lördag 12 mars 2016

"Mordets praktik" av Kerstin Ekman

Mordets praktik av Kerstin Ekman. Presentation hämtad från Albert Bonniers förlag:

"... nu, då ljuslågan flämtar i draget och min skugga på den gröna tapeten fladdrar och skälver liksom lågan och vill få liv - nu tänker jag på Andersen och hans saga om skuggan, och det tycks mig att jag själv är skuggan som ville bli människa.

"I Hjalmar Söderbergs Doktor Glas läste jag om den livgiriga skuggan på väggen som tar mannens liv och börjar leva på egen hand.  Ett ont liv. Man kan också ta en annan människas liv med kaliumcyanid. Som Tyko Glas gjorde. Hur kommer man därhän? Gör man det med Hjalmar Söderbergs hjälp eller är man redan förberedd av ett liv i smutsiga celluloidkragar, kärlekslöshet och ett vidrigt yrke.
   Det finns ingen skuld, säger doktorn som är huvudperson i min bok. Jag är framtidens människa, säger han också. Han skriver det i sin dagbok. Så underligt övertygande det låter när den som berättar är ett jag.
   Har man rätt att ta en annan människas liv? Nej, säger vi. Jo, av hjälpsamhet, säger Söderberg. Har man rätt att ta en människa ur en bok och sätta den i en annan? Det anser inte min doktor. Men litteratur lever av litteratur och personer ur Söderbergs böcker lever ibland upp på nytt. Här lever han själv i bokens marginal. Han behöver hjälp med det praktiska. Men varför blir han så rädd?
   Han hade fått ett infall när han sneddade över Norrmalmstorg en novemberdag 1901. Men så här långt ville han kanske inte följa sin tanke."

Kerstin Ekman
Efter den stora essäboken Herrarna i skogen skriver Kerstin Ekman här vidare på de fortfarande giltiga frågorna i Söderbergs roman Doktor Glas. Och får samtidigt det förra sekelskiftets Stockholm, dess människor, stämningar, hus och gator att än en gång stiga fram ur skuggorna."

Fanfiction var ett okänt begrepp innan bokbloggen startades upp. Blev lite nyfiken, har (troligen) aldrig läst något dylikt förut och var väldigt skeptisk. OK, gav Kerstin Ekmans Mordets praktik en chans (för visst lär väl den gå under begreppet fanfiction?). Men nej, den här sortens böcker är nog antagligen inget för mig. Har ju läst Doktor Glas av Hjalmar Söderberg och tyckte riktigt bra om den.

Att ta någon annans skapelse, imitera formen, och dessutom involvera författaren till denna(!) i sin egen berättelse, känns nästan snudd på respektlöst. Får man göra så här? Även om kanske storyn i sig är ganska okej blir den där respektlösheten inför att stjäla en annans verk så där uppenbart till sitt eget (och dessutom tjäna pengar på det!) en överhängande bitterhet som stör mig enormt. Sorry!

Retar mig oerhört på den självrättfärdige huvudkaraktären Revinge som framställs så endimensionellt fasansfull rakt igenom. Var det sen inte redan på 30- eller 40-talet författare slutade använda plurala verbformer? Alltid när det förekommer i senare tillkommen skönlitteratur önskar man oftast att de låtit bli att försöka sig på att använda den gamla stilen, för ibland blir det verkligen... inte så lyckat. Här läggs ju förstås ansvaret för detta språkbruk på fiktiva Revinge, en skönlitterär karaktär jag önskade ha sluppit göra bekantskap med.

Fanfiction får nog vara för min del i fortsättningen. Tyckte i varje fall inte om den här.

Betyg: 1/5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)