fredag 17 mars 2017

Bokbloggsjerka 17 – 20 mars

Fredag och bokbloggsjerka, arrangerar veckans fråga gör i vanlig ordning Annikas litteratur- och kulturblogg:

"Vad tycker du om stereotyper? Känns det tryggt, irriterande, bör undvikas, etc."

Inte är väl stereotyper "tryggt" heller? Föränderlighet, olikheter och komplexitet skapar ju realism och verklighetsförankrad trovärdighet. Det mesta i livet är oerhört komplext, om vi tillåter oss gå lite djupare. Så förenklade stereotyper känns på så vis inte verklighetsnära. Om en huvudkaraktär ges en förenklad föreställning, utan att utvecklas på något vis, blir det rätt snart klichéartat och man tröttnar, det blir ointressant och orealistiskt.

Irriterande kan stereotyper vara i allra högsta grad, men det behöver väl heller inte nödvändigtvis undvikas till 100%, beror ju lite på i vilken form det levereras, är det i fördomsfullt elakt syfte känns det verkligen inte okej.
Humor kan förstås vara en annan sak, men heller aldrig då bör det framställas på ett obehagligt illvilligt och föraktfullt sätt, där syftet ofta tycks vara att fördumma en viss grupp individer (t.ex. grupp uppdelat på yrke, nationalitet, religion, hårfärg, etc.). Sånt roar i varje fall inte mig. En del kanske menar att det stärker någon slags flockmentalitet... vi och dom.

Om det gäller en deckarserie där en oföränderlig huvudkaraktär framställs, vilken aldrig tillåts avvika från ett visst mönster, kanske beror det då på någon slags slentrian hos författaren? Frågan är i sådana fall om det håller i längden, utan att läsekretsen försvinner vartefter?

Oj, det här blev längre än jag tänkt från början. Förlåt! Blir lätt så då det handlar om sådant som rör läsning och böcker, det engagerar! 😊


Missa inte att vara med på bokbloggsjerkan, du hittar den här.

Trevlig helg!
💜


24 kommentarer:

  1. Ett mycket intressant svar! Mer genomtänkt än mitt eget som blev något rörigt idag =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men du tänkte på sånt som inte jag gjorde. Det är det som är tjusningen med det här, att få så många olika perspektiv och infallsvinklar! :)

      Radera
  2. Min morfar brukade berätta historier om snåla skottar. Vi tyckte de var roliga. Men man ska annars tänka på att barn kanske inte alltid kan skilja mellan skämt och allvar. En ung kvinna som arbetade med barn kom ursprungligen från Norge. När barnen fick höra detta var det en som sa: "Men du är ju inte dum!"
    Hur mycket förutfattade meningar och fördomar sprider vi egentligen när vi "bara skämtar."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där får mig att minnas de där små böckerna med roliga historier som Hydro-mackarna delade ut förr. Norge- och Sverigehistorier om korkade norrbaggar o svenskar är ju en klassiker nästan. Mer som vänskapliga tjuvnyp på skoj får man väl hoppas att de flesta ungar förstod att det var. Men helt sant kan ju även skoj missförstås o tas på blodigt allvar. ;)

      Radera
  3. Du har kanske rätt i att författarna skriver litet på slentrian när karaktärerna blir stereotypa. Jag skriver om Keplers böcker i mitt svar, och jag har lagt märke till att de beskriver huvudpersonerna på nästan eller exakt samma sätt i bok efter bok. Det är så påtagligt att jag börjat undra om de sparar ned olika formuleringar som kortkommandon och bara behöver trycka tex F1 när det är dags igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känns verkligen inte inspirerande att fortsätta läsa sådana böcker med ständigt återkommande lika formuleringar och schablonartade beskrivningar.

      Radera
  4. svårt att vara kortfattad när det gäller en komplicerad fråga och rör sig om böcker och läsning

    SvaraRadera
    Svar
    1. Något man får jobba med det där, inte alltid så lätt att fatta sig kort. ;)

      Radera
  5. Vilken härlig skylt på slutet :D

    SvaraRadera
  6. Tittade på en stå-upp-show med en australisk komiker, som bor i Sverige. Hela showen handlade om hur svenskar är. Det var jättekul och ingen beskyllde honom för att använda stereotyper (eller vara rasist). Faktum är att det mesta han sa stämde, men vi har ju alla fler sidor än de han räknade upp :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog en konst det där, en del får till det så bra och träffsäkert. Lite bitskt men ändå vänskapligt utan att någon blir upprörd eller tar illa upp. Då blir det kul och lite intressant oxå! :)

      Radera
  7. Jag skrattar gott åt skylten på slutet, så bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fick mig också att le. Är ju inte bekväm i kjol och klänning, heller inte i superhjälte-mantel. ;)

      Radera
  8. Det där med att använda stereotyper i böcker är verkligen en balansgång, men blir det alltför tydliga stereotyper tappar jag rätt snabbt intresset.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så det är, intresset dalar rätt snart.

      Radera
  9. Mycket bra svar och skylten är kul. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är den kul! Såna stereotypa menanden vill vi ju inte ha. Var hittar man superhjälte-mantlar idag liksom?! :)

      Radera
  10. En stereotyp kan vara intressant just därför att hon/han är stereotyp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant att läsa om för att det är så pass sällsynt i verkliga livet kanske? Hmm... tål att tänka på. ;)

      Radera
  11. Bilden i ditt inlägg fick mig verkligen att skratta :D

    SvaraRadera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)