lördag 30 januari 2016

"Labyrinten" av Henning Mankell

En bok köpt på second hand, som fått stå länge oläst i bokhyllan, är Labyrinten av Henning Mankell. Boken kom ut år 2001 och går inte att finna bland näthandlarnas utbud. Kände inte alls till vare sig boken eller TV-serien vars manuskript ligger till grund för bokens tillkomst. Förutom att det var Mankell som skrivit den, lockade även baksidans text till införskaffandet:

"På en kobbe i skärgården hittar två sjöfågelsjägare ett kranium, fastkilat i en granitskreva. Utredningen om skallens ursprung går oförklarligt trögt, tycker åklagare Louise Rehnström. Vem är den döde egentligen? Var finns resten av skelettet? Och hur kom den döde ut till skäret?
   Ryktena börjar gå: Kan det vara Bengt Ingemarsson, mannen som skulle frälsa bygden med sina investeringsplaner? Hans storslagna idéer förverkligades aldrig. Istället drogs han inför rätta misstänkt för bedrägeri. Under rättegången försvann Ingemarsson spårlöst och med honom de pengar han utverkat för sina projekt.
   När Louise, som är gift med kommunalrådet Henrik Rehnström, försöker gå till botten med historien inträffar flera dramatiska händelser som får henne att undra vem som saboterar hennes ansträngningar, och varför. Till slut kan hon inte längre blunda för de obehagliga sanningarna om hur kommunens makthavare förvaltat medborgarnas förtroende.
   Labyrinten är ett nutidsdrama som uppvisar en skrämmande bild av det forna folkhemmet, ett land där man inte vet vem eller vad man kan sätta sin lit till.
   Boken är en bearbetad version av filmmanuset." 
Ordfront förlag

Själva handlingen är ganska bra och samhällskritiken säkert väldigt träffande beskriven genom det här dramat, så synd då att boken inte skrevs före TV-manuset blev till. Boken som är en "bearbetad version av filmmanuset" har fotoillustrationer från filmen (inte så lyckat enligt mig) samt består av 243 "scener" där meningarna är korthuggna och det är övervägande dialog. Allt känns väldigt sparsmakat, kallt och kargt.

Den kyliga åklagaren Louise Rehnström är väl den jag retar mig allra mest på bland karaktärerna. Till den här huvudkaraktären får man väl i varje fall tillskriva en positiv egenskap; envisheten att försöka ta reda på sanningen (men egentligen får man inte någon riktigt klarhet i hur svindeln gått till och den avslutande fotoillustrationen passar heller inte samman med textens slut). Men förutom det finner man ingen som helst sympati för denna Louise, bl.a är det så bedrövligt trist med alla dessa alkoholmissbrukande huvudpersoner i svenska deckare, och åklagare Rehnström är då sannerligen inget undantag, med våldsamma vredesutbrott och hela baletten (massor av krossat glas blir det).

Men bokens handling alltså rätt okej f.ö. och det är en historia som troligen till vissa delar är rätt realistisk vad gäller hur det kan gå till i verkligheten när det gäller ekonomisk brottslighet. Skulle nog sen tro att folks förtroende för politiker i allmänhet är ännu sämre idag, än då för femton år sedan när boken skrevs.

En smakbit ur Labyrinten hittas här.

Betyg: 2/5


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)