onsdag 27 januari 2016

"Brobyggarna" av Jan Guillou

Information om Brobyggarna av Jan Guillou, hämtat från Piratförlaget:

"När havet tog deras far och farbror fick de tre gossarna på det norska Vestlandet utanför Bergen söka familjens försörjning inne i staden. Av en tillfällighet upptäckte man att de tre små repslagarlärlingarna var ovanligt tekniskt begåvade och med hjälp av välgörenhet utbildades pojkarna till järnvägs- och brobyggare.

De tre fiskarsönerna utexamineras många år senare som diplomingenjörer vid universitetet i Dresden. Det är 1901 och mänsklighetens tekniskt mest avancerade
århundrade har just inletts. Meningen var nu att de skulle återvända till Norge för att bidra till det mest storartade norska ingenjörsprojektet någonsin, att bygga järnväg mellan Oslo och Bergen.

Men kärleken vände upp och ned på planerna. Den ene flydde, bedragen och skamsen, till Tyska Östafrika, men hamnade likväl på ett av tidens största järnvägsbyggen, det mellan Dar es Salaam och Tanganyikasjön. Den andre flydde också på grund av kärlek, men till London. Bara äldste brodern Lauritz återvände till Norge för att kunna återgälda brödernas storartade utbildning genom att ansluta sig till järnvägsbygget på Hardangervidda.

Tre bröders öden i ett sekel som ännu var ungt. Där framtidstron överskuggade världens alla orättvisor. Med teknikens stora genombrott skulle alla krig vara utrotade. Föga anade man att man stod inför det mest dramatiska och blodiga århundrade någonsin.

Brobyggarna är den första delen i Jan Guillous nya romansvit om Det stora århundradet."

Den beskrivningen lät synnerligen lockande tyckte jag, och tog mig an denna tegelsten på nästan 600 sidor. Har ju dessutom gillat nästan allt som lästs tidigare av Jan Guillou.

Tokhyllad roman detta, men inget för mig.

Det börjar mycket bra och berättelsen om de tre bröderna från norska Vestlandet utanför Bergen fångade på en gång, tyvärr blev det ganska snart tråkigt, segt och långdraget; överdrivet detaljerat beskrivet samt till stora delar alltför ointressant; ibland omåttligt plumpt och osannolikt vidrigt. Storviltsjakten p.g.a elfenben och alla dessa penninggalna människor var rent förargelseväckande. Retade mig också på übermensch-karaktärerna som kändes lite väl känslolösa, ytliga och... androidlika(?). En vuxenvariant av genren pojkböcker (om det nu finns en sådan genre) skulle man nog kunna kalla Brobyggarna, och om det låter lockande kan man nog ganska säkert gilla boken skarpt.

Det stora århundradet var en bokserie som jag tänkt ta itu med detta år, men det får nog räcka med denna första bok i serien. För den här historiska perioden i början av 1900-talet, som f.ö självklart är intressant(!), finns det säkert andra romaner; skall försöka leta rätt på de guldkorn som står att finna för tiden.

Betyg: 1/5

Andra som bloggat om Brobyggarna:
Lingonhjärta
Lottens Bokblogg

2 kommentarer:

  1. Oj. Storsläggan åkte fram! Jag har inte läst de här böckerna och har ingen jättelust heller - och att döma av din beskrivning har jag inte gått miste om något.

    SvaraRadera
  2. Oj, det var inget vidare betyg. Har den i hyllan sen några år tillbaka, nu får den nog stå oläst ett tag till (om jag alls ger den en chans..).

    SvaraRadera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)