tisdag 26 juli 2016

"En syster i mitt hus" av Linda Olsson

En syster i mitt hus av Linda Olsson:

"Ett gripande familjedrama om svek, sorg, hopp och förlåtelse. Med stor psykologisk skärpa skildrar Linda Olsson två systrar vars liv har formats av den barndom de delat, och ändå inte delat.

I ett stort hus på Costa Brava i norra Spanien, Pyrenéernas sista utpost innan de försvinner ner i Medelhavet, väntar Maria med bävan på sin syster Emma. Sist de sågs var på mammans begravning för två år sedan. Sedan dess har Maria levt en ensam tillvaro.
Det är oktober och turisterna har precis lämnat den lilla staden. De båda systrarna promenerar, simmar i det ännu ljumma havet och tillbringar långa kvällar på husets takterass. Deras samvaro är stel och konversationerna tafatta. Emmas närvaro inkräktar alltmer på Marias liv.
Men successivt kommer deras barndomsminnen ifatt dem och till slut måste de närma sig det som inte går att samtala om. Om den förlorade systern, hon som dog. Den älskade. I bakgrunden finns hela tiden deras mamma. Alltings början och alltings slut."

Själva upplägget verkade intressant trots att ordet "familjedrama" knappast är något som lockar mig när det gäller böcker. Drivet i läsningen är att man vill få klarhet i vad som hänt Emmas och Marias syster som förolyckats. Förutom just det kunde jag inte uppbringa ett uns intresse för Emmas och speciellt självcentrerade Marias liv.
Ganska händelselöst, två vinpimplande övre medelklassdamer, som är halvsyskon, sitter mest och pratar om sina liv, utgjuter sig över hur beklagansvärd deras livssituation är, hur missförstådda de upplever sig blivit, hur bedrövlig deras mor var, hur de uppfattade syskonrelationen som barn, etc. etc.. Det här visade sig faktiskt vara nästan så långt ifrån min bekvämlighetszon man kan komma. Tyvärr.

Har tidigare av Linda Olsson läst Det goda inom dig, vilken jag tyckte riktigt bra om, så blev klart lite besviken på denna senaste, hade förväntat mig tycka mycket bättre om En syster i mitt hus än vad som blev fallet. Ibland slår bokvalen fel, bara att acceptera och gå vidare, allt kan inte passa alla, och något passar alltid någon. Kommer framgent att för genrer som denna se till att ta reda på mer kring handlingen, önskade jag hade gjort det den här gången.

Betyg: 1/5

Andra bokbloggare om En syster i mitt hus:
Fiktiviteter
barnboksbloggen
Västmanländskans bokblogg

2 kommentarer:

  1. Oj, det var ord och inga visor. Jag har bara läst några sidor i den boken än, vi får se vad jag kommer fram till.

    SvaraRadera
  2. inte min favoritbok; orealistiskt att släpa på sina barndomstrauman femtio år och sedan bli en helt annan person så snabbt.

    SvaraRadera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)