måndag 11 april 2016

"Upp genom mörkret" av Ngugi Wa Thiong'O

Debutromanen Upp genom mörkret (1964), av Ngugi Wa Thiong'O (f. 1938), är den första roman av en östafrikansk författare som fått uppmärksamhet internationellt. Finast recensioner verkar hans tredje bok (Om icke vetekornet) fått. Fastnade dock för beskrivningen kring just denna första bok, spännande att få läsa om Kenya skildrat under kolonialtidens slutfas på 50-talet, för det är just detta man får en bakgrundsbild av när det gäller Upp genom mörkret. Boken gavs ut året efter att Kenya befriades, vilket ju bara det gör den extra intressant att läsa.

Genom berättelsen om en kenyansk familj, och främst yngste sonen Njoroge, får man en skildring av hur det kan ha varit under konflikten mellan de infödda och kolonisatörerna, en glimt av vad som varit dessförinnan och det hopp som finns bland den förtryckta fattiga ursprungsbefolkningen om en bättre framtid. Njoroges far Ngotho är anställd på en farm ägd av brittiske Mr Howland, och Ngotho arbetar med den jord som tidigare tillhört hans folk i generationer. Ngotho bor med sin familj på en plats som under senare tid ägs av den rika markägaren Jacobo (som är/blir lite som Mr Howlands lakej). Njoroges halvbror Boro (son till Njeri, Ngothos äldsta hustru) känner förakt inför faderns undfallenhet att inte mer aktivt verka för sitt folks befrielse. Under 50-talet uppstod befrielserörelsen Mau Mau för att befria den infödda befolkningen och återta jorden från kolonisatörerna. Läs mer om Mau Mau-upproret här. Man får en levande skildring av det undantagstillstånd som infördes av myndigheterna 1952 och vad som därpå följde av arresteringar och bevakade byar på landsbygden. År 1960 upphörde undantagstillståndet.

Det här är alltså främst berättelsen om Njoroge, hur han gavs möjligheten att få börja missionsskolan och hans komplicerade vänskap med Jacobos dotter Mwihaki, tyckte deras samtal sinsemellan var otroligt fina. Njoroges senare möte i gymnasiet med Mr Howlands son Stephen kändes dessutom så realistiskt och gripande. Ja, det fanns många guldkorn i Upp genom mörkret. För mig var största behållningen allt man på det här enkla sättet fick veta om Kenya under 50-talet, helt klart får man en intressant och värdefull bild av t.ex. hur de brittiska kolonisatörerna utan skrupler kan ha betett sig, hur de skaffade sig lakejer inom den inhemska befolkningen; alla orättvisor, all tillbakahållen vrede och frustration hos den (klart bestulna!) fattiga ursprungsbefolkningen; om det fattiga folkets tillit till Jomo Kenyatta för att den kommande frihetslängtan skulle infrias, om Kenya African Union (KAU) och Mau-Mau-rörelsen. Definitivt är det lärorikt att läsa denna debutroman av Ngugi Wa Thiong'O. Handlingen är dessutom sådan som jag tror passar yngre läsare, för visst är det faktiskt lite ungdomligt Romeo och Julia över det hela.

Trots att jag tyckte väldigt bra om boken kunde det upplevas svårt att hålla ordning på alla annorlunda namn, ofta dessutom ganska snarlika (två fruar hade han ju också, Ngotho). Men som vanligt är det värt besväret att det inte är en värst snabbläst bok (med sina 151 sidor tar den ju faktiskt ändå inte alltför lång tid i anspråk). Sen måste erkännas att det blev lite väl mycket religiöst för att passa mig, bagateller egentligen... läs boken! Den är riktigt intressant och lärorik. Tror jag sällar mig till alla andra som nämner den här författaren som kommande Nobelpristagare.

Betyg: 3/5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)