onsdag 12 oktober 2016

"Rasputins dotter" av Kathryn Harrison

Årets stora bokrea kan ge anledning till vissa impulsköp, så var fallet med "hyllvärmaren" Rasputins dotter av Kathryn Harrison. Hade ingen som helst förhandsinformation om varken boken eller författaren, däremot ett intresse för Rysslands historia, och "den galne munken" Rasputin, vem var han egentligen?

Rasputins dotter är en roman som blandar fakta och fiktion, gillade det som rörde fakta och ogillade fiktionen. Slutomdömet blev därför bara okej. Korta kapitel gör boken snabbläst, men det förbättrar knappast omdömet.

Verkade intressant att i romanform läsa om tsarfamiljen Romanovs historia under ryska revolutionen och hur den mystiska helbrägdagöraren Grigorij Rasputins var involverad i "behandlingen" av tronföljaren Alexejs blödarsjuka.

Tsaren blir avsatt och familjen Romanov hålls fågna i Alexanderpalatset. I bokens inledning har Rasputin mördats och hans två döttrar Masja och Varja hamnar under tsar Nikolajs förmyndarskap, under kejserligt beskydd förs de till Alexanderpalatset. Tsaritsan tycks nu ha förhoppningar om att Masja (Maria) äger liknande helande förmågor som sin far. Den brådmogna Masja möter så den fem år yngre tronföljaren Aljosja (Alexej) och börjar berätta poetiska, magiska och - överdrivet detaljerade - amorösa historier (med fakta och mytologi invävt) som "lugnande" underhållning för honom, under tiden revolutionen blir alltmer utbredd i verkligheten utanför.

Anmärkningsvärt är att Maria Rasputin - i boken kallad Masja - har funnits i verkligheten, och att hon även givit ut memoarer om sin tid i Ryssland och om fadern Grigorij Rasputin. Maria Rasputin avled 1977 i Los Angeles. I romanen blir Masja senare både cirkusartist i Paris och djurtämjare i USA, vilket stämmer även med verklighetens Maria.

Man får inte förvänta sig någon trovärdighet vad gäller karaktärerna och hur de agerar i romanen, ej heller får man förvänta sig några djupgående personporträtt. Det poetiska kan säkert av andra uppfattas fantasifullt konstnärligt, för egen del tyckte jag nog tsaritsans "moln", de flygande ikonerna, allt detta svammel kring tsarens kröning (författaren nämner en faiblesse för Bulgakovs Mästaren och Margarita vad gäller just det kapitlet, har inte läst den så kanske jag just därför inte fattar vitsen?), drömvisionerna och de religiösa uppenbarelserna, mest bara blev tröttsam utfyllnad. Den som är mer finkulturellt bevandrad än mig kanske kan finna något tjusigt i det där som dock inte jag gör.

Den historiska inblicken som romanen ger, och det intresse den skapar för att ta reda på verklighetsbakgrunden, är min positiva behållning av Rasputins dotter. En del av baksidestexten som fick mig att tveka angående att läsa boken var att den, förutom som en "ovanligt levande historisk roman", framställdes som en "kärlekshistoria". Romance är nu inte alls sådant jag skulle välja att läsa, men kanske kan då detta vara ett Romance-tips för dig som gärna läser den typen av böcker? En liten historisk lektion får man ju dessutom på köpet, inte så dumt.

Har tidigare på bloggen nämnt boken här och här (smakbiten).

Betyg: 2/5

Andra bokbloggare om Rasputins dotter:
Johannas deckarhörna
Beas bokhylla

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)