söndag 18 december 2016

"Resan till mörkret" av Andrej Djakov

Resan till mörkret av Andrej Djakov.

"SANKT PETERSBURG ÅR 2033.
Ett par årtionden efter det stora atomkriget hotas metron av ett nytt krig. Människorna klamrar sig fast vid den eländiga tillvaron på metrostationerna och i underjordens tunnlar och labyrinter. Nyligen upptäcktes kolonier på två öar i Finska viken, men när en atombomb detonerar överlever endast några sjömän som tar sin tillflykt till metron. De anklagar metroinvånarna för att ligga bakom attentatet och hotar att utplåna allt liv på stationerna. Taran, en ökänd stalker, får i uppdrag att finna de skyldiga. Då försvinner hans styvson Gleb...
Världen på ytan är en okänd vildmark och namnlösa faror kan lura var som helst bland stadens ruiner där knappt en människa har satt sin fot på över tjugo år.

METRO 2033 universum. Dmitrij Gluchovskij, författaren bakom succéböckerna Metro 2033 och Metro 2034, har skapat ett forum på nätet där han bjuder in andra att skriva om metrovärlden år 2033. I Ryssland har ett trettiotal böcker utkommit i bokform och i Sverige kommer Coltso att ge ut de ryska läsarnas egna favoritböcker i serien."

Andra delen i Andrej Djakovs Metro 2033 Universum blev lite av en besvikelse. Gav mig direkt i kast med denna uppföljande del vilken föregicks av Resan till ljuset, som ju var så spännande och riktigt bra, bättre än anat. Resan till mörkret blev för mig alltså en riktig flopp i jämförelse; trögläst, fladdrig handling, för lång och faktiskt tråkig trots alla äventyrligheter. Kanske var det för mycket äventyr helt enkelt, och att en del av det utrymmet istället skulle behövts för att befästa karaktärerna tydligare? En karta över metron med omgivningar tror jag också skulle ha hjälpt upp det hela något, men bara obetydligt. Något man dessutom knappt vill erkänna, är saknaden av de små filosofiska instick som fanns i föregångaren, och även i Gluchovskijs böcker.

I Resan till mörkret befinner sig handlingen både över och under jord, en hel del under jord och antagligen är det därför man här mer hade önskat en karta. Att sen splittra upp karaktärerna och låta dem var och en på sitt håll klara av att möta olika utmaningar är antagligen något som är tänkt att göra historien ännu mer spännande, möjligen kan andra uppfatta det så men tyckte själv bara det blev rörigt och osammanhållet. De slagsmål som ersatte samtal, och alla stridsscener i övrigt, var tröttsamma, tappade både intresset och tråden flera gånger... så nej, något mer än okej kan jag inte ge, trots det fascinerande dystopiska världsbygget. Kan tänka att olyckan i Tjernobyl, och hur där sen blev, satte sig på djupet och säkert spelade roll för skapandet av denna framtida fiktiva värld. För det finns något otäckt äkta och oroande bakom denna dystopi som bör uppmärksammas, varken vi vill eller inte.

Gillar man ett överflöd av muterade monster och allehanda återkommande stridsscener kanske man uppskattar denna bättre än vad jag gjorde.

Tidigare blogginlägg (smakbit).

Betyg: 2/5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)