torsdag 17 december 2015

"Invandrarna" av Vilhelm Moberg

Invandrarna (av Vilhelm Moberg) är den andra delen i en tetralogi (övriga delar: Utvandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige). Januari 2013 återutgavs samtliga fyra delar för utvandrarserien i pocketformat av Bonnier Pocket.
"När Karl Oskar och Kristina kommer fram till New York möter de ett land som tar emot dem med öppna armar. Och omgående börjar de den långa färden till Minnesota, där de ska bygga sitt nya hem. Som sällskap har de sina reskamrater från Ljuder socken och de blir också en stor trygghet.

Som del två i Utvandrarserien gavs Invandrarna ut första gången 1952 och har sedan dess lästs och älskats av många."

Invandrarna: (Resumé: Tiden är sent 1840-tal och tidigt 1850-tal. I centrum för handlingen finns Karl Oskar Nilsson med hustru Kristina, ett jordbrukarpar från den småländska landsbygden. Med småbarn har de givit sig iväg på ett segelfartyg över Atlanten till Nordamerika, från hierarki, svält, fattigdom och elände i Sverige. Första delen i utvandrarserien handlar om det liv och det land de lämnade bakom sig samt den svåra färden mot det det nya landet.)
År 1850-51; Karl Oskar, Kristina och de övriga i sällskapet från Ljuder socken i Småland beger sig från New York tillsammans med den gamla änkan Fina-Kajsa från Öland vidare till Fina-Kajsas son Anders Månsson, denne har sedan tidigare emigrerat från Sverige och bosatt sig i Minnesota. Det blir en färd med ångans hjälp via räls och via vatten. Efter ännu mera elände når de till slut sitt mål och som småländska squatters utser de sina nya boplatser. Karl Oskar med familj bosätter sig vid sjön Ki-Chi-Saga och Kristina sätter ännu ett barn till världen... efter ännu mera elände. "Ogifta Ulrika i Västergöhl" gråter sina första glädjetårar, blir döpt i flodens vatten och äktar frikyrkopastor. Kristina får hemlängtan och har svårt att förmå sig säga: Härhemma i Amerika - därborta i Sverige.

Klart man vill fortsätta läsa serien, inte svårt att fatta tycke för det rara paret Karl Oskar och Kristina, fängslas av berättelsen om deras liv, se det historiska perspektivet. Visst är det tidvis ett oerhört förfärligt ältande som gör att man drar djupa tunga suckar emellanåt, väl utdraget och trögläst p.g.a detta ältande. De lite fåniga skrönorna (som kanske en del roas av?), ovidkommande för handlingen i övrigt, känns också mer som en sorts utfyllnad (i mitt tycke en ganska överflödig sådan).
Även för den här boken anser jag filmen är bättre, där slipper man t.ex det segdragna i episoden med Karl Oskar som virrar runt i skogen med mjölsäck på ryggen och den då brodern Robert tror sig ha blivit beskjuten av en död indian.

Skäms nästan lite för att jag inte ger en sådan här hyllad klassiker fullpoäng och stående ovationer, för jag menar; det SKA man ju liksom bara göra. Men absolut är det en riktigt bra historisk insikt den förmedlar - därför bör man nog försöka traggla sig igenom den här bokserien, för det tror jag den är värd.

Betyg: 3/5

Några andra som bloggat om Invandrarna:
Mest Lenas Godsaker
...med näsan i en bok...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)