tisdag 29 november 2016

"En kvinna i blått" av Elly Griffiths

En kvinna i blått av Elly Griffiths.

"När Ruth Galloways vän Cathbad vaktar ett hus i pilgrimsorten Walsingham i Norfolk, får han en kväll syn på något högst märkligt. På kyrkogården i närheten av huset sitter en ung kvinna, klädd i nattlinne och blå morgonrock. Morgonen därefter hittas hon död i ett dike utanför Walsingham. Kriminalkommissarie Harry Nelson kallas in och konstaterar att den döda kvinnan behandlades för drogmissbruk på ett privat sjukhus i närheten.

Som hängiven ateist har Ruth själv undvikit Walsingham under sina 17 år i Norfolk, men blir kallad dit av en gammal universitetsvän som arbetar som präst. Väninnan har börjat få hätska, anonyma brev som riktar sig mot kvinnliga präster och refererar till ortens arkeologi - och med en slående formulering om "en kvinna i blått, gråtande över världen".

Sambandet mellan den döda kvinnan och de religiösa hotbreven kan omöjligt vara en slump. Medan det lilla samhället förbereder sig för det årliga påskspelet om Jesu korsfästelse, påbörjar Ruth och Harry en kamp mot tiden. Frågan är om de kan hitta mördaren innan fler faller offer?"

Vill egentligen inte jämföra olika författares böcker sinsemellan, men att dra paralleller mellan Elly Griffiths och Elizabeth Georges deckare går inte att undvika. Stilen är ju till vissa delar lite lika, spänning blandat med lättsam humor. Osökt tänker man t.ex. på Barbara Havers när Ruth Galloway gräver runt i sin väska. Men för Griffiths deckare gör man även en koppling till Morden i Midsomer vad gäller brittisk charm och gemyt, kultur och gamla traditioner, mer landsort än storstad. Uppfattar (i eget tycke) nu att Ruth Galloway-serien (En kvinna i blått är del 8 i ordningen) brädar både Thomas Lynley/Barbara Havers och Morden i Midsomer.

Detta blir den tredje romanen jag läst i deckarserien om Ruth Galloway, tycker mig därmed kunna avgöra vad det är som upplevs så positivt jämfört med andra moderna deckare: Inget makabert övervåld, humor med lätt ironi som aldrig känns obehagligt cynisk, en spännande inblandning av historia och arkeologi, annorlunda och sympatiska karaktärer, udda relationer, intressanta miljöer... finns så mycket att nämna som gör Griffiths deckare så överlägset bra.

I En kvinna i blått ställs icke-kyrkliga Ruth Galloway inför religiösa spörsmål med fokus på pilgrimsorten Walsingham i Norfolk. En gammal studiekamrat tar i samband med en resa till Norfolk kontakt med Ruth och hon tycks angelägen om att de skall träffas. Det visar sig att den tidigare arkeologistuderande väninnan bytt yrkesinriktning och som den kvinnliga präst hon nu är har hon nyligen fått något som liknar hotbrev med lite sekteristisk ton. Strax efter en pubträff mellan kursdeltagande kvinnliga präster blir en av deltagarna mördad, finns det ett samband mellan mordet på prästen och ett nyligen begånget mord på en ung drogmissbrukande överklasskvinna? Har de hotbrev som mottagits av flera av de kvinnliga prästerna något med saken att göra? Triangeldramat Harry, Michelle och Tim får sin slutliga upplösning, men hur kommer jag inte att avslöja. Trots att druiden Cathbad finns med i händelsernas centrum har han fått stå lite tillbaka, Harry Nelson och hans hustru Michelle har däremot fått mer spelrum i handlingen den här gången.

Ännu en lättsam och spännande deckare! Det avgörande slutet bjuder på ett storartat drama, då blir boken helt omöjlig att släppa. För mig var deckargåtans lösning överraskande, men kanske lite väl långsökt.

Betyg: 4/5

Andra bokbloggare om En kvinna i blått:
Midnatts ord
Johannas deckarhörna
och dagarna går...
Fiktiviteter

måndag 28 november 2016

Tematrio - Resor

För veckans tematrio, presenterad av Lyrans Noblesser, gäller följande:

"Berätta om tre böcker som innehåller någon form av resor!"

En något udda sammansatt mix av böcker:



Dracula av Bram Stoker:

Engelsmannen Jonathan Harker reser (på uppdrag av en advokatfirma) från London och sin kära fästmö Mina Murray, till Transsylvanien och klienten Greve Dracula. Greven ämnar nämligen bosätta sig i England. Jonathans resa blir både lång och kantad av faror, ju längre österut han far ju fler varnar honom för att fortsätta sin resa. Ja, sen har vi förstås själva grevens lite speciella resa till England och så småningom även hans flykt tillbaka till Rumänien, då som villebråd med Van Helsing-gänget i hasorna.
Åh, det där blev lite hastigt och lustigt beskrivet... men ja, på ett ungefär sådär, blir ju sammantaget ganska mycket farande hit och dit för de levande och halvdöda vilka befolkar Stokers välkända klassiker.


Levande bilder från andevärlden av Lena Ranehag:

Som medium berättar Lena Ranehag bland annat om sina astralresor, om sin medfödda förmåga att låta själen sväva iväg och lämna sin fysiska kropp. På de olika astrala planen skall det enligt Ranehag finnas andliga guider som vägleder, beskyddar och undervisar "själsliga och andliga resande".
Astralresor till högre dimensioner, mellan olika astralplan... okända "platser" och sätt att resa för mig och för de flesta andra. Ganska genant att erkänna det på något vis är rätt intressant att läsa om. Det okända är klart fantasibefrämjande, det både lockar och skrämmer. Kan varken tro på eller förneka sådant som fortfarande står utanför det vetenskapligt bevisade, men visst är det spännande!


Nostradamus försvunna profetior av Mario Reading:

Jakten på Nostradamus försvunna strofer kräver en resa genom mänsklighetens förflutna och in i den förutspådda framtiden. Den som finner stroferna får förutom sin stora belöning en chans till att förhindra jordens undergång. Adam Sabir, författaren med dalande karriär, och Achor Bale, medlemmen i ett uråldrigt hemligt sällskap, tar båda upp jakten genom en labyrint av gåtor. "En dödlig konspiration, en uråldrig hemlighet. Nostradamus skrev 1000 strofer med profetior. Endast 942 har återfunnits. Vad har hänt med de försvunna stroferna och vilka profetior innehåller de?".
Visst låter det lockande, men blev inte så vidare värst imponerad av boken för det.


Spännande i postlådan: Gruvdamen



Lycka är ...

... att bland dagens post finna ett bokpaket!


Att spara på läsgodiset? Nope! Inget alternativ. Skingrar novembermörkret genom att på direkten tända läslampan och sätta tänderna i Gruvdamen av Daniel Svanberg. 😊



Romanen tillhör skräckgenren (tycks som läsare alltid hitta tillbaka hem till den genren) och gavs ut av Hoi förlag den 21 oktober i år. Helt nytt och fräscht alltså.


Bokpresentation från förlaget:

"När den hyllade författaren Bergdahl hittas död i sitt townhouse på Upper East Side i New York City rasar Jakob Jonssons värld samman. TV-producenten Jakob är Bergdahls enda arvinge och när han hittar ett gammalt ljudband på sin döda mentors vind får han inblick i ett mörkt förflutet vars rötter sträcker sig långt bak i tiden till Bergslagens djupa skogar. På det knastriga bandet hörs hur två barn mördas.

När Jakob beger sig till Sverige för att nysta i Bergdahls förflutna rullas den gamle författarens smärtsamma barndom upp. Den ensamma uppväxten på barnhem, sadismen och de täta granskogarna precis runt knuten. Och Gruvdamen. Maja. Hon som vill ha kött.

Kort därpå blir Jakobs liv ännu mer förvirrat. Under sitt besök i Sverige kopplar det där mörka och onämnbara som vilar i skogen grepp om honom. Det vägrar att släppa taget. Samtidigt börjar de döda att komma tillbaka ..."

Tack för recex Daniel Svanberg och Hoi förlag!


Spännande i min inkorg och ett hett tips till er: Trojanerna



Intressant e-bok från Swedish Zombie i min mailbox idag - trevligt! Deltog i förlagets tävling på fb och fick denna epub-version. Delta och få e-bok du också, eller - i bästa fall, förstås - vinn ett pappersexemplar. Tävlingen (du hittar den här) uppges pågå fram till midnatt den 30 november, och boken det gäller är såklart:

Trojanerna av Lova Lovén


Sett fram emot att få läsa denna roman som tillhör skräckgenren. Boken är för året rätt sprillans nyutgiven, närmare bestämt den 15 november. Redan startat läsa, redan fast, mycket att fundera på, undrar vart det hela kommer leda fram till, mystiken tätnar...



Bokpresentation från förlaget:

"300 elever dödas i en massaker på en högstadieskola i Malmö. Händelsen är startskottet på en rad liknande katastrofer runtom i världen. Trojanerna är en berättelse ur tre kvinnors perspektiv, om relationer i en modern apokalyps, ett samhälle som smulas sönder av paranoia och en odefinierbar fiende som vi inte kan skydda oss emot."


söndag 27 november 2016

En smakebit på søndag: Resan till mörkret

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker vi läser eller läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Här idag hämtas smakbiten från Resan till mörkret av Andrej Djakov.


Gleb har just berättat för sin styvfar Taran att han i källaren har en stor hög av runda grejor i svart plast, tanken är att byta dessa mot lyckoamuletter under morgondagens handel på marknadsplatsen. Men när Taran får höra detta vill han visa något (sidan 21-22):

"I händerna höll han en märklig apparat: en svartlackerad trälåda, med en liten vev på ena sidan och en böjd tratt ovanpå. Apparaten var så dammig att Taran fick ett nysanfall.
   Pojken hade aldrig sett något liknande. Den påminde litet om kvarnen som tant Agatha brukade mala kött med till sina fläskkorvar. Glebs mage började knorra något vid blotta tanken på denna ljuvliga delikatess. Men stalkern verkade inte ha för avsikt att använda apparaten som köttkvarn. I stället fiskade han upp en relativt oskadd vinylskiva ur högen, torkade av den med ärmen och placerade den försiktigt på skivtallriken.
   Nyfiket följde Gleb styvfaderns förehavanden och när de första gitarrtonerna stämde upp efter ett tyst raspande tappade han hakan. Han trodde inte sina öron och såg förundrat på den snurrande skivan på grammofonen.
   "Vad är det där?" frågade han.
   Stalkern lade bara ett finger på läpparna. Det dröjde inte länge förrän en yngling började sjunga till gitarrmusiken:
Zurbagan ligger tyst och stilla, 
vid horisonten går en orkan, 
det blixtrar och mullrar av åska, 
nu närmar den sig Zurbagan.
När Taran hörde den genomträngande falsettsången ryckte han till och kastade en förvånad blick på grammofonen.
   "Vad nu då?" Stalkern rynkade pannan. "Jag som trodde att det  var en platta av Scorpions eller Metallica. I stället får man en trallande trubadur."
   Gleb lyssnade uppmärksamt. När sången tystnade vände han sig till sin styvfar."


Beskrivning:

"SANKT PETERSBURG ÅR 2033. Ett par årtionden efter det stora atomkriget hotas metron av ett nytt krig. Människorna klamrar sig fast vid den eländiga tillvaron på metrostationerna och i underjordens tunnlar och labyrinter. Nyligen upptäcktes kolonier på två öar i Finska viken, men när en atombomb detonerar överlever endast några sjömän som tar sin tillflykt till metron. De anklagar metroinvånarna för att ligga bakom attentatet och hotar att utplåna allt liv på stationerna. Taran, en ökänd stalker, får i uppdrag att finna de skyldiga. Då försvinner hans styvson Gleb... Världen på ytan är en okänd vildmark och namnlösa faror kan lura var som helst bland stadens ruiner där knappt en människa har satt sin fot på över tjugo år."


Omedvetet två olika slags fanfiction på gång i läsväg. Den av dessa grafiska romanen går inte så bra tyvärr (någon slags serieversion av Frans G. Bengtssons Röde Orm). Men Djakovs bidrag till Metro 2033 Universum (väver vidare på den dystopiska metrovärlden som byggts upp i Dmitrij Gluchovskijs böcker Metro 2033 och Metro 2034) gick hem. Klart underhållande läsning som inte kräver alltför mycket möda, då funkar Resan till mörkret (uppföljare till Resan till ljuset) fint att läsa den här tiden på året när dygnets ljus alltmer blir till mörker. Usch, det där lät ju dystert... 😏


fredag 25 november 2016

Bästautmaningen - Förintelsen

Lyrans Noblessers bästa-utmaning denna vecka:


"Berätta om den bästa bok ni läst eller den bästa film/TV-serie ni sett, som skildrar Förintelsen."

Finns många att välja på som man blivit djupt illa berörd av. Valde ut två skildringar (böcker) från olika perspektiv: Vid avgrunden av Gitta Sereny, om Franz Stangl, dömd som medskyldig till mord på minst 900.000 människor; och Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg. Den bästa av dessa fick bli:

Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg.
2012 års Augustprisvinnare.

Med hjälp av skärvor av det förflutna, i form av t.ex brev, dokument, genom att besöka platser, tala med överlevande och egna minnen, följer författaren sin far i spåren: Vägen till Auschwitz, vägen från Auschwitz och tiden som följer därpå, om att sen försöka börja livet på nytt, i ett nytt land, med ett nytt språk och en ny kultur, på en ny plats; Södertälje.

En av alla dessa historier som är så fruktansvärt sorgliga och hjälper oss förstå en del av detta ofattbara.

Rekommenderar den varmt.


torsdag 24 november 2016

Hett i hyllan #12

Dags för Bokföring enligt Monikas Hett i hyllan igen! På torsdagarna blickar vi mot bokhyllornas olästa böcker.

Här börjar det närma sig slutet för dessa hyllvärmare, får nog lov att leta lite noggrannare så det inte skall behöva avslutas med #13 nästa gång, det vore kanske inte så lämpligt. Väljer som nummer tolv denna vecka en roman som som de flesta nog inte alls känner till... äsch, skoja bara:

Gone Girl av Gillian Flynn

Alla dessa hyllande blurbar...

»Årets bästa deckare, utan konkurrens.«
Lotta Olsson, DN

»En alldeles enastående bra thriller.«
Yukiko Duke, Gomorron Sverige, SVT

»Gone Girl är en läsfest.«
Svenska Dagbladet

»Gillian Flynn måste vara en av deckarvärldens skickligaste manipulatörer.«
Aftonbladet

»Det bästa jag läst i spänningsväg på många år.«
Jens Liljestrand, Expressen

...och...

"1:a åtta veckor i rad på New York Times bestsellerlista!"

" Över 6 miljoner sålda exemplar"

Ja, vad skall man säga/skriva? Gillian Flynns böcker har jag länge lyckats stå emot (har någon slags föreställning om att de kanske är alltför våldsamma för min smak), men som pocketbok fick till slut Gone Girl tydligen hänga med från ett loppis. Nyfiken på vad alla tycker är så fantastiskt med den. Var iofs lika nyfiken på den av alla hyllade Färjan av Mats Strandberg (talar tyst om vad jag tyckte om den boken). Så liiite skeptisk är man allt för att ta sig an såna här av alla superhyllade böcker ändå... men nyfikenheten tar som vanligt överhanden, igen!

Boken får dock stå och lata sig en stund till där på hyllan, alldeles för mycket på gång i läsväg framöver ändå. 😁

onsdag 23 november 2016

"Kadavernatten" av Lova Lovén

Kadavernatten av Lova Lovén. En novell från Swedish Zombie:

"Några skulle kanske kalla Carolin vardagspsykopat, men själv skulle hon nog snarare använda orden "sadistisk voyeur". På jakt efter självutlämnande bloggar möter hon Lea, en trasig ung kvinna med ett unikt problem; hon ser döda djur röra på sig... "

Tidigare läst och tyckt riktigt bra om novellen Gastkramad (då i antologin 13 Svarta sagor). Så, antagligen jämför jag därför den här nu lästa med just den. Även om Kadavernatten inte upplevdes lika bra som den tidigare lästa novellen, fanns här helt sant detaljer och passusar som är framställt helt strålande spot on.

Senare tiders "kommunikation" över internet - t.ex via bloggar och facebook - kan ju verkligen vara både på gott och ont. Många unga som redan har det knepigt kan gå ur askan i elden om de alltför öppenhjärtigt ställer sig sårbara genom att visa upp sina svagheter över internet. Att det där ute finns både vardagspsykopater, liksom novellens Carolin (eller som Carolin alltså då själv kallade sig; "sadistisk voyeur"), och säkert ännu vanligare personer med en patologisk narcissism, är dessvärre ett faktum. Carolin skulle man nog kunna se som ett praktexempel på en ordinär personlighet med avsaknad av empatisk förmåga, antipatin för henne får man som läsare av novellen direkt från början. Hennes utsedda offer, för sitt höga nöjes skull, blir Lea, en skör ung tjej som nyligen mist sina båda föräldrar i en bilolycka.

Lea har börjat se saker som hon vet inte kan vara på riktigt, och vågar därför inte längre gå ut. Det hon ser är att döda djur, ibland kadaver, får liv och dras till henne. Sadisten i Carolin väcks till liv av Leas lidande och Carolin tar (genom förespegling att vilja hjälpa) kontakt med sitt offer. De träffas irl (in real life) som det numera tydligen oftast kallas att ses i verkliga livet utanför internets anonyma värld. Men den där mörka kvällen inträffar något som varken Carolin eller Lea kunnat förutse.

Tänkvärd, spännande och om än inte så jätteläskig ändå en liten rysare av god kvalité. Den bör ni inte missa. Själv kommer jag satsa på att få läsa Lova Lovéns helt nyutkomna roman Trojanerna snart. Blev så ruskigt nyfiken på den också! 😊

Tidigare blogginlägg om novellen Kadavernatten finns här (smakbiten).

Betyg: 3/5

"Resan till ljuset" av Andrej Djakov

Resan till ljuset (Metro 2033 Universum) av Andrej Djakov:

"SANKT PETERSBURG ÅR 2033.
Jorden är ödelagd och de fåtaliga överlevarna har sökt skydd i metrons djupa tunnlar. Isolerade från resten av världen hankar människorna sig fram och gör sällsynta besök ovan jord i jakt på föda, bränsle och ammunition. En dag observeras några gåtfulla ljussignaler från marinbasen Kronstadt, som ligger på en ö utanför staden. En grupp stalkrar får i uppdrag att utreda orsaken. Finns det fler överlevande, och kanske orörda förråd i marinbasens väldiga bunkersystem? Eller kan det vara tecknet som Exodussektens präster predikar om?

Världen på ytan är en okänd vildmark och expeditionen gör sig redo att möta de namnlösa faror som kan lura var som helst bland stadens ruiner där knappt en människa har satt sin fot på över tjugo år."

Hade ganska låga förväntningar inför denna - som man väl må kalla den? - fanfiction till Gluchovskijs Metro-serie, vilken jag högt uppskattade. Trodde mig till att börja med ha rätt, men andra halvan av boken vägde verkligen upp det hela, det här var riktigt bra i sin helhet och vill nu direkt fortsätta även med Resan till mörkret av samma författare.

Ibland krävs ju något mer lättillgängligt vad gäller läsning, något äventyrligt i en konstruerad värld vilken man kan leva sig in i, med ett par huvudkaraktärer som man vartefter lär känna och som väcker alltmer sympati. Resan till ljuset lyckas verkligen förträffligt bra med allt detta, över förväntan, och i varje fall blev jag positivt överraskad.

Lite bakgrundsinfo om Metro 2033: Författaren Dmitrij Gluchovskij gjorde succé med sina böcker Metro 2033 och Metro 2034 (titlar länkade till mina tidigare bokomdömen här på bokbloggen), skapade ett nätforum och erbjöd andra att skriva om denna dystra framtida värld år 2033. I hemlandet Ryssland lär ett 20-tal böcker kommit ut, här i Sverige har två av dessa översatts och givits ut av förlaget Coltso, båda är skrivna av Andrej Djakov: Resan till ljuset (#1) och Resan till mörkret (#2).

Att just Resan till ljuset vann en omröstning för bästa 2033-roman bland läsare i Ryssland kan jag för egen del nu konstatera inte är det minsta förvånande. Visst är det inte i samma klass som Gluchovskijs böcker, men med hänsyn till att det handlar om just någon sorts fanfiction är det lysande.

Vad är det då som är så lockande med dessa böcker? Förutom det rent uppenbara - äventyret och spänningen - handlar det förstås om människornas outsläckliga kamp för livet i en postapokalyptisk värld, de tankar som uppstår när allt är som mörkast - ibland tycks ju kulturella och nationella skillnader (varhelst vi befinner oss i världen) därvidlag vara mindre än vi kanske först anar. Dessutom att man får följa en grupp karaktärer vilka vi som läsare alltmer tror oss få lära känna, de genom motgångar och svårigheter stärkta äkta vänskapsbanden, och även motsatt; avslöjandet av uppbyggt falskt förtroende med en dold agenda (alltså delvis lite som det kanske kan vara i verkliga livet).

I Gluchovskijs böcker får man i Moskvas metro uppleva ett samhälle i miniatyr med olika -ismer, religiösa grupper, m.m. vid de olika stationerna, Djakov har däremot skapat en mix i själva gruppen av tio individer som ingår i en expedition utsänd av "Alliansen" på ett uppdrag ovan mark. Stalkern Taran är den kandidat vilken utses lämpligast till att vara expeditionens ledare, en ledare som väljer att ta med pojken Gleb som sin följeslagare. Gleb och Taran blir romanens huvudkaraktärer vilka författaren så där förträffligt hos mig som läsare lyckas bygga upp en stark sympati för. När väl expeditionen startar blir handlingen fartfylld och späckad av oväntade händelser (inklusive monster och vidunder av skiftande slag!). Twisten på slutet är också ett stort plus.

Kan man verkligen låta bli att gilla det här, oavsett ålder? 😉

Betyg: 4/5

tisdag 22 november 2016

"När kejsaren var gudomlig" av Julie Otsuka

När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka. Albert Bonniers Förlag:

"Februari 1942. Solen lyser över Berkeley i Kalifornien. En kvinna stannar till utanför det lokala postkontoret, läser kallelsen som är uppsatt i fönstret och återvänder hem för att städa och packa. I likhet med tusentals andra japanska amerikaner - män, kvinnor och barn - har hon förvandlats till fienden, praktiskt taget över natten. Tillsammans med sin familj kliver hon på tåget som tar dem till ett interneringsläger i Utah. Där väntar barackerna, ökendammet, taggtråden och de många rädslorna. 
När kejsaren var gudomlig är Julie Otsukas omskakande debutroman, som skildrar den förändrade tillvaron för Kaliforniens japanska befolkning efter attacken mot Pearl Harbor." 

Romanen har ett korthugget språk med korta meningar, namnlösa karaktärer som benämns kvinnan, pojken, flickan, massor av han och hon. Den hund kvinnan så iskallt slår ihjäl i början har heller inte fått något namn, bara "Vit Hund". Ungarna beter sig ganska vårdslöst, t.ex. kastar ut grejer från tåget och låter medvetet en stackars sköldpadda pinas till döds i en skokartong. Sonen längtar efter Coca-cola och mamman efter sin Electrolux dammsugare. För mig blir det här så förbaskat känslokallt och det är svårt att känna sympati med människorna, trots att de blir orättvist behandlade. Inser att karaktärerna framställs så här för att de skall föreställa en högre och välutbildad samhällsklass som haft det gott ställt, men det förstör lite.

Handlingen i sig är ganska händelselös, och trots att man får en inblick i hur japanerna hade det i Kalifornien efter attacken mot Pearl Harbor under andra världskriget, gillar jag inte sättet det förmedlas på. Antar att skrivsättet är konstnärligt och skall så uppfattas, inte så förtjust i sättet för egen del, men andra kan nog möjligen uppfatta det som estetiskt. Bokens avslut är bittert och fyllt av ironi och sarkasm, inte så förtjust i det heller. Miljöbeskrivningarna var ändå intressanta och blev en positiv behållning genom läsningens gång.

Att japanerna internerades i Utah hade jag tidigare ingen aning om, så visst var det inte bortkastat att läsa boken (bara 167 sidor). Detta skall då vara författarens debutroman, Otsuka fick dock sitt stora internationella genombrott med romanen Vi kom över havet, därför vore det nog idé att försöka läsa även den.

Betyg: 2/5

Andra bokbloggare om När kejsaren var gudomlig:
Annas bokblogg
C.R.M. Nilsson
Johannas deckarhörna

måndag 21 november 2016

Tematrio - Farkoster


För veckans tematrio, presenterad av Lyrans Noblesser, gäller följande:

"Berätta om tre texter som innehåller olika farkoster människan kan transportera sig med."

Enkelt och mycket att välja på den här gången. Toppen! (Titlar länkar till bokomdömen)


Blade Runner (originaltitel: Do Androids Dream of Electric Sheep?) av Philip K Dick
Dystopisk science fiction-roman från -68 där huvudkaraktären Rick Deckard till och från, med hustaket som landningsplats, använder sig av någon slags svävare, om jag inte minns fel. Deckard har i uppdrag att som inhyrd prisjägare hos San Francisco-polisen spåra upp, avslöja och "dra in" (avrätta) androider (humanoida robotar) som rymt.

Kleptomania (del ett i bokserien Arvet efter Kaiser) av Kristina Hård
Linus Kaiser har haft framgång med sitt luftskeppsimperium. Men framgången visar sig bygga på girighet i det förgångna. Man drar inte trolltyg vid näsan utan repressalier vill jag lova. Romanen börjar med en tågurspårning, så förutom luftskepp kan man ju förstås lägga till tåg också här. Författaren vann Göteborgs stads litteraturpris för boken i år och innevarande månad blev boken återutgiven med nytt bokomslag.

M/S Gertis Silvro (novell ur novellsamling Främling. Inkräktare) av Hans Olsson
Ett snabbt skeppsfartyg med ytterst ovanlig drivkraft. En vetgirig liten pojke ombord smiter in i "maskinrummet", får en rejäl överraskning och blir sen historiens barmhärtige hjälte. Min absoluta favorit i novellsamlingen Främling. Inkräktare är denna minst skräckbetonade. Konstigt nog. 😏


FörTROLLande nyheter och andra lockande ruskigheter

Göteborgs stads litteraturpris 2016, nu i november återutgiven med ett nytt snyggt bokomslag. Dags för en omläsning av:


Kleptomania av Kristina Hård

För snart (i april) får vi som blev fullkomligt förtrollade av första delen i fantasyserien Arvet efter Kaiser äntligen (må denna gång inget ändra på det!) läsa fortsättningen:


Snösommar av Kristina Hård
(nyckelord: djupa skogar, människa mot troll, kamp om överlevnad)


Vidare nyfiken på:

Barrfiolernas rike av Joni Huttunen
(nyckelord: spökhistoria, finska skogarna, släktstuga)

Ingrid av Love Kölle
(nyckelord: rar liten tant, magi och trollkonster, odödlighetens gåta)

Trojanerna av Lova Lovén
(nyckelord: katastrofer, modern apokalyps, odefinierbar fiende)

Isa - valkyrian av Peter Hultgren
(nyckelord: Istanbul, valkyrior, trilogi)

Byssan lull av Oskar Källner
(nyckelord: zombieapokalyps, överleva, världens slut)

Gruvdamen av Daniel Svanberg
(nyckelord: Bergslagens djupa skogar, mörkt förflutet, gruvdamen)

Förfärande kvinnor: Gotisk skräck från Brontë till Gilman i urval av Charlotte Brontë, Emily Brontë, Elizabeth Gaskell, Hesba Stretton, Adelaide Anne Procter
(nyckelord: vittrande slott, åskväder, sönderslitna moln, månsken över upprörda hav, hålögda adelsmän, bleka jungfrur)

Forsdansen av Ida Tidman
(nyckelord: folksägner, skogsrån, älvor, troll och mörka väsen)

Gast av Love Lauters
(nyckelord: ytterskärgården, undangömd loggbok, inslag av psykologisk thriller)


söndag 20 november 2016

En smakebit på søndag: Kadavernatten

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker vi läser eller läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Här idag hämtas smakbit(arna) från novellen Kadavernatten av Lova Lovén.

Sidan 4:
"Det tog ett par år efter det att bloggar blev populära för henne att få upp ögonen för fenomenet. När det sedan stod klart för henne att människor i princip skrev offentliga dagböcker som vem som helst kunde läsa, då blev hon nyfiken. De flesta var förstås fullkomligt ointressanta. Husdjurshistorier och matlagningsrecept trängdes med de mer populära sidorna med sarkastiska recensenter och glänsande modebloggar. Det var inte förrän en patient berättade att hon bloggade som Carolin spetsade öronen. Tonårstjejen hade pratat, snabbt och desperat för att spy ur sig ångesten, medan Carolin hade lokalbedövat hennes hand och börjat plocka ut glasbitarna ur köttet. Hon berättade om hur hon satt uppe på natten och skrev ner allt, att varje gång hon publicerade ett inlägg var det något offentligt som bara hon kunde radera. Varje kommentar på dessa inlägg var en bekräftelse på att hon fanns. Carolin skickade henne vidare till psykakuten."

Sidan 7:
"Den privata modevisningen framför spegeln avslutades med ett par bilder med mobilkameran, som sedan laddades upp på hennes Facebook-sida. Fotografierna bombarderades genast med gillanden från hennes ytliga bekanta och hon lade ifrån sig telefonen. Facebook intresserade henne inte, hon uppdaterade bara pliktskyldigast eftersom det hade blivit något som förväntades av henne. En del av ytan som hon då och då polerade."


"When the rabbit screams, the fox comes running. But not to help"... Carolin blir road av att läsa bloggar skrivna av olyckliga människor med självskadebeteenden eller ännu värre, jo just det: road. Utan minsta empati till att försöka stötta eller hjälpa söker hon aktivt upp dessa bloggar rent medvetet. Hon betraktar bara helt kallt, ger sig aldrig till känna på minsta sätt, men så plötsligt blir det så ändå, t.o.m i verkliga livet. Vardagspsykopaten Carolin möter Lea som har ett ovanligt problem, Lea ser döda djur komma till liv, de börjar röra sig och verkar dras till henne.

Har tidigare av Lova Lovén läst novellen Gastkramad i novellsamlingen 13 Svarta sagor och tyckte mycket bra om den. Blev därför glad när novellen Kadavernatten bifogats ett nyhetsbrev från Swedish Zombie denna vecka. Blev även uppmärksammad på en glad nyhet i det där mejlet angående en tidigare påbörjad (men avbruten) bokserie... men, mer om det sen.

Ha nu en riktigt bra söndag alla supertrevliga bokbloggare, det där "sarkastiska recensenter", som nämns i smakbiten ovan, gäller då verkligen inte er! 😊

fredag 18 november 2016

Bästautmaningen - Svensk klassiker

Lyrans Noblessers bästa-utmaning denna vecka:


Berätta alltså om "den bästa klassiska romanen" skriven av en nu död, svensk man. Boken får gärna ha ett manstema, men det är inget krav

Åh, så enkelt! 😊 Mitt bidrag, utan att tveka och utan konkurrens:


Röde Orm av Frans G. Bengtsson (citerad text nedan hämtad från Bokus):

"Med en stor portion humor och en berättarglädje som knappast har något motstycke i den svenska litteraturen är Röde Orm en av våra få verkligt levande klassiker som har fängslat generationer av läsare.

Orms äventyr börjar när han som yngling av en slump hamnar på ett vikingaskepp. Hans fortsatta öden berättas i dråpliga episoder om hans tid som galärslav och livvakt hos kalifens visir Almansur i Hispanien, om julgillet hos danernas kung Harald Blåtand, om engelske kung Ethelreds silver och utfärden österut efter bulgarguldet. Hans resor kantas av möten med judiska silversmeder, irländska munkar, isländska skalder, vilda patzinaker och med sig har han ständige följeslagaren Toke.

Röde Orm har kallats en sällsynt lyckad förening av fornnordisk och österländsk saga och utspelar sig kring år 1000, när vikingarna härjade längs Europas kuster och i de ryska flodsystemen, men också tog intryck av de folk och kulturer de mötte.

Boken utkom ursprungligen i två delar, Sjöfarare i västerled (1941) och Hemma och i österled (1945). Boken blev en försäljningssuccé i Sverige från första stund och första delen gavs redan under Andra världskriget ut i våra grannländer såväl som i Tyskland och USA, och har totalt översatts till ett tjugotal språk."


Alltför länge sedan Röde Orm lästes. Ännu en sådan där fantastisk klassiker man helt enkelt bara måste läsa om. Brukar normalt inte använda kraftuttryck som "älskade denna", men ärligt talat så var det ju ändå just det jag gjorde... älskade denna! 😍

En smakbit ur Röde Orm, som passar så förträfflig bra nu när det snart börjar lackar mot jul igen, kan man väl få trycka in? Intas såklart vid julgillet hos Harald Blåtand:

"Fyrtioåtta ollonsvin, väl gödda, var vad kung Harald brukade låta slakta till jul; och han brukade säga, att om detta också inte räckte till för hela julen, bleve det dock alltid en god smakbit åt envar, och därefter finge man nöjas med får och oxar. Köksfolket kom två och två, i en lång rad, med stora rykande kittlar mellan sig; andra buro tråg med blodkorv. Köksdrängar med långa gaffelspett följde med; och sedan kittlarna ställts ned bredvid borden, stucko de spetten i spadet och fiskade upp stora bitar, som lades för gästerna i tur och ordning, så att ingen mannamån kunde ske; och åt envar lades en god aln blodkorv, eller mera om någon så ville. Brödkakor och stekta rovor lågo i lerfat på borden; och vid bordsändarna stodo kar med öl, så att horn och kannor alltid kunde hållas fyllda. 
När fläsket kom in till Orm och Toke, sutto de orörliga, vända mot kitteln, och följde noga hur drängen fiskade med spettet. De suckade av glädje när han fick upp fina stycken bogfläsk åt dem; och de påminde varandra hur länge det var sedan de sist suttit vid ett sådant mål, och undrade över att de i så många år kunnat uthärda i ett fläsklöst land. Men när blodkorven kom, fingo de tårar i ögonen båda, och det tycktes dem att de aldrig fått ett ordentligt mål mat alltsedan de seglat ut med Krok.
- Den lukten är bäst av allt, sade Orm stilla
- Det är timjan i, sade Toke med bruten röst."

💜Trevlig helg!💜


torsdag 17 november 2016

Hett i hyllan #11

Dags för Bokföring enligt Monikas Hett i hyllan igen! På torsdagarna blickar vi mot bokhyllornas olästa böcker.

Nummer elva denna vecka har inte åldrats alltför länge där i hyllan, och det känns som pocketboken dessutom snart kommer att bli läst:


De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg. En reportagebok. Baksidans text:

"»Du vet att min yngsta också är flicka, va? Vi klär henne som pojke.» 
Ett skakande reportage om hur lite en kvinnas liv är värt i Afghanistan. 
En berättelse om förtryck, uppfinningsrikedom och kollektivt självbedrägeri."

Blev nyfiken och kollade upp om författaren skrivit något annat och upptäckte Välgörarna. Den motvillige journalisten, en deckare som också verkar spännande. Mer information om den hittas här.

tisdag 15 november 2016

Juliga böcker - ännu en lista

animated-santa-claus-image-0037
Nedräkning till Julafton

Tidigare lista på på temat finns här. Osynliga länkar av Selma Lagerlöf nämndes i det tidigare inlägget, finns att läsa på Projekt Runeberg här.

Se detta nedan (samtliga för mig olästa) som en komplettering:


Johan Ring:
Rent-A-Claus
(Skräck)


Jenny Colgan:
Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden
(Feelgood?)


Novellsamling (olika författare):
Mord i juletid - juldeckare
(Deckare)


Novellsamling (olika författare):
Mord i juletid - och andra juldeckare
(Deckare)


Novellsamling (olika författare):
Mordet på jultomten - och andra juldeckare
(Deckare)


Viveca Sten:
I farans riktning
(Deckare)


Jens Daniel Burman:
Huset
(Skräck)


Samlingsvolym:
Om julen - de bästa berättelserna
(Klassiker)


David Baldacci:
Julresan
(Deckare)


Selma Lagerlöf:
Julklappsboken och andra berättelser
(Klassiker)


Vilhelm Moberg:
Den riktiga jultomten och andra julberättelser
(Klassiker)


Åke Edwardson:
Vintermörker
(Spänningsnoveller; kriminalnoveller, men även skräck- och spökhistorier)


P.D. James:
Mistlar och mord: fyra julmysterier
(Deckarnoveller)


Claire Sandy:
Snöfall, mirakel och frusna hjärtan
(Feelgood?)

"By Ford!" Så bra skrivet


"O wonder!
How many goodly creatures are there here!
How beauteous mankind is! O brave new world,
That has such people in't."

                - The Tempest, William Shakespeare


Måste helt klart se till att läsa fler böcker av författaren Richard Ford, en sådan klok och förnuftig människa det verkar vara. Detta var en tanke nu senast då det här - Ford om Donald Trumps seger i amerikanska presidentvalet - lästes i DN's nätupplaga (utan att behöva betala "1 krona" - ha, ha!).


Svenska titlar för romaner skrivna av Richard Ford:


En bit av mitt hjärta

Att pröva lyckan

Sportjournalisten

Löpeld

Självständighetsdagen

Som landet ligger

Kanada

Kan jag vara Frank med dig?



("By Ford!" - inläggsrubriken - är f.ö. ett uttryck hämtat från Aldous Huxleys framtidsroman Du sköna nya värld, där också Shakespeare flitigt citeras)


måndag 14 november 2016

Tematrio - Titelkänslor

För veckans tematrio, presenterad av Lyrans Noblesser, gäller följande:
"Berätta om tre romaner som har ett känsloord med i titeln!"


Något glatt & lyckligt (kan man ju alltid försöka ge sken av):


Johanssons liv, arbetsglädje och återuppståndelse av Henrik Johansson

"En mjölbagge vaknar upp och är förvandlad till bagare. En kock grävs upp ur sin grav för att arbeta av sina skulder. En förtvivlad djurrättsaktivist tappar tron på sitt eget engagemang. Människor kämpar på jobbet, ger upp, sugs ut, svettas, vinner och skrattar.
Döden möter vi genom Lilja som hoppade från bron eller dog i kriget. Vi ser den i barnen som difterin tog och i det lilla som finns kvar inom den arbetslöse.
Skrattet hittar vi i bagarnas dans och i naiva besök på Arbetsförmedlingen."

Till största del en annorlunda, rolig och fyndig liten novell- och diktsamling.




Lyckans hjul av Kajsa Ingemarsson

Miriam, Nina och Ellinor är tre väninnor och grannar som umgås. Sen flyttar en mystisk kvinna in i kvarteret och balansen rubbas.

Det här var då rakt inte min typ av bok. Minns egentligen föga vad den handlade om, i vart fall tycks det för mig ha varit ganska ointressant. Den enda bok jag läst av Kajsa Ingemarsson.



Till sist... förlåt, förlåt, måste fuska, inte roman... men väldigt bra! 😁:

Lyckliga i alla sina dagar - Om pengars och människors värde - av Nina Björk

”De senaste åren har jag känt det som om samhället, kulturen och ekonomin vill lära mig att ställa en och samma grundläggande fråga inför varje situation i livet: What's in it for me? Vad tjänar jag på det här? Man kan kalla det egoism. Eller ekonomism, tendensen att alltid räkna. Samtidigt ser jag andra förhållningssätt. Samtidigt lever jag med altruism, kärlek, solidaritet. Allt finns där. Samtidigt. Och jag vill gärna bringa lite reda i det. Försöka förstå vilka slags människor vi uppmanas att vara och vilka vi är och blir.” 

"Mord i Guds namn" av Jon Krakauer

Vad gäller Mord i Guds namn - En berättelse om våldsam tro - av Jon Krakauer, kan man först och främst undra varför den här boken varit så dåligt uppmärksammad (utgiven i svensk översättning 2003)? Det är ju högst angeläget och viktigt att uppmärksamma sådant här som tydligen hänt och varav en del fortfarande försiggår, fast jag knappt vill inse det. Visst är det hela förbluffande och alldeles oerhört hemskt, men inte bör man väl ändå blunda för sekterism och fundamentalism, religiös fanatisk extremism?

Skrev ett tidigare blogginlägg om Mord i Guds namn här (smakbiten).

Boken ger en omfattande, utförlig och genomarbetad redogörelse för mormonismen i USA, allt från och med den unga religionens instiftande av Joseph Smith år 1830 och fram till 2000-talet.
I fokus står ett bestialiskt dubbelmord begånget 1984, av två bröder tillhörande en mormonsk sekt. Bröderna påstod sig ha begått morden efter en uppenbarelse och allt enligt order från gud, offren var deras svägerska och hennes 1-åriga dotter.

Religiös fanatism står bakom krig, ofattbart hemska våldsdåd, brott mot lagen som ibland förblir ostraffade, lögner, kvinnoförtryck, arrangerade äktenskap, polygami, rasism, barn som far illa och utnyttjas... allt i guds namn. De gudomliga uppenbarelserna är många och dess profeter tycks övertyga sina religiösa anhängare om de mest sanslösa egendomligheter.
Visserligen är jag själv ingen troende människa och kanske religiositeten har betydelse för om man helst inte vill kännas vid avarterna och de psykologiska aspekterna vad gäller religionen när den blir fanatisk, när ansvaret för individens handlingar läggs på någon högre gudomlig makt? Inte alls kunnig i saken och kan därför inte ta ställning till det.

Krakauer lägger fram en avslöjande, väl underbyggd och skickligt berättad historia om mormonerna i amerikanska Västern, Kanada och Mexiko, genom att söka upp platserna och intervjua människorna, ta del av skriftlig dokumentation. Det är väldigt intressant, såklart förfärligt otäckt(!) och lärorikt, man blir lite klokare. Flera kartor i boken illustrerar mormonernas folkvandringar och jag har på kuppen definitivt lärt mig mer om Amerika både geografiskt och om landets historia.

Trots att det är mycket att ta till sig och ha i huvudet vad gäller namn, platser, historiska händelser, o.s.v, tappar man ändå inte tråden, det här var en bok jag lusläste och trots att den bitvis gjorde mig rent illamående gick boken svårligen att lägga ifrån sig. När den var utläst hade man en önskan att få veta hur det gick sen, efter 2003, hur är det idag? Försökte luska lite genom att googla och kom i varje fall fram till att Warren Jeffs (som i boken nämns som ledare - fr.o.m år 2002 - för det mormonska samfundet "Fundamentalistiska Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga") greps, arresterades och slutligen dömdes för incest samt för att ha arrangerat giftermål mellan minderåriga flickor och äldre gifta män. Flertalet av Warren Jeffs omkring 70 fruar skall ha varit minderåriga. Så förtvivlat vidrigt.

Vad jag förstår skall en filmatisering baserad på boken Mord i Guds namn ha varit påtänkt, men som det verkar blev det sen istället en dokumentärfilm, Prophet's Prey, kring mormonerna med fokus på Warren Jeffs.



Hur bedrövligt hemskt det än är att läsa om verkliga ruskigheter i vår värld, hoppas jag ändå att fler försöker läsa Krakauers Mord i Guds namn. Vad är det som får människor att bli kvar i eller söka sig till fundamentalistiska religiösa församlingar, och sen som så ofta är fallet acceptera det oacceptabla då tron och religionen sätter sig över lagen och blir ond? Läs boken, bli lite klokare, jag blev det. 👍

Valde Mord i Guds namn till att bli Månadens bästa bok för november.

Betyg: 5/5

Andra bokbloggare om Mord i Guds namn:
Boktipset