söndag 31 maj 2015

Läst maj

  1. Djävulens tonsteg, Hans-Olov Öberg (E-bok / bibliotekslån)
  2. De ickesynliga, Fredrik Härén (E-bok / bibliotekslån)
  3. Det tredje tecknet, Yrsa Sigurðardóttir (bibliotekslån)
  4. Fyra minuter, Johan Ring (Recensionsexemplar från MIX Förlag / E-bok / ur egen bokhylla)
  5. Singöspionen, Anders Gustafson & Johan Kant (bibliotekslån)
  6. Årstider, Stephen King (Recensionsexemplar från Albert Bonniers förlag / ur egen bokhylla)
  7. Lida, Stephen King (Recensionsexemplar från Albert Bonniers förlag / ur egen bokhylla)
  8. Jurtjyrkogården, Stephen King (Recensionsexemplar från Albert Bonniers förlag / ur egen bokhylla)

En smakebit på søndag: Mr Mercedes

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar, hämtade från böcker som för närvarande läses. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Återigen King... Mr Mercedes. Stephen King vann årets Edgarpris (kategori; bästa roman) med denna thriller - Grattis! För många välkände Ian Rankin var med bland de nominerade, men fick se sig besegrad. Det amerikanska litteraturpriset är - som vi kanske förstår - uppkallat efter Edgar Allan Poe och det delas årligen (sedan över 60 år tillbaka) ut av "Mystery Writers of America". Högst prestige bland priskategorierna har bästa roman och bästa debutroman.

Tar mig friheten att översätta Ian Rankins tweet efter att King vunnit priset: "Nåja, på minussidan; jag vann inte Edgarpriset - någon ung slusk kallad Stephen King gjorde det. På plussidan... jag fick möta Mr King". Han har uppenbarligen humor med glimten i ögat, för i sammanhanget bör kanske nämnas att den "unge slusken" är tolv år äldre än femtiofemårige Mr Rankin. :)

För att hylla en av mina favoritförfattare; varsågod, smakbiten kommer här från sidan 17 i prisbelönade Mr Mercedes (i svensk översättning nyligen utgiven denna månad):

"Somliga försökte fly men bara de som befann sig i utkanten lyckades undkomma. De som stod närmare entrén - de som kommit allra först - hade ingen chans. De slog emot stolparna och vräkte omkull dem, de snärjde in sig i avgränsningsbanden, de stötte ihop. Människomassan krängde av och an i böljande vågor. De som var äldre eller kortare föll omkull och trampades ner.
Augie vräktes hårt åt vänster, snubblade, återfick balansen och knuffades framåt. En hård armbåge slog in i hans okben precis under höger öga och fyllde den sidan av synfältet med gnistrande fjärde juli-fyrverkerier. Med det andra ögat såg han Mercedesen inte bara framträda ur dimman utan liksom bildas ur den. En stor grå personbil, kanske en SL500, modellen med tolv cylindrar, och nu vrålade alla tolv."

För ungefär ett år sedan beskrev författaren Mr Mercedes som första delen i en planerad trilogi, där Finders Keepers är uppföljaren (som i staterna ska publiceras kommande vecka den 2 juni). Detektiv Bill Hodges menas även där stå i fokus. Med tanke på att det tog ett år innan första delen av den planerade trilogin kom ut i svensk översättning, lär vi väl då antagligen få vänta till nästa år även med denna andra del?

Låter delta med Mr Mercedes i spänningsutmaningen för juni månad, man kan därför läsa mer om förlagets beskrivning av boken där.


För fler smakbitar - klicka här!



lördag 30 maj 2015

Spänningsutmaningsbok i juni: Mr Mercedes


Spänningsutmaningen (Mias bokhörna) väljer jag i juni att delta med "Mr Mercedes" av Stephen KingEller ja... har förstås redan börjat läsa den lite så smått nu redan i slutet av maj, men eftersom spänningsutmaningen under sommarmånaderna kommer att få trängas med Lyrans klassikerutmaning, puttar det på mig att tjuvstarta en aning den här gången.


 Beskrivning (Albert Bonniers förlag):

"Det är tidig morgon i en amerikansk stad som har drabbats hårt av den senaste finanskrisen. Kön med frusna arbetslösa män och kvinnor ringlar lång utanför hallarna där en jobbmässa snart ska öppna. Men innan portarna hinner slås upp dyker lyktorna på en bil upp i dimman. En ensam förare plöjer rakt genom människohopen i en stulen Mercedes. Åtta människor dör, femton skadas.

Månader senare kan den nypensionerade och deprimerade kriminalaren Bill Hodges fortfarande inte släppa fallet med ”Mr Mercedes”, mördaren som lyckades fly. Så får han ett brev från någon som påstår sig vara gärningsmannen. Hodges inser att Mr Mercedes kan slå till igen. Tillsammans med två oväntade medhjälpare ger han sig in i en farlig katt-och-råtta-lek i kamp mot klockan. Ska han lyckas förhindra en ny katastrof?

Mr Mercedes är Stephen Kings första renodlade thriller och en hyllning till den hårdkokta noir-genren."

"På ett plan är Mr Mercedes ett mästerligt konstruerat exempel på den klassiska kamp-mot-klockan-thrillern. På ett annat är det en roman med djup och karaktär, genomsyrad av all den briljans som King förgyller sin roman med. Detta är en bedrift, rik, klangfull och utomordentligt läsvärd av en man som kan skriva i vilken genre han än väljer."
The Wall Street Journal


Det där; ..."hyllning till den hårdkokta noir-genren", får mig att bäva en aning, har kanske bara dålig erfarenhet av noir, vi får väl se hur den blir à la King! När boken är färdigläst kommer mitt omdöme att finnas på denna länk.

Spännande läsning?:




"Djävulens tonsteg" av Hans-Olov Öberg

Djävulens tonsteg
Hans-Olov Öberg
Handlingen i Djävulens tonstegav Hans-Olov Öberg (boken finns även som pocket), utspelar sig i oktober 1978 och platsen är Västerås. Och visst känner man till tiden, kultur- och tidsmarkörer finns det gott om i denna kriminalroman, de är väldigt träffande och höjer läsupplevelsen. Var själv åtta år vid tidpunkten...

För egen del saknar jag det där rätta drivet och spänningen, som man kanske förväntar sig av en kriminalroman vilken även omnämns vara en thriller, men tror det får stå för mig själv, d.v.s som en högst personlig åsikt. Därav blir även denna bok en sådan jag rekommenderar deckarfantaster att läsa, speciellt de som
- liksom jag - roas av sjuttiotalsatmosfären och småortsmentaliteten. Tappade lite läsgnistan när det kom in på detaljerade beskrivningar, typ ingående instruktion för hur en moped trimmas eller hur ett flipperspel fungerar och liknande. Intresset dalar...

Inledningsvis handlar det om kompisarna Jimmy och Elias som tillsammans är på väg till en repetition med gosskören. Jimmy menar dock att han har något annat att fixa med innan. Elva timmar senare hittas Jimmy mördad i trappan till körläktaren i Domkyrkan. Vem har haft anledning att ta livet av en gossopran? Polisinspektör Benny Modigh (med en intressant intuitiv förmåga) som är med och utreder fallet, får så småningom hjälp av den kvinnliga journalisten Annelie Fri (hennes lite löjeväckande och klyschiga svengelska repliker skulle jag nog klarat mig utan). Bankrånaren Sverre Näslund skall snart släppas fri ur fängelse, finns det kopplingar mellan Västerås undre värld och mordet på Jimmy? Trådarna är många, men lösningen på mordgåtan blir oväntad.

Djävulens tonsteg är den första (fristående) delen av trilogin om Benny Modigh och Elias Fagervik. Kanske har jag satt betyget för lågt för den här kriminalromanen, men går endast efter eget tycke och då blev det så. Tror trots allt att jag med omdömet ovan skapat mer nyfikenhet för boken än tvärtom. ;-)


Betyg:
* *


fredag 29 maj 2015

The Truth Is Out There

Säsong 1-5 spelades in mellan 1993-1998 i Vancouver, Kanada. Därefter var det dags för första filmen Arkiv X: Fight The Future (insp. i Los Angeles -98).

Säsong 6-9 spelades in mellan 1998-2002 i Los Angeles, USA. Därefter andra filmen Arkiv X: I Want to Believe (insp. i Vancouver 2008).

Men börjar med första säsongen, denna spelades in 1993-1994. Första säsongens avsnitt:

  1. "Pilot"
  2. "Deep Throat"
  3. "Squeeze"
  4. "Conduit"
  5. "The Jersey Devil"
  6. "Shadows"
  7. "Ghost in the Machine"
  8. "Ice"
  9. "Space"
  10. "Fallen Angel"
  11. "Eve"
  12. "Fire"
  13. "Beyond the Sea"
  14. "Gender Bender"
  15. "Lazarus"
  16. "Young at Heart"
  17. "E.B.E."
  18. "Miracle Man"
  19. "Shapes"
  20. "Darkness Falls"
  21. "Tooms"
  22. "Born Again"
  23. "Roland"
  24. "The Erlenmeyer Flask"

 Baksidestext:

Scully: Agent Mulder. Mitt namn är Dana Scully. Jag är din nya kollega. 
Mulder: Jaså? Jag trodde att du var här för att spionera på mig. 
Så börjar samarbetet mellan FBI-agenterna Fox Mulder och Dana Scully, ett samarbete som framöver kommer att tänja deras gränser för tillit, förtroende och hopp. Fast beslutna om att avslöja sanningen bakom de mystiska, olösta fall som FBI kallar för Arkiv X, söker Mulder efter alternativa lösningar, medan Scully tror att svaren går att finna med hjälp av vetenskapliga förklaringar. Tillsammans upptäcker de saker som rejält skakar om deras verklighetsuppfattning... 

Serien har  vunnit 15 Emmys, 5 Golden Globes. Tycks inte vara så udda att roas av berättelser om konspirationsteorier, rymdvarelser, övernaturliga fenomen och liknande, för X-Files har ju verkligen blivit kultförklarad världen över. När serien sändes första gången i svensk tv missades en hel del avsnitt p.g.a sen sändningstid. Jobb med arbetspass tidiga mornar har man ju verkligen inte behövt sakna...

Några ord om första avsnittet:

1. Pilot: De två FBI-agenterna Dana Scully och Fox Mulder inleder sitt samarbete. Scully har fått i uppdrag att validera Mulders arbetsinsats för ett specialprojekt vid namn X-files. I deras första gemensamma fall kommer de att undersöka en rad olösta mord i Oregon. Morden bland ungdomarna menar Mulder beror på rymdvarelser.

Jovisst! Nya avsnitt av Arkiv X kommer i januari 2016 tillkännagavs i år.

"The Truth Is Out There"


Kul i marginalen



"Om du tänker såsom så att
va ska allt det här va bra för,
kan du säkert finna på att
det finns mycke att va gla för.

Det är visserligen sant att
världen verkar skev och galen.
Dock är livet rosenkantat,
liksom kul i marginalen."


Del av dikt "Dolda glädjeämnen"
av Tage Danielsson


onsdag 27 maj 2015

Med rätt att vara sur och grinig


Grumpy Cat (Griniga katten) föddes i april 2012, hon heter egentligen Tardar Sauce och bor hos sina ägare i USA. Kändis på internet har hon blivit och den trumpna uppsynen beror på dvärgväxt.



"De ickesynliga" av Fredrik Härén

De ickesynliga
Fredrik Härén
Efter att ha läst ungefär halva boken De ickesynliga av Fredrik Härén skrevs ett tidigare inlägg här på bloggen: En smakebit på søndag. Nu när sista sidan är läst infinner sig en ganska dålig, bitter eftersmak, inte det att boken skulle anses bäst oläst, inte så, men det blir svårt att riktigt sätta fingret på vad det är som stör mig. Kan inte låta bli att jämföra med den tidigare lästa bästsäljaren Den nionde insikten av James Redfield, som jag inte blev så där värst förtjust i heller, p.g.a den undervisande och föreläsande formen. Antar att Härén med sin idéroman vill föra fram sitt budskap genom att skapa aha-upplevelser, lite på liknande sätt som Redfields roman.

Som vanligt: allt är inte dåligt, men allt är heller inte bra.

Börjar med det som uppfattades positivt, och till det räknades första halvan av boken, där man på ett ganska fantastiskt sätt riktigt levde sig in i den där märkliga fantasivärlden som beskrivs. De citat som sen inleder varje nytt kapitel är bara för underbara och höjer upplevelsen betydligt. För en idéroman gäller att det som är angeläget för författaren tydligt blir markerat och det råder liksom ingen tvekan om att detta just är en sådan roman - på så vis får man vad som utlovas. När jag sen tittar på bokkaraktärerna kan man inte låta bli att kommentera "Daniel"... Kan precis nu inte komma på någon karaktär som skapat sådana enorma antipatier hos mig som just Daniel, han blir på något vis för mig all mänsklighets dumhet personifierad. Syskonen Alexs och Daniels avoga sätt att förhålla sig till Daniels maka Filippa (som så förtvivlat försöker vara vänlig och sammanhållande) gör mig också otroligt upprörd. Så visst blir man känslosamt engagerad av den här boken - inget tu tal om saken!

Vad som uppfattades mindre positivt blev mer uppenbart i senare delen av boken. När ickesynligheten alltmer visar sig vara rent fysiskt påtaglig tillkommer berättelsens svårigheter att fungera, det hela börjar halta betydligt och vissa krystade kryckor tillförs, då historien börjar vackla betänkligt. Känns fullt naturligt när sådana reparationer införs varsamt och smidigt så de knappt märks i en fantasy, men här märks de så väldigt väl, tyvärr.
Det blir alltför mycket föreläsning över det hela för min smak. Vissa tankegångar känner man sig mycket positivt inställd till (vad gäller t.ex. ifrågasättandet kring människans förhållande till naturen), samtidigt som andra tankar får mig att reagera negativt, däribland synen på sjukdom/handikapp, som är bristfällig och ibland gränsar till respektlöshet. (Det är lätt att vara präktig om man inte är prövad). Till exempel kan ges ett samtal mellan Alex och Adam som handlar om de ickesynliga. För att inför sina medpassagerare under en flygplansresa dölja vad de egentligen talar om låtsas Adam vara präst, pratar om änglar när han egentligen menar de ickesynliga. Adam har just berättat att de ickesynliga inte behöver läkare:

"Inga läkare? Men kan änglar inte bli sjuka?"
"Jo, men de blir det inte så ofta, och därför behövs färre läkare. En läkare lagar människor som har gått sönder. Men för att något ska kunna lagas måste det först gå sönder. De har istället underhållare, personer som ser till att änglarna sköter om sin kropp och själ för att undvika att gå sönder."
"Och då blir man inte sjuk, menar du?"
"En bra maskinist kan laga sin maskin när den är trasig. Men en riktigt god maskinist sköter om sin maskin så den inte går sönder. Istället för läkare har de servicetekniker."
"Sedan när började du prata i metaforer?"
"Vi präster pratar ofta i metaforer." Adam blinkade till mot Alex.
(Hämtat från sidan 276 i "De ickesynliga" av Fredrik Härén)

Även en riktigt god maskinist som sköter om sin maskin kan bli sjuk eller få en funktionsnedsättning, framförallt är levande varelser inga maskiner, och de kan definitivt inte alltid helt enkelt bli "lagade" av läkare (fantastiskt dumt). Tänk om allt vore så enkelt! Blir alltid lika ruskigt illa berörd när sådana här föreställningar dyker upp emellanåt (trångsynt).

Helhetsupplevelsen blir, trots det mindre positiva, att jag faktiskt inte ångrar att boken lästes (trots att den gjorde mig både arg och irriterad) och dessutom rekommenderar andra att läsa den (konstigt nog). Men vad skall jag uppge för genre? Egentligen ingen aning! På bokus uppges "deckare", men det förstår jag inte alls hur det skulle kunna vara...


Betyg:
* *


tisdag 26 maj 2015

"Det tredje tecknet" av Yrsa Sigurðardóttir

Det tredje tecknet
Yrsa Sigurðardóttir
Det tredje tecknet är författaren Yrsa Sigurðardóttirs deckardebut och den gavs ut 2005. Huvudperson är advokaten Þóra Guðmundsdóttir (Þ skall enligt uppgift uttalas som engelskt tonlöst th och ð som engelskt tonande th).

Fyra böcker till är sedan denna översatta och utgivna på svenska. Är beredd att ge någon av de senare utkomna en chans, trots att den här nu första deckaren enligt mig inte var mer än ett mycket svalt okej. Misstänker att det är själva handlingen i sig (innefattar ritualmord och droger) som orsakar min aviga inställning. Men är ju heller inte så förtjust i sådana här romaner där det vedervärdiga raddas upp, det ena ohyggligare än det andra. Vad jag efter bara en läst bok av författaren inte kan avgöra, är om det där sista beror på själva handlingens ämne, eller om det hör till någon sorts genomgående stil? Något annat man hade lite svårt att acceptera var alla detaljer som bara ökar vartefter man läser, såg till sist inte skogen för alla träd... kanske det berodde på mitt sviktande intresse för handlingen?

Den där troliga andra chansen kommer att ges p.g.a att det var trevligt att stifta bekantskap med Þóra och Matthew (nu har jag väl inte direkt någon susning om utifall Matthew Reich förekommer i senare böcker förstås), som känns ungefär lika intagande i sin personkemi som Elizabeth Georges Thomas Lynley och Barbara Havers. Sen går det ju heller inte att komma ifrån att Island är ett fascinerande land och att det finns en speciell atmosfär där som lockar.

I Det tredje tecknet är det den tyske ynglingen Harald (universitetsstuderande på Island) som hittas död. Omständigheterna kring hans död är oklara och hans familj i Tyskland önskar att advokat Þóra Guðmundsdóttir skall undersöka fallet. Den som skall upplysa henne vidare skall komma att bli Matthew (som arbetar för Haralds far). Förmögne Harald visar sig ha levt ett minst sagt egendomligt liv tillsammans med en grupp studiekamrater, och vartefter sanningen kommer fram uppenbarar sig fler och fler makabra detaljer kring hans person och förehavanden. Vem sen mördaren är kom inte direkt som någon överraskning, hade det på känn ett bra tag innan det uppenbarade sig. På samma vis förstod man rätt tidigt vad som var upphovet till en tidigare tragedi inom Haralds familj, trots vissa trovärdighetsproblem kring senare konsekvenser.


Betyg:
* *


måndag 25 maj 2015

Presenter till mor i veckans tematrio

Lyrans Noblesser presenterar veckans tematrio:

..."berätta om tre bra morsdagspresenter att ge eller få!"

Denna gång blir det bara lite bokrelaterat här, för nu har det kanske inte undgått en del att jag bloggar för UNICEF? Därför tas nu tillfället i akt förstås. ;)
Ge eller få ett fint gåvobevis på mors dag! Senast imorgon (tisdag) skall man beställa för att hinna få det tryckta gåvokortet, och här kommer trion:


1. Vaccin, myggnät, sagoböcker och fotbollar... "Morsdagspaketet" från UNICEF innehåller:
2 myggnät
4 doser mässlingsvaccin
6 doser poliovaccin
4 doser stelkrampsvaccin
2 sagoböcker
2 fotbollar
2. Hjälp mammor att rena vatten till sina barn. 10 000 tabletter kan rena upp till 50 000 liter vatten. "Vattenreningstabletter 10 000-pack" från UNICEF.

3. Ge tre nyblivna mammor en chans att ge sina barn en trygg start med "startpaket för tre mammor" från UNICEF, som innehåller:
3 myggnät
6 doser mässlingsvaccin
9 doser poliovaccin
6 doser stelkrampsvaccin
90 påsar näringspulver
Josh Estey / UNICEF


söndag 24 maj 2015

En smakebit på søndag: De ickesynliga

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar, hämtade från böcker som för närvarande läses. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Är snart halvvägs kommen i thrillern De ickesynliga av Fredrik Härén, och visst, inte så pjåkigt alls. Ganska filosofiskt och existentialistiskt, men verkar ofta gilla just sådant, även när det förekommer i skönlitteratur, d.v.s så länge det inte blir alltför mycket undervisande föreläsning över det hela (författaren är just föreläsare och detta är hans första roman från 2011). Här får dock erkännas att det är lite granna på vippen att bli för mycket åt det hållet, men det är samtidigt ganska fascinerande hur man sugs in i den värld Härén målar upp, och så här beskrivs boken från Forum bokförlag:

"Stig in i en okänd värld mitt ibland oss 
Det var mitt i natten den 27 december 2006, på ett hotellrum i Bangkok, som det hände. I gränslandet mellan dröm och verklighet kom historien till Fredrik Härén, en historia som balanserar mellan sanning och fantasi. En berättelse om kärlek och svek, om girighet och om mod. En berättelse som får oss att reflektera över vad som är på riktigt, vad som är viktigt, och på vad vissa av oss är villiga att göra för det vi tror på. 
Men framförallt är det en berättelse om en värld som de flesta av oss inte visste fanns. En värld så otrolig, men samtidigt så vacker att man, när man bjuds in i den, lockas att tro att den är sann. 
Precis som vissa hemligheter måste förbli hemliga måste vissa berättelser berättas. Det är dags för historien om de ickesynliga: 
”Det finns en okänd människoart som lever mitt ibland oss. Människor av kött och blod, precis som vi, men de har snövit hud och vitt hår och deras cellstruktur gör att ljuset bryts mot deras kroppar, och därför kan våra ögon inte se dem. Men vi kan märka dem ibland, när de råkar komma för nära oss. Känslan av att det finns någon annan i rummet, trots att vi vet att vi är ensamma.” 
Gjorde hon rätt när hon släppte in den okände mannen i sin lägenhet? Det han berättade lät som rena fantasierna. 
När journaliststudenten Alexandra intervjuar barn om deras låtsasvänner börjar underliga saker hända. Barnen beskriver vita människor som finns i deras närhet och som föräldrarna inte kan se. En teckning gjord av en mentalpatient visar en känd men ändå märklig värld, som både skrämmer och lockar henne."

"Fredrik Härén har med De ickesynliga skickligt skriven en spänningsroman som samtidigt är en idéroman." Bibliotektsjänst  
"John Ajvide Lindqvist har länge varit den ensamme kungen på den svenska skräcktronen. Nu vill kreativitetsföreläsaren Fredrik Härén utmana honom. Härén skall ha en eloge för en handling som håller kvar läsaren i ett skräckgrepp till slutet." Kupé

Valde smakbiten från sidan 44, tyckte det passade rätt så bra att låta perspektivet komma från en representant för "yangyang" (som den ickesynliga okända människoarten även kallas):

"Så fort hon ryckte till insåg mannen som bevakade henne att han hade hamnat för nära. Han hade varit tvungen att nästan luta sig mot henne för att låta ett par andra kvinnor passera. När han insåg att hon hade reagerat på hans närhet drog han sig undan. Ingen hade anat någonting. Det var viktigt att människorna upplevde världen som normal. Det var viktigt att få människorna att tro på "den verkliga världen" så att de inte insåg hur "den riktiga världen" såg ut. Så att de inte insåg att det normala var allt annat än normalt. Och att det onormala var det normala."

Schhh... Märkte att det just gick en ängel (eller spionerande yangyang?) genom rummet... OK, nu försvann den, dags då att kika in på de andra smakbitarna, som man kan hitta här.


Önskar både synliga och ickesynliga 
en riktigt angenäm söndag! :) 



lördag 23 maj 2015

Paranormalt fenomen: Från IT till ET


Vad kan vara mer nostalgi än en samlingsbox med samtliga nio säsonger av kultserien Arkiv X?
Älskade den serien (och filmerna).

Bokläsandet/-bloggandet kan behöva några pauser med FBI-agenterna Dana Scully och Fox Mulder.


Komplett box naturligtvis, innehållande säsong 1-9 + 2 filmer.
Efter det blir vi nog mätta på extra terrestrial.



"IT. Förkortning av informationsteknik. Kan ibland med fördel uttalas på amerikanska - som E.T. och får då den rätta science-fictionstämningen: Extra terrestrial (utomjordisk)."

Ur "Liten ordbok för underklassen" av Ann-Charlott Altstadt och Göran Greider
"I Want to Believe"



fredag 22 maj 2015

"Singöspionen" av Anders Gustafson och Johan Kant

Singöspionen
Gustafson & Kant
Singöspionen av Anders Gustafson och Johan Kant är författarduons skönlitterära debut i den planerade "Singöserien", en serie kriminalromaner jag äntligen känner lust att fortfölja läsa. Man skulle kunna tro detta beror på platsigenkänning, och visst spelar det in (det går inte att förneka), men det finns så mycket annat som tilltalar än just det.
Effektsökeri genom ett övermått av våld är här nedtonat, om man jämför med andra moderna romaner inom samma genre, och det uppskattas verkligen. Något annat som tilltalar är den otypiska huvudrollen som innehas av Solbritt, kvinnlig kriminalinspektör i övre medelålder, en erfaren och stabil karaktär man lätt finner sympati för.

I ett tidigare blogginlägg (En smakebit på søndag) nämnde jag att denna bok troligen skulle vara ett förträffligt bra tips på sommarläsning, och nu när boken är färdigläst kan helt klart detta bekräftas, passar perfekt för ändamålet. Här har man spänning på hög nivå, intressanta miljöer och händelser att prata om, mer eller mindre charmiga stereotyper samt en hel del rofyllt trivsamt mys. Vad kan man mer begära?

Läs mer om Singöspionen Johan Kants blogg.

Betyg: 4/5


måndag 18 maj 2015

En trio olästa klassiker


I veckans tematrio presenterad av Lyrans Noblesser gäller följande:

"Berätta om tre klassiker du inte läst, men är nyfiken på!"

Det som finns många! Men plockade ur "huvudarkivet" till slut fram dessa tre (två andra nämndes ju förstås i gårdagens blogginlägg för Klassikerutmaningen):



Agnes Grey, Anne Brontë. Anne är den yngsta av systrarna Brontë, och detta är hennes debutroman. Romanen har jag för mig skall handla om en guvernants vedermödor på 1800-talet. Även författaren själv arbetade som guvernant och därför lär väl fiktionen någorlunda väl gestalta den verkliga situationen för denna yrkesgrupp och under denna tid. Därför är jag nyfiken på Annes Agnes Grey.



Kungens rosor, Moa Martinson. Sista delen av trilogin om Mia. Självbiografisk och intressant med en handling som utspelas under år 1906, tiden för Konst- och Industriutställningen i Norrköping, då även romansvitens Mia befinner sig där. Utställningen lär ha varit upphov till dessa rader (lockar till att läsa boken bara de) i Kungens rosor:

"Hon går i högsommarnatten utför de åttio trappstegen. Räknar högt ett och ett, fast hon vet så väl hur många det är. Det är mulet, nästan mörkt, fast det bara är juli. De ljusa nätterna börjar avta. Doft av rosor och kaprifol sveper om henne. Hon stannar gripen av sommarnattens tystnad och skönhet. Bruset från dagens brådska sitter ännu i öronen."

Norrköpingsutställningen 1906. Officiella brefkort.



Rapport från en skurhink, Maja Ekelöf (1918-1989). Maja Ekelöf prisbelönades för denna storsäljande bok som publicerades 1970. Skall ge en tydlig bild av svensk låglönevardag under 60-talet. Räknas väl antagligen som en modern klassiker - synd och skam att jag ännu inte läst den!

Från baksidestext:
"Fram stiger konturerna av en människa med en jättekraft i anden" (Monika Tunbäck-Hansson i GP).

Fler klassiska tematrio kan man finna här!



söndag 17 maj 2015

Klassikerutmaning - Sommaren 2015

Klassikerutmaning i bokhyllan


Detta passar mig perfekt! Lyrans Noblesser anordnar en klassikerutmaning i sommar, passar då på att delta för att äntligen komma till skott med en omläsning av Bröderna Karamazov av Fjodor Dostojevskij. Så oerhört länge det bara blivit tänkt, men troligtvis ökar en sådan här utmaning chansen att det till slut äntligen blir gjort också. Deltar gör man här.

Franz Kafka skulle jag också gärna vilja läsa något mer av, kanske Processen.

Slutligen möjligtvis något av Selma Lagerlöf? Herr Arnes penningar är påtänkt än så länge.

Prioritet har dock förstås Dostojevskij. Sen får tiden utvisa resten.



En smakebit på søndag: Singöspionen

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar, hämtade från böcker som för närvarande läses. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Har precis börjat läst Singöspionen, en skönlitterär debut för författarduon Anders Gustafson och Johan Kant. Smakbiten hämtas från sidan 23, kapitel 2, och det är måndag den 16 juni 2014 i Midsommarveckan. Solbritt inleder samtalet med sin make Rune:

"- Du, tänk om mördaren bor här på Singö.
- Vilken mördare? Han som har mördat salladen, eller vad tänker du på?
- Singömördaren, såklart.
- Men snälla Solbritt, släpp det där nu.
- Men tänk om det verkligen är så att mördaren fortfarande har en koppling till Singö. Han kanske finns mitt ibland oss.
- Det kanske är Gustav som är mördaren, eller någon annan av grannarna. Eller kanske är det så att det bor någon eremit längst upp på Singö i en avlägsen stuga i skogen? Eller kanske är det bonden i Boda? Vem misstänker en bonde?
- Du behöver inte raljera.
Isabelle tittade upp.
- Mormor och morfar, ska vi gå ner och ta ett dopp? Det måste vara minst 45 grader varmt här på terrassen."

Boken är för mig ett bibliotekslån (föga förvånande fick jag köa ett tag för den) och detta är beskrivningen från förlaget Bokfabriken:

"Den 62-åriga kriminalinspektören Solbritt Andersson och hennes man Rune har förverkligat sin dröm och köpt en sommarstuga på Singö i Roslagen. Av en granne får de höra talas om Singömordet, som skett på den närbelägna marinbasen 1986, strax efter att Olof Palme mördades. Trots att anläggningen var välbevakad lyckades gärningsmannen försvinna utan ett spår, och mordet är ännu ouppklarat. 
Under sin semester kan Solbritt inte låta bli att göra egna efterforskningar. Sökandet efter sanningen sätter igång hänsynslösa krafter, beredda att göra allt för att hindra henne.

Singöspionen är en trovärdig kriminalroman som är mycket svår att lägga ifrån sig. En modern svensk deckare utan klichéartat övervåld och med en ovanlig hjälte i huvudrollen: en kvinnlig polis i övre medelåldern. En fristående fortsättning i Singöserien kommer 2016, då läsaren åter får följa Solbritt Andersson i hennes jakt på sanningen. 
Detta är den skönlitterära debuten för författarduon Gustafson och Kant. Anders Gustafson jobbar till vardags som bokförläggare i Stockholm. Johan Kant jobbar som rektor på Vikingaskolan i Haninge och har tidigare skrivit fackboken Yrke: lärare."

Det här bådar gott, kanske blir man begiven på svenska deckare igen, för den här Singöserien kommer jag att följa upp! Känner för egen del så väl till namn/platser (har alltid bott i den östkustkommun Singö tillhör och har ofta haft anledning att fara på dessa vägar norrut, så det är inte så konstigt alls). Men detta var handlingen utspelar sig är nu inte den enda anledning som gör serien intressant, det verkar vara en riktigt lättsam och småmysig deckare, utan en massa ingående beskrivet bestialiskt våld. Har tyvärr för egen del fått lite avsmak för dessa moderna svenska deckare av den anledningen att där just skall vara sådant överdrivet frossande i våldsamheter.

Den här kriminalromanen kan jag dessutom tänka mig att tipsa om som en troligen helt perfekt sommarläsning; spännande, men lätt och luftig som en frisk sjöbris. :)

Till sist: Idag firar vi självklart Norge - Stort Grattis på Nationaldagen! Ja, vi elsker dette landet (även vi "nästgårds"). Önskar er alla en fin högtidsdag denna söndag den 17 maj!


Flera smakbitar finner man här


lördag 16 maj 2015

"Årstider" av Stephen King

Årstider
Stephen King
"Årstider" av Stehen King kom ut första gången med svensk översättning i böckerna;  "Sommardåd" (1983) och "Vinterverk" (1984). Av dessa två minns jag själv den sista boken -  med novellerna "Höstgärning" och "Vinterverk" - som den bästa av dessa två. Kunde nu konstatera att denna uppfattning kvarstår.

För att ta novellerna (som jag själv egentligen skulle vilja kalla kortromaner) en och en; igenkännande återblick för den som tidigare läst och teaser för den som ännu inte läst/sett film ("Nyckeln till frihet", "Sommardåd" och "Stand by me"):

Vårbedrift (film; "Nyckeln till frihet"): Amerikansk fängelseskildring där Andy Dufresne sitter inne på livstid, oskyldigt dömd för ett dubbelmord. Berättar gör Red, som Andy blivit vän med under fängelsevistelsen. Det är en storartad plan Andy sätter i verket för att nå friheten.

Sommardåd (film; "Sommardåd"): I den längsta av novellerna (över 200 sidor) handlar det om Todd Bowden, en amerikansk 13-åring från en övre medelklassfamilj. I sin iver över intresset som rör allt som har med andra världskrigets koncentrationsläger att göra, kommer han över uppgifter som bekräftar misstankar om att en före detta nazist (under en falsk identitet) bor alldeles i närheten. Han söker upp mannen och tvingar honom berätta. De båda får hållhake på varandra och triggar igång en latent ondska inom dem båda.

Höstgärning (film; "Stand by me"): De tolvåriga pojkarna; Gordie, Chris, Teddy och Vern ger sig iväg på en 5 mil lång vandring längst ett järnvägsspår. Anledningen är att Vern genom att tjuvlyssna på sin äldre bror och hans kompisar fått reda på att de funnit Ray Brower, eller ja, kvarlevorna efter den sedan tre dygn försvunne pojken. Efter att Vern berättat för sina jämnåriga vänner om vad han hört, så ger sig de fyra ut på en strapatsrik färd till fots mot sitt mål att själva få se den döde.

Vinterverk: New York-bon David Adley berättar om hur han kom att bli medlem på en mystisk klubb för äldre herrar. Han blir av sin chef (på advokatfirman där han arbetar) medbjuden dit som gäst. Klubbens butler talar om för David att många skiftande sorters historier berättats genom åren där, de kan vara komiska, tragiska, ironiska och sentimentala, men just den mest välbesökta kvällen torsdagen före jul, skall berättelsen alltid handla om det övernaturliga, och denna kväll lär vara den mest välbesökta kvällen om året. Året då David först bevistat klubben är det Emlyn McCarrons tur att berätta denna historia med övernaturliga inslag. Berättelsen handlar om när Doktor Emlyn McCarron tar emot ensamstående Sandra Stansfield på sin mottagning, hon blir hans nya patient och som gravid en av de första i världen som lär sig använda psykoprofylax. Något som kommer att medföra oanade följder...

Av dessa fyra "noveller" tyckte jag själv allra bäst om den sista. Klubben(?) beskrivs på ett så otroligt inlevelsefullt sätt, nästan som man är där själv och upplever dess mystiska gåtfullhet som tycks ruva på fördolda hemligheter. Kanske är klubben egentligen är något helt annat än vad man tror? Här förmedlas alltså en smått fantastisk känsla av mystik och så Emlyns ruskiga berättelse på det - love it!

En smakebit på søndag hämtades här på bloggen föregående vecka ur "Höstgärning", en novell som visst för författaren ska ha självbiografiska inslag. Barndomsskildringar är verkligen något Stephen King som författare behärskar med stor bravur, och "Höstgärning" är bara en av dessa.

Detta var den sista av de fyra King-böcker i nyutgåva (storpocket) jag skrivit om här på bloggen. En läsupplevelse har det varit, trots att (eller kanske på grund av?) tre av dessa fyra är omläsningar (av böcker som lästes för ca 30 år sedan första gången). Har man inte upptäckt Stephen Kings böcker tidigare tycker jag helt klart man skall försöka ta chansen att göra det nu.

Betyg: 4/5

"Årstider" går att köpa som storpocket i nyutgåva på:
Adlibris
Bokus
Cdon


måndag 11 maj 2015

Tematrio: Andra Världskriget



I veckans tematrio presenterad av Lyrans Noblesser gäller följande:

"Berätta om tre romaner, filmer eller TV-serier som handlar om Andra Världskriget."

Valde dessa tre böcker (upptäckte senare att det skulle handla om "romaner" - läste tydligen frågan dåligt - men nu är det för sent att ändra!) och som "bonus" en film med sistnämnda bok som förlaga:

Vid avgrunden, Gitta Sereny: Gitta Sereny intervjuade på 70-talet den dömde och fängslade Franz Stangl (dömd som medskyldig till mord på minst 900.000 människor). Österrikaren var från början polis, inledde karriär som skrivbordsmördare för ett slags institution där "dödshjälpsprogram" verkställdes. Dessa "barmhärtighetsmord" var troligen inledningen till de fyra förintelseläger som senare kom att utrota miljoner människor i Polen. Fyra män styrde lägren, varav Stangl var en av dessa. I den här boken återger Gitta Sereny intervjun och sina egna efterforskningar.

Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz, Göran Rosenberg: Med hjälp av skärvor av det förflutna, i form av t.ex brev, dokument, genom att besöka platser, tala med överlevande och egna minnen, följer författaren sin far i spåren: Vägen från Auschwitz och tiden som följer därpå. Om att sen försöka börja livet på nytt, i ett nytt land, med ett nytt språk och en ny kultur, på en ny plats; Södertälje.

Undergången - Hitler och slutet på Tredje riket, Joachim Fest: Handlar om en rekonstruktion över hur Hitler levde sista dagarna innan krigssammanbrottet, men ger även historiska förklaringar och insyn i nazismens idévärld. Ruggigt komplett med bildmaterial. En hemsk men tankeväckande bok. Författaren är världsledande bland experter på andra världskriget. Det har även gjorts en film med bl.a denna bok som förlaga. Boken lär nog få inhandlas second hand numera (såvida man inte kan tänka sig bibliotekslån). Filmen från 2004 beskrivs så här:

"En mörk novembernatt 1942 eskorteras en grupp unga kvinnor av SS-officerare genom skogen fram till Hitlers välbevakade högkvarter i Ostpreussen. En av dessa kvinnor skall väljas ut till tjänsten som Führerns privatsekreterare. Bland dem finns den då endast 22-åriga Traudl Junge från München.
Fröken Junge lyckas göra det starkaste intrycket på den vänligt leende diktatorn och får anställningen, trots att hennes kunskaper i maskinskrivning inte är de allra bästa...
Filmen Undergången fokuserar på perioden mellan Hitlers sista födelsedag den 20 april 1945 och den 2 maj 1945, dagen då Tyskland kapitulerade. Vid den tidpunkten kunde de som befunnit sig utanför Hitlers omedelbara cirkel ha gjort uppror, helt enkelt vägrat lyda order. Om detta hade hänt i stor skala, skulle kapitulationen ha ägt rum långt tidigare."


"Jurtjyrkogården" av Stephen King

Jurtjyrkogården
Stephen King
Anar att denna bok, av de fyra nyligen återutgivna böckerna av Stephen King, är den som är svårast att ge recension för. Det handlar om Jurtjyrkogården.

Varför det är svårt beror på flera orsaker. Det skrivs ofta om skiftande kvalité mellan böcker eller mellan noveller i en samling, men här känns det som det skiftar väldigt markant inom en och samma roman. Ibland är det så fantastiskt välskrivet och ibland blir det bara plumpt och dumt, ondskefullt i överkant. Vill inte, framförallt inför de som inte läst boken förut, avslöja handlingen och ger heller inte därför något exempel.

Reagerade antagligen inte på samma vis (såsom nu) när denna bok lästes då den första gången kom ut i svensk översättning (och det var ju ett bra tag sedan). De flesta klassar denna King som en av författarens klart bästa, misstänker att jag själv gjorde på samma vis på 80-talet, skulle nog annars inte givit romanen en omläsning nu. Slutsatsen blir att man kanske ger denna roman i skräckgenren ett högre betyg som ungdom/yngre vuxen, än om man läser den senare?

Oerhört inlevelsefull, spännande - och otäck(!) - är den dock bitvis, även om det kan bli lite väl utdraget och (faktiskt) långtråkigt däremellan. Tror att de som uppskattar romantiska relationsromaner och även läser böcker i skräckgenren kan finna större nöje i denna bok än mig. Dessutom skall man nog inte vara så känslomässigt engagerad i hundar och katter som mig heller (något att tänka på är att jag själv mist en katt och närapå mist en hund bara inom det senaste halvåret - borde förstås inte låta det påverka denna recension, men det går inte att komma ifrån att det möjligtvis kan göra så). Kan kanske - utan att avslöja för mycket - varna för att det djur som figurerar i handlingen behandlas oerhört illa, har för egen del väldigt svårt för att läsa allt sådant där djur far illa - tydligen känner jag lika inför fiktiva zombie-djur!

Själva handlingens klimax blir för mig inte skrämmande utan mest groteskt fult och stötande. Ingen vidare finess alltså. Det känns så oerhört synd, för det finns även så mycket som är oerhört skickligt berättat i denna historia och drog ofta paralleller till John Ajvide Lindqvists förträffliga Hanteringen av odöda - tänkvärt om död, förlust och sorg, en högst naturlig del av livet (såvida det inte handlar om mord förstås!) som vi inte gärna talar om. Att göra skräckroman av sådant är känsligt och kräver viss varsamhet, en inte alltför lätt uppgift kan man ana.

Det menas att Jurtjyrkogården var; ..."så mörk att inte ens King själv ville ge ut den.", så troligen hade väl författaren själv vissa betänkligheter inför sitt verk. Det här är nu inte någon "stor litteratur", men då den uppenbarligen skrämt upp en hel del ungdomar sedan den först gavs ut, så är det nog just ungdomar som uppskattar dessa läskigheter mest. Det som berör döden blir måhända mer realistiskt ju äldre vi blir och därmed får man andra sorts referenser inför vad man tycker är mer eller mindre bra skrivet om det. Detta är förstås endast en teori, men det kan säkert bara vara så enkelt att Jurtjyrkogården inte fungerade för just mig, så läs och avgör själv! :)


Betyg:
* * *

Boken går att köpa som storpocket i nyutgåva på:
Adlibris
Bokus
Cdon



söndag 10 maj 2015

En smakebit på søndag: Årstider

Finn fler smakbitar här
Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar, hämtade från böcker som för närvarande läses. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Har just börjat läsa Höstgärning från novellsamlingen Årstider av Stephen King. Smakbiten hämtas alldeles från dess början, första kapitlet:
"Något av det svåraste som finns är att tala om angelägna ting. Man börjar skämmas för dem därför att orden förminskar deras betydelse - ord kan krympa något som föreföll oändligt när man tänkte på det så att det får en naturlig storlek när det berättas. Men det är mer ändå, eller hur? De viktigaste sakerna återfinns alldeles för nära den plats där ens hemliga hjärta ligger begravet, som landmärken som leder fram till den skatt som ens fiender så gärna skulle vilja röva bort. Eller så avslöjar man något med mycken möda och upptäcker att människorna stirrar konstigt på en och inte alls förstår vad man har sagt eller varför man tyckte att det var så viktigt att man nästan grät när man berättade det. Det är nog det värsta av alltihop tror jag. Att hemligheten förblir inlåst inom en inte för att man inte vill berätta utan därför att det saknas en sympatisk lyssnare. 
Jag var tolv, nästan tretton år gammal när jag första gången såg en död människa. Det hände 1960, för länge sedan ...fast jag ibland tycker att det inte alls var länge sedan. Särskilt de nätter då jag vaknar efter att ha drömt om hur haglet föll ner i hans öppna ögon."

Detta var den "novell" som (vad jag minns) gjorde mest intryck på mig, då den första gången lästes i boken Vinterverk (första svensköversatta utgåva från 1984; som innehöll två av de fyra novellerna från Different Seasons). Vad man tyckte om böcker i tonåren och vad man tycker så här ca 30 år senare - klart det skiljer! Så varför väljer man att läsa om sådana böcker? Har liksom inget bra svar på det, för att det är ganska underhållande kanske. Nyutgåvorna i år gör väl sitt till också förstås.

Blev för övrigt även väldigt förtjust i filmen senare: Stand By Me (Sverigepremiär hade den 1987). Möjligtvis berodde det på filmmusiken, för vad sägs om kända låtar en gång framförda av storheter som t.ex; Jerry Lee Lewis, Ben E. King, Buddy Holly...



lördag 9 maj 2015

Funderingar kring novell vsv roman


En novell skall ju normalt innehålla ungefär 100.000 tecken (upp till 100 sidor) - om det nu inte är ett missförstånd - därutöver kallas det alltså kortroman eller roman, och är på så vis en bok? En novellsamling kallar vi förstås också en bok. Men visst är det klurigt det här, läser just Årstider ("novellsamling") av Stephen King, och där menas att fyra noveller ingår: "Vårbedrift"; ca 115 sidor, "Sommardåd"; ca 224 sidor, "Höstgärning"; ca 181 sidor och "Vinterverk"; ca 74 sidor. En novell på över 200 sidor borde kanske rimligtvis innehålla fler än 100.000 tecken, men här kallas den alltså novell, varför? Jämför detta med en bok på ca 50-100 sidor med kapitelindelning som vi skall kalla för "kortroman", som t.ex Förvandlingen av Franz Kafka (ca 50 sidor). Hmmm. Det finns ett antal klassiker som man kommer att tänka på där. Men t.ex novellen "Sommardåd" (som nämns ovan) är även den uppbyggd som en roman med kapitelindelning, så vad är det då som gör den till en novell och inte en kortroman?

Skrivande fackfolk kan troligen förstå detta, men för mig som läsare känns det lite "flytande" med den där gränsen mellan novell och roman. Egentligen betyder dessa tankegångar precis ingenting, huvudsaken är förstås att det som berättas intresserar oss, textens längd och vad den därefter kallas har förstås mindre betydelse. Men som vanligt kan man inte låta bli att fundera... är himla jobbig på det sättet!



måndag 4 maj 2015

Kalastema!


Oh, vilket party! Det är kalas på tapeten för veckans tematrio hos Lyrans Noblesser:

"Berätta om tre böcker där man firar något; en födelsedag, en speciell händelse eller högtid eller något annat."

1.
Med risk att bli tjatig, tror jag hade med boken i en tidigare tematrio; Röde Orm av Frans G Bengtsson, men här tänker jag naturligtvis speciellt på kapitlet; Hur jul dracks hos kung Harald Blåtand. Istället för beskrivning får det bli en kort smakbit:

"Fyrtioåtta ollonsvin, väl gödda, var vad kung Harald brukade låta slakta till jul; och han brukade säga, att om detta också inte räckte till för hela julen, bleve det dock alltid en god smakbit åt envar, och därefter finge man nöjas med får och oxar."

2.
Storsjöyran firas i Jonas Moströms kriminalroman Storsjöodjuret.



3.
Slutligen kan jag i färskt minne föreställa mig karaktären Annie Wilkes som gestaltas i romanen Lida (Stephen King), då hon känner för att fira med en tårta i vars mitt placerats ett något makabert "tårtljus". Förklarar inte mer än så...
För övrigt kan man nog säga att jag själv känt mig lite som Hrundi V Bakshi, vid de tillfällen en flott och extravagant fest bevistas:



"Fyra minuter" av Johan Ring

Fyra minuter
Johan Ring
Otäckt spännande var Fyra minuter av Johan Ring (MIX Förlag).

Just det, i föregående inlägg där recensionen gällde en roman av Stephen King, nämndes mina åsikter om att jag för egen del inte vara så förtjust i skräckromaner/-noveller där grotesk stympning och i värsta fall kannibalism förekommer. I ett ännu tidigare publicerat inlägg här på bloggen, angående en roman av John Ajvide Lindqvist, framgick det nog sen ganska tydligt att jag själv inte direkt uppskattade sådant som handlade om vidrigt splatter, där blodet bokstavligen sprutar.

Med detta i åtanke kan man nog därför tycka det är egendomligt att jag ger den här korta skräckromanen sådana goda vitsord och så pass högt betyg. Ska försöka förklara...

Fyra minuter bjuder på både stympning, kannibalism och visst sprutar blodet, verkligen i värsta splatterform... Men! Fyra minuter bjuder också på en enorm spänning, en sådan där som gör att man bara vill fortsätta läsa, utan den minsta hänsyn till eventuell tidsplanering. Romanens handling bryts ibland av små berättelser/bilder/foton som rör verkliga försvinnanden, dessa finns naturligtvis där för att ytterligare förtäta stämningen, och här fungerar det (Något liknande kunde man hitta i Michael Mortimers "Jungfrustenen", men där fungerade det ju inte alls).

Känslan är att det finns en smart kombination här, som å ena sidan får mig att minnas tjusningen i Kalla Kårar-seriens rysare, å andra sidan som ger mig en nutida igenkänning, ett vardagligt liv i ett litet svenskt landsortssamhälle (sådana är vi ju ganska många som känner väl till) där den övernaturliga stämningen/det hotfulla successivt byggs upp på ett skickligt sätt. Karaktärerna känns trovärdiga samt vardagsnära, och det är så befriande att man slipper den macho stilen, som man ibland annars kan reta sig lite på.

Några ord om författaren är säkert sen på sin plats, då det här rör sig om en debutroman. Av Johan Ring har flera skräcknoveller tidigare blivit utgivna, dessa har dock helt gått mig förbi. Kan förstå att det är många novellförfattares dröm att ge ut en roman, ibland blir det riktigt bra, som här med Fyra minuter. Väljer därutöver inte att jämföra med andra välkända författare, som skriver romaner inom samma genre, det verkar finnas så gott om sådana jämförelser ändå. Kan bara lugnt konstatera att vi som gillar att läsa romaner inom genren skräck och psykologisk thriller, kanske kan se fram emot att få läsa fler böcker av ännu en svensk skräckförfattare av rang, även framöver?

Här på bloggen har boken nämnts i två tidigare inlägg: "Spänningsutmaningen" (där man kan läsa förlagets beskrivning av bokens handling) samt "En smakebit på søndag".

Blev överraskad när jag upptäckte att boken även innehöll en "bonusnovell"; Saken som åt Danny Smith (en inte helt lyckad novelltitel, enligt mig), men här väljer jag förstås att bara bedöma Fyra minuter. Bonusnovellen fick mig dock att bli lite nyfiken på tidigare publicerade noveller av den här nu romandebuterande författaren. Blev av en annan bokbloggare uppmärksammad på att Johan Ring är en av de författare som skriver inlägg på något som kallas Debutantbloggen, så den som är intresserad - kanske t.o.m har egna författarambitioner - kan ju alltid kika in där. Själv är jag bara den som läser det som skrivs, och tycker till emellanåt. ;-)

Här kan man även läsa vad som skrivs på mynewsdesk om romandebuten. Och detta blev slutligen mitt satta betyg för boken:

Betyg: 4/5

Fyra minuter går att köpa på:
Adlibris: Häftad / E-bok
Bokus: Häftad / E-bok
Cdon: Häftad


Fler bloggar om böcker i spänningsutmaningen för maj
och dessa kommer man att finna här.


"Lida" av Stephen King

Lida
Stephen King
Det här var faktiskt den sista bok av författaren som lästes av mig i slutet av 80-talet, hade väl antagligen börjat tappa intresset för genren skräck/psykologisk thriller efter detta årtionde. Men var lugn, intresset är återuppväckt!

Räknar själv inte Lida till en av de bättre romanerna av Stephen King, så varför ingav den då viljan till omläsning, kanske man undrar, och vad är sen anledningen till att den av mig rekommenderas att läsas?

Det går inte att komma ifrån att det är intressant detta att böcker (som troligen även den här) ibland för författare blir skrivna i terapeutiskt syfte. Till exempel; hur många Book-on-Demand har inte tillkommit på det sättet? Det finns förstås sen en till bok av just King man kommer att tänka på, vars handling rör skrivande och författarskap som yrke, d.v.s Liseys berättelse.

Något annat som kan vara en positiv bieffekt av att läsa just Lida, är att den kan göra oss lite mer uppmärksamma på groende fanatism och brist på tolerans, för att kunna bearbeta sådant innan det växer sig för stort och blir destruktivt. Blir man bara lite mer vaken inför dess existens går den att upptäcka lite varstans i vår omvärld, och man kanske kan finna den där man minst anar. Romanens skräckfigur Annie Wilkes påtalar att det viktiga i att dölja sin galenskap är att keeping up appearances. Och visst är det så i verkliga livet att mycket tokigt kan dölja sig bakom en välputsad fasad, eller att de som lever i förnekelse inför att något håller på att gå snett, hela tiden hellre försöker sopa problemen under mattan istället för att ta tag i dem?

De som inte läst boken, på senare tid eller då den gavs ut på 80-talet, vill förstås ha en liten glimt av själva handlingen.

Den världsberömde författaren Paul Sheldon har just avslutat ett manuskript till en ny bok och efter att ha firat denna bedrift ger han sig ut på en resa med bil som slutar i ett dike. Nu råkar det sig så illa att Annie Wilkes - en av författarens mest fanatiska fans - är först vid olycksplatsen. Annie tar den svårt skadade Paul med sig hem och genom sina sjukvårdskunskaper som sjuksköterska pular hon egenhändigt Paul igenom det akuta skedet i sitt avlägset belägna hus. Annie är nu inte bara en fanatisk fans och sjuklig beundrare av romankaraktären Lida Chastain, utan även fullständigt mentalt och känslomässigt rubbad. Hon blir rosenrasande då hon upptäcker att Paul i sin romansvit om Lida tagit livet av Annies älskade huvudkaraktär och tvingar honom att skriva en ny bok där Lida återuppstår. Paul blir, p.g.a sina skador och smärtor, beroende av de droger Annie ger honom och genom detta beroende, samt Annies nyckfulla våldsamheter, söker hon manipulera och kontrollera honom efter sin vilja. Det faktum att författaren skriver på denna bok om Lida (efter Annies godtycke) är det som till slut blir avgörande för liv och död.
Många tankar kring författarskapet rannsakas av Paul under fångenskapen hos Annie, då inte bara beroende av den prekära situationen i sig, utan det handlar även om hans funderingar kring skrivande/författarskap rent allmänt; positiva/negativa sidor, orsaker till skrivandet, egendomliga reaktioner han mött bland sina läsare... detta även innan han hamnade i klorna på den fanatiska helgalna Annie - sjuksköterskan från helvetet.

Är för egen del just inte så förtjust i skräcklitteratur där det blir alltför rått och sadistiskt, eller där grotesk stympning (och i värsta fall kannibalism - så dock inte här) ingår. Lida hör nu till de böcker av Stephen King som är av den råare sorten, som åtminstone jag blir smått äcklad av (i negativ bemärkelse), tyckte därav själv inte denna var riktigt lika bra som andra böcker av författaren. Visst är boken spännande, inget tu tal om saken, upplevde det dock själv lite segt med de inflikade texterna ur manuskriptet för Lidas återkomst.

Men, som man kanske redan förstått, alla ni som inte läst Lida, ge den en chans. Gillar man svart humor, tycker om att analysera böcker eller fundera kring skrivande och författarskap, ja då kan det här vara en riktig guldgruva!

Betyg:
* * *

Boken går att köpa på:
Adlibris
Bokus
Cdon