onsdag 30 december 2015

"Jaha, och vart skall man ta vägen nu då?"



Ännu fler goda föresatser (obs; inga nyårslöften), vad gäller böcker och läsning, inför 2016:

  • Att läsa klart Vilhelm Mobergs utvandrarserie. Två delar kvar (och de skall få ta tiden på sig, tyar nog bara lite i taget hädanefter).
  • Upptäcka fler böcker skrivna av finska och finlandssvenska författare.
  • Sent omsider ta tag i Jan Guillous bokserie "Det stora århundradet", som hittills hunnit bli fem delar: Brobyggarna, Dandy, Mellan rött och svart, Att inte vilja se, Blå stjärnan.
  • Läsa fler dystopier; klassiker jag missat och nutida som verkar spännande.
  • Miljö- och naturskydd, hållbarhetsfrågor och klimat... Uh-hyllan kommer att bli välbesökt.
  • Vad gäller kriminalromaner/deckare: endast följa upp favoriterna.
  • Genre: biografier eller memoarer - mer sådant.
  • Har under det gångna året fått ett ökat intresse för psykologiska thrillers, fortsätter söka rätt på guldkornen, klassiska såväl som nutida.
  • Läsa fler debutantromaner - har ofta funnit just sådana vara väldigt bra - istället för prisvinnande böcker.
  • För bokbloggen finns inga nya föresatser än de som växt fram sedan starten: utformar på det sätt som känns roligt, är med på utmaningar m.m. som för mig känns hanterbara och inspirerande (brukar bli win win situation då). Låter bloggandet ta den tid i anspråk som känns lagom i förhållande till andra omständigheter. Inte mer avancerat än så...

Gott Nytt År!


(Hoppar nu ut ur Bokhyllan för en dag eller två, återkommer anno 2016)


Årssammanställning 2015

Länkar till inlägg för respektive bok finns under klickbar månad nedan.


Januari

  1. Jane Eyre, Charlotte Brontë
  2. Drömmar ur snö (Maria Wern #5), Anna Jansson
  3. Himmelstrand, John Ajvide Lindqvist
  4. Pepparkakshuset (Hammarbyserien #1), Carin Gerhardsen
  5. Änglarnas svar, Stefan Einhorn
  6. Väggen, Marlen Haushofer
  7. Speciella omständigheter (Novellix-novell), John Ajvide Lindqvist
  8. Metro 2033 (Metro, #1), Dmitrij Gluchovskji
  9. Liket i biblioteket (Miss Marple #3), Agatha Christie
  10. Statsrådet och den utsträckta handen (Statsrådet #9), Bo Balderson
  11. Metro 2034 (Metro #2), Dmitrij Gluchovskji


Februari

  1. Drömmen förde dej vilse (Maria Wern #11), Anna Jansson
  2. Jungfrustenen (Mortimer, #1), Michael Mortimer
  3. Chanslös (Parasol Protectorate, #2), Gail Carriger
  4. Hemlös (Parasol Protectorate, #3), Gail Carriger
  5. Legend, Richard Matheson
  6. Lyckliga i alla sina dagar: Om pengar och människors värde, Nina Björk
  7. Storsjöodjuret, Jonas Moström
  8. Inmurad, Mikael Strömberg


Mars

  1. Boken, Niklas Rådström
  2. Maze Runner: I Dödens Labyrint (#1), James Dashner
  3. Den stora omvandlingen; En granskning av välfärdsmarknaden, Kent Werne
  4. Själlös (Parasol Protectorate #1), Gail Carriger
  5. Kleptomania, Kristina Hård
  6. Två husvagnar, Marina Lewycka


April

  1. In i vildmarken, Jon Krakauer
  2. Tunn luft, Jon Krakauer
  3. Göran Kropp 8000+, David Lagercrantz
  4. Darling Jim, Christian Mørk
  5. Amerikanska gudar (#1), Neil Gaiman
  6. Den stora matchen, Arnaldur Indriðason
  7. Dracula, Bram Stoker
  8. Främling. Inkräktare, Hans Olsson
  9. Dolores Claiborne, Stephen King


Maj

  1. Djävulens tonsteg, Hans-Olov Öberg
  2. De ickesynliga, Fredrik Härén
  3. Det tredje tecknet, Yrsa Sigurðardóttir
  4. Fyra minuter, Johan Ring
  5. Singöspionen, Anders Gustafson & Johan Kant
  6. Årstider, Stephen King
  7. Lida, Stephen King
  8. Jurtjyrkogården, Stephen King


Juni

  1. Vätten, Mikael Strömberg
  2. De utstötta (Ruth Galloway #6), Elly Griffiths
  3. Grumpy Cat: En butter bok av en sur katt
  4. Pappersstäder, John Green
  5. Oceanen vid vägens slut, Neil Gaiman
  6. Karin Månsdotter: Hans majestäts nådiga frilla, Maria Gustavsdotter
  7. Kritikern, Dean Koontz
  8. Mr. Mercedes (Bill Hodges trilogi, #1), Stephen King
  9. Käre ledare, Jang Jin-Sung
  10. När en unge skulle ur boet / Ur malströmmens virvlar, Maria Sandel


Juli

  1. Under byggandet av den kinesiska muren, Franz Kafka
  2. Löwensköldska ringen / Charlotte Löwensköld, Selma Lagerlöf
  3. Alba, Kristina Hård
  4. Processen, Franz Kafka
  5. Mordet i Eiffeltornet (Victor Legris, #1), Claude Izner
  6. En herrgårdssägen, Selma Lagerlöf
  7. Arvet Från Stonehenge, Sam Christer


Augusti

  1. Himmel över London (storstadsserien, #2), Håkan Nesser
  2. Maskarna på Carmine Street (storstadsserien #1), Håkan Nesser
  3. Tjärven, John Ajvide Lindqvist
  4. En förnimmelse av det okända, Jörgen Gustafsson
  5. Polarnatt (systrarna Stiernfors-serien, #2), Frida Skybäck
  6. Norrsken (systrarna Stiernfors-serien, #1), Frida Skybäck
  7. Nattpatrullen (Patrullenserien, #1), Sergej Lukjanenko
  8. Anna Svärd (Löwensköldska ringen, #3), Selma Lagerlöf
  9. Stjärnfall (Stjärnklartserien, #2), Lars Wilderäng
  10. Bröderna Karamazov, Fjodor Dostojevskij


September

  1. Matnostalgi: rätterna vi minns och de vi helst vill glömma, Joanna Drevinger
  2. Spår i snön (Novellix), Jonas Karlsson
  3. Illdåd (Serie: Ulvbjörn #3), Dick Harrison
  4. De försvunna, Caroline Eriksson
  5. Huset Ushers undergång (Novellix-novell), Edgar Allan Poe
  6. Den stumma flickan (Serie: Sebastian Bergman #4), Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt
  7. Vem var Alice?, T.R. Richmond
  8. Kaninhjärta, Christin Lungqvist
  9. 13 Svarta sagor (novellsamling - olika författare)
  10. Inga gudar jämte mig (Serie: Svenska mord #2), Caroline Eriksson
  11. Fågelbarn, Christin Ljungqvist
  12. Ingenting (Novellix-novell), Jonas Karlsson
  13. Djävulen hjälpte mig (Serie: Svenska mord #1), Caroline Eriksson


Oktober

  1. Rörelsen (2:a del av trilogi), John Ajvide Lindqvist
  2. Elva dagar i Berlin (3:e del av trilogi), Håkan Nesser
  3. Den onda viljan (serie: Kommissarie Sejer #9), Karin Fossum
  4. Spökhanden (Novellix-novell), Selma Lagerlöf
  5. Två sällsamma berättelser (noveller), Aurora Ljungqvist
  6. Sandfågeln, Susanne Nygren
  7. Evig natt, Michelle Paver
  8. Bunkern, Hanna von Corswant
  9. Feberflickan, Elisabeth Östnäs
  10. Yuko, Jenny Milewski
  11. Kvinnan i hissen (novellsamling), Helene Tursten
  12. Från de döda (novell), Ola Hansson
  13. Strax efter solnedgången (novellsamling), Stephen King


November

  1. Poirots jul (serie: Hercule Poirot #20), Agatha Christie
  2. Vinter i drömhuset, Maeve Binchy
  3. En röd liten fågel i juletid, Fannie Flagg
  4. Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap, Mary Ann Shaffer
  5. Stenhuggarens dotter (serie: Släkten #7), Ewa Klingberg
  6. Utvandrarna (serie: Utvandrarna #1), Vilhelm Moberg
  7. Färjan, Mats Strandberg
  8. En löjlig människas dröm (Novellix-novell), Fjodor Dostojevskij
  9. När hundarna kommer, Jessica Schiefauer
  10. Jul med Bob, James Bowen


December

  1. Midvintermörker, Lars Wilderäng
  2. Sekten på dimön, Mariette Lindstein
  3. Vikingablot, Catharina Ingelman-Sundberg
  4. Invandrarna (serie: Utvandrarna #2), Vilhelm Moberg
  5. Mannen som föll i glömska, Mia Ajvide
  6. Snöblandat regn (Novellix-novell), Stig Dagerman
  7. De blå silkesstrumporna (Novellix-novell), Elin Wägner
  8. Fjäderbrevet (Novellix-novell), Moa Martinson
  9. Snigeln & flickan (Novellix-novell), Agnes von Krusenstjerna
  10. Nätter i Reykjavik (serie: Erlendur Sveinsson #11 - prequel), Arnaldur Indriðason
  11. Det här förändrar allt, Naomi Klein


Antal böcker totalt: 116
Antal bibliotekslån: 78
Antal E-böcker: 16
Antal recensionsexemplar: 9


Läst december

  1. Midvintermörker, Lars Wilderäng (ur egen bokhylla)
  2. Sekten på dimön, Mariette Lindstein (bibliotekslån) 
  3. Vikingablot, Catharina Ingelman-Sundberg (bibliotekslån)
  4. Invandrarna (serie: Utvandrarna #2), Vilhelm Moberg (annat lån)
  5. Mannen som föll i glömska, Mia Ajvide (E-bok, bibliotekslån)
  6. Snöblandat regn (Novellix-novell), Stig Dagerman (ur egen bokhylla)
  7. De blå silkesstrumporna (Novellix-novell), Elin Wägner (ur egen bokhylla)
  8. Fjäderbrevet (Novellix-novell), Moa Martinson (ur egen bokhylla)
  9. Snigeln & flickan (Novellix-novell), Agnes von Krusenstjerna (ur egen bokhylla)
  10. Nätter i Reykjavik (serie: Erlendur Sveinsson #11 - prequel), Arnaldur Indriðason (bibliotekslån)
  11. Det här förändrar allt: kapitalismen kontra klimatet, Naomi Klein (bibliotekslån)

tisdag 29 december 2015

Några utvalda nyord 2015


Ett litet urplock ur nyordslistan (från Språkrådet) för 2015:


Dumpstra = Söka rätt på sådant som slängts (ofta mat) av andra. Detta av ekonomiska skäl och som en reaktion mot matsvinnet. Efter eng. dumpster dive.

EU-migrant = EU-medborgare som tillfälligt befinner sig i ett annat EU-land för att förbättra sin materiella eller sociala situation.

Klickokrati = Antal klick på gilla- och delaknappar på internet styr detta samhälles journalistik och politik.

Nyhetsundvikare = Någon som undviker nyhetsrapportering i media och istället endast söker sig till underhållning. Gruppen lär öka menar man i samhällsdebatten.

Rattsurfa = Att en förare vid bilkörning använder mobiltelefon eller dylikt och får begränsad uppmärksamhet på trafiken.

Talepunkt = Ett inövat uttalande som förberetts inför debatt och intervju, t.ex då en politiker upprepar sina t. istället för att svara på frågorna. Efter eng. talking point.

Vithetsnorm = En norm som har vit hudfärg som utgångspunkt för det "normala". T.ex att majoriteten av alla plåster är beiga.

Ögonkramp = Falsk närsynthet och ö. - ett nytt fenomen bland ungdomar som får problem att fokusera blicken på långt avstånd. Orsak: tittar för nära och för länge på sina mobiltelefoner.


Här kan man hitta fler nyord för det gångna året.


måndag 28 december 2015

Listade böcker om konsumtion

Julhelgen över och nyår stundar... Funderar lite kring konsumtion och en boklista skall väl gå bra att åstadkomma även för det. Nu är inte meningen att man prompt måste köpa dessa böcker, själv lånar jag det mesta på bibliotek. Men boklistor är alltid bra som inspiration, för egen del och kanske för andra.

Köp charterresan för semestern!: Åk och stek fläsket i Thailand! - en flygresa tur och retur till Thailand släpper ut växthusgaser motsvarande 2,5 ton koldioxid, d.v.s orsakar lika stora koldioxidutsläpp som ett helt års bilkörning för en normalbilist.

Köp en köttig nyårsmeny till kampanjpris!: Stek en berest oxfilé från Sydamerika! Förutom det rent uppenbara, t.ex själva transportsträckans utsläpp, ökar det brasilianska köttets klimatavtryck p.g.a att det indirekt bidrar till avskogning i Amazonas.

Missa inte detta som vi i höst blev informerade om: Klimatförändringar är en orsak till kriget i Syrien.

Tänk inte - köp, köp, köp... eller?

Här kommer listan:

Yes!: därför köper vi det vi inte behöver
av Katarina Bjärvall (2015)


BeGreppbart - Konsumtion
av Jacob Östberg, Lars Kaijser (2010)


Storföretagens svarta bok
av Klaus Werner, Hans Weiss (2005)


Konsumtionsliv
av Zygmunt Bauman (2008)


Ägodela: köp mindre - få tillgång till mer
av Naturskyddsföreningen (2015)


Barriärer och broar för hållbar konsumtion: fyra typer av medborgarkonsumenter och möjligheterna för deras engagemang
av Henric Barkman (2014)


No logo
av Naomi Klein (2015)


Revolution
av Russell Brand (inbunden, 2015. finns även som E-bok)
(pocket; preliminärt utg.datum: 2016-01-15)
 

Om Revolution (Massolit förlag):

"Den oefterhärmliga komikern Russell Brand vill att du ansluter dig till revolutionen. Har du, precis som han, fått nog av hur världen ser ut och fungerar? Frågar du dig själv varför en procent av världens befolkning äger nästan hälften av dess tillgångar? Upprörs du av att bankernas bonusar nådde rekordnivåer under ett år med extrem lågkonjunktur? Blir du arg av det faktum att företag som omsätter miljarder knappt betalar någon skatt? Har du, ärligt talat, förtroende för de folkvalda? Insiktsfullt, respektlöst och med mycket humor tar Russell Brand upp frågorna som många vill ha svar på. I denna ögonöppnande och underhållande bok tar sig Russel Brand an ämnen som ekologi, ojämlikhet, upplopp, finansiell härdsmälta och den totala bristen på tilltro till politiker. Med lika delar humor och passion uppmanar han sina läsare att skaka av sig apatin och börja ifrågasätta det rådande systemet. Det här är hans stridsrop. Det här är Russell Brands revolution."

Ja, att "skaka av sig apatin" och likgiltigheten vore nog modellen, utifall vi tänker oss en dräglig framtid. Dags att dra upp huvudet ur sanden, slita bort skygglapparna och se den verkliga sanningen?


söndag 27 december 2015

Är en annan värld möjlig?


”Först när
det sista trädet huggits ner,
den sista floden förgiftats,
den sista fisken fångats
kommer ni att förstå
att man inte kan äta pengar”
Creeindiansk spådom

Hur kan man vara delaktig i att den Creeindianska spådomen inte skall slå in?

Det mesta på individnivå blir ju endast tama försök, men vad gör man? På boksidan gäller det då att det för kommande år blir fler böcker om klimat och miljö här på bokbloggen. Mer rå verklighet alltså... men den skall även fortsättningsvis blandas upp rejält med fiktion, färre deckare men fler dystopier. Så är läsplanerings-tanken än så länge inför 2016. Dessa böcker är jag speciellt nyfiken på just nu (några receptböcker måste naturligtvis få vara med där i slutet av min lista):


Bevare mig väl: en klimatantologi
av Göran Greider, Lina Hjorth, Anders Wijkman, Lisa Gålmark, Pär Holmgren


Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt
av Pär Holmgren


 Kollaps: livet vid civilisationens slut
av David Jonstad


Vår tid är nu: Tio hoppfulla perspektiv på klimatkrisen
av Svante Axelsson


Chockdoktrinen: Katastrofkapitalismens genombrott
av Naomi Klein


Omställningens tid: tillväxtens slut och jakten på en hållbar framtid
av Björn Forsberg 


Svinnlandet: min resa genom en värld av slöseri - och hur den gav mig ett liv i överflöd
av Andreas Jakobsson
 


Ta tillvara: 53 vegetariska resträtter som gör miljö och plånbok glada
av Amanda Hellberg, Eveline Johnsson


Baka med årstiderna: klimatsmart och till många
av Anna Braw


lördag 26 december 2015

Stjärnskådning: Årets bästa ...


OBS! Detta är ett tidigare publicerat blogginlägg - nu reviderat och uppdaterat. En ny "årets bästa icke-fiktion", ja som rentav uppfattades som min "årets bästa lästa bok", trädde fram så här på sluttampen av 2015 - fullkomligt klart lysande femstjärnigt!:




... utländska fantasy: Chanslös (Parasol Protectorate, #2), Gail Carriger
... svenska fantasy: Kleptomania, Kristina Hård

... utländska YA: Oceanen vid vägens slut, Neil Gaiman
... svenska YA: Fågelbarn, Christin Ljungqvist

... utländska dystopi: Metro-serien, Dmitrij Gluchovskji (Metro 2033 #1 och Metro 2034 #2)
... svenska dystopi: Stjärnklart-serien, Lars Wilderäng (Stjärnklart #1 - läst 2014 - och Stjärnfall #2)

... utländska deckare: De utstötta (Ruth Galloway #6), Elly Griffiths
... svenska deckare: Singöspionen, Anders Gustafson & Johan Kant

... utländska skräck: Evig natt, Michelle Paver
... svenska skräck: Fyra minuter, Johan Ring

... psykologiska thriller: De försvunna, Caroline Eriksson

... historiska roman: Norrsken (systrarna Stiernfors-serien, #1), Frida Skybäck

... feelgood: En röd liten fågel i juletid, Fannie Flagg

... klassiker: Väggen, Marlen Haushofer (Bröderna Karamazov, Fjodor Dostojevskij, skulle självklart här annars ha vara given - men det är ju trots allt en omläsningsbok)

... debutroman: Sekten på dimön, Mariette Lindstein

... novellsamling: Kvinnan i hissen, Helene Tursten

... singelnovell: En löjlig människas dröm, Fjodor Dostojevskij


Och till sist:

... utländska icke-fiktion: Det här förändrar allt: kapitalismen kontra klimatet, Naomi Klein

... svenska icke-fiktion: Den stora omvandlingen: en granskning av välfärdsmarknaden, Kent Werne


"Det här förändrar allt: kapitalismen kontra klimatet" av Naomi Klein

Det här förändrar allt: kapitalismen kontra klimatet av Naomi Klein. (Inbunden, antal sidor: 654, utgivningsår: 2015, ISBN: 9789170378614). Ordfront förlag:

"DET FINNS ingen nutida tänkare som så skickligt berättat om vår tid och vart vi är på väg som Naomi Klein. Hennes No Logo och Chockdoktrinen är moderna samhällsanalysklassiker och nu har hon gett sig i kast med den verkliga ödesfrågan klimatet.

Världen går mot sin undergång och väldigt lite görs för att försöka undvika katastrofen. I Det här förändrar allt försöker Naomi Klein ta reda på varför. Och hon gör det genom att beskriva världen precis som den är just nu: vilka är det som bestämmer, vad bestämmer de och vad är de ute efter.

Den mest avgörande insikten för både Klein och oss läsare är mötet med Stilla Havs-republiken Nauru. Det lilla örikets landmassa bestod i huvudsak av fosfor som de sålde dyrt till konstgödselindustrin. Det var deras guld, deras lycka fram till slutet av 90-talet då knappt något fanns kvar av öriket, medan havsvattennivån steg oroväckande snabbt. När öriket var som rikast, stod befolkningen på kanten till det stora gruvhålet. Naurus öde kan liknas vid en skeppsbruten som säljer sin flytväst till högstbjudande.

Och det gäller inte bara Nauru. Vi gör samma sak över hela klotet. De rika blir rikare, hjulen snurrar snabbare men jorden töms, blir ett skal av halvdöd industriskog, stora öknar och döda jordar. Detta fångas i Det här förändrar allt med obönhörlig precision.

Men det vore inte Naomi Klein om hon inte också lyckades inge läsaren hopp. Det är en bok som säger att den här skräckberättelsen kan få ett lyckligt slut det bestämmer vi."

Om man så bara läser en endaste bok nästa år, låt det då bli den här. Inte något annat känns så viktigt som just klimatförändringarna. Att förneka vad som sker och varför, borde vara orimligt för länge sedan, att blunda för detta är liksom inte längre ett alternativ. Har följt sådant här som rör miljö/klimat sedan 80-talet, den förändrade klimatsituationen (och dess orsaker) är ju i sanning oftast ursprungskällan till så mycket som genererar mänskligt lidande världen över. Åtgärder finns, men det görs alltför lite och alltför sakta, tyvärr verkar för få känna till vidden av vad som håller på att hända och varför. Därför blir Naomi Kleins senaste bok så oerhört viktig och upplysande. Mycket av det jag nu läst kände jag tidigare inte till, som t.ex hur pass utbredd användningen av fracking (hydraulisk spräckning - metod för utvinning av fossila bränslen, som naturgas) var och de rent katastrofala följderna därav, de skrämmande klimatmanipuleringsplanerna med solblockering, om utvinningen av oljesand och dess förödande konsekvenser, m.m., m.m. Fick också bekräftat många misstankar om vad som hindrar den utveckling och omställning som är en absolut nödvändighet. Men det börjar ju bli knappt om tid.

Läste den här boken med stort intresse, allt annat bleknade, så mycket känns futtigt i jämförelse med denna stora ödesfråga. Blev ofta oerhört sorgsen över för hur det får gå till i vår värld idag utan en tanke på framtiden, och även såklart pulshöjande arg, ja rentav så redigt förbannad att jag kort ibland måste lägga boken ifrån mig för ett djupt andetag. Är rörande överens med Klein om precis allt och hoppas verkligen att t.ex. "Blockadia" blir mer allmänt känt inom den närmsta framtiden, för fler måste helt klart göra mer, oftare, och med gemensamma krafter borde det till sist gå att förändra allt.

Den här boken får man bara inte missa, så snälla: Läs!

Finns att köpa på:
Bokus: Inbunden
Adlibris: Inbunden
Cd-on: Inbunden

Betyg: 5/5



måndag 21 december 2015

Tematrio med tips om julklappsböcker


Lyrans Noblesser presenterar veckans tematrio


"Berätta om tre bra julklappsboktips!"


Satsar på lättläst och avkopplande läsning, men som ändå förmedlar något som får en att tänka till en smula, valde då följande (kör lite kortfattat den här gången, men titlarna länkas till bokomdömen för den som blir nyfiken på att veta mer):


Illustrerad feelgood med härlig julkänsla:
Jul med Bob av James Bowen


Lugn ledighetsläsning för deckarfantasten:
Nätter i Reykjavik av Arnaldur Indriðason


Ruskigt kuslig roman för spänningssökaren:
Sekten på dimön av Mariette Lindstein


Extra tematrio-julbonus:
Novellix-novellen
Fjäderbrevet av Moa Martinson


Nu tar den här bokbloggen julledigt och därmed vill jag såklart önska alla underbart fina bokbloggare
en riktigt...

God Jul!


...med massor av härlig läsning (förstås).


söndag 20 december 2015

"Nätter i Reykjavik" av Arnaldur Indriðason

Nätter i Reykjavik
Arnaldur Indriðason
Nätter i Reykjavik av Arnaldur Indriðason, blir del 11 (prequel) i bokserien om Erlendur Sveinsson.

Norstedts förlag:

"Böckerna om den isländske kriminalpolisen Erlendur Sveinsson har gett Arnaldur Indridason internationell stjärnstatus. Prisbelönt och översatt till många språk återvänder Indridason till historiens början. Det är dags att möta Erlendur som nyutexaminerad polis.

Ensamvargen Erlendur Sveinsson har precis tagit sin polisexamen och jobbet i Reykjavik är tufft. Våld, brott och misär präglar numera hans vardag. Han kan inte släppa ett ouppklarat dödsfall. En uteliggare han ofta stötte ihop med på nätterna har hittats drunknad i ett dike. Ingen tycks bry sig om vad som har hänt. Men mannens öde griper tag i Erlendur och jakten på sanningen om vad som hänt kommer att föra honom djupt in i Reykjaviks mörka undre värld."

I slutet av boken är det dags för 1100-jubileet av Islands första bebyggelse/kolonisation, och det ägde rum år 1974, så det är strax före det eventet vi får möta en nyligen utexaminerad polis, Erlendur Sveinsson, tiden innan han blev kriminalpolis. Oavsett om det handlar om kronologiskt eller prequel i denna bokserie är det alltid riktigt bra, så även denna gång. Man tycks aldrig bli besviken på dessa kriminalromaner av Arnaldur Indriðason. Skattar dem själv nu faktiskt högre än Henning Mankells bokserie om Kurt Wallander, deckarserien som för mig tidigare varit favorit nummer ett. Karaktären Erlendur Sveinsson upplevs dessutom som den mest idealiska polisen i jämförelse - verkligen rätt man på rätt plats.

Förutom Erlendurs engagemang på eget bevåg kring det ouppklarade dödsfallet och ännu ett mystiskt försvinnande, får man en inblick i polisens arbete på fält och allt vad det innebär av trafikolyckor, misshandelsfall, droger, stölder, m.m. Det handlar om nattjänstgöring tillsammans med kollegorna Garðar och Marteinn; de tre polisernas samtal sinsemellan står för humorn i den här boken, den nya amerikanska och italienska matkulturen (snabbmat och pizza) uppfattas både lyriskt och skeptiskt. Är för egen del jätteförtjust i sådana här tidsmarkörer från 70-talet, och finner dem underhållande.
På fritiden har Erlendur i början av den här delen just träffat sin Halldóra och det visar sig att livet snart skall ta en ny vändning. Dessutom börjar man även skönja att en ny inriktning inom yrket är i antågande, för till sist möter han på kriminalavdelningen Marion Briem för första gången.

Det här är som vanligt en varsamt lugn, fin och avstressande läsning att avnjuta långsamt. Gillar miljöbeskrivningarna, tillbakablickarna, människosynen, personporträtten och framförallt känns huvudkaraktären (med sin bakgrund) på alla sätt begriplig. Man känner stor sympati och förståelse för denne Erlendur, hans sätt att bemöta, ta sig tid för sina medmänniskor - även de som befinner sig på samhällets botten - ta sig tid att tänka efter och bry sig om deras förflutna, se förbi ytan.

Spännande, engagerande, intressant och underhållande. Ett negligerat ouppklarat dödsfall som får kopplingar till andra händelser, ges blindspår och får oväntade vändningar. Ännu en riktigt bra kriminalroman.

Betyg: 4/5

Några andra som bloggat om Nätter i Reykjavik:
Beas bokhylla
Den läsande Kaninen
Bokdamen - läser och lyssnar


Novell: "Fjäderbrevet" av Moa Martinson

Fjäderbrevet
Moa Martinson
Fjäderbrevet  av Moa Martinson är hämtad ur novellsamlingen Armén vid horisonten från 1942, en berättelse som skall ha självbiografiska inslag.

Vad handlar då novellen (från Novellix) om? Den 7 november 1890 står morfar knekten i full paraduniform redo för ett avgörande slag, barnbarnet som är "fem dagar gammal och oäkta född" skall döpas. Han har lagt upp en tänkt strategi för att i kamp mot kyrkolag och morallag få barnet döpt av prosten. Efter mycket om och men lyckades strategin och barnet blir döpt. Nio år senare berättas om dagarna strax innan julen, då moster och morbror Janne kom på besök hos barnets mor och styvfar. De hade för avsikt att bege sig till mormor, som nu bodde kvar i knekttorpet som änka, och undrade om de hade lust att följa med. De beger sig iväg och historien handlar sen om besöket hos mormodern, berättelserna om förr i tiden sedan mormorsmors tid. Men hur var det egentligen med det där fjäderbrevet?...

Tyckte mycket om denna fantastiskt fina skildring av en förfluten tid. Det är vardagligt, rakt och osentimentalt. Ger en realistisk bild av Sverige under 1890-talet, då det finns en verklighetsförankring i historien som berättas. Har tidigare bara läst brottstycken av denna författares böcker, men blev efter att ha läst den här novellen definitivt mer intresserad av att ta mig an hennes (också självbiografiska) välkända romantrilogi.

    "Då tog knektmorbror upp mig på knät och frågade ut mig om skolan och hur det var i stan och om mina kamrater; till sist frågade han om vi hade "nåra pära därhemme".
    - Nej, inte ett halvt, sa jag med stor känsla.
    - Har ni nån potatis då? sa han.
    - Ja, en säck i värdens källare, sa jag.
    Då skrattade allihop för morbror kallade potatis för pära.
    Julafton gick mot midnatt. Barnen somnade efter den rikliga måltid vi alla blivit bjudna på, men jag höll mig vaken.
    Julafton där i torpet var den fridfullaste jag varit med om." 
(Sid. 28-29 ur Fjäderbrevet av Moa Martinson)

Novellen ingår i ett Novellixsläpp med fyra klassiker (av Stig Dagerman, Moa Martinsson, Elin Wägner och Agnes von Krusenstjerna) som lockar till läsning. Ask med de fyra novellerna finns på Novellix - kanske för någon den perfekta julklappen?

Betyg: 4/5

Novell: "Snigeln & flickan" av Agnes von Krusenstjerna

Snigeln & flickan
Agnes von Krusenstjerna
Snigeln & flickan är hämtad ur samlingen Delat rum på Kammakaregatan från 1933, av Agnes von Krusenstjerna. Har inte tidigare läst något av denna författare.

Vad handlar då novellen (från Novellix) om? Berättelsen utgår till största del av hur lilla nioåriga Rosa upplever dagsutflykten till och söndagens vistelse vid sommarlandstället, dit överklassfamiljen far ut med pappa Filips Ford i oktober månad. Familjen består av herr och fru von Stockenstam, tolvårige sonen Yngve, sjuttonåriga tvillingarna Flora och Alrik, samt då förstås Rosa, nio år, med sin nya guldlockiga docka. Hembiträdet Svea har bl.a fått stått och grädda en större mängd plättar som finns med som skaffning i en matsäckskorg. Sista gången de vistades på landstället, sedan de flyttat åter till Stockholm, var i slutet av augusti då herrskapet von Stockenstam bjudit på stort kräftkalas. Men nu har det blivit höst och med barnets föreställningsvärld och fantasi ser Rosa förklaringen till landställets förvandling som beroende på en stor svartglänsande, klibbig och fet snigel. Till slut får dock - kylan till trots - dockan Ann-Sofi lust att bada...

Säkert en helt okej skildring av en svensk överklassfamiljs liv under tidigt 1900-tal. Enkel och lättillgänglig språkstil. För mig inte en historia som varken berörde, gav något eller lämnade kvar något. Tror det får räcka med denna lilla novell av författaren Agnes von Krusenstjerna, som ju för sin tid dock var så stort omtalad.

Novellen ingår i ett Novellixsläpp med fyra klassiker (av Stig Dagerman, Moa Martinsson, Elin Wägner och Agnes von Krusenstjerna) som lockar till läsning. Ask med de fyra novellerna finns på Novellix - kanske för någon den perfekta julklappen?

Betyg: 3/5

lördag 19 december 2015

Novell: "De blå silkesstrumporna" av Elin Wägner

Elin Wägner
De blå silkesstrumporna av Elin Wägner är hämtad ur novellsamlingen Spinnerskan från 1948. Visste en hel del om Elin Wägner sedan tidigare genom en diger biografi, men någon hel text (i form av novell/roman) skriven av henne hade jag inte läst, därför var det såklart extra spännande att läsa den här novellen.

Vad handlar då novellen (från Novellix) om? Berättar gör den unga fröken "Bjutti", som hon kallas. I berättelsens början får man ta del av det samtal som utspelas mellan henne och väninna Marie som arbetat sin första vecka på "Verket", där även Bjutti vill få tjänst efter fullgjorda studier. Ja, det förstås, allra först handlar det naturligtvis om att huvudpersonen införskaffat sig ett par odiskreta blå silkesstrumpor, vilket senare visar sig få oanat ödesdigra konsekvenser för den unga damen. Väninnan Marie avslöjar hur det egentligen förhåller sig att vara anställd på Verket och detta under en färd med spårvagnen. Men det visar sig att någon av de andra passagerarna lyssnar på den ena och stirrar på den andra, och allt som inträffar därefter sker p.g.a dessa blå silkesstrumpor...

Tufft, käckt och kul! Tankeväckande var det också. Självklart vill jag läsa mer av Elin Wägner, och Norrtullsligan står nu på tur.

Novellen ingår i ett Novellixsläpp med fyra klassiker (av Stig Dagerman, Moa Martinsson, Elin Wägner och Agnes von Krusenstjerna) som lockar till läsning. Ask med de fyra novellerna finns på Novellix - kanske för någon den perfekta julklappen.

Betyg: 4/5

fredag 18 december 2015

Novell: "Snöblandat regn" av Stig Dagerman

Snöblandat regn
Stig Dagerman
Snöblandat regn är den första novell jag läst av Stig Dagerman, och det lär inte bli den sista. Visste inte alls mycket om denna författare tidigare, annat än att han skrivit en fin dikt (En broder mer) som är så sann i all sin enkelhet:

"Jorden kan du inte göra om,
stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra
en annan människa väl.
Detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer."

Vad handlar då novellen (från Novellix) om? Berättar gör den faderslösa pojken Arne. Det är ur hans perspektiv man får uppleva dagen då faster Maja skulle komma på besök från Amerika. Maja är morfars yngre syster som morfar inte träffat på tjugo år. I berättelsens början får man möta Arnes mor, morbror, morfar samt gårdens piga som samtliga denna eftermiddag sitter i stallslidret och skär blasten av nyupptagna morötter. Det är mitten av oktober och på radion utlovar väderleksrapporten kyla och snöblandat regn. Fastern kommer och detta visar sig bli en omvälvande dag för nioåriga Arne.

Jättebra skildrat ur ett barns perspektiv, rakt och direkt, där allt vardagligt etsar sig fast under en dag då Arne på sitt vis uppfattar något väldigt märkligt, för hur kan "hela det fruktansvärt stora Amerika på andra sidan Atlanten" veta... En undertryckt djup längtan kommer till ytan hos den lilla pojken.

"Jag skall aldrig glömma den här dan när det regnar, när vi blastar morötter, när det blir snöblandat regn och när faster från Amerika kommer."

Inlevelsefullt beskrivna stämningar i en känslosamt sorgsen och saktmodig liten historia som griper tag. Meningsbyggnaden kan säkert kännas lite ovan ibland, men fungerar även i nutid.

Novellen ingår i ett Novellixsläpp med fyra klassiker (av Stig Dagerman, Moa Martinsson, Elin Wägner och Agnes von Krusenstjerna) som lockar till läsning. Ask med de fyra novellerna finns på Novellix - kanske för någon den perfekta julklappen?

Betyg: 4/5

Sagan om den kloka Vasalisa

Det var en gång och det var ingen gång en mor som låg för döden. Sina sista ord gav hon sin lilla flicka Vasalisa och överräckte till henne en docka. Modern bad sin dotter fråga dockan om råd, då hon behövde hjälp eller gick vilse. En tid efter moderns död gifte fadern om sig. Vasalisas styvmor och hennes två döttrar plågade Vasalisa närhelst hennes far inte uppmärksammade vad som pågick. Vasalisa gjorde vad hon blev tillsagd och klagade aldrig. Hennes styvmor och styvsystrar blev allt elakare, ondare och hatade allt mer flickans uthållighet, tålamod och godhet. En vacker dag stod de inte ut längre och de släckte så avsiktligt elden i härden för att ha en anledning till att skicka Vasalisa till häxan Baba Yaga* för att hämta eld. Tanken var att gumman Baba Yaga skulle äta upp flickan, om hon ens nådde fram.

Efter att hela dagen varit ute till skogs för att hämta ved, kom så Vasalisa åter till stugan för att finna den sänkt i mörker. Oroad undrade hon vad som hänt, hur de skulle kunna laga mat och lysa upp i mörkret när det slocknat i härden. Styvmodern bannade Vasalisa för sin enfald, förstod hon inte att styvmodern var för gammal och styvsystrarna för rädda för att gå till Baba Yaga och be om glödande kol för att tända en ny eld på härden. Vasalisa gav sig av.
Det blev allt mörkare, skogen hukade sig hotfullt över den lilla flickan där hon gick fram, skogens nattljud skrämde henne. I förklädesfickan hade hon sin docka och kände att, bara hon klappade dockan en aning, kändes allt mycket bättre. Vid vägskälen gav dockan råd åt vilket håll hon skulle vandra och hon gav den en bit bröd, ty enligt moderns ord skulle Vasalisa ge dockan att äta då den var hungrig.

En vitklädd man på en vit häst kom galopperande och det ljusnade. En rödklädd man kom på en röd häst och solen steg på himmelen. Slutligen var Vasalisa långt om länge framme vid Baba Yagas koja, då kom en svartklädd man på en svart häst travande rakt in i kojan och det blev med ens den svartaste natt. Runt kojans gård fanns ett stängsel av benknotor och dödskallar, dessa lyste som av en inre eld och kastade kusliga skuggor runtom i skogsgläntan. De gula, höga och fjälliga hönsben som kojan var byggd uppå, gick omkring lite hit och dit eller gjorde små piruetter. Dörrarnas och fönsterluckornas reglar var av människors tå- och fingerben och som lås på den främre dörren satt ett svintryne med vassa betar. Vasalisa frågade sin docka om detta var den plats de sökte, och mycket riktigt hade hon hamnat rätt.
I nästa stund kom Baba Yaga flygande mot henne och undrade vad hon hade där att göra. Flickan framförde det hon skulle be om.
"Varför skulle jag ge dig eld?" snäste häxan.
Vasalisa frågade tyst dockan och svarade sen:
"Därför att jag ber dig."
"Så, du har tur du, för det var rätt svar. Men eld får du inte förrän du utfört de sysslor jag ber dig om och gör du inte dessa, ja då dör du flicka lilla", svarade Baba Yaga.
Baba Yaga la sig på sin säng och befallde Vasalisa ta ut maten ur ugnen. Av maten, som tycktes kunna ha räckt för tio personer, åt häxan upp nästan allt, lämnade blott kvar en fingerborg soppa och en liten brödkant till flickan. Därpå fick hon order av häxan att tvätta kläder, sopa gården och huset, laga mat, rensa bort dåliga sädeskorn ur en säck med säd, samt städa upp överallt. Häxan meddelade att när hon kom åter så skulle det bli inspektion av det utförda arbetet. Var hon då inte nöjd skulle hon äta upp Vasalisa. Baba Yaga flög iväg i sin kastrull. Det blev åter natt.

Vasalisa rådgjorde med dockan hur hon skulle bära sig åt för att hinna med alla dessa sysslor. Dockan menade att det skulle ordna sig, bara hon åt lite och sov en stund först. Vasalisa gav dockan att äta och somnade därpå. På morgonen därefter hade dockan utfört alla sysslor förutom matlagningen. Samma kväll var maten lagad och Baba Yaga kom åter. Gumman blev belåten, men ändå missbelåten, då inget fanns att kritisera. Strax därpå slog sig Baba Yaga ner och befallde sina tjänare att mala säd. Tre par händer dök upp ur intet, rispade och krossade sädeskornen, så att agnarna virvlade runt i luften liksom gula snöflingor. Häxan satt sedan och åt i flera timmar. Morgonen därefter gavs nya order att städa huset, sopa gården och tvätta kläder. Men inte nog med det, för på gården fanns en stor jordhög och i den fanns utspritt miljoner vallmofrön, denna ville Baba Yaga ha Vasalisa att sortera, noga och ordentligt, två högar; en hög vallmofrö och en hög jord, klart skulle arbetet vara till morgonen därpå.
"Var inte orolig Vasalisa, jag tar hand om det", viskade dockan, då flickan i sin förtvivlan bad dockan om råd. Vasalisa började med den omöjliga uppgiften, men då hon blev trött sa dockan att hon inte behövde fortsätta, utan skulle istället lägga sig för att sova, för allt skulle ändå ordna sig. Dockan tog hand om saken och allt var klart då gumman kom tillbaka. Återigen kallade häxan på sina tjänare, de tre par händerna dök upp, pressade olja ur vallmofröna, precis som hon gav order.

Under tiden Baba Yaga satt och smorde in sina läppar med isterflott från köttgrytan, bad Vasalisa om att få ställa en fråga.
"Gärna det", svarade häxan, "men kom ihåg att för mycken vetskap kan göra en mänska gammal i förtid."
Vasalisa frågande om den vita ryttaren på den vita hästen.
"Han, den förste, han är min dag", svarade häxan ömt.
Vasalisa frågade om den röde ryttaren på den röda hästen.
"Han är min soluppgång", svarade häxan.
På Vasalisas fråga angående den svarte ryttaren på den svarta hästen, svarade Baba Yaga:
"Den tredje, han är min natt".
"Jag förstår", svarade Vasalisa.
"Men se så, har du inte fler frågor att ställa", försökte häxan.
Vasalisa var på väg att fråga om de tre par händerna som dök upp då Baba Yaga kallade dem till sig för att utföra de tjänster hon beordrade, men då började dockan skutta runt i förklädesfickan, så Vasalisa sa istället:
"Nej mor, som mor själv menade, kan man åldras i förtid av för mycket kunskap."
"Du är visst ovanligt klok för din ålder du", sa häxan, "hur kan det komma sig?"
"På grund av min döda mors välsignelse", log Vasalisa.
"Välsignelse?! Här i huset vill vi inte veta av några välsignelser! Ge dig iväg!", skrek häxan och knuffade ut Vasalisa ur kojan.
"Detta skall du dock ha med dig!" sa Baba Yaga och tog en av dödskallarna med glödande ögon från stängslet, satte den sen på en käpp:
"Så där ja! Här har du din eld som du bad om, inte ett ord till, bara försvinn!"
När Vasalisa var på väg att tacka började dockan återigen skutta runt i förklädesfickan och hon gav sig istället tyst iväg. Dockan visade vägen hem. Det var natt och lilla Vasalisa rusade genom den mörka skogen. Ur dödskallen på käppen sprutade det eld ur alla håligheter och då flickans rädsla blev för övermäktig för denna hemska syn, önskade hon kasta den ifrån sig, men den sa då till henne att lugna sig, att inte vara rädd, bara fortsätta hem.

Då styvmodern och styvsystrarna såg ett guppande sken i skogsbrynet förstod de inte alls vad det kunde vara. Vasalisa trodde de för länge sedan hade blivit uppäten av vilda djur i skogen. När de snopna förstod att det var Vasalisa som klev över tröskeln, förklarade de hur besvärligt de haft det under tiden hon varit borta, de hade förgäves försökt tända en brasa på härden, men inte lyckats hålla elden vid liv. Vasalisa var lycklig över att komma åter till huset efter den farliga vandringen. Dödskallen på käppen följde varje rörelse som styvmodern och styvsystrarna gjorde, den brände sig in i dem, så när morgonen kom var de tre onda människorna förtärda till endast aska och sot.


* Baba Yaga är en skräckinjagande figur. Hon färdas i en kastrull med utseende som en mortel, denna flyger av sig själv och hon styr den med en åra liknande en mortelstöt, och spåren efter sig sopar häxan igen med en kvast gjord av döda människors hårstrån. Då Baba Yaga flyger fram, fladdrar hennes flottiga, långa hår efter henne som ett segel. Gummans långa haka möter den tillika långa krökta näsan, så de möts på halva vägen. På hakan hennes sitter ett smalt vitt bockskägg och vårtor som hon får på grund av att hon pysslar med paddor. De brunfläckiga fingernaglarna är tjocka och välvda, så långa och krökta att hon näppeligen kan knyta näven. En uppenbarelse att sent förglömma där i sagornas värld, i världen mellan världarna...


(Den riktigt gamla folksagan om den kloka Vasalisa berättas i Ryssland, Polen, de baltiska länderna, Jugoslavien och Rumänien.)


Föregående saga.


torsdag 17 december 2015

"Invandrarna" av Vilhelm Moberg

Invandrarna (av Vilhelm Moberg) är den andra delen i en tetralogi (övriga delar: Utvandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige). Januari 2013 återutgavs samtliga fyra delar för utvandrarserien i pocketformat av Bonnier Pocket.
"När Karl Oskar och Kristina kommer fram till New York möter de ett land som tar emot dem med öppna armar. Och omgående börjar de den långa färden till Minnesota, där de ska bygga sitt nya hem. Som sällskap har de sina reskamrater från Ljuder socken och de blir också en stor trygghet.

Som del två i Utvandrarserien gavs Invandrarna ut första gången 1952 och har sedan dess lästs och älskats av många."

Invandrarna: (Resumé: Tiden är sent 1840-tal och tidigt 1850-tal. I centrum för handlingen finns Karl Oskar Nilsson med hustru Kristina, ett jordbrukarpar från den småländska landsbygden. Med småbarn har de givit sig iväg på ett segelfartyg över Atlanten till Nordamerika, från hierarki, svält, fattigdom och elände i Sverige. Första delen i utvandrarserien handlar om det liv och det land de lämnade bakom sig samt den svåra färden mot det det nya landet.)
År 1850-51; Karl Oskar, Kristina och de övriga i sällskapet från Ljuder socken i Småland beger sig från New York tillsammans med den gamla änkan Fina-Kajsa från Öland vidare till Fina-Kajsas son Anders Månsson, denne har sedan tidigare emigrerat från Sverige och bosatt sig i Minnesota. Det blir en färd med ångans hjälp via räls och via vatten. Efter ännu mera elände når de till slut sitt mål och som småländska squatters utser de sina nya boplatser. Karl Oskar med familj bosätter sig vid sjön Ki-Chi-Saga och Kristina sätter ännu ett barn till världen... efter ännu mera elände. "Ogifta Ulrika i Västergöhl" gråter sina första glädjetårar, blir döpt i flodens vatten och äktar frikyrkopastor. Kristina får hemlängtan och har svårt att förmå sig säga: Härhemma i Amerika - därborta i Sverige.

Klart man vill fortsätta läsa serien, inte svårt att fatta tycke för det rara paret Karl Oskar och Kristina, fängslas av berättelsen om deras liv, se det historiska perspektivet. Visst är det tidvis ett oerhört förfärligt ältande som gör att man drar djupa tunga suckar emellanåt, väl utdraget och trögläst p.g.a detta ältande. De lite fåniga skrönorna (som kanske en del roas av?), ovidkommande för handlingen i övrigt, känns också mer som en sorts utfyllnad (i mitt tycke en ganska överflödig sådan).
Även för den här boken anser jag filmen är bättre, där slipper man t.ex det segdragna i episoden med Karl Oskar som virrar runt i skogen med mjölsäck på ryggen och den då brodern Robert tror sig ha blivit beskjuten av en död indian.

Skäms nästan lite för att jag inte ger en sådan här hyllad klassiker fullpoäng och stående ovationer, för jag menar; det SKA man ju liksom bara göra. Men absolut är det en riktigt bra historisk insikt den förmedlar - därför bör man nog försöka traggla sig igenom den här bokserien, för det tror jag den är värd.

Betyg: 3/5

Några andra som bloggat om Invandrarna:
Mest Lenas Godsaker
...med näsan i en bok...


Überraschung!


Bokglädje x 3 denna torsdag:


1. Min superfina Novellix-vinst (ja! jag vann!) från Lyrans luciautlottning kom på posten idag, och den blir ingen annans klapp, för den här kvartetten behåller jag själv - "It's mine... my own, my precious!": Snigeln & flickan av Agnes von Krusenstjerna, De blå silkesstrumporna av Elin Wägner, Fjäderbrevet av Moa Martinsson och Snöblandat regn av Stig Dagerman.

2. Fick förfrågan från MIX förlag om intresse fanns för att recensera Enkel biljett till nattens ände av Johan Frick (1965-2015). Såklart är det något jag mer än gärna vill göra. Lite sorgligt bara att författaren så nyligen gick bort, och detta alltför tidigt. Att boken skulle ges ut efter hans bortgång var Johan Fricks egna önskan. Läs mer här.

3. Ett efterlängtat reservationsmeddelande: Det här förändrar allt - kapitalismen kontra klimatet av Naomi Klein har kommit in för att avhämtas på stadsbiblioteket. Härligt! Den ser jag fram emot att börja läsa!


En norsk folksaga: Kjerringa mot strømmen

Det var en gång och det var ingen gång en man som hade en hustru med en inbiten vana att alltid säga emot, vad mannen än sa till henne så sa hon tvärtom.

En dag då maken menade att nu var det dags att skära säden, svarade hustrun att säden, den skulle minsann inte skäras, den skulle klippas! De trätte länge och väl om detta, men mannen blev till slut så utom sig av frustration att han puttade ner henne i strömmen med avsikten att detta skulle få henne att ge med sig. Hon försvann med huvudet under vattenytan, men i det längsta sträckte hon upp handen och klippte med fingrarna. Dessvärre drunknade hon dock till sist, och efter en tid började mannen tycka att det var illa att hon inte fick vila i vigd jord. Han gick för att söka efter hennes lik, men fann henne inte hur långt han än följde strömmens lopp.

Då kom mannen plötsligt på tanken att motströms hade ju hustrun alltid varit i livet och motströms var hon säkert nog också i döden, och mycket riktigt; när han sökte uppför floden, så hittade han till slut kärringen som flutit mot strömmen.

Föregående saga.


onsdag 16 december 2015

"Mannen som föll i glömska" av Mia Ajvide

Mannen som föll i glömska (av Mia Ajvide) var sannerligen en positiv överraskning! Sveptes med från början till slut och skulle om möjlighet gavs ha sträckläst den. (Finns även som e-bok)

Beskrivningen nedan hämtad från bokus:

"Skräckromantik i igenkännbar verklighet

En dag känner Jacks fru Aino inte längre igen honom. Han är bortsuddad ur hennes minne; som om deras liv tillsammans i stugan vid havet aldrig hade ägt rum. När han kommer till sitt jobb som guide på slottet Myntholm beter sig hans kollegor avvisande. Till och med hans gamla mor stirrar frågande och skrämt på honom. Ingen vet vem han är.
Varför är det ingen som kommer ihåg Jack? Och varför kan ingen minnas hans ansikte mer än några sekunder? Hans efterforskningar leder honom till ett kollektiv med "bortglömda" i Stockholmsförorten Rinkeby. men också bakåt i tiden, till Myntholm och en galen flickas tragiska öde. Kanske finns där ett svar och lösningen på hur han ska få Aino, och sitt liv, tillbaka.
Mannen som föll i glömska är en historia om en man som slutar märkas. En brett upplagd roman som berör."

Gillar betydelserna man kan läsa in i Mannen som föll i glömska (analysera får var och en själv göra), samt det varsamma i berättandet av denna märkliga historia. Uppskattar även de fördjupade personbeskrivningarna - främst; Jack, Artur, Marie, kanske alldeles särskilt den otypiska karaktären Aino. Dessa karaktärer blir efteråt inte lätt att få "bortglömda", för man får uppleva det dom känner och hur de hanterar alla dessa ovana och mystiska situationer. Karaktärsegenskaperna för Hanna kan man nog sen utan att tvivla anse passa en sektledare...

(Ja, ja... erkänner att turerna till Norrtälje i handlingen också var underhållande, men den saken är ju knappast så allmängiltig för att ta upp här ;-)).

För egen del uppfattar jag det välskrivet med en särpräglad touch. Historier från nutid och förfluten tid (1800-tal) vävs samman och knyts ihop elegant - sidohistorierna fångar mitt intresse, det känns aldrig rörigt, håller med lätthet koll på alla delar som bildar helheten.
Ett alldeles särskilt driv gör att man återigen måste använda ordet "bladvändare", för det är just vad det här är, i allra högsta grad. Var orolig för att slutet skulle bli en besvikelse, men det blev faktiskt ett helt perfekt slut på en nästintill perfekt historia. Är väl sen lite mindre förtjust i den där sortens detaljerat beskrivet äckel som tycks vara ett så välanvänt effektsökeri för författandet inom skräckgenren, även om jag inte vill stoppa in Mannen som föll i glömska i skräckgenren utan hellre ser den som en ruggigt bra psykologisk thriller.

Vill absolut läsa mer av Mia Ajvide och hoppas verkligen den här romanen inte bara är en engångsföreteelse. En stark fyra blev det sammantaget, fast absolut bara en hårsmån från femman den här gången... så bra var det! Rekommenderar denna spännande läsupplevelse som nästan garanterat väcker tankar som dröjer kvar.

Betyg: 4/5

Några andra som bloggat om Mannen som föll i glömska:
Bokföring enligt Monika
...med näsan i en bok...
PocketBlogg.se


Den finska folksagan om Antti Grenklyka

Kvällen före den natt som pojken Antti föddes i en ruffig stuga i skogen, hade en rik köpman sökt logi där över natten. Så mycket sömn blev det nu inte för mannen, då en röst från loftet höll honom vaken. Rösten upplyste om att barnet som denna natt föddes i samma hus, skulle komma att ärva köpmannen i framtiden. Dagen därpå köpte mannen barnet av de fattiga föräldrarna och satte upp den lilla gossen i ett träds grenklyka i skogen, för att förhindra att förutsägelsen som uttalats skulle gå i uppfyllelse. Barnets späda gråt där uppe i trädet uppmärksammades dock snart av en förbivandrande jägare och denne tog gossen till sig som sitt eget barn.

Åren gick, Antti växte upp som fosterson hos jägaren. Så kom då den dag då köpmannen återigen tog in för natten, denna gång hos jägaren. Här fick han höra historien om familjens fosterson och förstod snart hur det hade gått till. Morgonen därpå skrev köpmannen ett brev och detta gav han till Antti i uppdrag att ta till hans gård. I brevet uppmanades gårdens tjänstefolk att låta hänga budbäraren i gårdstunets björk. Antti gav sig av med brevet i den varma sommardagen och hettan fick honom att slå sig ned en stund för att vila vid vägkanten, strax föll han i sömn med brevet i sin hand. Ett par vandrande djäknar (ung. nuv. "diakoner") gick vägen fram och fick syn på den sovande pojken vid vägkanten, såg brevet och läste det av ren nyfikenhet. Rent förfärade av brevets innehåll bestämde de sig för att skriva ett nytt brev och i detta framgick att budbäraren omedelbart skulle få köpmannens dotter till sin äkta maka och att gårdsvaren Musti skulle hängas i gårdstunets björk.
Då köpmannen kom hem till sin gård såg han nöjd en kropp dingla i björken, men glädjen blev kort då han snart upptäckte att kroppen var Musti och att Antti nu var hans svärson. För att garantera sig om att en gång för alla göra sig av med Antti, skickade han honom på ett omöjligt uppdrag: att ta sig till Louhi* i Pohjola och där ställa frågan om vari lyckan dolde sig.

Antti gav sig av och mötte först en jätte som lånade honom sin trollhäst i utbyte mot att av Louhi få reda på varför jättens frukt inte mognade utan skrumpnade redan som kart. Efter ännu ett stycke på vägen stötte Antti ihop med den andra jätten, denne stod vid sin borgs port och letade förtvivlat efter den rätta passande nyckeln. Jätten lovade Antti det bästa han ägde, bara han kunde fråga Louhi var rätt nyckel stod att finna. Den tredje och sista jätten satt uppflugen i ett träd, kunde inte komma ner och bad Antti fråga Louhi hur i all sin dar han skulle bära sig åt.
Louhi bodde på andra sidan en bred flod och då Antti kom till dess strand fann han där en gammal gumma i en eka som lovade att ro honom över i utbyte mot att han skulle fråga Louhi hur länge hon skulle behöva fortsätta med denna syssla att färja över folk till motsatta stranden.
När Antti så slutligen kom fram var Louhi inte hemma, men hennes dotter lovade att hjälpa honom. Han gömde sig och då Louhi kom hem frågade dottern ut henne angående Anttis spörsmål och han kunde från sitt gömsle ta del av svaren. Därpå smet han obemärkt ut och den gamla gumman rodde honom åter till andra sidan floden. Gumman fick då veta att nästa gång hon skulle ro någon över till andra sidan, skulle hon efter det att passageraren gått ombord snabbt hoppa ur båten och därpå stöta ut den från stranden - på så vis skulle hon slippa sin alltmer betungande uppgift att färja folk över floden.
Jätten som satt i trädet fick rådet att slå på trädets rötter med en alkvist och vips förvandlades trädet till guld och föll omkull. Glädjestrålande bad jätten Antti att ta med sig hur många grenar han ville. Jätten som inte kom in i sin låsta borg fick av Antti veta att nyckeln han sökte fanns under trappstenen och där var den mycket riktigt. Den överförtjusta jätten gav som utlovat det bästa han ägde till Antti. Jätten med trädgårdsproblem fick veta att frukten skrumpnade innan den mognade på grund av att en mask andades på den. Tacksam över att nu kunna åtgärda orsaken till problemet lät han Antti behålla den tidigare utlånade trollhästen.

Louhis svar på svärfars fråga blev att människans lycka bestod av att gräva i jorden. Missnöjd med svaret, som svärfadern inte trodde ett dyft på, gav han Antti gården till att "gräva i" och gav sig själv iväg på Anttis vandring, för komma över samma skatter som Antti tycktes ha förvärvat på så vis. Väl vid floden tog den gamla gumman villigt och glatt honom ombord, hoppade själv i land, stötte ut båten från strand. På så vis var naturligtvis köpmannen i all framtid bunden att bli sittande där och slita vid årorna, som färjkarl åt Louhi...


*Louhi = härskarinna av Pohjola i Nordlandet. En farlig varelse i finska folksagor (finns även med i Kalevala).


Föregående saga.


Onsdagsfika med prequel

Bok av favoritdeckarförfattaren + apelsin- och ingefärsté + bästa smågodiset så här års; clementiner = Onsdagsfika.

Nätter i Reykjavik är en prequel till Arnaldur Indriðasons deckarserie om den isländske kriminalpolisen Erlendur Sveinsson. Man får möta Erlendur som nyutexaminerad polis.

Del 12 i serien som kom ut i höst; Den som glömmer, står naturligtvis på tur.


tisdag 15 december 2015

Sagan om Snegorotjka, flickan av snö

Det var en gång och det var ingen gång en gumma och gubbe som bodde i Ryssland. Det äldre paret som var barnlösa tog en vinter beslutet att göra en flicka av snö. Av klarblå pärlor gav de henne ögon, en bit blekrött garn blev hennes mun, och när snöflickan var färdig fick hon liv.

Efter snörik vinter följde vår. Snöflickan Snegorotjka led, satt vid sitt  fönster i stugan, tårarna trillade nedför hennes våta kinder. Efter den ljumma våren följde sommarens värme. Dystert drog sig den olyckliga flickan in i husets mörkaste vrå.

En sommardag stod några flickor från bygden på stugans farstubro och bad att Snegorotjka skulle följa dem med ut i skogen för att plocka bär. Flickan tänkte att skogen kunde skänka svalkande skugga, lät sig övertalas och följde med. Hon höll sig noga till skogens dunkla svalka, passade sig för att inte komma i närheten av dess solvarma gläntor.

När det började skymma och det blev kväll gjorde flickorna upp eld, och som seden sen var började de hoppa över den. Snegorotjka rycktes med av de andras sprittande glädje och tänkte sig inte för, så när det blev hennes tur att hoppa gjorde hon det. Då flickan var rakt över de sprakande lågorna fräste det till, en djup suck hördes, av den vita dimman som därpå steg bildades ett litet moln, sakta svävade det upp emot himlen och försvann.

Snegorotjka hade smält och flickan av snö fanns ej mer.

Föregående saga.


måndag 14 december 2015

Tematrio som kliver in i den litterära fantasins värld

Lyrans Noblesser presenterar veckans tematrio:

"Berätta om tre saker du skulle vilja göra/platser du skulle vilja åka till/karaktärer du skulle vilja möta från litteraturen."

1. Ett gott fiktivt ställe hämtar jag från; Vinter i drömhuset av Maeve Binchy: Stoneybridge på Irlands västkust sommartid, med kost och logi vid Stone House. Skulle givetvis betrakta natur och fågelliv under dagliga vandringar utmed kusten och bara vara...

2. Gå på promenad med filosoferande Nalle Puh genom sjumilaskogen: "Om du försöker hitta hem men istället hittar en grop, kan du försöka att leta efter en grop. Då skulle du med all säkerhet inte hitta en grop, vilket skulle vara bra, för då kanske du hittar någonting du inte letar efter, vilket skulle kunna vara precis det du letar efter." - Nalle Puh

3. Trösta Nils Ferlins barfotabarn där på handlarns trapp. För visst är det inte svårt att finna medkänsla; alla har vi väl mer eller mindre känt att vi inte alltid räcker till; vid vissa vägval inte riktigt vetat vart vi ämnat gå; ibland befunnit oss stå utanför och kanske blivit nedlåtande behandlade.

"Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.

Vad var det för ord - var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu - förrn vi föser dej bort,
du barfotabarn i livet."

Du har tappat ditt ord ur Barfotabarn (1933)