onsdag 23 november 2016

"Resan till ljuset" av Andrej Djakov

Resan till ljuset (Metro 2033 Universum) av Andrej Djakov:

"SANKT PETERSBURG ÅR 2033.
Jorden är ödelagd och de fåtaliga överlevarna har sökt skydd i metrons djupa tunnlar. Isolerade från resten av världen hankar människorna sig fram och gör sällsynta besök ovan jord i jakt på föda, bränsle och ammunition. En dag observeras några gåtfulla ljussignaler från marinbasen Kronstadt, som ligger på en ö utanför staden. En grupp stalkrar får i uppdrag att utreda orsaken. Finns det fler överlevande, och kanske orörda förråd i marinbasens väldiga bunkersystem? Eller kan det vara tecknet som Exodussektens präster predikar om?

Världen på ytan är en okänd vildmark och expeditionen gör sig redo att möta de namnlösa faror som kan lura var som helst bland stadens ruiner där knappt en människa har satt sin fot på över tjugo år."

Hade ganska låga förväntningar inför denna - som man väl må kalla den? - fanfiction till Gluchovskijs Metro-serie, vilken jag högt uppskattade. Trodde mig till att börja med ha rätt, men andra halvan av boken vägde verkligen upp det hela, det här var riktigt bra i sin helhet och vill nu direkt fortsätta även med Resan till mörkret av samma författare.

Ibland krävs ju något mer lättillgängligt vad gäller läsning, något äventyrligt i en konstruerad värld vilken man kan leva sig in i, med ett par huvudkaraktärer som man vartefter lär känna och som väcker alltmer sympati. Resan till ljuset lyckas verkligen förträffligt bra med allt detta, över förväntan, och i varje fall blev jag positivt överraskad.

Lite bakgrundsinfo om Metro 2033: Författaren Dmitrij Gluchovskij gjorde succé med sina böcker Metro 2033 och Metro 2034 (titlar länkade till mina tidigare bokomdömen här på bokbloggen), skapade ett nätforum och erbjöd andra att skriva om denna dystra framtida värld år 2033. I hemlandet Ryssland lär ett 20-tal böcker kommit ut, här i Sverige har två av dessa översatts och givits ut av förlaget Coltso, båda är skrivna av Andrej Djakov: Resan till ljuset (#1) och Resan till mörkret (#2).

Att just Resan till ljuset vann en omröstning för bästa 2033-roman bland läsare i Ryssland kan jag för egen del nu konstatera inte är det minsta förvånande. Visst är det inte i samma klass som Gluchovskijs böcker, men med hänsyn till att det handlar om just någon sorts fanfiction är det lysande.

Vad är det då som är så lockande med dessa böcker? Förutom det rent uppenbara - äventyret och spänningen - handlar det förstås om människornas outsläckliga kamp för livet i en postapokalyptisk värld, de tankar som uppstår när allt är som mörkast - ibland tycks ju kulturella och nationella skillnader (varhelst vi befinner oss i världen) därvidlag vara mindre än vi kanske först anar. Dessutom att man får följa en grupp karaktärer vilka vi som läsare alltmer tror oss få lära känna, de genom motgångar och svårigheter stärkta äkta vänskapsbanden, och även motsatt; avslöjandet av uppbyggt falskt förtroende med en dold agenda (alltså delvis lite som det kanske kan vara i verkliga livet).

I Gluchovskijs böcker får man i Moskvas metro uppleva ett samhälle i miniatyr med olika -ismer, religiösa grupper, m.m. vid de olika stationerna, Djakov har däremot skapat en mix i själva gruppen av tio individer som ingår i en expedition utsänd av "Alliansen" på ett uppdrag ovan mark. Stalkern Taran är den kandidat vilken utses lämpligast till att vara expeditionens ledare, en ledare som väljer att ta med pojken Gleb som sin följeslagare. Gleb och Taran blir romanens huvudkaraktärer vilka författaren så där förträffligt hos mig som läsare lyckas bygga upp en stark sympati för. När väl expeditionen startar blir handlingen fartfylld och späckad av oväntade händelser (inklusive monster och vidunder av skiftande slag!). Twisten på slutet är också ett stort plus.

Kan man verkligen låta bli att gilla det här, oavsett ålder? 😉

Betyg: 4/5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)