måndag 25 januari 2016

"Blade Runner" av Philip K Dick

Blade Runner (originaltitel: Do Androids Dream of Electric Sheep? - utgivningsår 1968) av Philip K Dick skall höra till en av de största mästerverken inom SF-litteratur. Romanens titel i svensk översättning första upplaga 1974: Androidens drömmar. Ny upplaga med ny titel 1994 och 2012; Bakhåll förlag. Manuset till den mer kända Future Noir-filmen Blade Runner är löst baserat på denna roman. Filmen hade biopremiär 1982 och den har visats i flera versioner sedan dess. Det jag i nutid refererar till vad gäller filmen är "The final cut" från 2007.

Denna postapokalyps äger rum tidsmässigt år 1992 för de första upplagorna av boken och i senare upplagor år 2021 (i filmen är plats och tid: Los Angeles år 2019). Efter världsomfattande kärnvapenkriget Terminus består jordens atmosfär av genförändrande radioaktivt damm. För att bevara människans genetik uppmanar FN till massutvandring till kolonier på andra planeter, t.ex mars. För att få folk att vilja ge sig iväg från jorden som emigranter, blir de erbjudna varsin egen android (anställd människoidentisk robot), som ett slags lockbete (..."de verkliga drivkrafterna bakom emigrationen: androidslaven som morot och det radioaktiva nedsläppet som käpp").

Romanens handling utspelar sig under en enda dag i Rick Deckards liv. Hans uppdrag som inhyrd prisjägare vid San Francisco-polisen är att spåra upp, avslöja och "dra in" (avrätta) androider (humanoida robotar) som rymt. En typ av androider har konstruerats så snarlikt riktiga människor att de även givits en stark vilja att leva, självbevarelsedrift och en jagkänsla, men de saknar mänsklig empati (androiderna själva anser dock att empati inte alls existerar). Vissa av dem är heller inte själva medvetna om att de skulle vara något annat än riktiga människor, då de fått falska minnen av en barndom och uppväxt inplanterade.

Rick Deckard kallas denna gång in för att överta ett uppdrag som tidigare innehafts av androidjägaren Dave, vilken blivit beskjuten efter påbörjat uppdrag. De extraintelligenta androider uppdraget gäller är rymlingar som befinner sig på jorden med tagna mänskliga identiteter, två har redan blivit eliminerade och sex återstår. Deckards uppgift blir att söka upp, avslöja dem genom test och därefter "dra in".

Parallellt med berättelsen om Deckard möter man karaktären J R Isidore, en av de radioaktivt skadade. Denna grupp individer, kallade specialare (klassificerade som "vandrande hot mot släktets jungfruliga arv"), lider av en alltmer försämrad intelligens, de är lågstatusmänniskor och som icke önskvärda emigranter är de hänvisade till att stanna på jorden samt där framleva sina liv i skymundan. Skymfad och hunsad innehar Isidore ett lågstatusyrke samt bebor en lägenhet i ett stort förfallet och f.ö tomt hyreshus (men så plötsligt tycks någon annan också ha flyttat in i huset...). Isidore arbetar som transportör vid ett reparationsföretag för elektriska djur.

På jorden har det blivit en statussymbol och en av de viktigaste sociala normerna att äga ett levande djur, men de som inte har råd att köpa ett riktigt kan skaffa sig ett elektriskt, för att hålla den lyckade fasaden uppe (Rick Deckard och hans fru Iran äger ett elektriskt får). Förutom statusen påtalas främst det betydelsefulla med relationen till/skötseln av ett djur för att hos människan främja de empatiska känslorna. Erfarenheten av djur anses ha bidragit till att skapa empati hos människan, men djuren på jorden har under senare tid drabbats av massdöd (strålningsförgiftade). Bristen på empati skall även åtgärdas genom att vara delaktig i den på jorden nu regerande teknikbaserade religiösa rörelsen Mercerismen, där en s.k "empatibox" är viktig för dess utövare. Religionen centrerar sig kring en martyr; gestalten Wilbur Mercer, som evigt klättrar upp för en brant och samtidigt blir utsatt för stenkastning.

Deckards och Isidores möte med androiderna kommer att förändra dem i grunden. Deckard kommer till insikt om att han blivit alltmer avtrubbad känslomässigt genom sitt arbete, på så vis blivit mer lik de androider han jagar, och Isidor får ompröva sin godtrogna inställning, lära sig skilja ont från gott, oäkta från äkta.

Romanen undersöker ämnet/ställer frågan om vad det är att vara människa, vad som kännetecknar det mänskliga, de dilemman vi ställs inför i vissa svåra valsituationer.

Fram till 2/3-delar av boken gillade jag verkligen Blade Runner i romanform. Deckards träff med Rachael är antagligen för mycket en produkt av sin tid då romanen en gång skrevs på 60-talet, den episoden var smått löjeväckande. Därefter blir det så bedrövligt (nästan psykedeliskt) rörigt. Enda räddningen är väl sen själva slutet.
Tyckte det var underhållande med alla metaforer och symboltolkningar man kunde göra, tror nog det går att upptäcka fler vid omläsning, precis som för filmen - trots att filmen är väldigt mycket annorlunda. Men Pris och Roy finns ju med, filmens J.F. Sebastian finner sin någorlunda snarlika motsvarighet i bokens Isidore och vad gäller alla djur finns ju åtminstone vissa konstgjorda med i filmen. Romanens fokus på djur, konstgjorda och eftertraktade levande, var ett positivt inslag. Buster Vänligs TV-show var dock ingen större förlust att man slapp i filmen, liksom allt detta kring mercerismen, även om man förstår varför det är med för helhetsbildens skull. Känns som överdrivet tokmycket har knökts in på för få sidor, vilket var lite synd. (Tyvärr verkar jag själv haft svårt att hålla det här bokomdömet kort och koncist, detta upptäckte jag nu - ber om ursäkt!)

Filmen är för mig bättre än boken, men samtidigt är den ju förstås helt olik. Svårt var det att sätta betyg på Blade Runner som bok, pendlade mellan 2 och 3, men det är svårt att släppa tanken på vad allt betyder, alla tolkningar man kan göra, fundera över... så plus i kanten där; det väger över till en trea i betyg. Dessutom har en sådan här bok med all säkerhet gjort nytta som inspiration för många efterföljare som skriver i genren.

Betyg: 3/5

1 kommentar:

  1. Väldigt bra inlägg! Så kul att du tar upp denna bok och film! :)
    Jag tycker om mycket med boken men också tycker illa om vissa saker. (Håller med om allt med rachel)
    Filmen älskar jag atmosfären i och musiken. Världen är så välgjord. Tycker dock att Deckard är en bättre karaktär i boken än i filmen. Gillar inte "romansen" i filmen heller. Den verkar det aldrig gå at lyckas med tydligen...

    Hur som helt. Kul att höra dina tankar!

    SvaraRadera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)