onsdag 30 september 2015

Läst september

  1. Matnostalgi: rätterna vi minns och de vi helst vill glömma, Joanna Drevinger (bibliotekslån)
  2. Spår i snön (Novellix), Jonas Karlsson (bibliotekslån)
  3. Illdåd (Serie: Ulvbjörn #3), Dick Harrison (bibliotekslån)
  4. De försvunna, Caroline Eriksson (Rec.ex. från Forum bokförlag / E-bok / ur egen bokhylla)
  5. Huset Ushers undergång (Novellix-novell), Edgar Allan Poe (ur egen bokhylla)
  6. Den stumma flickan (Serie: Sebastian Bergman #4), Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt (E-bok / bibliotekslån)
  7. Vem var Alice?, T.R. Richmond (bibliotekslån)
  8. Kaninhjärta, Christin Lungqvist (bibliotekslån)
  9. 13 Svarta sagor (novellsamling - olika författare) (ur egen bokhylla)
  10. Inga gudar jämte mig (Serie: Svenska mord #2), Caroline Eriksson (bibliotekslån)
  11. Fågelbarn, Christin Ljungqvist (bibliotekslån)
  12. Ingenting (Novellix-novell), Jonas Karlsson (bibliotekslån)
  13. Djävulen hjälpte mig (Serie: Svenska mord #1), Caroline Eriksson (bibliotekslån)


Spänningsutmaningsbok i oktober: Den onda viljan



För Spänningsutmaningen (Mias bokhörna) i oktober, planerar jag att läsa den nionde boken med kommissarie Sejer i huvudrollen: Den onda viljan av Karin Fossum.


Information från bokförlaget Forum:

"Den nionde romanen om kriminalkommissarie Konrad Sejer
Karin Fossums bekanta poliser, Konrad Sejer och Jacob Skarre, ställs inför ett mysterium med ett underligt självmord. Tre unga män har åkt till en stuga vid en sjö i skogen för att umgås över en helg. En av dem, Jon, har tillfälligt lämnat det behandlingshem där han bor på grund av sin svåra ångest, och under en tur på sjön med vännerna Alex och Reilly kastar han sig plötsligt ur båten.
Alex och Reilly påstår emellertid att Jon måste ha gått upp mitt i natten medan de sov och att de inte vet vart han tog vägen. Sejer och Skarre fattar dock misstankar när man efter en god stunds sökande i den närmaste omgivningen finner den icke simkunnige Jon i vattnet hundra meter från stranden.
Det är uppenbart att den charmige och framgångsrike men till synes känslokalle reklammakaren Alex och den ovårdade och flummige Reilly, som arbetar som sjukhusvaktmästare och tar droger för att fly verkligheten, har någonting att dölja. De gjorde inget försök att rädda sin drunknande vän och så småningom framgår det att någonting fruktansvärt har hänt i december året innan, vid den tid då Jon först drabbades av sina ångestattacker.
Jon var den svaga länken, den som de misstänkte skulle avslöja dem. När det visar sig att han har skrivit dagbok under sin tid på behandlingshemmet börjar Alex och Reilly känna sig jagade och Alex, som är livrädd att förlora sin bekväma livsstil och sitt prestigefyllda jobb på en av Norges främsta reklambyråer, vill ha tag i den innan någon läser den.
Under tiden hittas ännu ett lik i ett vattendrag …"

Ny är den ju förstås inte längre; kriminalromanen publicerades första gången i hemlandet Norge 2008 och i svensk översättning året därpå. (Innevarande år kom den 12:e Sejer-deckaren ut: Helveteselden).

När boken är färdigläst kommer omdöme att finnas på denna länk.


Mörka suget i onsdagens bokcafé: Rörelsen - den andra platsen


Baksidestext:
"På Luntmakargatan 14 i Stockholm finns ett gårdshus. Jag var nitton år då jag flyttade dit i september 1985."

Så inleds Rörelsen och den som berättar är en ung man vid namn John Lindqvist. Till tonerna av Depeche Mode rör han sig genom ett Stockholm där individualismen har blivit rådande norm. Han strävar efter att skapa sig en karriär som trollkarl men lockas alltmer av det mörka suget från något som tagit sig in i tvättstugan till huset där han bor. Något som utlovar gemenskap, närhet och uppfyllande av drömmar. Så påbörjas en rörelse som kommer att kulminera med mordet på Olof Palme.

Rörelsen är en magiskt självbiografi med vacklande gränser mellan fakta och fiktion. Den innehåller ett antal nycklar till John Ajvide Lindqvists författarskap och liknar ingenting han tidigare skrivit.
   Romanens undertitel är Den andra platsen och boken är en fristående prequel till Himmelstrand - den första platsen som utkom 2014.

Låter det spännande?


"Djävulen hjälpte mig" av Caroline Eriksson

Djävulen hjälpte mig
Caroline Eriksson
"Det ansågs lite märkligt att den vackra unga dottern till häradsdomaren valde att gifta sig med den blyge bondsonen Per, som efter faderns död levde ensam med sin mor. Men Hanna kände att han var den rätte och hon längtade efter att få skapa ett eget hem. Att svärmodern var omtalat tvär och ilsk skulle hon nog komma över bara det fick gå lite tid.

Så fel Hanna hade. Tillvaron på gården blir ett helvete. Den svartsjuka svärmodern styr med järnhand, och hur Hanna än försöker bryta in i gemenskapen mellan Per och hans mor stängs hon ute. Varje gång hon lyckas få en egen stund med sin man straffas hon dubbelt.

Något är allvarligt fel i familjen - dessvärre är Hanna Johansdotter den sista att förstå det.

En kall morgon i slutet av mars år 1889 hittas hon ihjälslagen nedanför källartrappan. Polisens misstankar faller snart på Hannas man Per och hans mor Anna Månsdotter. Fram träder ett tragiskt triangeldrama, fyllt av svartsjuka, skam och förbjuden åtrå. Det verkar som om en förbannelse vilar över Möllegården och alla som bor där.

Djävulen hjälpte mig är en stark psykologisk spänningsroman. En suggestiv skönlitterär tolkning av det ökända Yngsjömordet, som ledde till den sista avrättningen av en kvinna i Sverige."

Beskrivning från förlaget

Första delen i den planerade bokserien "Svenska mord" handlar alltså om Yngsjömordet: Djävulen hjälpte mig av Caroline Eriksson. Här grävs och rotas det djupt i det smutsiga och intrikata mordet som begicks under 1800-talets senare del. Detta blir i mitt tycke bara för mycke...

Trots att man känner till det här välkända kriminalhistoriska fallet, äcklas man av vidrigheterna (funderade tidvis att inte fortsätta läsa), såsom de framställs i den här skönlitterära tolkningen, där ingenting lämnas öppet eller outtalat. Det blir så förfärande otäckt alltihop, med tanke på att det faktiskt hänt. Den psykologiska förklaringen (offer blir förövare) som skulle ligga bakom, är förstås skönlitterär fantasi, men till viss del består även boken av dokumentärt material, vilket gör det hela mer intressant och man vill ta reda på om vad som är sant och vad som är skapat; på så vis är det effektivt. Man kan heller inte låta bli att fundera över hur det var möjligt att den svårt störda Anna Månsdotter hade sådan makt över sin son? Hade han verkligen inte ett mer eller mindre förståndshandikapp för att bli en sådan ofattbart lydig slav till sin mor? Och hur kunde Hanna (som ju verkade vara förhållandevis normalbegåvad) finna något tilldragande i en sådan som Per? Mystiskt!

Avsikten att försöka efterlikna ett ålderdomligt språk, i ett för övrigt modernt (sätt att tänka/prata), fungerade inte så jättebra i den här boken, tyckte jag. Berättelsens låga tempo med de inblandades myckna tänkande och grubblande, gör att det inte stämmer så bra att använda begreppet spänningsroman (om man för det föreställer sig en "bladvändare"). Uppfattar det mer som ett systematiskt noggrant och in i detalj mycket väl beskrivet psykologisk drama, som man långsamt tar sig an. För trots att man verkligen ibland vill avbryta läsningen (p.g.a alla hemskheter), och ju faktiskt vet vad som skall hända, fortsätter man i maklig takt ta del av den ruggiga händelseutvecklingen.

Påföljande böcker; Inga andra gudar jämte mig (del 2 i bokserien Svenska mord) och De försvunna (här kan man snacka om spänningsroman!), bevisar för mig att Caroline Erikssons böcker bara blir bättre och bättre...

Djävulen hjälpte mig är en debutroman och med det i åtanke är den riktigt bra.

Betyg: 3/5


måndag 28 september 2015

Tematrio: ..."män som skriver om kvinnor" (och tuff tjej!)

Lyrans Noblesser presenterar veckans tema, det skall då handla om:

..."män som skriver om kvinnor. Långa eller korta texter, forntida eller samtida, välj själv."

Little Bee är kanske yngre än vad ramen för temat menar? Men min trio damer (biblisk, fiktiv; gammal, ung) är ju heller inte sådana som alltid håller sig inom ramarna och fogar sig, utan tycker och handlar efter eget huvud:

Marias testamente
av Colm Tóibín
Minst sagt annorlunda porträtt av Jungfru Maria i en osentimental prosamonolog. Man får möta Maria i Efesos ca 20 år efter sonens korsfästelse. Lärjungarna ser hon som fega svikare och deras tal om att hennes son skulle vara Guds son motsätter hon sig stoiskt, och hon tycker absolut inte att sonens martyrdöd var "värt priset". Minnet av Lazarus återuppståndelse och hur han blev efteråt var riktigt kusligt berättat - rena zombievarningen!

Dolores Claiborne
av Stephen King
Ännu en gestaltad tuff dam med skinn på näsan. Hela romanen igenom är skriven i form av ett polisförhör där endast Dolores har ordet. Denna intervju äger rum efter det att hennes arbetsgivare, den äldre förmögna Vera Donovan, avlidit och Dolores står som misstänkt för mord (av omgivningen i det lilla samhället har Vera och Dolores inte uppfattats stå på värst vänskaplig fot med varandra). Dolores nekar till att ha varit delaktig till eventuellt brott när det gäller denna olyckshändelse (såsom hon menar det vara). Men däremot lämnar hon en bekännelse att hon nästan trettio år tidigare gjort sig skyldig till att ha iscensatt mordet på sin make Joe, vilket skulle ha skett under en solförmörkelse den 20 juli 1963 (förekom även i verkligheten vid denna tidpunkt). Bekännelsen leder vidare till att Dolores får möjlighet att berätta om sitt liv, hur det ena ledde fram till det andra. ... Läs vidare

Little Bee
av Chris Cleave
Kloka, starka Little Bee...
Unga Little Bee flyr Nigeria efter traumatiska händelser och hamnar på en flyktingförläggning utanför London som illegal flykting. Efter två års inlåst tillvaro där slipper hon ut under okonventionella former tillsammans med några andra flickor som papperslös flykting. Utan vare sig pengar eller kontakter bestämmer hon sig för att söka upp det engelska par (journalister) som hon under sin sista tid i hemlandet mött på en strand under en dramatisk situation. ... Läs vidare


söndag 27 september 2015

Novell: "Ingenting" av Jonas Karlsson

Ingenting
Jonas Karlsson
Beskrivning från förlaget Novellix av novellen Ingenting av Jonas Karlsson:
..."I den nya novellen Ingenting dyker en dag plötsligt fyra män i kostym och hatt upp på Hornsgatan i Stockholm. Vilka är de och vad vill de? Frågorna hopar sig i den mystiska berättelsen, som långsamt får en att börja undra över vem det egentligen är som blir förd bakom ljuset; huvudpersonen eller läsaren själv?"
"Ingen sa något mer. Ledaren fimpade cigaretten och tog genast fram ett nytt filter och tobak som han plockade med en stund. Han satte cigaretten i munnen. Tände och kisade genom röken mot mig. Ska jag inte låtsas om er? frågade jag. Han skakade på huvudet, men nu tittade han inte längre på mig. Bara stod där och rökte med blicken i fjärran. Men , sa jag. Det blir ju konstigt när jag ser er hela tiden. "
Novellix nr 65 är väl ingenting? Jo visst är Ingenting mer än ingenting, för det är en ganska finurlig bagatell faktiskt; besynnerlig, knaskul och lite småknäpp. Inte bland det bästa jag läst av Jonas Karlsson, men ändå tänkvärd idag när det inte står så högt i kurs att bara vara så där alldeles vanlig; inte det allra minsta speciell och utmärkande. Det tycks ju så viktigt i en tid när alla vill synas och höras att på något annorlunda vis åtminstone sticka ut ur mängden, för att vara någon spännande värd att uppmärksamma, istället för; ingenting.

Ja, ungefär så tyckte (missuppfattade?) någon som är just ingenting, och som f.ö inte ens visste vad "podcast" var för något förrän jag var tvungen att kolla upp det p.g.a den här novellen. :)

"Jag stod kvar i snön som föll. Knappt en människa ute.
   Bara den isande vinden."

Novellens sista underbara meningar (citat ovan) var riktiga 5-poängare! Men i sin helhet... låt vara ungefär:

Betyg: 3/5


En smakebit på søndag: Doktor Joseph

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker som för närvarande läses. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Smakbitar hämtas här idag från Doktor Joseph av Andreas Roman.

Bokens baksida: "När Joseph får sparken från sitt jobb som arbetsterapeut på Försäkringskassan, blir lämnad av fru och barn och polisanmäld av grannen, får han nog och går ner i källaren där hans gamla vodou-altare står kvar sedan hans ungdomstid som lovande vodoupräst på Haiti.
Han förhäxar sin gamla arbetsplats och sin granne, och passar även på att välsigna dem som gjort honom gott. Men detta innebär att han öppnar en dörr som han stängt för många år sedan. Mörka krafter som letat efter Joseph ända sedan han flydde till Sverige får nu upp ett spår efter honom, och dras till Stockholm för att göra upp en gång för alla."


I första smakbiten kommer strax Alex, som arbetar på Försäkringskassan (där Joseph före uppsägningen tidigare arbetat), att bevittna en uppsluppen partystämning bland sina kollegor. Dessa har samlats kring vattenautomaten, där skylten ovanför som vanligt proklamerar: "Vi är inte här för att ha roligt". Men först skall Alex avsluta samtalet:
   Den gamle mannen hostade.
   "Jag hjälper dig idag, Gustav. Du kommer att hitta styrka i det här beslutet. Det ger dig riktning. Försäkringskassan kommer inte att hjälpa dig. Vi godkänner inte din sjukdom, den är för sällsynt och abstrakt för att anses tillräcklig, och vi tänker inte beakta någon överklagan från ditt håll. Fallet är härmed avslutat. Ett skriftligt besked kommer inom en vecka till dig på posten. Möjligen två. Jag har inte kontroll över kompetensen som arbetar med pappersexercisen."
   Alex slog ut med armarna och såg upp mor den blå himlen.
   "Du är utförsäkrad, min vän."
   Den gamle hulkade.
   Alex rörde vid sitt headset och avslutade samtalet.

Sid. 84-85
Är det inte något konstigt med kaffet från Försäkringskassans automat denna dag, har det inte en besynnerligt kraftig rost?


I nästa smakbit möter man åter Josephs favoritbagare, vars affärer helt plötsligt börjar blomstra, från att tidigare ha saknat kunder:
En man i kostym rusade in i surdegsbagarens butik, mer stressad än en pendlande rulltrappslöpare i träning inför Storstads-VM. Han flåsade fram mellan hjärtslagen: "Jag tar en ostfralla. Fort ska det gå."
   Bagaren lunkade mot glasdisken. "Ja, ja, min vän, ja, ja."
   Mannen såg sig om och sniffade i luften. "Det luktar fantastiskt gott här."
   "Tack."
   Han slöt ögonen. Andades in.
   "Duförfan, jag tar en limpa grovt bröd också. Och några bullar. Släng med lite chokladbollar på det. Och spara inte på skorporna, var inte blyg med hallongrottorna. För guds skull, håll inte igen med småkakorna."
   Bagaren tittade på honom med halvöppen mun.
   "Ursäkta?"
   Men när mannen bara tittade på klockan och blängde irriterat på honom, packade han snabbt ihop beställningen och tog betalt. En kort stund senare rusade mannen ut genom dörren med slipsen virvlande omkring sig, samtidigt som han i gråtpanik klämde fast en chokladmuffins mellan tänderna.
   Bagaren skakade på huvudet och tillät sig ett försiktigt leende.

Sid. 96

Bokserien kallas "Stockholm vodou" och det här är första delen utgiven 2013, någon andra del verkar ännu inte finnas - om detta skall saknas eller ej återstår att se, upplever handlingen än så länge rätt så rörig... men det kanske ger med sig vad det lider, den har ju hursomhelst sina ljusa stunder.

Voodoo (eller "Vodou") är huvudtemat för handlingen i Doktor Joseph. Kan inte påminna mig om att tidigare ha läst något liknande, var ju då givet att ge den här boken en chans.

Extra filmtips:
Thrillerfilmen Skeleton Key, där handlingen kretsade kring den till voodoo nära gränsande (?) folkmagin hoodoo, kan verkligen rekommenderas i sammanhanget... "Fearing is believing"


fredag 25 september 2015

Currently-reading: Ingenting m.m.


På gång just nu;

Ingenting av Jonas Karlsson (novell från Novellix)

Djävulen hjälpte mig av Caroline Eriksson (bokserie: del 1 av "Svenska mord") - Yngsjömordet 1889

Veckans novell av H.P. Lovecraft: Randolph Carters berättelse - Inlägg om den i morgon lördag

...och så till sist kämpar jag vidare med (än så länge lite tröglästa);

Doktor Joseph av Andreas Roman


Den väntande högen med Vilhelm Mobergs Utvandrarserie, som avsikten är att läsa denna höst, får anstå ännu en tid

torsdag 24 september 2015

"Fågelbarn" av Christin Ljungqvist

Fågelbarn
ChristinLjungqvist
Fågelbarn av Christin Ljungqvist, var minst lika bra som Kaninhjärta. Det här är också YA, och som sådan passar den nog helt perfekt - troligen toppklass! Inte lika mycket sträckläsningsbok som föregångaren, men absolut inte sämre för det, utan alltså till och med bättre.

Det handlar om ett fängslande familjedrama med karaktärer som engagerar, och huvudkaraktären Hanna (som hade en biroll i Kaninhjärta) är det verkligen inte svårt att finna medkänsla för.
Den dysfunktionella övre medelklass-familjen består av den hyperreligiösa förnekande modern, en far som sätter familjens fasad och ekonomi framför funktion, de två sönerna varav den äldre Jens med våldsamma beteendestörningar och så dottern Hanna som är yngst av syskonen. Hanna och yngsta brodern Samuel blir varandras skyddslingar gentemot deras alltmer våldsamma äldre bror.

Hanna upptäcker tidigt sin övernaturliga förmåga att läsa av föremål, förutse händelser och se andar, denna förmåga blir något hon av sin mor strängt förbjuds att tala om, liksom senare även sanningen bakom Samuels död. Det är en mörk familjehistoria över vilken lögnen vilar tung, ödesdiger och illavarslande. Men det finns ljusglimtar i denna historia, en solklar favoritkaraktär som jag verkligen gillade skarpt var förstås Pontus med butiken Pynta - läs boken så förstår ni vad jag menar!

Har tidigare skrivit om boken här (smakbit). Väntar förstås nu bara på att min lilla vinst skall hamna i brevlådan snart (pocketupplagan). Rävsång, som sen är den fristående uppföljaren till Kaninhjärta och Fågelbarn, ska jag försöka få tid att läsa så småningom. Även där lär karaktären Hanna få vara med.

Och så var det då det där svåra med betygsättningen för Fågelbarn. Hade jag varit i YA-ålder skulle det antagligen ha blivit högsta betyg, men den åldern har ju passerats med ganska mycket råge (är kanske därför inte lämpad att bedöma, egentligen). Bitvis är detta familjedrama så otroligt medryckande och spännande, men bitvis upplever jag det även lite utdraget - fast man förstås klart kan inse att det säkert måste vara så för att bygga upp stämningen och själva helhetsbilden skall uppnås. En stark fyra är det dock definitivt!

Betyg: 4/5


"Inga gudar jämte mig" av Caroline Eriksson

Inga gudar jämte mig
Caroline Eriksson
Andra delen i serien "Svenska mord"; Inga gudar jämte mig, är en skönlitterär skildring/tolkning av Silbodalsmorden (och personen bakom; Anders Lindbäck 1803-1865) i Värmland.

Beskrivning från Forum bokförlag
"Länsman Lidéns hud knottrar sig av obehag. För första gången har han tvingats ge order om en gravöppning med efterföljande obduktion. I den värmländska socknen Silbodal har rykten länge florerat att den begravde handelsmannen inte dött av naturliga orsaker, och nu står det klart att han har blivit mördad med arsenik. Det visar sig snart att han inte är den ende församlingsbo som blivit förgiftad. Lidén börjar utreda dödsfallen och tvingas inse att spåren leder rakt in i prästgården.

När kyrkoherden Anders Lindbäck år 1861 anländer till det problemtyngda Silbodal är han efterlängtad. Han tar tag i det utbredda fylleriet, är generös mot fattiga och är en skicklig predikant. Att Lindbäck lever med två kvinnor, hustrun Charlotta och husmamsellen Johanna, är något man har överseende med.

Trots prästens framgångar gör hans alltmer nyckfulla beteende att Johanna och Charlotta blir oroliga. Är det problemen i socknen som jagar Lindbäck eller är det något annat, något mörkare?"

Den här nya bokserien förbryllade mig något i början. "Svenska mord"? Var det inte en TV-serie på 80-talet som hette det? Nej, så var det just inte, utan förstås "Skånska mord", möjligen tänkte jag även på Jan-Öjvind Swahns bok ("Svenska mord") från 2003. Inga gudar jämte mig är alltså del 2 i bokserien som ges ut av Forum bokförlag. Den första delen; Djävulen hjälpte mig (hemsk och avskräckande titel var första tanken), där det ökända Yngsjömordet bearbetats skönlitterärt, står nu på tur att läsas (reserverad bok skall hämtas på biblioteket i morgon dag!).

Som man kanske kan utläsa, blev jag mycket positivt överraskad av den här romanskildringen av Silbodalsmorden. Det kan med all säkerhet inte gå någon förbi att författaren har en gedigen kunskap/insikt om socialpsykologi och beteendevetenskap. Ger så enormt mycket mer att läsa en roman där det blir tydligt att kunskap och/eller erfarenhet finns, samt att bred faktainsamling och noggranna studier ligger till grund. Troligen gäller detta speciellt när det handlar om historiska romaner, där vissa delar är i sanning överensstämmande med verkligheten och andra delar byggs upp för att skapa ett medryckande drama. Och det lyckas så väldigt bra här! Känslor och stämningar går nästan att ta på, man kommer verkligen djupt under ytan hos huvudpersonerna. Personporträttet av prästen Lindbäck levandegörs på ett trovärdigt sätt och man blir jätteintresserad av att själv göra en faktakoll.

"Hur kunde det hända och vad låg bakom?" - En ofta ställd fråga när man läser om t.ex. kriminalhistoriska händelser. Oavsett om vi kallar det nyfikenhet eller vetgirighet, man vill ha förklaringar. Att det här kriminalfallet kändes så speciellt otäckt och obehagligt, är väl tanken på att prästen på den tiden ansågs vara den viktigaste personen i socknen; kyrkan och prästerna hade stor makt, större än vi idag troligen kan föreställa oss. Till prästidealet hörde förmågan att känna empati för församlingsborna, hög som låg, rik som fattig.

Fattigvårdsfrågor var då sannerligen inte kyrkoherde Anders Lindbäcks starka sida då det begav sig...

Hade svårt att släppa den här boken då den lästes, men har verkligen uppenbara problem att släppa den med tanken även så här efteråt. Ser verkligen fram emot att följa den här bokserien!

Betyg: 5/5


onsdag 23 september 2015

Onsdagskaffe med märkliga svenska mordfall


I Jan-Öjvind Swahns bok Svenska mord: Märkliga mordfall ur den svenska kriminalhistorien var det förstås idag framförallt spännande att kolla upp kapitlet; "Mordängel i kaftan - Konsten att hålla socialvårdskostnaderna under utgiftstaket och samtidigt tjäna pengar på hjonen". Anledningen till det beror på nyligen avslutade romanen Inga gudar jämte mig (av Caroline Eriksson) - en fantastisk bok som jag rekommenderar (omdöme kommer inom kort), kanske allra speciellt för de som (liksom jag) ägnat åtskilliga timmar åt att bläddra (digitalt) i gamla kyrkböcker (husförhör, flyttade, födda, vigda och döda).

Romanen Inga gudar jämte mig är förstås en skönlitterär tolkning av Silbodalsmorden, där morden begicks av kyrkoherden i Silbodals församling i sydvästra Värmland. Kyrkoherden flyttade in i prästgården där 1861. Otroligt fascinerad som man nu är av allt som rör 1800-talet, slukar jag förstås detta... tillsammans med en liten kopp kaffe och chokladig flapjack.

Ett smakprov ur Svenska mord av Jan-Öjvind Swahn (pocketupplaga från 2004) kan jag väl få bjuda på?:



måndag 21 september 2015

Pessimister och optimister



"Flera vetenskapliga undersökningar har visat att pessimister lever längre än optimister, möjligtvis beroende på att de sistnämnda tar fler dumma chanser, tror sig klara omöjliga uppgifter och inte garderar sig mot missöden. Fast vad spelar det egentligen för roll om man som pessimist får ett längre liv, det är ju ett helvete att bli gammal." 
Okänd

Bellas Bokblogg lottar ut Röd drottning

Modernista gav för drygt en månad sedan ut Victoria Aveyards Röd drottning, en YA-fantasyroman (noterat: Universal Pictures har redan köpt filmrättigheterna).

Såsom handlingen beskrivs, och efter att ha läst en del omdömen efter release, finns här ingredienser som man anar kan bli en riktigt lovande start av en planerad bokserie.

(Andra delen; Glass Sword planeras komma ut nästa år i hemlandet USA.)

Så visar det sig då att Bellas Bokblogg lottar ut just denna väldigt omtalade debutroman. Klart man är med på det, var med du också!

Hur man deltar finns att läsa om här.

söndag 20 september 2015

Rymdfärder, tillbakablickar och en sakta tidsresa mot framtiden

Temahelgen Resor i tid och rymd arrangeras av Helena på Fiktiviteter.

För ett par år sedan kunde man i bl.a kvällspressen läsa om hur diverse megakändisar bokat plats på en premiärresa ut i rymden. Denna resa för "rymdturister" (där biljettkostnaden motsvarade 1 1/2 miljon svenska kronor/person) planerades till året därpå av det kommersiella företaget Virgin Galactic. Förstås handlade det om en kastbanefärd (farkost skjuts ut i lägre fart så att den inte går in i omloppsbana, utan åker istället tillbaka mot jorden). Framtidsplanen för företaget var då att även kunna erbjuda omloppsbanefärder (farkost hamnar i omloppsbana). Virgin Galactic drabbades därefter av ett flertal misslyckade provturer och förseningar. Ännu har inga rymdresor för turister genomförts.


NASA's planetjägare upptäckte i år ett avtryck av en eventuell exoplanet (jordlik planet utanför vårt solsystem) i ljuset från en avlägsen stjärna. Detta visade sig vara den mest jordlika planet uppdraget med Keplerteleskopet hittills funnit. "Det är det närmaste vi kommer en annan plats, som någon kanske kallar sitt hem", sa man då från NASA's forskningscenter under en presskonferens. Planeten har fått namnet Kepler 452b och finns 1.400 ljusår från oss på jorden. Planeten är ca 60% större, 5 ggr så tung, jämfört med jorden. Det tar 385 dagar för planeten att färdas en runda kring sin stjärna (en stjärna som påminner om vår egen sol).

Hur tar vi oss dit, innan eventuellt "någon" därifrån gör ett besök hos oss?...
Inte är det alls så konstigt att rymden skrämmer, kittlar vår fantasi och genererar mängder av science fiction?

Ljudbarriären har passerats, men när kommer människan att passera ljushastighetsbarriären? På NASA spekuleras kring "Warp Drive" eller "faster-than-light"-resor. Men för närvarande är det ju bara spekulationer, än får vi helt enkelt nöja oss med att uppleva denna typ av interstellära resor tack vare just science fiction-författarna. Men vetenskapen går förstås hela tiden framåt, och många teorier som tidigare upplevts som absurda har senare blivit till verklighet, så vem vet när vi kan få möjlighet att göra ett besök hos utomjordingarna "nästgårds".
Boktips: I romanen Alba av Kristina Hård, färdas en blandad forskningsgrupp genom rymden till den outforskade jordliknande planeten Tnai-iri.

För att sakta föra över ämnet från rymd till tid; resan går då först mot framtiden ...


Given science fiction-film, med ett dystopiskt framtidsscenario, är för mig (den första "barnförbjudna" film man åldersmässigt äntligen var tillåten se, då den började gå på bio): Blade Runner (svensk premiär i september 1982) med Harrison Ford i huvudrollen, Ridley Scott som regissör och med originalmusik av Vangelis... tre personliga favoriter kom dessa därefter att visa sig bli - i framtiden.

Tidsresor är ändå bara fiktion. Men det förstås, att resa framåt i tiden är självklart möjligt - det är bara att tålmodigt vänta in framtiden. Den kommer ju till oss alla, sakta men säkert som sanden i timglaset.

Eftersom man inte önskar börja försöka trassla sig in i Einsteins relativitetsteori, vill jag istället tipsa om en fantastisk liten bok om just tid: Einsteins drömmar av Alan Lightman. En tunn roman på blott 143 sidor (pocketupplaga) som alla borde kunna finna tid att ägna ett par timmar för. Är dessvärre ingen ny bok, osäkert om den går att få tag på annat än som begagnad, finns kanske på biblioteket. Skall snart läsa om romanen och då lär även ett omdöme hamna på den här bokbloggen i en nära framtid... som man alltså utan snabb tidsresa får invänta.

"Vilka idéer lekte Einstein med när han höll på att tänka ut relativitetsteorin? Fysikern Alan Lightman har skrivit små drömska noveller med olika ­infallsvinklar på tiden: om till ­exempel tiden gick i cirkel, om varje handling resulterade i utvecklingen av parallella verkligheter, om det var rummet som rörde sig och inte tiden. Lekfull tankegymnastik."

Att blicka bakåt med fiktionens hjälp och göra en resa till det förflutna (med mer eller mindre fantasi), är en trevlig väg för att få upp intresset för historia, den historia som hamnar så nära verkligheten det går. För visst kan vi lära något av det förgångna här på vår gamla ärrade planet, varför t.ex. begå samma slags misstag gång på gång (även om gamla lösningar inte alltid kan råda bot på nya problem), bara för att vi gjort oss historielösa?

Har fått massor av bra tips på historiska romaner på den här resan, så dessa lämnar jag så här på sluttampen därhän.

Men ett annat fiktivt förflutet, förknippat med science fiction och fantasy, är väl steampunkgenren. Där blickas bakåt med en rejäl dos livlig fantasi... och uppenbarligen även ibland humor, som i t.ex Chanslös av Gail Carriger. Fick för egen del dock en chans att vara med på den här roliga turen, så:


Tack Fiktiviteter och alla andra för en trevlig resa genom denna temahelg!
Resor i tid och rymd
Länkar till de andra deltagarnas inlägg för
denna temahelg finner man här.

Avslutar med en indisk tänkvärd dikt (av okänd författare), som säkert många redan känner till:

"Dagen i dag är en märklig dag.
Den är Din.
Gårdagen föll ur Dina händer,
den kan inte få mer innehåll
än Du redan har givit den.
Morgondagen vet Du ingenting om.
Men dagen idag, den har Du.
Använd Dig av den.
Idag kan Du glädja någon.
Idag kan Du hjälpa en annan.
Kanske Dig själv.
Dagen idag är en märklig dag.
Den är Din."
(Författare okänd)  


Källor för detta inlägg: nasa.gov, nationalgeographic.com


En smakebit på søndag: Fågelbarn


Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker som för närvarande läses. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.
Lekstugan var röd med vita knutar, tjärat papptak, plastfönster, plastmatta och skev murken farstukvist, och den låg så långt bort från huset och mammas altan som det var möjligt, och retnära staketet till grannarna Kvists trädgård. Snön hade bäddat in lekstugan i frasigt puder, och bortanför det fluffiga taket höll solen på att stiga över trädtopparna och Kvists taknock, men inte tillräckligt fort. Hanna fick använda ficklampa, ljuskäglan skar genom morgondunklet och gnistrade i snökristallerna, hennes andedräkt fladdrade vit i ljuset, och hon smög förbi nedanför pappas och mammas fönster. Så öppnade hon långsamt den lilla, blåmålade dörren,[...] 
Smakbit hämtad från början av kapitlet "Döden i plastpåsen" (sidan 24) ur romanen "Fågelbarn" av Christin Ljungqvist

I den fristående romanen Fågelbarn, ett thrillerdrama av Christin Ljungqvist, får Hanna (som man kanske redan lärt känna som bikaraktär från författarens föregående debutroman Kaninhjärta) huvudrollen. Hoppas smakbiten kan förmedla hur särpräglat språket är, det bidrar säkert till att Christin Ljungqvists berättelser kommer till liv på ett ganska speciellt sätt.

Från bokens baksida:
"Från början hade Hanna två bröder, Samuel och Jens. Det skiljde bara ett år mellan dem, men medan Samuel var känslig och försiktig, var Jens hans raka motsats. Nu är de borta, båda två. Och allt är Jens fel. Och kanske Hannas också, hon visste ju vad som skulle hända, kanske kunde hon ha stoppat det. Är det därför Jens har kommit tillbaka, för att hämnas?"
Även denna roman (liksom den föregående) kategoriseras till 15+ ("unga vuxna"). På senare tid tycks jag ha fått lite svårt att i val av böcker "behålla generationsklyftan". Rekommenderar verkligen även andra, som bara läser vuxenböcker, att emellanåt våga sig på någon bok från bibliotekets barn- och ungdomsavdelning.


Fler bitar för mersmak hittas här.


lördag 19 september 2015

"13 Svarta sagor" (olika författare)

13 Svarta sagor
13 Svarta sagor är en novellsamling, publicerad innevarande år, från Swedish Zombie (ett litet oberoende förlag som intresserar sig för rysare, skräck och mörk science fiction - lysande, inte sant?).

Boken beskrivs från förlaget på följande vis:
"Rysare och skräcknoveller att läsa då mörkret sänker sig. Författarna tar dig med till skymningszonen där vampyrer, vålnader och andra monster strövar fritt. Tretton mardrömmar att sluka eller njuta en och en."
Den häftade boken omfattar 193 sidor och innehåller alltså 13 skräcknoveller skrivna av 12 olika författare.

Att endast ge ett samlat omdöme och gemensamt betyg känns inte riktigt rättvisande, därför nämner jag novellerna en och en nedan. Var och en får sin beskrivning/betyg och först därefter ett samlat helhetsbetyg.

Fördelen med novellsamlingar som den här skrivna av olika författare, är naturligtvis att var och en kan upptäcka nya favoriter efter eget smak och tycke. Så här tyckte jag:


Gastkramad av Lova Lovén: En storasyster som konfronterar sin lillasysters dödsorsak; gastar... som kommer på natten aldrig på dagen, inte kan ta dig när du sover... så gillar de kött och när du har ont.
Betyg: 4/5


Dödspatrullen av Katarina Emgård: Mörk dystopi-novell där befolkningsökningen kontrolleras med dolda fällor konstruerade nattetid av dödspatruller.
Betyg: 3/5


Köttkvarnen av Mattias Lönnebo: Köttkvarnen från loppis som får liv på natten... gnisslar; tikelili, tikelili, tikelili. Lilla Fabian, som i förväg förstår att något är fel med köttkvarnen, lyckas inte övertyga sina föräldrar.
Betyg: 3/5


Djuptjärn av Elisabeth Östnäs: Nyårsklockor klämtar år 1800 och mannen som sitter invid brasan, frusen med en pläd om sina ben, tänker tillbaka på tiden då han var ung. Det var sommar och han lämnade Uppsala för en tjänst som informator till två barn, vid en herrgård ute på landsbygden. Någon mörk och dunkel hemlighet från det förflutna vilar över platsen och människorna. Mystiska och oförklarliga fenomen uppenbarar sig för den unge informatorn, som blir alltmer orolig. Finns det en gengångare som irrar runt på godset?
Min kommentar: Klassisk skräck och en helt fantastisk berättelse, gillade allt med denna novell och skulle bara vilja läsa mer i samma anda - ett "wow" är på sin plats här, verkligen! :)
Betyg: 5/5


Den sjunde av Love Kölle: Människohandel som en avancerad sorts affärsidé.
Betyg: 1/5


Flockdjur av Mikael Strömberg: En man tar sig till sjukhus efter misslyckat självmordsförsök. På sjukhuset finns den överläkare som i sin hemmiljö njuter av att hånande tala vitt och brett, utan minsta tanke på sekretess, om sina olycksdrabbade patienters öden. Läkarens uppmärksamma och dagboksskrivande dotter blir brutalt misshandlad i en mobbingsituation. Då flickan tas omhand och transporteras till sjukhus hittar man dagboken i hennes ryggsäck. I slutet av händelseförloppet finns där ett flockdjur, som blir fråntagen allt över en natt...
Min kommentar: Fyndigt!
Betyg: 4/5


Kidnappad av Eva Holmquist: Kvinna vaknar upp i ett sterilt sjukrum och har inget minne av vad som hänt. Hålls kvar, men lyckas till sist fly och ta sig hem, vad väntar där för sanning?
Betyg: 3/5


Befallaren av Fred Andersson: Efter att ha sagt upp sig från sitt jobb för att skriva en bok tar sig Lars ut till den beryktade ön Loke där en mystisk sekt lär ha funnits (eller fortfarande finns?).
Betyg: 1/5


Följeslagare av Christina Nordlander: 6-åriga Sanna råkar ut för en olycka på gymnastiken, får en hjärnskakning och helt plötsligt blir hon varse sin "följeslagare", en slags vänlig ljusvarelse/skyddsängel. Sanna möter på sjukhuset, där hon hamnat efter olyckstillbudet, en några år äldre pojke som sitter i rullstol. Även pojken Kim visar sig se dessa ljusgestalter som följer människorna, men Kim börjar planera något...
Min kommentar: Fantasy och bara lite rysare - men absolut bra som komplement (och lite motvikt) i samlingen. Underbart vacker och finstämd berättelse som utan tvekan ger mersmak!
Betyg: 5/5


Marken där är sank av Alexandra Nero: Gammal sjöbotten blir tomtmark, en varelse väcks upp ur sin slummer i dyn. En sjukskriven ensamstående far förhandlar med varelsen för att lätta sin dotters börda.
Betyg: 3/5


Boeuf Bourguignon av Ida Tellestedt: Betty får rådet av sin läkare att göra något roligt, kanske ställa till med fest. Betty bestämmer sig för att laga Boeuf Bourguignon till en "fransk afton" i hemmet. Men vad är det egentligen Betty planerar?
Min kommentar: Tyckte mycket om det tidstypiska med Bettys stressituation och övriga tidsmarkörer i den här berättelsen. Inte lika förtjust i hur ingående detaljerat det beskrivs om hur huvudråvaran införskaffas och behandlas, för att sen hamna i grytan...
Betyg: 2/5


Pappas store pojke av Johan Grindsäter: Lilla Theo med monstret under sängen, och hur han med "monstrets" hjälp lyckas bli kvitt sin plågoande.
Min kommentar: En förträffligt charmig och söt rysare med perfekt knorr på slutet!
Betyg: 5/5


Hungrig skugga av Love Kölle: Hungriga skuggvarelser som i det fördolda/maskerade livnär sig på människornas sorg och ångest. Frank är ett mänskligt närande offer.
Betyg: 2/5


En antologi på temat "superhjältar" är av förlaget till 13 Svarta sagor i planeringsstadiet. Releasedatum är ännu inte satt, men självklart blir man nyfiken på den, och såklart kommer jag att hålla utkik! (Har tidigare skrivit om detta i tidigare blogginlägg här).

Men för 13 Svarta sagor ges;

Samlat helhetsbetyg: 3/5


fredag 18 september 2015

En temahelg: Resor i tid och rymd

Resor i tid och rymd

Fiktiviteter arrangerar temahelg kommande lördag och söndag med ett intressant tema: "Resor i tid och rymd". Klart man önskade vara med på ett hörn där. Publiceringsschemat nedan avslöjar att Bokhyllan finns med på sluttampen, och eftersom det inte är helt omöjligt att en viss mättnadskänsla kring ämnet då infunnit sig, lovar jag att fatta mig kort. ;-)


Lördag:
09:45 Fiktiviteter
10:00 Kulturdelen
13:00 Fiktiviteter

Söndag:
10:00 Fiktiviteter
12:00 Fiktiviteter
15:00 Bokhyllan
16:00 Fiktiviteter

(Bloggnamnen är länkade)

Som synes startar Fiktiviteter helgens tema med ett introduktionsinlägg på lördag morgon och avslutar på söndagen med en sammanfattning som länkar till deltagarnas inlägg.

Har ännu inte haft tid för att planera mitt inlägg (så gissa publiceringstiden passade mig utmärkt!). Tid är ju något så märkligt... ibland går den så rasande fort. Några lösa idéer ligger dock och skramlar för att bli pusslade samman på något vis, men vad och hur kan jag ännu inte i förhand avslöja.

Står redo med en retropackad folkabuss (eller kanske en uppgraderad goldonder med spejsad warpmotorn à la Star Trek?) och ser verkligen fram emot att ta del av alla spännande resor i tid och rymd denna kommande helg. 


torsdag 17 september 2015

"Kaninhjärta" av Christin Lungqvist

Kaninhjärta
Christin Ljungqvist
Kaninhjärta av Christin Lungqvist fick mig inledningsvis att finna likheter med Systerland av Curtis Sittenfeld, en bok som jag verkligen inte alls klarade av att fortsätta läsa. Där handlar det om tvillingsystrarna Kate och Vi (mer eller mindre barnsligt självcentrerade även som vuxna) som äger övernaturliga förmågor och även i övrigt har lite liknande egenskaper som för 17-åriga Mary och Anne... fast tvärtom. I Kaninhjärta kunde jag heller inte känna sympati eller riktigt begripa mig på någon av karaktärerna, men faktiskt behövdes inte det, för efter att syskonen kommit i kontakt med ett - vad man kan kalla - falskt "andligt medium" blir det så otroligt spännande då fokus flyttas till omständigheterna kring ett försvunnet barn. Det här kan man verkligen kalla en äkta bladvändare!
Glättig yta, mörka djup och ett drivande flöde finns genom hela berättelsen när den väl sätter fart. Som jag uppfattar det är boken skriven på ett väldigt annorlunda sätt, inte minst rent språkligt. Långa meningar med bindeordet "och" upprepade gånger - jättespeciellt, men det fungerar riktigt bra, skapar en viss ung ivrig känsla och atmosfär.

Att beskriva handlingen för Kaninhjärta är ganska vanskligt, då även detta är en sådan bok som man helst inte bör veta för mycket om innan. Men för den som ändå vill veta beskrivning som ges av förlaget Gilla Böcker, kan läsa den här.

Är det då en modern spökhistoria, psykologisk thriller eller familjedrama? Jo, det är allt detta sammantaget och man blir rätt imponerad över hur smidigt dessa olika genrer jämkas samman.

Unga vuxna (ålder 15+) kategoriseras romanen till, men helt klart skulle jag absolut kunna tänka mig den här boken även som en vuxenbok.

Christin Ljungqvists andra roman Fågelbarn ser man såklart nu fram emot att läsa. Skall handla om Hanna (bikaraktär i Kaninhjärta) som ges huvudroll i ett thrillerdrama.

Betyg: 4/5


onsdag 16 september 2015

Glömt? Nej, missat helt enkelt!

Bläddrade i Månadens Bok som kom med posten idag och hajade till. Är inte den som glömmer, utan det här hade jag bara totalt och fullständigt missat. En ny bok kom ut för en vecka sedan av min absoluta favvo-deckarförfattare nummer ett; Arnaldur Indriðason, boken heter Den som glömmer. Detta blir del 12 i bokserien om Erlendur Sveinsson. Oops! Jag som ännu inte hunnit läsa Nätter i Reykjavik än. Det är ett lyxproblem det här, d.v.s att det finns alldeles på tok för många bra böcker!

Vill så gärna fortsätta läsa om kriminalpoliserna Erlendur Sveinsson och Marion Briem när de löser nya brottsfall och utreder mystiska försvinnanden.


Så här beskrivs bokens handling från förlaget Norstedts:

"1979. En kropp hittas flytande i en avlägsen lagun. En amerikansk militärbas är det enda som ligger i närheten. Liket tycks höra ihop med basen på något vis, men amerikanerna är inte intresserade av att samarbeta med den isländska polisen.

Kriminalkommissarie Erlendur Sveinsson kan inte släppa känslan av att det här fallet hör ihop med en ung flickas försvinnande tio år tidigare."


Smaklig mörk vardagslyx ute i septembersolen

Kaninhjärta
Christin Ljungqvist


Onsdagens vardagslyx:


Cappuccino och lakrits (vad annars?) serverat till ett sällsamt Kaninhjärta.
Another Lovely Combo! <3




Beskrivning från förlaget Gilla Böcker:
"Marys haka studsade mot bröstet och hon hängde med huvudet. Spökkvinnan smälte samman med hennes rygg och kvinnans ansikte framträdde över Marys som en färgad plastfilm, tät men ändå genomskinlig så Marys former syntes därunder. Hennes huvud rätades upp och spökkvinnan såg på Anne över Marys stängda ögonlock.

"Livet handlar om vägval." Spökkvinnan hade en annorlunda röst, mörkare och med en annan dialekt än Marys. "Jag sa att ni inte skulle åka hemifrån."

Mary och Anne är tvillingar, och det är svårt att veta var den ena börjar och den andra slutar. Tillsammans utgör de ett medium; Mary lånar ut sin röst och Anne hör. Till synes av en slump blir de en del av en medial grupp som söker efter en försvunnen liten flicka, och det sökandet förändrar och splittrar dem. Mary blir besatt av att hitta flickan, medan Anne gör allt hon kan för att följa spökkvinnans råd och vända om. Men den väg de valt leder oundvikligen utför."

Härligt att låta sig bli trollbunden av en riktigt mörk och hemsk spökhistoria...
...något man aldrig blir för gammal för att uppskatta! :)


"Den stumma flickan" av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt

Den stumma flickan
Hjorth/Rosenfeldt
Den stumma flickan av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt är den fjärde delen i bokserien om Sebastian Bergman.

Så här beskrivs kriminalromanen från förlaget Norstedts:

"En familj hittas mördad i sitt hem och Sebastian Bergman och Riksmord kallas in. Det är en komplicerad mordutredning och trycket ökar då den ende misstänkte hittas mördad, skjuten med samma vapen som familjen.

Det finns ett vittne till mordet på familjen. Den tioåriga Nicole har varit på besök hos sina kusiner, och hennes fotspår försvinner in i den stora skogen bakom huset. Nu gäller det att hitta henne innan mördaren får reda på hennes existens.

Nicole återfinns men är så traumatiserad att hon inte längre pratar. Det enda hon gör är att rita. Teckningarna talar sitt tydliga språk. Hon har sett mördaren.

För Sebastian blir den stumma Nicole en stor utmaning. Hon påminner om hans egen dotter som han förlorade i tsunamin, och han blir besatt av att försöka läka hennes inre. Samtidigt har mördaren fått vittring på var hon befinner sig.

I Den stumma flickan, den fjärde boken om Sebastian Bergman, visar Hjorth/Rosenfeldt återigen sin fantastiska förmåga att skapa intriger med både psykologiskt djup och hög spänning."

Har länge varit nyfiken på den här bokserien som väckt sådan entusiasm. Kanske är det min ständiga jämförelse med Henning Mankells Wallander-serie... inget jag läst av svenska deckarserier kan liksom komma upp i klass med den (eller kanske; minnet av den), och tyvärr verkar heller inte denna serie kriminalromaner om Sebastian Bergman göra det, om jag nu lite krasst skall döma hela serien efter bara en läst bok - och det verkar ju lite tokigt att göra.

Verkade som boken aldrig skulle ta slut till sist, det blev både segt och långdraget detta. Efter en riktigt bra början, med gott driv i handlingen inledningsvis, blev det mer och mer trögläst. Karaktärerna upplever jag ganska överdrivna och de kändes inte trovärdiga; Sebastian Berg - dubbelnatur och mytoman, kollegan Billy - psykopat? Allt kan naturligtvis inte passa alla, och för mig var det här ingen direkt fängslande läsning; alla komplicerade relationer hit och dit som får ta så stort utrymme (fastnade ideligen i det låga tempot), alla oengagerande detaljer (som t.ex ljummet kaffe och Sebastians inköp av matvaror). Det blev en seg och trög läsning helt enkelt.

Möjligen beror en del av mitt omdöme på att jag inte följt den här bokserien från början, men inte enbart. Vad jag gillade med den här kriminalromanen var anknytningen till aktuell samhällsdebatt, här i form att gruvnäringens prospektering; dess intressen kontra naturvärden, och allt som följer i spåren av det.

Som jag vacklade när denna bok skulle betygsättas! Trea, tvåa, trea... det fick bli en trea, bara för själva uppskattningen för det vågade samhällskritiska perspektivet. Aktivitet som rör gruvnäringens markprospektering är verkligen något som är viktigt att få fokus och bli uppmärksammad på, för att bli varse vilka konsekvenser det för med sig.

Smakbitar ur Den stumma flickan kan man finna här. (Från början av boken).

Betyg: 3/5


tisdag 15 september 2015

Novell: "Huset Ushers undergång" av Edgar Allan Poe

Huset Ushers undergång
Edgar Allan Poe
Huset Ushers undergång av Edgar Allan Poe är förstås en väl använd inspirationskälla för efterkommande författare inom skräckgenren, så långt kan jag förstå dess storhet... OK, nu har jag läst den i varje fall.

Historien byggs upp bra och kusligt, men vidare händelseutveckling blir lite smått obegriplig och när slutet är läst lägger jag oberörd ifrån mig boken, undrar om poängen på något vis missats?! Trots en vana att läsa äldre skräckklassiker (läser ju t.ex H.P. Lovecrafts noveller med förtjusning) blir den här berättelsen - trots sitt korta format på 34 sidor - ganska tråkig, och språket blir kanske därav trögläst med sina långa, omständliga meningar? Något är det.

Men som inspiration för senare tillkomna alster är säkert Huset Ushers undergång perfekt, så visst är det ändå bara därav intressant att läsa den här novellen från Novellix.

Betyg: 2/5


"De försvunna" av Caroline Eriksson

De försvunna
Caroline Eriksson
De försvunna är Caroline Erikssons tredje roman och den första som är helt fiktiv. De två första böckerna ingick i den helt nya spänningsserien Svenska mord; historiska romaner om verkliga brott. En bokserie jag nu utan tvekan kommer att ta mig an så snart som möjligt.

Blev på en gång lockad att läsa den här nu senast utkomna psykologiska spänningsromanen De försvunna, efter att ha tagit del hur bokens handling presenterats. Så tack Forum bokförlag för recensionsexemplaret!

"De försvunna är en gastkramande och oförutsägbar psykologisk spänningsroman av Caroline Eriksson, där ingen är den man tror och ingenting är som det först verkar.

En solig sensommarkväll tar Greta, Alex och dottern Smilla båten från sommarstugan vid den mytomspunna sjön Maran och åker ut till ön. Greta stannar kvar i båten medan de andra går iland. De kommer inte tillbaka. Förvirrad går även Greta iland, hon ropar och letar, men kan inte hitta Alex och Smilla någonstans. Det mystiska försvinnandet, och det febrila sökande som tar vid, leder Greta steg för steg ner i en avgrund av förvirring och tilltagande mörker.

Det står snart klart att Alex och Gretas relation präglats av destruktiva mönster. Dessutom har en omvälvande händelse i barndomen satt djupa spår i henne. Historien gör sig påmind och frågan är vad som är sanning och vad som är lögn, verklighet och fantasi. Kan sägnerna om sjön Marans onda krafter stämma? Finns det ett samband mellan försvinnandet och det som skedde den kvällen för många år sedan, då Gretas pappa dog? Och vad har egentligen hänt med Alex och Smilla?"

Och visst svarade den upp till mina förväntningar. Handlingen gör verkligen en oanad och överraskande vändning. Uppfattar det dock - när sanningen delvis uppdagats - kanske lite väl i överkant obehagligt och vidrigt (syftar då till det destruktiva i Alex och Gretas relation). Men vägen dit var förledande på ett helt otroligt spännande vis, och finalen blev minsann en riktigt ruggig nagelbitare. Som tät och intensiv psykologisk thriller är den här romanen helt förstklassig, underförstått en bok man har svårt att lägga ifrån sig innan den är färdigläst.

Historien kretsar kring Greta som plötsligt befinner sig i en enorm psykisk stressituation, man dras med in i den fasa och förvirring hon upplever, men samtidigt kan man ana att allt inte riktigt är vad det utger sig för att vara. Gretas handlingsmönster och beteende beskriver denna huvudkaraktärs labila psyke, liksom dolda obehandlade trauman, så otroligt inlevelsefullt och autentiskt att det blir rent otäckt bara det. Ibland gränsar genren thriller till skräck, "gastkramande och oförutsägbar" beskrevs romanen och själv kan jag inte annat än hålla med.

Förutom handlingens uppbyggnad som skapar spänning, samt de inkännande karaktärsbeskrivningarna, tilltalas man förstås även av hur miljöerna skildras, vilket bidrar till berättelsens kusliga stämning.

Sammanfattningsvis: Ett måste att läsa denna höst för alla som gillar spänningsromaner!

Betyg: 4/5

Finns att köpa på:
Bokus: Inbunden / E-bok / Mp3 CD-bok / Mp3-bok
Adlibris: Inbunden
Cdon: Inbunden / Mp3 CD-bok


måndag 14 september 2015

"Illdåd" av Dick Harrison

Illdåd
Dick Harrison
Illdåd av Dick Harrison är den tredje fristående delen i serien om Ulvbjörn. Bokserien inleddes med Ofärd och därpå följde Niding.

Handlingen i Illdåd utspelar sig vid Lejre på Själland, ca år 670. Ulvbjörn har just återvänt från Erin (nuv. Irland) med Tuva, som skall giftas bort med Frode Halvdansson, danernas härskare. Dagen efter deras ankomst finner man Tuvas far Rolf mördad. Först misstänks dottern Tuva skyldig till brottet, eftersom hon hyst agg mot sin far inför stundande arrangerat tvångsäktenskap. Fler misstänks, fler faller offer, och Ulvbjörn blir personligen involverad i att tvingas finna mördaren.

En spännande mordutredning tar vid, lustigt nog faktiskt lite som en pusseldeckare i Agatha Christies anda (t.o.m den slutliga upplösningen) - surrealistiskt!... men det funkar, hur konstigt det än verkar.

Trots att böckerna i den här serien absolut kan läsas fristående, rekommenderar jag att läsa dem i en följd för större behållning av handlingen i sin helhet. Sammanfattningsvis är Illdåd enligt mig en riktigt underhållande "deckare" i historik miljö. Beskrivningarna är intressanta och såklart (helt logiskt) blir sen en historisk roman mer trovärdig med en framstående historiker som författare.

En smakbit ur Illdåd kan man läsa här.

Betyg: 4/5

Deltog i Spänningsutmaning för september månad med denna roman och mer beskrivning om boken och dess handling kan man läsa här. Fler bokomdömen/recensioner i denna utmaning för september kommer vid månadens slut att finnas här.