söndag 3 januari 2016

En smakebit på søndag: Vägen


Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av, och själva bjuda på, små bokliga smakbitar. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Smakbiten här idag hämtas från Vägen av Cormac McCarthy (sid. 134-135, och om någon undrar, så; nej, varken citattecken eller talstreck används för dialogerna i den här romanen):

   "Vet vi var Mars ligger?
   Ungefär.
   Skulle vi kunna åka dit om vi hade ett rymdskepp?
   Om man hade ett väldigt bra rymdskepp och hade folk till hjälp skulle man nog kunna göra det.
   Skulle det finnas mat och grejor när man kom dit?
   Nej. Det finns ingenting där.
   Nähä.
   De satt tysta en lång stund. De satt på sina ihopvikta filtar och iakttog vägen åt båda hållen. Ingen vind. Inget alls. Efter ett tag sa pojken: Det finns inga fåglar. Det gör det väl inte?
   Nej.
   Bara i böcker.
   Ja. Bara i böcker.
   Jag trodde inte det heller.
   Är du klar?
   Ja.
   De reste sig och ställde ifrån sig muggarna och resten av kexen. Mannen vek ihop filtarna ovanpå vagnen och spände fast presenningen och stod sedan och tittade på pojken. Vad är det? undrade pojken.
   Jag vet att du trodde vi skulle dö.
   Javisst.
   Men det gjorde vi inte.
   Nej.
   Okej.
   Får jag fråga en sak?
   Javisst.
   Om man var en fågel kunde man då flyga upp tillräckligt högt för att se solen?
   Ja. Det kunde man.
   Jag trodde väl det. Det skulle vara väldigt roligt.
   Ja det skulle det. Är du klar nu?
   Ja.
   Han hejdade sig. Var är din flöjt?
   Jag kastade bort den.
   Kastade du bort den?
   Ja.
   Okej.
   Okej."

Baksidestext:

"En far och hans son vandrar ensamma genom ett nedbränt amerikanskt landskap. Kylan är genomträngande och snön som faller blandas med askan i luften. Himlen är släckt på ljus.
Deras destination är kusten, men de vet inte om något väntar på dem där. Allt de har är en pistol att försvara sig med mot de laglösa gäng som rör sig längs vägen, de kläder de bär på kroppen, en kärra med mat de hittat -- och varandra.
Vägen är en djupt gripande berättelse om en resa. På ett hypnotiskt kraftfullt sätt ställs kärleken mellan en far och hans son mot en hopplöst skrämmande framtid. Det värsta och det bästa som människan kan åstadkomma genomströmmar detta mörka, intagande mästerverk."

Rekommenderar filmen, (trailer ovan) som är baserad på boken.

Den här bokens(/filmens) scenario får mig att tänka på de rent vansinniga planerna för den otestbara "svavel-i-stratofären-lösningen" (massiv insprutning av svavel i stratosfären för solblockering) till att nå de temperatursänkningar som kommer att krävas, då inget annat görs för att stävja växthuseffektens verkningar. Så ofattbart att forskare på fullt allvar ens kommit fram till detta alternativ, som menas vara den överlägset billigaste lösningen för att uppnå temperatursänkningen. Skrämmande.



4 kommentarer:

  1. Jag läste hans Blodets meridian för något år sedan och den var precis likadan. Jag avskydde den. Däremot har jag gillat filmerna som bygger på hans böcker :)

    SvaraRadera
  2. Hm, det var lite jobbigt att läsa den dialogen ;-)
    Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
  3. Nu fryser jag ännu mer, tack för smakebiten.

    SvaraRadera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)