söndag 20 december 2015

"Nätter i Reykjavik" av Arnaldur Indriðason

Nätter i Reykjavik
Arnaldur Indriðason
Nätter i Reykjavik av Arnaldur Indriðason, blir del 11 (prequel) i bokserien om Erlendur Sveinsson.

Norstedts förlag:

"Böckerna om den isländske kriminalpolisen Erlendur Sveinsson har gett Arnaldur Indridason internationell stjärnstatus. Prisbelönt och översatt till många språk återvänder Indridason till historiens början. Det är dags att möta Erlendur som nyutexaminerad polis.

Ensamvargen Erlendur Sveinsson har precis tagit sin polisexamen och jobbet i Reykjavik är tufft. Våld, brott och misär präglar numera hans vardag. Han kan inte släppa ett ouppklarat dödsfall. En uteliggare han ofta stötte ihop med på nätterna har hittats drunknad i ett dike. Ingen tycks bry sig om vad som har hänt. Men mannens öde griper tag i Erlendur och jakten på sanningen om vad som hänt kommer att föra honom djupt in i Reykjaviks mörka undre värld."

I slutet av boken är det dags för 1100-jubileet av Islands första bebyggelse/kolonisation, och det ägde rum år 1974, så det är strax före det eventet vi får möta en nyligen utexaminerad polis, Erlendur Sveinsson, tiden innan han blev kriminalpolis. Oavsett om det handlar om kronologiskt eller prequel i denna bokserie är det alltid riktigt bra, så även denna gång. Man tycks aldrig bli besviken på dessa kriminalromaner av Arnaldur Indriðason. Skattar dem själv nu faktiskt högre än Henning Mankells bokserie om Kurt Wallander, deckarserien som för mig tidigare varit favorit nummer ett. Karaktären Erlendur Sveinsson upplevs dessutom som den mest idealiska polisen i jämförelse - verkligen rätt man på rätt plats.

Förutom Erlendurs engagemang på eget bevåg kring det ouppklarade dödsfallet och ännu ett mystiskt försvinnande, får man en inblick i polisens arbete på fält och allt vad det innebär av trafikolyckor, misshandelsfall, droger, stölder, m.m. Det handlar om nattjänstgöring tillsammans med kollegorna Garðar och Marteinn; de tre polisernas samtal sinsemellan står för humorn i den här boken, den nya amerikanska och italienska matkulturen (snabbmat och pizza) uppfattas både lyriskt och skeptiskt. Är för egen del jätteförtjust i sådana här tidsmarkörer från 70-talet, och finner dem underhållande.
På fritiden har Erlendur i början av den här delen just träffat sin Halldóra och det visar sig att livet snart skall ta en ny vändning. Dessutom börjar man även skönja att en ny inriktning inom yrket är i antågande, för till sist möter han på kriminalavdelningen Marion Briem för första gången.

Det här är som vanligt en varsamt lugn, fin och avstressande läsning att avnjuta långsamt. Gillar miljöbeskrivningarna, tillbakablickarna, människosynen, personporträtten och framförallt känns huvudkaraktären (med sin bakgrund) på alla sätt begriplig. Man känner stor sympati och förståelse för denne Erlendur, hans sätt att bemöta, ta sig tid för sina medmänniskor - även de som befinner sig på samhällets botten - ta sig tid att tänka efter och bry sig om deras förflutna, se förbi ytan.

Spännande, engagerande, intressant och underhållande. Ett negligerat ouppklarat dödsfall som får kopplingar till andra händelser, ges blindspår och får oväntade vändningar. Ännu en riktigt bra kriminalroman.

Betyg: 4/5

Några andra som bloggat om Nätter i Reykjavik:
Beas bokhylla
Den läsande Kaninen
Bokdamen - läser och lyssnar


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)