måndag 22 maj 2017

Tematrio - Mammor

Veckans tematrio presenteras som vanligt av Lyrans Noblesser:

"Berätta om tre minnesvärda mammor ur litteraturen!"

Plockade ihop dessa mammor, minnesvärda alla tre:



Marias testamente av Colm Tóibín ger ett annorlunda porträtt av Jungfru Maria i prosamonolog. I Efesos ca 20 år efter sonens korsfästelse, ser hon på lärjungarna som fega svikare och deras tal om att hennes son skulle vara Guds son motsätter hon sig stoiskt, och hon tycker absolut inte att sonens martyrdöd var "värt priset". Minnet av Lazarus återuppståndelse och hur han blev efteråt i ett zombielikt tillstånd var riktigt kusligt. Brukar normalt inte läsa romaner baserade på de bibliska berättelserna, ändå har det blivit några som jag faktiskt uppskattat som bra, t.ex. just denna av Tóibín och Boken av Niklas Rådström.



I den sanna historien Dömd att stenas av Safiya Hussaini & Raffaele Masto, berättas att Safiya av sin far blev bortgift vid 13 års ålder med en fyrtio år äldre man, hon föder fyra barn, två av dem dör i vattkoppor. Efter att Safiya blivit förskjuten, fått lämna både hem och barn, arrangerar hennes far ytterligare tre äktenskap. Efter fler förvecklingar föds ett barn utanför äktenskapet och Safiya blir dödsdömd enligt sharialagen, straffet består av att stenas till döds. Safiya Hussaini kunde tack vare en folklig internationell protest och en kunnig advokat få fortsätta leva.





Sist, kort och gott: Novellen Snäckorna av Karin Boye kretsar visserligen kring 10-årige Tord, men det handlar även om hans nya mamma Sigrid. En söt historia med ett vackert och ömsint slut.


Dagens bokpost: Manglade dukar och vikta servetter


Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg


Mer info om boken och författaren kan man hitta här (Historiska Media).


Tack för recex Ewa Klingberg och Historiska Media!


söndag 21 maj 2017

En smakebit på søndag: Dubbelgångaren

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker vi läser eller läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Smakbiten (ursäkta mig, den var omöjlig att korta ner!) hämtar jag från Dubbelgångaren av Fjodor Dostojevskij. Sidan är 41-42 och herr Goljadkin kommer strax att möta sin egen fullkomlige dubbelgångare, exakt lik honom själv...

"Lyktorna gnisslade mer genomträngande än tidigare och vinden stämde upp sin vemodiga visa allt sorgligare, ömkligare, likt en efterhängsen tiggare som ber om en slant till mat.
    "Vad är det med mig idag?" tänkte herr Goljadkin återigen och fortsatte sin väg medan han hela tiden såg sig över axeln. En ny känsla hade fått makt över honom, någonting mitt emellan förtvivlan och skräck... en rysning kom över honom som en frosskakning. Känslan var outhärdlig.
    "Ingen fara!", sa han för att muntra upp sig själv, "det är kanske ingenting alls och ingen behöver skämmas. Det måste kanske vara på det viset", fortsatte han utan att veta vad han pratade om, "i sinom tid ska allt nog ordna sig till det bästa och ingen kommer att ha någonting att säga och alla blir förklarade för oskyldiga".
    Herr Goljadkin pratade för sig själv och hans egna ord gjorde att det kändes lättare, han skakade av sig snön som hade lagt sig i ett tjockt lager på hatten, på kragen, kappan, halsduken, stövlarna, överallt. Men han kunde inte skaka av sig och göra sig fri från den egendomliga känslan, det egendomliga dunkla obehaget. Någonstans långt borta hördes ett kanonskott. "Ett sånt väder!" tänkte herr Goljadkin, "det blir väl inte översvämning? Vattnet har bestämt stigit ordentligt."
    Han hade inte mer än sagt eller tänkt detta, då han upptäckte en gestalt som kom gående mot honom, antagligen en försenad nattvandrare som han själv. En struntsak, kan det tyckas, men herr Goljadkin kände sig av någon anledning besvärad, rentav ängslig och visste inte vad han skulle göra. Inte så att han var rädd för busar, men man kunde aldrig vara säker... "Fast vem vet," for det genom herr Goljadkins huvud, "den där figuren är kanske också ute i något ärende, han går väl inte omkring utan anledning utan har ett mål, och rätt som det är kanske han korsar gatan och knuffar till mig.""


Önskar Er en fin och solig söndag! 💚


lördag 20 maj 2017

A Modest Proposal, Animal Farm, The Handmaid's Tale... Satirdags!

"I shall now therefore humbly propose my own thoughts, which I hope will not be liable to the least objection.

I have been assured by a very knowing American of my acquaintance in London, that a young healthy child well nursed, is, at a year old, a most delicious nourishing and wholesome food, whether stewed, roasted, baked, or boiled; and I make no doubt that it will equally serve in a fricasie, or a ragoust."

Ur A Modest Proposal av Jonathan Swift
animated-dog-image-0712
Nej, det här skall alltså inte handla om något groteskt förslag på hur vi ska lösa miljöproblemen genom att äta upp våra hundar... sånt får andra besserwissrar syssla med. Istället vill jag ge fokus på klassisk satir, kanske främst då den satiriska artikeln A Modest Proposal (sv. titel; Ett anspråkslöst förslag) skriven av Jonathan Swift år 1729. Därefter är det tänkt att bli dags för en omläsning av Orwells Djurens gård (eller Djurfarmen). Atwoods Tjänarinnans berättelse kan nog också vara spännande att ta del av i satirsammanhang.

I artikeln gav Swift på sin tid förslag till hur man skulle lösa svälten på Irland. Fullständig originaltitel för artikeln var då: A Modest Proposal for Preventing the Children of Poor People From Being a Burden of Their Parents or Country, and for Making Them Beneficial to the Publick

Hur skall då detta ske? Hur skall de fattigas och landets börda lätta, och hur skall de fattiga barnen kunna komma allmänheten till nytta?

Jo, förslaget gick alltså ut på att fattigt folk skulle kunna förbättra sin ekonomiska situation genom att sälja sina barn som delikatesser till rikt folk. Noggrant lägger Swift fram sitt förslag och redogör för hur barnen kan tillredas på olika sätt, samt hur barnens mjuka skinn kan användas i tillverkningen av åtråvärda handskar för modemedvetna fina damer i England. Och nej då, alls icke kommer förslaget riskera att Irland avfolkas!

Att artikeln på sin tid av många människor togs på allvar är idag väldigt svårt att förstå, men faktiskt lär det ha varit så, och då handlade det lyckligtvis om kritiska röster som höjdes mot Swifts förslag vilket man ansåg inhumant.

Swifts syfte var förstås att parodiera den tidens ekonomiska teorier och Englands förtryck av Irland.

För den som är nyfiken finns Swifts skrift att hämta vid Project Gutenberg här.


Men nu...


Lämna all oro och alla omsorger, alla bekymmer och angelägenheter. Lämna allt du funderar och tvivlar över, allt du är rädd för. Finn vila i lugnande tillit om en bättre morgondag.
God natt, sov gott!



fredag 19 maj 2017

Helgfrågan v. 20 och Bokbloggsjerka 19 – 22 maj

På fredagarna arrangerar Annikas litteratur- och kulturblogg bokbloggsjerka. Så här lyder frågan den här gången:

"Denna vecka blir det en suuperlätt fråga: vad läser du just nu?"


Mias bokhörna arrangerar dessutom helgfrågan. Den här veckan får vi där även en bonusfråga vilken matchar jerkafrågan ovan (därför puttar jag ihop dem båda i samma inlägg och hoppas ingen misstycker):

"Vilken är din sämsta läsmånad och varför tror du det är så? Bonusfråga: Vad läser du just nu?"

Har ingen sån specifik sämsta läsmånad, en lässvacka kan komma när som helst och bero på vad som helst. Mer uttömmande svar än så blir det inte på den frågan, går därför "all in" för bonusfrågan och jerkafrågan istället!


Dubbelgångaren av Fjodor Dostojevskij


Det räcker nog med själva avslutningen av baksidestexten som en liten "teaser" (ja, alltså... funkade som en sån för mig i varje fall!😊):

..."Berättelsen om Goljadkin och hans dubbelgångare är ett av Dostojevskijs många lysande mästerverk och ingår i hans brett upplagda studie av det outgrundliga mänskliga psyket. Den från början enkla berättelsen om en grå tjänstemans ensamhet växer till en spännande roman om jagets utsatthet, en självkänslans thriller."


(Helgfrågan och länkar till andras svar hittas till helgen här)

och...

(Bokbloggsjerkan samt länkar till andras svar hittas här)


Trevlig helg!
🌞


onsdag 17 maj 2017

"Sändebudet" av Anders Gustafson & Johan Kant

Sändebudet av Anders Gustafson & Johan Kant. Beskrivning hämtad från Bokfabriken:

"En isfri januarieftermiddag ger sig tre män ut i en båt för att fiska. En av dem kommer aldrig tillbaka. Mannen, som visar sig ha koppling till öns militära förflutna, hittas senare död i hamnen vid Svartklubben utanför Singö.

Den erfarna kriminalinspektören Solbritt Andersson och hennes kollegor arbetar med en omfattande utredning av företaget Rankena Tech, som bakom de putsade fasaderna tycks ha vida förgreningar till internationell brottslighet. Polisen närmar sig ett genombrott i fallet, men blir alltmer frustrerade över att de ständigt ligger steget efter. Finns det läckor eller infiltratörer i Norrtälje polishus?

Samtidigt hittas ett lik guppande i hamnen vid Svartklubben utanför Singö. Har offret, en tillbakadragen man som bott vid havet i hela sitt liv, verkligen drunknat på grunt vatten? Vilka är hans kopplingar till öns militära förflutna och till den charmante och maktfullkomlige prästen i Singö kyrka?"

Detta var den tredje fristående delen i Singöserien, en bokserie vilken jag följt från början (dock ej som recensionsexemplar och sådant var heller inte denna). Upplever det som en klar fördel att läsa böckerna i följd, och då inte bara beroende av att jag själv tyckte bäst om första och andra delen. Gillade verkligen även Sändebudet, men den var lite småseg att läsa och saknade det där drivet som man vill ha för den här typen av böcker.

I Sändebudet får man följa den avslutande jakten på spionen och ex-militären Sven Löwengrip och slutet lämnar öppet för att vi troligen får möta det mysiga paret Solbritt och Rune igen, ser verkligen fram emot det.

Att platsen för handlingen även denna gång är förlagd till min hemkommun gör förstås att jag har en speciell behållning av just den biten. När man känner till platserna och vägarna i verkliga livet blir ju själva upplevelsen vad gäller miljöbeskrivningarna mer levande. Är därför ärlig att tillstå att jag kanske inte är rätt person att avgöra om just miljöbeskrivningarna är så där fantastiska som de uppfattas av mig.

Även den här tredje delen fokuserar på karaktärer som liknar helt vanliga människor ur vanliga livet (förutom läbbiga prästen förstås, vi får hoppas den karaktären inte är trovärdig någon verklig förlaga någonstans!). Detta känns bara positivt för det gör utan tvekan historien mer realistisk. Men där finns ett förbehåll (förutom läbbiga prästen då). Maja. Att en tjej i den åldern skulle vara så genuint enfaldig och oupplyst känns orealistiskt i överkant, eller så är det bara jag som har för höga tankar om dagens ungdom? Tror i varje fall de är smartare än så och dessutom kan ta vara på sig själva utan att till slut vara beroende av han, hennes hjälte, som träder fram som själva räddaren i nöden och tar itu med allt samt öppnar upp ögonen på korkade hon, som inte fattat någonting av vad som skett och sker. Oerhört trött på sånt gammalmodigt tjafs i bok och film, illa nog att stå ut med det i gamla klassiker.

Själva brottsintrigen tänker jag inte nämna något om, vill inte avslöja för mycket, men den fungerade både bra och var hyfsat spännande. Kopplingen till organiserad högerextremism, svensk militär och ett verkligt statsministermord var intressant och fängslande. Polisarbetet kan man nog knappast påstå framställdes så särskilt trovärdigt, är väl nu inte så värst insatt i hur det går till, men t.ex. slashasen till tekniker hade antagligen inte blivit långvarig på sin tjänst i verkliga livet. Tror polisen som yrkesgrupp är vida mer seriös än som det framställs här.

Relationer får ta mycket plats, ibland funkar det och ibland inte då det gäller kriminalromaner. I Sändebudet är det liksom lite både och, men för det mesta fungerar det bra utan att ta överhanden och dominera alldeles. När det kommer in på det vardagliga hemmalivet, jobbluncher etc., blir det sen lite väl ingående berättat kring sådant som rör mat och dryck, t.ex. vad gäller detaljer som märken och producenter o.s.v.. Visst får sådant förekomma, men det blir liksom alltför mycket (grattis Fogdö Lax, ni fick återigen lite smygreklam! 😄). Möjligen splittrade de där detaljerat beskrivna samkvämen upp handlingen för ofta och var en orsak till det hindrade läsflytet? Kan så vara.

Hursomhelst tyckte jag riktigt bra om både Singöspionen (2015) och Mordbrännaren (2016), med en viss reservation för att det kan ha varit en nyhetens behag att befinna sig ute på Singö i kriminalromanform. Tror faktiskt jag hängde upp mig en del på lite väl synlig produktplacering även i dessa böcker, om jag återigen ska vara ärlig. Men har man läst de första två delarna i serien vill man utan tvekan få fortsätta följa både den sympatiska Solbritt och utredningen till slut, gillade helt klart själva upplösningen.

Så för att komma till punkt: Klart läsvärd för en sån som mig som föredrar en något mildare form av kriminalroman utan övervåld och tortyr. Men... hade verkligen velat lyfta bort det underliga pervot till präst ur handlingen, utan honom hade det nog blivit ett poäng högre betyg här. Hoppas i varje fall att "Sollan" får dyka upp igen framöver, för det är hon som bokkaraktär faktiskt värd att få göra. Så det så!

Boken har tidigare nämnts här (smakbiten).

Betyg: 3/5

måndag 15 maj 2017

Tematrio - Pojkar

Veckans tematrio presenteras som vanligt av Lyrans Noblesser:

"Berätta om tre bra romaner som handlar om pojkar!"

En varierad trio denna gång, tre bra romaner på temat:


Händelser vid Kirkston Abbey av Patrick Redmond
Kuslig psykologisk thriller där handlingen utspelar sig på 50-talet i en engelsk internatskolemiljö. Händelseförloppet beskrivs till viss del utifrån olika elever och lärares tankar. Det blir till en berättelse om två pojkars hämnd; om ondskan, rädslan, utsattheten och hatet i en grym och hjärtlös värld. Helt suveränt bra debutroman.

Maze runner - i dödens labyrint av James Dashner
Första delen i en dystopisk ungdomsserie där man får följa Thomas som helt plötsligt kommer till medvetande i en hissanordning och enda minnet han har kvar är sitt namn. Då hissen stannar öppnas en lucka och han möter "gläntingarna", en grupp barn- och ungdomar, pojkar i olika åldrar som anpassat sig till ett liv i "Gläntan", en plats i mitten av en gigantisk mystisk gåta, en labyrint. Det kommer en tjej med i bilden rätt snart därefter, men bara en. Gåtfullt spännande historia.

Upp genom mörkret av Ngugi Wa Thiong'O
Det här är författarens debutroman som handlar om en kenyansk familj, främst då om yngste sonen Njoroge som fick möjlighet till utbildning, med en början i missionsskola. Man får en intressant skildring av hur det kan ha varit under konflikten mellan de infödda och kolonisatörerna på 50-talet. Njoroges far är anställd på en farm ägd av brittiske Mr Howland, och fadern arbetar med den jord som tidigare tillhört hans folk i generationer. Under 50-talet uppstod befrielserörelsen Mau Mau för att befria den infödda befolkningen och återta jorden från kolonisatörerna.


söndag 14 maj 2017

En smakebit på søndag: Mysrys

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker vi läser eller läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Just avslutat kapitel 5 i Mysrys - Novellsamling av Kim M. Kimselius. Varje kapitel är en novell. Smakbiten kommer från kapitel 1, sidan 10-11:

   "Han sörplade i sig kaffet innan han fortsatte sin berättelse.
    "När jag bor på hotell har jag alltid lampan på toaletten tänd på natten och lämnar dörren öppen en liten bit. Tycker inte om att vakna upp i ett främmande rum i kolmörkret. Men det var precis vad som hände den här gången. Jag vaknade med ett ryck, medveten om att jag inte var ensam i rummet. Direkt insåg jag att lampan i badrummet hade gått sönder, för det var alldeles mörkt. Hjärtat började banka vilt i kroppen när jag såg en grupp människor stå samlade runt fotändan av min säng. De bara stod där, stirrade på mig, men sa ingenting. Jag blev riktigt rädd. Jag famlade efter ljusknappen till sänglampan, fann den och tryckte på knappen. Ingenting hände, rummet låg fortfarande i mörker. Inte ens gatlyktorna utanför kunde lysa upp mörkret i rummet."
    Hon såg hur svettdroppar började tränga fram i hans panna och hon satte sig längre ut på soffan, för att komma närmare, för att höra bättre. Nu började det bli spännande."

Bokens inledande presentation hämtad från Roslagstext förlag:
"Tycker du om att läsa om andar, relationer, sorgearbete och livsglädje passar den här boken dig. Det här är en riktig "Må-Bra-bok"!"

Väldigt fin och passande presentation kan jag nog tycka det verkar vara. Även om den nyss lästa femte novellen kändes rätt oavslutad, men boken är ju inte utläst än förstås. Men så här långt: Oerhört lättläst med ett trivsamt och smidigt språk, intressanta och sinsemellan olika karaktärer/livssituationer, varsamt reflekterande, och såklart... lite lagom smårysligt emellanåt! Uppfattar det så hittills i varje fall. 😊

Andras smakbitar kan man denna söndag hitta här.


lördag 13 maj 2017

Bokbloggsjerka 12 maj – 15 maj

Atelje Jaeger - Selma Lagerlöf 1928
By Atelje Jaeger, Stockholm
[Public domain], via Wikimedia Commons


På fredagarna arrangerar Annikas litteratur- och kulturblogg bokbloggsjerka. Så här lyder frågan den här gången:

"Finns det en numera avliden författare som du skulle vilja hedra? Vem och varför i så fall?"

Tänkte först såsom så, att detta var en alltför svår nöt att knäcka, men införde en begränsning till inom landets gränser... och ytterligare en begränsning till kvinnliga författare... samt uteslöt även de som till största del skrivit barn- och ungdomsböcker. Se då blev det genast lite lättare! Mitt svar blir då som man kanske redan förstått (genom ovanstående välkända ateljéfoto):

Selma Lagerlöf (1858-1940). Uppskattad författare som romandebuterade med Gösta Berlings saga 1891. Lagerlöf var ju som vi vet första invalda kvinnan i Svenska Akademien, och dessutom den första kvinna som fick Nobelpris i litteratur, året var då 1909. Storartad bedrift på den tiden! Och för att i övrigt besvara frågan "varför i så fall?"; har man läst några av böckerna så förstår man nog det (annars kan man läsa mina motiveringar på de länkade titlarna nedan). 😊

Böcker (varav den första en novell) jag för egen del läst av Selma Lagerlöf: Spökhanden (1898), En herrgårdssägen (1899), Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (1906–1907), Kejsarn av Portugallien (1914), Löwensköldska ringen (1925), Charlotte Löwensköld (1925)Anna Svärd (1928).

Har ni någon favorit av Lagerlöf som ni själva läst, och vilken ni sedan gärna rekommenderar till andra?

Selma Lagerlöf tar emot Nobelpriset från kung Gustav V,
den 11 december 1909.
Illustration från dåtida svensk press.

torsdag 11 maj 2017

Helgfrågan v. 19

Mias bokhörna arrangerar helgfrågan. Den här veckan får vi frågor x 4, och då gäller det att vara lite förutseende angående fredagens bestyr kring detta:

"Vad äter ni? (gärna recept) Vad läser ni? Vad ska ni titta på film/tv-serie, eurovision eller bio? Vad smaskar ni på?"

Funderar på att ställa in ett paket fryst makrill i kylen i kväll, för att göra Makrill i kokossås till middag i morgon. Toppengott! Gillar att bena ur makrillfiléerna, det går så bra med pincett och benen sitter i en enda jämn rad i mitten av filéerna längs med, så det är lätt. Receptet är även mejerifritt.

Sändebudet av Gustafson & Kant, väldigt bra och spännande. Hunnit halvvägs.


Med risk att verka "mossig"... gillar ju Antiques Road Trip, men inte lika förtjust i de avsnitt som går nu som kallas Celebrity Antiques Road Trip, där kändisar hänger på antikexperterna, tycker det då blivit lite smått flamsigt och tramsigt.

Åh, visst! Cravings kan vi väl alla ha lite till mans emellanåt, mer eller mindre. Saltlakritsmandlar är då den största favoriten! Snabbfixat dessutom. Inget socker såklart, men den med högt blodtryck bör förstås vara försiktig med lakritspulver (i sådana fall kanske dessa pepparkakskryddade mandlar passar bättre).

Jamen det där var ju inte så svårt! Krävde inte så mycket tankeverksamhet heller.😁


(Helgfrågan och länkar till andras svar hittas till helgen här.)

onsdag 10 maj 2017

Preliminär läsplaneringslista

Häxan
Camilla Läckberg

Bokea: inredning till döds
Grady Hendrix

Revolvermannen
Stephen King

Kolibri
Kati Hiekkapelto

Sluta aldrig gå
Christina Rickardsson

Jordad
David Jonstad

Fåglarna & andra noveller
Daphne Du Maurier

Märkt
Kelley Armstrong

Våran hud, vårat blod, våra kroppar
John Ajvide Lindqvist

Sanningen om Alice
Katherine Webb

Värdinnan
Fjodor Dostojevskij

Minkriket
Karin Erlandsson

Flickan från ingenstans
Justin Cronin

Steampunk Sagor
Hans Olsson, m.fl.

Andlös
Mattias Ronge

Apollyon
Hanna Ricksten

Revolution
Russel Brand

Svinnlandet
Andreas Jakobsson

Den sjunde dagen
Stefan Einhorn

Barnflickan
Hanna von Corswant

Svenska gummistövlar
Henning Mankell

En väktares bekännelser
Elin Säfström

Transparente blanche
Peter Sandström

Hon som vakar
(augusti)
Caroline Eriksson

Snösommar
Kristina Hård

Sektens barn
(juni)
Mariette Lindstein

Stalpi
Stefan Spjut

Tio svenskar måste dö
Martin Österdahl

Hormonbibeln
Martina Johansson

Skydda din hjärna
David Perlmutter, Kristin Loberg


Yes! Inför de två tornen blir det ringen-paus


Får be att återkomma till trilogin om härskarringen... mycket nu.

Behöver tydligen börja planera min läsning något, åtskilligt trevligt finns framöver att vänta och massor finns som lockar till läsning för stunden. Där finns en biblioteksminneslista samt
-reservationslista, en liten men naggande god "kommande böcker"- samt "förväntade recex"-lista, Goodreads to read-lista, Boktipset vill läsa-lista, och så den där ständigt föränderliga listan som finns bland neuronerna på huvudkontoret. Kommit därhän att det krävs någon sorts struktur, kontroll i begränsad mängd kan nog i det läget bara vara rätt avstressande och bra! Tror jag... kanske. Ingen är sämre än att man kan ändra sig, inte heller jag. 😉

Så, kom alltså fram till att lösningen på problemet bör bearbetas genom en enda sammanställd lista, där det då även är lämpligt att notera månad för just förväntade böcker.

För, hörrni, det här med böcker... det är ju så roligt! Är ju klart värt lite extra besvär runtomkring liksom.

Får sen fundera över om den där "one and only"-listan skall publiceras på ett bokblogg-inlägg eller ej. Tål att tänka på. Tillsammans med en kopp kaffe...



måndag 8 maj 2017

Tematrio - Flickor

Veckans tematrio presenteras som vanligt av Lyrans Noblesser:

"Berätta om tre bra romaner som handlar om flickor!"

Första gången jag känner mig 100% nöjd med mina val, underbara böcker alla tre!:


Carrie av Stephen King
(Bild lånad hos Följeslagarna)

Stephen Kings debutroman handlar om den i skolan mobbade 16-åriga flickan Carrie White. Omedveten om det själv sitter hon inne med övernaturliga förmågor som visar sig då hon blir arg, någon sorts telekinetisk och telepatisk kraft. Hemförhållandena är inte bättre heller, hennes mor är psykiskt labil och en religiös fanatiker. Carrie blir av de andra eleverna i skolan bjuden på en skolbal, det hon inte vet är att man planerat utsätta henne för ett practical joke - extra large - med ett par hinkar grisblod i beredskap. Vad som händer på balen, under vägen när Carrie sen tar sig därifrån och vidare hur det blir då hon kommer hem till sin ruskiga morsa... Nope! Det avslöjas inte här.


Flickan med gåvorna av M.R. Carey

Melanie är en ung flicka som Dr Caldwell kallar "vårt lilla geni". Hon och de andra barnen hämtas varje morgon från sina celler till de dagliga lektionerna i militärbunkern. De spänns fast i rullstolar under beväpnad bevakning och transporteras av vakterna till lektionssalen. Utanför bunkern finns ett postapokalyptiskt England. Existerar en framtid för mänskligheten och kan Melanie bli en del av det framtidshoppet?


Coraline av Neil Gaiman

Flickan Coraline flyttar tillsammans med sina föräldrar till ett mystiskt hus. Där finns det en dörr som leder till en spegelvärld, en förvrängd verklighet. Blir Coraline fångad i den andra världen bakom dörren? Coraline är klipsk, modig och vill bli tagen på allvar, orädd utforskar hon sin omgivning och får vägledning av en svart katt.

animated-cat-image-0338


söndag 7 maj 2017

En smakebit på søndag: Sändebudet

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker vi läser eller läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Just börjat på den tredje fristående delen i Singöserien, d.v.s. kriminalromanen Sändebudet av Anders Gustafson & Johan Kant. Smakbiten kommer från sidan 29-30:

"Hur hade allt börjat? tänkte Solbritt. Grannen Gustav hade berättat för henne om ett gammalt ouppklarat mordfall på Singö, som skett dagen efter mordet på Olof Palme. Hon hade tyckt att det var spännande att ta reda på mer om Singömordet. Hennes och Runes planerade semester i det nyinköpta sommarhuset på Singö hade för hennes del hastigt förvandlats till en brottsutredning. Hon hade träffat Lena och de hade blivit bästa vänner och radarpar i utredningen. Det som först verkat vara ett ouppklarat mord på en värnpliktig visade sig vara mycket mer. De hade avslöjat ett brottskonglomerat med förgreningar till Tyskland, Litauen och Östeuropa. Organiserad rasism var en del av det som hon tillsammans med Norrtäljepolisen hade rullat upp. Nu skulle de avsluta jobbet. Lägga de sista pusselbitarna på plats. Det enda smolket i bägaren var att den huvudmisstänkte, ex-militären Sven Löwengrip, fortfarande var på fri fot."


Beskrivning hämtad från förlaget Bokfabriken:

"En isfri januarieftermiddag ger sig tre män ut i en båt för att fiska. En av dem kommer aldrig tillbaka. Mannen, som visar sig ha koppling till öns militära förflutna, hittas senare död i hamnen vid Svartklubben utanför Singö.

Den erfarna kriminalinspektören Solbritt Andersson och hennes kollegor arbetar med en omfattande utredning av företaget Rankena Tech, som bakom de putsade fasaderna tycks ha vida förgreningar till internationell brottslighet. Polisen närmar sig ett genombrott i fallet, men blir alltmer frustrerade över att de ständigt ligger steget efter. Finns det läckor eller infiltratörer i Norrtälje polishus?

Samtidigt hittas ett lik guppande i hamnen vid Svartklubben utanför Singö. Har offret, en tillbakadragen man som bott vid havet i hela sitt liv, verkligen drunknat på grunt vatten? Vilka är hans kopplingar till öns militära förflutna och till den charmante och maktfullkomlige prästen i Singö kyrka?"


lördag 6 maj 2017

"Triffiderna" av John Wyndham

Triffiderna av John Wyndham. Översättning: Sven Elmgren. Beskrivning hämtad från Styxx Fantasy:

"Morgonen efter att himlen exploderat vaknar Bill Masen upp i en mardröm. Större delen av Londons befolkning har blivit blinda och i trädgårdar och parker lurar de märkliga köttätande växterna som nyligen dök upp som från ingenstans.
Bill, och de få människor som ännu har synen i behåll, ställs inför en rad svåra beslut kring hur mänskligheten ska kunna leva vidare.
Vissa sätter sin tillit till att amerikanerna ska komma till undsättning, en del litar på att Gud ska ställa allt till rätta, andra lyssnar bara till vapnens makt.
Bill Masen är en av få som inser att Triffiderna är på väg att ta över och hans resa från Londons förorter ut på den engelska landsbygden är en av science fiction-litteraturens mest lästa och betydande böcker.

Vi är jätteglada att kunna presentera Triffiderna för en ny generation läsare som kommer svepas med i en av de första efter katastrofen-berättelserna som inspirerat många, bland annat tv-succéerna Doctor Who och Walking Dead."

Triffiderna utkom första gången 1951 och den här nyutgåvan (2015) har fått den första svenska översättningen från 1953. Det känns som man får ta hänsyn till att de ålderdomliga synsätten har att göra med att boken skrevs i slutet av 40- och början av 50-talet samt till det för tiden brittiska perspektivet som var då. Ett rejält överseende med en skevt fördomsfull bild av människor med synhandikapp får man nog också försöka ha. För trots att irritationsmomenten blir rätt många finns en hel del guldkorn att ta fasta på. Dessutom är boken lättläst och ganska spännande.

Tidlös kan jag för egen del inte tycka romanen var, inte minst kvinnosynen är rätt ålderdomlig. Romanens kvinnliga gestalter framställs ibland som parasiter vars främsta roll är att producera barn. De framställs vidare ofta som korkade svaga gnällspikar eller passivt undergivna beundrande sina manliga machohjältar vilka såklart resolut tar tag i problemen medans kvinnorna själva står handfallna utan en enda vettig tanke i huvudet för det mesta. Jösses! Dialogerna blir följaktligen därav också rätt fåniga.

De människor som över en natt blir blinda verkar dessutom sen bli fullkomligt hjälpbehövande och värdelösa. Oavsett vilka specialkunskaper de helt sannolikt måste sitta inne med, från sina tidigare liv som seende, tycks de med synens bortfall även tappa sin förmåga att bidra med något över huvud taget (undantag: speciellt utvalda blinda kvinnor, vilka anses kunna komma till nytta enbart för att avla barn i polygami - usch!). Tycker författaren avhumaniserar de blinda på ett ganska brutalt vis och det är väl knappast smart då en massa värdefull kunskap går till spillo. Historiens "hjälte" Bill Mason får ju också helt riktigt ett jäkla sjå att hitta kunskap som inte finns i böcker. I en episod söker man förgäves efter medicinskt kunniga, men bara bland de seende och då får man nöja sig med en ung nyutbildad sjuksköterska. Kunskap i biokemi och om hormoner menas bana väg för en möjlig utväg i kampen mot triffiderna, men var är experterna på området? Troligen bland de blinda som lämnats att dö för att de bara setts som en belastning! Elementärt.

Man kan så här långt tro att jag tyckte illa om det mesta med denna gamla klassiska postapokalyps, men nu till det positiva och intressanta som vägde upp det hela.

Triffidernas dunkla tillkomst och den business man funnit i att utvinna den hälsosamma vegetabiliska triffidoljan kom mig att associera till människans riskfulla skapade av GMO i nutid. Naturens nemesis som svar på människans högmod och girighet. På 50-talet var väl knappast GMO något man hade en susning om skulle komma, så parallellen är ju spännande.

Miljöbeskrivningarna, bl.a. ett London i förfall, är helt magnifika och bara dessa är värda en särskild rekommendation för att läsa boken. Stad, landsbygd, fastland eller öar, var finns störst möjlighet till överlevnad i en värld efter katastrofen?

De uppkomna försöken att bilda olika sorters samhällen, under olika typer av ledarskap, är också intressanta och väcker tankar.

Vill man sen inte göra olika tankeväckande tolkningar och se metaforer för allt möjligt (inte minst för tiden som var då boken skrevs), går det alldeles utmärkt att läsa storyn rakt av som ren underhållning. Såg som yngre den brittiska TV-serien på 80-talet som baserades på denna klassiska postapokalyps, och blev faktiskt positivt överraskad att boken var så bra som den faktiskt var i det stora hela, trots de tidigare nämnda irritationsmomenten...

Boken har tidigare nämnts här och här.

Betyg: 4/5


fredag 5 maj 2017

Bokbloggsjerka 5 – 8 maj


På fredagarna arrangerar Annikas litteratur- och kulturblogg bokbloggsjerka. Så här lyder frågan den här gången:

"Berätta om det pinsammaste (så pass att skämskudden åker fram bara du tänker på det)/roligaste/tråkigaste/etc. du någonsin har läst. Kort sagt, beskriv något som är känslomässigt memorerbart."

The secret diary of Adrian Mole aged 13 3/4 av Sue Townsend är en slagfärdigt rolig och smått rörande dagbok "skriven av" en tonåring som tror han är en "oupptäckt intellektuell" och dessutom förtvivlat kär i Pandora.

Superlativet roligast vet jag väl sen inte om den är.

Det där med vad man tycker är roligast varierar ju beroende på när man läste boken. Den här boken var troligen roligast när jag läste den någon gång på 80-talet, på samma vis som Rosa Pantern-filmerna med Peter Sellers var roligast under samma årtionde, man kunde skratta hejdlöst åt dessa då, men så ser man samma filmer idag och fattar inte alls hur vi kunde skratta oss dubbelvikta tills man grät åt Inspector Cloussaus framfart. Antingen har man blivit en humorlös torrboll eller så har humorn förändrats, tror och hoppas på det sista.

På 90-talet skrattade man åt Bo Baldersons Statsråd och hans svåger adjunkt Persson. Men är dessa på samma vis roligast idag? Troligen inte.

Så det är faktiskt inte så lite vanskligt att utse superlativ-val när det gäller böcker, och tråkigast väljer jag nog helst att inte orda om. Kan nog förövrigt inte komma på att jag läst något pinsamt... jo förresten, Den högsta kasten av Carina Rydberg, men pinsammast och "skämskudde" vet jag väl inte direkt. Mest, hmm... egendomlig. 😕


Trevlig helg!


Blad för blad för blad


Blad för blad för blad
lossnar de och faller:
alla mina nötta smärtor.

som ett poppelträd
långsamt släpper sina blad,
minskar också min hjärtesorg.

Prayers to Sophia
(titel länkar till Bokus)
där försvinner litet ledsnad,
nu flyger ett blad av ilska;
sedan far en skvätt självömkan.

bladet med vägran att förlåta
tar evigheter att falla,
nästan lika länge som bristande tillit.

blad för blad för blad
faller de från mitt hjärta,
som från ett träd, när tiden är kommen.

gamla sår läker inte så fort,
bladen faller i förtvivlande långsamhet,
de tittar aldrig på klockan.

de verkar som en evig process,
detta att hela smärtan,
och jag är inte alltför tålmodig.

men en vacker dag kommer till slut
när det gamla trädet utan blad
verkligen är redo för det nya.

och i mitt väntande hjärta
skimrar grenarna utan blad
precis en aning gröna.

Ur Prayers to Sophia av Joyce Rupp


torsdag 4 maj 2017

Helgfrågan v.18

Mias bokhörna arrangerar helgfrågan och den här veckan var frågan denna:

"Vilken klassiker tycker ni absolut man ska läsa?"

Med risk för att uppfattas som tjatig (känns som jag nämnt den väldigt många gånger här på bloggen), ett kort svar: Fjodor Dostojevskijs Bröderna Karamazov som utkom 1880. Författarens sista verk. En tungviktare av högsta klass, går inte att jämföra med något annat.



(Helgfrågan och länkar till andras svar hittas till helgen här.)

onsdag 3 maj 2017

Beskurna prydnadsexemplar av triffider i Hyde Park?


..."Och det tycktes finnas triffider inne i London nu. De tycktes fortfarande undvika gatorna då de så kunde, men jag hade lagt märke till åtskilliga som lufsade tvärs över Hyde Park och det fanns andra i Green Park. Troligen var dessa ofarliga, beskurna prydnadsexemplar, men det kunde man inte vara säker på.
   Och så kom jag till Westminister. Dödstillheten, känslan att allt var slut, blev ännu starkare där. Man fann de vanliga övergivna fordonen på gatorna. Man såg inte många människor - jag såg bara tre som rörde sig. Två klapprade sin väg fram längs rännstenarna på Whitehall, den tredje var på torget framför parlamentet. Han satt alldeles intill Lincolns staty och slöt i famnen sin dyrbaraste ägodel - en fläsksida från vilken han karvade en oregelbunden skiva med en slö kniv.
   Över allt detta reste sig parlamentsbyggnaden, och visarna på klockan hade stannat på tre minuter över sex. Det var svårt att tro att allt detta inte längre betydde något, att det nu bara var ett pretentiöst bakverk i förgänglig sten, som skulle falla utan att någon brydde sig om det."

(Ur Triffiderna av John Wyndham)



Bokens baksidestext:

"Biologen Bill Masen fascineras och oroas av de märkliga växterna som finns i var mans trädgård. Han kan och vill inte tro att de planerar något fruktansvärt. Men efter att ha skadats av deras giftiga gadd börjar han förstå. Triffiderna menar allvar.

Morgonen efter att himlen exploderat i ett bländande grönt ljus vaknar Londonborna upp i en mardröm. Rädsla och skräck fyller gatorna. De få med synen i behåll börjar vända sig mot varandra. Mitt i kaoset står Bill Masen och Josella Playton, fast beslutna att överleva.

Triffiderna är en roman om kärlek och utsatthet i en till undergång dömd värld. En otäck skildring av en alternativ framtid, lika skrämmande idag som när den skrevs på 50-talet. Triffiderna har filmatiserats, översatts till många språk och influerat nutida fantastik-succéer som Doctor Who och The Walking Dead."

Trailer för Day of the triffids från 2009:



Dags att beskära rosor, högst troligt bra mycket trevligare än att beskära triffider. 😁

måndag 1 maj 2017

Tematrio - Maj, Maya, Mei o s v

Veckans tematrio presenteras som vanligt av Lyrans Noblesser:

"Berätta om tre böcker skrivna en författare, eller innehållande en karaktär vid namn Maj!"

Så här får det då bli:
Aprilhäxan
Aprilhäxan
Majgull Axelsson

Desirée ligger på sjukhem och kan varken gå eller prata, men däremot har hon en speciell förmåga att bli till en gnista att placera i någon annans öga, djur eller människa. På så vis tar hon sig ut utanför sjukhemmets väggar för att följa sina tre systrars liv, systrar som inte vet att hon finns. Ruskigt bra var den!


Brandbilen som försvann
 Maj Sjöwall & Per Wahlöö

Känns som evighetersevigheter sedan den lästes (och då såg den inte ut som ovan). Men spännande tror jag bestämt den var. Gunvald Larsson befinner sig på span vid ett hus som plötsligt exploderar och han gör vad han kan för att rädda de som finns i huset då brandkåren aldrig tycks komma. En brandteknisk undersökning visar att en person redan var död innan branden startade, ett självmord där gasen var brandorsaken. Men vad antände gasen och var försvann brandbilen?
Självmordet visar sig vara mord...


Pelle Svanslös och Maja Gräddnos

Pelle Svanslös och Maja Gräddnos
Gösta Knutsson

Pelle Svanslös blir gift med söta Maja Gräddnos och ansvarsfull far till ungarna Maj, Muff och Murre.
Elaka Måns är fortfarande elak och hans medhjälpare Bill och Bull lika korkade som vanligt.
Men Pelle är oövervinnelig tillsammans med sin kära Maja. Supersött! 😊


En annan rar liten Maja...

Ni missar väl inte årets viktigaste barnprogram i kväll?


Ikväll (1/5) är det dags för Världens kväll - för alla barn på TV4. Programledare i år är David Hellenius och Renée Nyberg.

Varje minut dör 11 barn av orsaker som går att förhindra, så varje minut räknas! Var med och kämpa för barnen.

Artistframträdanden: Loreen, Ebbot, Helen Sjöholm, Peter Jöback, Lisa Nilsson, Nano, Linnea Henriksson, Per Gessle, Mauro Scocco och Plura. Se inslag från fältresor och humorinslag med Mia Skäringer och Henrik Dorsin.

Titta på Världens kväll - för alla barn, ikväll kl. 20.00 i TV4!

Hjälp till att få fler att titta på programmet genom att dela bilden ovan i sociala medier, tala om varför du tycker att man inte bör missa detta viktiga barnprogram som sänds ikväll. Hashtag: #världenskväll


(Engagera dig, bli bloggare för varenda unge och stöd på så vis UNICEFs viktiga arbete du också!)