måndag 28 mars 2016

"Nödåret" av Aki Ollikainen

Nödåret av Aki Ollikainen; presentation från bokförlaget Lind & Co:

"Bonden Juhani ser hellre att hans barn äter än han själv. Han blir allt svagare och hustrun Marja är rasande - han borde äta, hålla sig stark och ta hand om sin familj. Till slut fattar hon beslutet att lämna sin döende make och ger sig av söderut med deras två barn där hoppas hon att det ska finnas mat.
Vintern är kallare än någonsin, hela Finland är täckt av snömassor, nästan alla svälter, sjukdomar grasserar och medmänskligheten tycks vara satt ur spel. Överallt drar svältande människor fram i en desperat jakt på något att äta.
Nödåret är en drabbande studie i vad människor är beredda att göra för att överleva. Berättelsen utgår från missväxten på 1860-talet, då många i Finland såg sig tvingade att vandra söderut för att överleva. Hungersnöden drabbade även norra Sverige och i de båda länderna svalt över hundratusen människor ihjäl.
Ollikainens enastående skildring av det traumatiska året 1867 har bland annat jämförts med Cormac McCarthys Vägen.

AKI OLLIKAINEN (f. 1973) är journalist och kommer från norra Finland. Hans debutroman Nödåret är flerfaldigt prisbelönt."

Här framställs nöden verkligen avgrundsdjup. Att idag inse att detta kan vara en rätt realistisk skildring för hur pass illa det egentligen var, är oerhört svårt. Förutom bokens kufiska inledning, och dessa groteska övergrepp/våldtäkter, tyckte jag faktiskt ändå att den sammantaget var bra. Det är ett otroligt otäckt scenario i Finland under nödåret - hösten och vintern 1867 - som målas upp, och detta på ett sätt som gör att man upplever det autentiskt, trots att det är så oerhört ofattbart.
Svält är något de flesta av oss idag har ganska vaga föreställningar om, och inte minst hur det under de där nödåren påverkade människorna och deras handlingar, etik och moral; hur då eliten kunde rättfärdiga sitt handlande, trots att det drabbade folket allt svårare.

Men även i denna svärta finns en ljusglimt; t.ex barnet som, efter det att modern dött, så småningom helhjärtat omhändertas; och epilogen - vilket avslut! Det mest fantastiska romanslut jag läst på länge; hela bokens handling reducerad till ett koncentrat som bär fram människans enorma livsvilja, kännetecknar den gnista av hopp som vägrar släppa taget trots enorm misär och stora förluster. Så oerhört bra skrivet!

Lite bakgrundsfakta: Missväxtåren inträffade mellan 1867 och 1869, framförallt drabbades Finland och norra delarna av Sverige. Detta kom att bli den allra sista svåra perioden av missväxt i Europa och följderna blev katastrofala. Många fick ta till bark och lav till att dryga ut spannmål i bröd och gröt för att försöka överleva svälten. Den i Sverige ökade emigrationen till Nordamerika berodde till stor del p.g.a dessa missväxtår, då folket drabbades av svår hungersnöd.


Emergency help image Fäderneslandet 1867
"Utdelning av nödhjelpsmedel i Norrland. Under det att många välbergade, som förstå att hålla sig framme, bekomma så mycket undsättningsspannmål, att de till och med kunna sälja deraf, kastar man åt den verkligt nödställde, utsvultne, »lösa» personen, som icke har någon "talan" i kommunalstämman, en hand full att dermed lifnära sig och sin hungrade familj."
Bild, från tidningen Fäderneslandet (den 14 december 1867), som skall illustrera den ineffektiva hjälpen under detta nödår i norra Sverige. Från vänster till höger: landshövding, kronolänsman, kommunens storbönder; vilka förser sig med ansenliga mängder nödhjälpsspannmål; i slutet av raden står den fattige mannen som till sist endast får en handfull. (Källa: Wikipedia)


Rekommenderar främst boken för den som är intresserad av Finlands historia. Men även om man är rent allmänt intresserad av historia, kanske man har släktforskat, bläddrat i kyrkböcker och därigenom fått en bild av folkomflyttning och bistra tider, läs då Nödåret av Aki Ollikainen. För såväl i Sverige som i Finland är dessa nödår en viktig del att inte förbise.

Betyg: 3/5

Andra bokbloggare om Nödåret:
och dagarna går...
Perelandran

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)