torsdag 21 januari 2016

"Hägring 38" av Kjell Westö

Hägring 38
Kjell Westö
Albert Bonniers Förlag om Hägring 38 av Kjell Westö:

"Året är 1938. Adolf Hitlers expansionspolitik väcker både vrede och beundran, inte minst i den så kallade Onsdagsklubben i Helsingfors. Det är ett informellt diskussionsforum, som består av några gamla vänner till advokaten Claes Thune. Forumet är lika mycket en ursäkt för att supa ihop som för att prata politik, men detta år är det tydligt att Europas splittring också är Onsdagsklubbens, och Claes Thune börjar ge upp om dess framtid.

Thune engagerar sig i utrikespolitiken även som skribent i dagspressen, men är inte engagerad i så mycket annat. Han är frånskild och uppgiven, och ägnar sin byrå ett förstrött intresse. Som tur är har han en duglig hjälp i sin nyanställda sekreterare, Matilda Wiik.

Men fru Wiik känner sig inte särskilt duglig. Hon jagas av minnen från inbördeskriget, då hon var sexton år gammal och tvingades uppleva saker hon försökt glömma sedan dess. En dag hinner minnena ikapp henne. När Onsdagsklubben har möte på kontoret så hör hon en röst hon hade hoppats aldrig behöva höra igen.

Kjell Westö visar än en gång att han är en av Nordens viktigaste uttolkare av vår historia, av hur storpolitiken griper in i människors innersta liv. Hägring 38 följer, i en tätare och mer thrillerartad form, linjen från hans "Helsingforsbukett", de fyra stora romaner som skildrade Helsingfors och Finlands 1900-tal: Drakarna över Helsingfors, Vådan av att vara Skrake, den Finlandiaprisbelönade Där vi en gång gått och Gå inte ensam ut i natten."

Väldigt lyckade miljöbeskrivningar/stämningar som förmedlar en levande och autentisk känsla för tiden, samt historiskt intressant om Finland och främst då Helsingfors år 1938. Hade för egen del urusla förkunskaper om Finlands historia (kanske är det delvis därför jag i år bestämt mig för att ta den till mig i romanform?).

Vad som däremot störde mig med Hägring 38 var bl.a det sävliga tempot. Det går verkligen sååå långsamt fram. Har dessutom lite svårt att begripa mig på karaktärernas irrationella beteende, t.ex så som den tar sig i uttryck på grund av djupt trauma vad gäller fru Wiik/Miljafröken/Matilda/Tilda. Hade nog sett att det sen var något mindre politik och mer historisk bakgrund i samtalen mellan herrarna i Onsdagsklubben (väldigt "gubbig" roman detta), men sådant går ju ofta ihop och det är väl troligen svårt att reducera den politiska biten då.

Bra med Hägring 38 var att jag blev intresserad av att ta reda på mer kring Finlands historia innan andra världskriget och finska vinterkriget (t.ex. inbördeskriget, dess följder för "de vita" och "de röda" - väldigt dåligt påläst om detta). Och så långsam var nu inte romanen så den blev tråkig, fick mig i varje fall att vilja läsa vidare fram till slutet. Såg det allt tydligare framför mig såsom genom en hägring...

"Finlands historia är också vår" heter det ju, men hur mycket kunskap om Finlands historia har vi i allmänhet egentligen?

Betyg: 2/5

Några andra som bloggat om Hägring 38:

2 kommentarer:

  1. Tyckte den var bra, berättar om ngt riktigt, inte bara hittepåhistoria med knorr på slutet.

    SvaraRadera
  2. Nu blev jag lite tveksam... har funderat på att läsa denna, men nu vet jag inte. Långsamhet kan jag nog stå ut med, men irrationellt beteende har jag väldigt svårt för.

    SvaraRadera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)