tisdag 9 februari 2016

"Vi" av Jevgenij Zamjatin

Vi av Jevgenij Zamjatin. Modernista förlag:

"Jevgenij Zamjatins Vi [1924] var den första moderna dystopiska romanen – den direkta förebilden till både Aldous Huxleys Du sköna nya värld och George Orwells 1984.

Boken utspelar sig i en totalövervakad stat innanför glas. En profetisk satir över Stalins Sovjet, där boken förbjöds. Men Zamjatins dystopiska visioner av en framtida övervakningens diktatur tog lika mycket intryck av väst: den första versionen av boken skrevs i England under första världskriget.

Vår tids registrering av allt privatliv har gjort denna ryska klassiker kusligt aktuell. Här i översättning av Sven Vallmark och med ett nyskrivet förord av författaren och översättaren Nils Håkanson."

"JEVGENIJ ZAMJATIN [1884–1937] var en rysk prosaförfattare, dramatiker, skeppsbyggnadsingenjör och revolutionär. Romanen Vi [Мы, 1924] var det första ryska verk som förbjöds av den sovjetiska censuren. 1931 emigrerade Zamjatin till Paris."

"Den första moderna dystopiska romanen" kändes ju bara nödvändigt att läsa. Att denna science fiction-roman direkt och indirekt legat till grund som stilbildande inspirationskälla för senare dystopiska verk kan man nog uppfatta, men det är bra mycket enklare att ta till sig budskapen från senare tillkomna dystopier än just denna från 1924. Boken (färdigställd 1921) stoppades av sovjetisk censur och den gavs ut första gången i engelsk översättning.

För egen del hade jag svårt att ta till mig bildspråket, kunde inte riktigt komma in i bokens handling, fastnade inte för beskrivningarna, och troligen är det till största del tidsbarriären som orsakar den där tefloneffekten jag tycker mig uppleva under läsningens gång. Fortsatte läsa ut boken med en hoppfull aning om att kanske kommer förklaringen snart... visst, något blir ju förstås förklarat, men det mesta känns hopplöst oåtkomligt och jag förstår inte helt fullt ut storheten i Jevgenij Zamjatins framtidsvision Vi.

Handling: Den som via dagboksanteckningar levererar sin berättelse ur sitt liv är rymdfarkost-ingenjör D-503, han bor i en totalövervakad förtryckarstat som nästan helt tycks konstruerad i glas, vilket underlättar övervakningen av befolkningen. "Den gröna muren" omgärdar och separerar urbaniserade nationen från den vilt otämjda, fria och okända naturen där utanför. Människorna marscherar i takt med varandra och bär identiska kläder (någon slags uniform), allt är maximalt effektivt och matematiskt korrekt. Individernas beteende bestäms av den logik som dikteras av formler och ekvationer levererade av staten. Rymdskeppet Integral byggs för att nå andra planeter att invadera och D-503 är projektets chefsingenjör. D-503 möter I-330 som får honom att besöka ett gammalt ogenomskinligt hus, samt låter honom komma i kontakt med en hemlig motståndsrörelse. D-503 börjar drömma, drömmar anses som symptom på psykisk sjukdom, kanske har D-503 fått en själ?... allvarlig åkomma. Karaktären O-90 (som staten tilldelat D-503 som partner) blir helt olagligt med barn, ett barn som hon självklart ser det omöjligt att skiljas från. Kan D-503 få I-330 att ordna så O-90 smugglas ut förbi den gröna väggen? Ett regelbundet återkommande nationellt folkval (ständigt med samma förutbestämda valresultat) hålls, men vad händer? Integrals avfärd verkställs, men vart bär det av?

För att ta reda på frågorna ovan får man faktiskt lov att läsa boken... och det är enligt mig ingen lätt uppgift, men ångrar heller inte att den tog min tid i anspråk. Varför? Jo, mycket att stoffet känns igen från senare dystopiska romaner och det var klart intressant att läsa "A" när man tidigare läst "C". Vi menas alltså vara den direkta förebilden till Aldous Huxleys Du sköna nya värld och George Orwells 1984. Detta är två böcker jag heller inte läst (planerar dock att läsa), men blir däremot påmind om Karin Boyes Kallocain - som också handlar om ett utpräglat övervakningssamhälle - en bok jag verkligen kan rekommendera, även väl värd en omläsning.

"Zamjatins intuitiva känsla för den irrationella sidan av totalitarismen - mänskliga offer, grymheten som självändamål - gör Vi överlägsen Huxleys Du sköna nya värld." 
George Orwell

Mycket finns att läsa in i denna roman och det vore en omöjlighet att upptäcka allt vid en första genomläsning. För den som gillar att gräva djupt och ta reda på vad olika detaljer anspelar på, eller syftar till, finns säkert källor att tillgå för detta ändamål, går absolut inte in på det här. Är heller inte så insatt i "vår tids registrering av allt privatliv" (som nämns i beskrivningen ovan från förlaget Modernista), så möjligheten att avgöra om den här SF-klassikern är just så där kusligt aktuell, som det nu menas, är för mig begränsad. Kanske syftas det till det moderna informationssamhällets s.k. digitala spår, men på sätt och vis är det ju i sådana fall till största del självorsakat. Ingen är ju tvingad att utge sitt privatliv offentligt via t.ex. sociala medier. Överlåter till andra att ha åsikter om saken.

Genom att ha i åtanke att Jevgenij Zamjatin skrev denna dystopi på 20-talet, den situation som rådde under hans livstid och hans egen bakgrund, kan man säkert bredda förståelsen inför den storhet verket tillskrivs. Antagligen har jag satt betyget för lågt, men eftersom jag uppfattade den så snärjigt svårtillgänglig att läsa blir det bara en ljum tvåa och ett lamt okej från mig.

Betyg: 2/5

Andra bokbloggare skriver om Vi:
Bokföring enligt Monika


1 kommentar:

  1. Det är bara att bita i det sura äpplet; alla böcker är inte bra. Knappt ens okej ibland. Starkt att du orkade ta dig igenom :-)!

    SvaraRadera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)