lördag 6 augusti 2016

"Nortons filosofiska memoarer" av Håkan Nesser

Nortons filosofiska memorarer
Håkan Nesser
Nortons filosofiska memoarer av Håkan Nesser:
"Norton är en av Sveriges mest beresta hundar. Han har jagat bollar i Central Park, tiggt köttbullar i Stockholm, spanat på tikar i Kensington Gardens och räddat en kvinna i nöd på Gotland. Allt under överseende av husse Håkan Nesser. Tillsammans fick de elva år tillsammans av äventyr och vänskap. Här berättar hunden, och tillika filosofen, Norton om sina talrika resor, sina bästa livsnjutartips och insikter han fått av att leva med oss tvåbenta. 
Med kärlek, ömhet och underfundig humor har Håkan Nesser skrivit en tänkvärd liten hyllningsbok till sin älskade hund Norton. En bok som passar såväl hundälskare som alla som någon gång funderat på hur våra mänskliga beteenden egentligen ter sig för en hund.
Karin Hagen har gjort de fina illustrationerna."


En enkel, humoristisk och hjärtevärmande berättelse "av"/om Norton (författarens älskade hund), en modern och urban rhodesian ridgeback med filosofisk utstrålning.

Ur Nortons filosofiska memoarer:
"Om det finns någon som orkat läsa ända hit, kan det hända att han eller hon fått sig en liten missuppfattning till livs. Det skulle i så fall vara att husse är den mest betydelsefulla människan i mitt hundliv. Så är det inte alls. Han är helt okej, men det är matte som är number one. Ingen tvekan om detta. Sådant vet en filosofisk hund. Fråga mig inte hur. Det hände att de testade saken; vi kunde vara ute och vandra i någon skog alla tre, och så plötsligt gick de åt varsitt håll. Jag visste förstås omedelbart att det var bäst att följa med matte, men brukade ändå alltid stå kvar en stund i låtsad tvekan innan jag lämnade husse åt hans öde. Av hänsyn, förstås, jag ville ju ändå låta honom tro att jag övervägde mitt beslut en smula."

I all sin enkelhet, man läser boken "på en kafferast" (boken är även illustrerad), är detta verkligen en glimrande liten pärla man inte får missa, allrahelst om man har (eller har haft) hund(-ar) själv. Det starka band som finns mellan människa och hund går nog inte att jämföra med något annat. Jag vet. Och man är förstås medveten om att den dagen förr eller senare kommer, då man förlorar dem, vad gör man av sorgen och saknaden? Man ser naturligtvis tillbaka på den tid som varit och gläds över att hunden haft ett lyckligt liv, såsom Håkan Nesser gör på det här speciella och charmiga viset (med en dos briljant självironi på köpet). För de som förlorat sin hund tror jag faktiskt en sådan här bok kan lindra en smula, man är aldrig ensam, aldrig varken den första eller sista som sörjer en svansviftande vän och livskamrat. Usch, får tårar i ögonen när detta skrivs nu (blödig som bara den!).

Tack för en ömsint fin och lättsamt roande berättad historia (inte luguber någonstans!) Norton Kierkegaard, f.d. hundfilosof. Very nice, very nice indeed. :)

Betyg: 4/5

Andra bokbloggare om Nortons filosofiska memoarer:
Läserskan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)