söndag 26 mars 2017

En smakebit på søndag: Fienden bor inte under sängen

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker vi läser eller läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Tror det bestämt får bli en smakbit denna söndag, kommer nog att hoppa in och köra en sådan lite då och då emellanåt, istället för varje gång eller ingen gång. Läser bland annat nu en bok för unga vuxna, vilket jag ju normalt kanske inte alltid gör. Författaren är dessutom bokbloggare (syrlig.se), och det var på så vis jag fick upp ögonen för Fienden bor inte under sängen av Monika Orski. Boken var tillgänglig på bibliotek, så självklart blev det då ett lån! Läst fram till sidan 47, det blir just därifrån samt från föregående sida som smakbiten hämtas:

"Den kvällen låg hon i sin säng och hade svårt att somna.
- Nu kommer jag och tar dig!
Det var mammas röst. Riktigt varifrån den kom uppfattade hon inte, men den fanns definitivt någonstans i rummet. Ändå visste hon genast att mamma inte var där. På något sätt lyckades hennes röst vara närvarande helt på egen hand.
- Nu kommer jag och tar dig! ropade mammas röst igen, som om hon läste en saga om trollen.
Sedan var det någonting som rörde sig under sängen, någonting som försökte kravla fram under den. Klara hoppade till och satte sig upp med bankande hjärta. Blodet forsade fram så att det dånade i hennes tinningar. Hon drog efter andan, släppte ut en lång suck och försökte tala förstånd med sig själv. Det kunde inte vara någon där. Hon var ensam i rummet, och det kunde inte finnas någonting under sängen. Eftersom det inte kunde finnas något där, fanns det ingenting där. Det var enkel logik. Hon måste ha drömt. Hon tände lampan, tittade ned på golvet, och böjde sig till och med fram för att titta ordentligt under sängen. Nej, det var tomt så när som på en dammråtta. Självklart var det tomt. Klart att hon bara var fånig. En röst utan människa, det kunde inte vara någonting annat än en dröm. Det begrep hon nu när hon var riktigt vaken. Hon måste ha somnat till utan att märka det och drömt någonting riktigt skumt. Det var det hela.
Hon släckte ljuset, lade sig ned igen och lyssnade ut i mörkret."


Beskrivning hämtad från bokus:

"Klara har en mamma som är psykiskt sjuk.
Trots att hon har det bra med sin pappa kan
det vara ganska tungt. När Klara går första
året på gymnasiet har hon fått en ny god
vän och det mesta i livet känns bra.
Snart börjar det dock hända konstiga saker
omkring henne, och Klara får betydligt
värre bekymmer än mammans sjukdom att
tänka på."


Troligen en utmärkt bok att läsa för unga som t.ex. studerar en gymnasial vård- och omsorgsutbildning. Man får genom lättillgängligt och enkelt språk en insikt om sjukdomen (paranoid) schizofreni på ett troligen väldigt realistiskt sätt, fruktansvärt obehagligt och hemskt, visst! Men ändå lärorikt.

Läser nu för övrigt samtidigt Ubik av science fiction-författaren Philip K. Dick. Hans mest hyllade roman. Författaren lär ha haft just schizofreni, och man har det nu i åtanke när man läser boken. Science fiction är en för mig relativt nyupptäckt genre som uppskattas alltmer, för att man kan läsa in så mycket och för att det skapar så mycket tankestoff. Jon Krakauer verkar ha en annan åsikt om genren, för i Ett berg högre än Everest (också pågående läsning) kallar Krakauer bl.a thriller och science fiction för "enfaldiga, ytliga böcker", den typen av litteratur som håller intresset vid liv under situationer vilka trubbat av intellektet. Då ilsknade man förstås till när man läste det! 😠 Vad tycker ni, är science fiction och thrillers genrer för ett avtrubbat intellekt? Eller är det bara ett dummeligent påstående?

Kom visst ifrån ämnet... 😜

...nåväl, här hittar ni de andras smakbitar denna söndag. 😊


29 kommentarer:

  1. Tack för smakebiten, den har jag inte hört talas om innan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kortroman kan man nog kalla den. Liten bok på 138 sidor och väldigt lättläst.

      Radera
  2. jag läser inte mycket SF, men det händer. thrillers läser jag då och då. inte är det något för avtrubbade intellekt. onödigt påstående. tack för smakebiten! blir nyfiken på boken

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej det där var nog ett ganska obetänksamt påstående. Visst, allt är inte bra som skrivs inom dessa genrer, men det gäller ju även för övrigt också. ;)

      Radera
  3. tack för smakbiten, ingen sängläsning

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej verkligen inte! Man tänker sig in i hur det kan vara, usch så hemskt.

      Radera
  4. Åh, kusligt! En sån bok man nästan inte vågar läsa innan läggdags, hehe.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja riktigt ruskigt. Otäcka sjukdomar det finns.

      Radera
  5. Jag som drar mig för att läsa böcker för unga vuxna får nog skärpa till mig. Den här verkar ju jättebra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vågar mig på någon YA emellanåt, kan vara riktig bra faktiskt. ;)

      Radera
  6. Det er rart det der. Selv om vi vet at rommet er tomt så kan vi få en skrekk for at det gjemmer seg noen i mørket. Det må være et av de overlevelsesstrategiene vi trengte som urfolk, men som henger igjen enda :-) Ha en riktig fin søndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant. Mörkret skrämmer många.

      Radera
  7. Tack för smakbiten - den var obehaglig.

    SvaraRadera
  8. Har faktiskt inte hört talas om denna tidigare, låter spännande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är spännande och oerhört ruggig. Man får en intressant insikt om och förståelse för hur det kan vara. Först den beskrivna uppväxten med mamman och sen vad som sker med dottern, så obehaglig situation. Berättelsen känns väldigt realistisk, därför ännu mer otäck.

      Radera
  9. Helt ny bok för mig, spännande. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. En bok som är värd lite extra uppmärksamhet. ;)

      Radera
  10. Ny titel för mig. Tack för smakbiten.

    SvaraRadera
  11. Den här boken kände jag inte till. Ungdomsböcker är ofta bra tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Säkert inte fel att vara lite "generationsöverskridande" emellanåt. Man vill ju inte gå miste om några guldkorn bara för att man inte längre har åldern inne. ;)

      Radera
  12. Kan väl tycka att man har ett ganska avtrubbat intellekt om man inte kan uppskatta sci-fi och thrillers... Smakbiten var en sådan där den lilla beskrivningen till gör att tankarna omedelbart börjar växa fram. Skriver upp den!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rätt snart anar man vart det är på väg.

      Radera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)