhuggarens dotter (av Ewa Klingberg) utspelar sig under 1200-talets senare hälft och är den sjunde fristående delen i serien "Släkten" från Historiska Media. Tidigare utgivna:

Del 1: Blandat blod / Katarina Mazetti
Del 2: Sigrids hemlighet / Karin Wahlberg
Del 3: Tempelbranden / Catharina Ingelman-Sundberg
Del 4: Helenas hämnd / Maria Gustavsdotter
Del 5: Drottningkronan / Ingrid Kampås
Del 6: Ringens gåta / Elisabet Nemert (Omdöme i Bokhyllan)

Serien planeras omfatta tiden från vikingatid och fram till vår tid. Vi får följa en släkts livsöden - fiktion blandas med historia. Vem som kommer att författa nästa 8:e del i serien är ännu inte känt, men för 7:e delen handlade det om en romandebutant och det blev så väldigt lyckat! Att lämna skriftligt omdöme för historiska romaner är ganska knepigt i vanliga fall, dock inte denna gång för det här är enligt mig en solklar fempoängare - då blir det förstås både enkelt och roligt.

Det allra första jag själv uppskattar är när man under läsningens gång börjar påminnas om tidigare inhämtade historiska kunskaper. Med det kommer den där frågan: "Jamen visst, hur var det nu?", vilket sen får följden att historieböckerna börjas bläddras i för faktakoll. För den som upptäcker glädjen i att läsa den här genren, upptäcker också att historieböckerna i bokhyllan inte obrukbara behöver stå och samla damm.

Balansgången mellan fakta och fiktion fungerade alltså mycket effektivt i Stenhuggarens dotter och fångade verkligen intresset för tiden, platserna, byggnaderna, händelserna och personerna (både påhittade karaktärer och verkligt historiska personer vars liv vävts ihop i en fängslande historia). I föregående delen Ringens gåta fick Birger Jarl ta plats, och här blir det främst kung Valdemar (Birgersson) och Magnus (Ladulås), samt till viss del även den tredje brodern Erik (Birgersson) som hamnar i fokus, när det gäller Bjälboättens kungligheter.
Naturligtvis är det dock den fiktiva karaktären Sissela, stenhuggaren Konrads dotter, som äger huvudrollen. Hon är en av de som kommer att bli en del av kung Valdemars liv och leverne. Det är väl sen också det där sista, om Valdemar Birgerssons lättsinniga leverne, som delvis präglar handlingen. Bland de tydligare spåren han lämnade efter sig fanns ju åtskilliga affärer utanför äktenskapet med Sofia, bl.a den med prinsessan Jutta av Danmark. Om Valdemar och Jutta sen fick en son vid namn Erik verkar lite oklart, och hur detta gestaltas i denna friare skönlitterära form... ja, det får den som läser veta.

Blev lite överraskad (återigen) att läsupplevelsen i sin helhet tycktes så otroligt bra, för egentligen har jag själv lite svårt för den här sortens romaner som alltför mycket cirkulerar kring romanser. Förstås är det många som gillar den typen av romantisk skönlitteratur och lovar då att även denna historiska roman absolut är något för er. Rekommenderar den även särskilt till de som gillar spänningsromaner, för visst är detta både dramatiskt och medryckande berättat! Den verkliga historiska bakgrunden satt där den skulle igenom hela berättelsen, för egen del tyckte jag kopplingen dit gick smidigt och lätt att förstå. Slaget vid Hova finns självklart med och beskrivs (före, under och efter) mycket bra, utan att bli varken utdraget eller tråkigt. Det här fältslaget ägde alltså rum i Hova, Tiveden den 14 juni 1275, då en bondehär med ledning av kung Valdemar besegrades av hans bröder hertig Magnus (senare Ladulås) och Erik, dessa hade danskt stöd och det hela slutade med att Valdemar flydde till Norge efter det att Magnus blev den som övertog kronan.

Det här blev en synnerligen lättläst bok med sina korta kapitel, utmärkt språkbruk och ett oerhört driv(!) - det blir aldrig långrandigt och tråkigt. Blir fort befäst vid huvudkaraktärerna, som man t.o.m efter det att boken är utläst önskar att man fick fortsätta följa. Det är vidare lätt att leva sig in i handlingen och de fantastiska miljöbeskrivningarna är något jag uppskattar mycket, förhöjer liksom läsvärdet av en historisk roman avsevärt. Som extra plus blev dessutom mitt intresse för medeltida kyrkor återigen väckt till liv, då såklart dessa unika gamla byggnader blir extra uppmärksammade tack vare stenhuggarens dotter Sissela...

Som reserverad biblioteksbok tog den sin lilla tid för mig att vänta på i kön, men den var absolut värd att vänta på - rekommenderas varmt!

Har tidigare skrivit om boken här (smakbit)

Betyg: 5/5

Några andra som bloggat om Stenhuggarens dotter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)