fredag 21 juli 2017

Avslut för temavecka dystopi: Tre klassiker och kanske en blivande klassiker(?)



Dystopi-klassiker. Läst, oläst, oläst... fick bara ihop tre stycken, men nog måste det finnas fler utöver dessa, förutom de jag tidigare nämnde här? (Dessa tidigare nämnda är: Legend av Richard Matheson, Blade Runner av Philip K Dick, Fahrenheit 451 av Ray Bradbury, Vi av Jevgenij Zamjatin, Nitton åttiofyra: 1984 av George Orwell, Du sköna nya värld av Aldous Huxley, Triffiderna av John Wyndham, och visst måste den numera räknas till klassikerna(?): Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood).

Olästa Apornas planet Och världen skälvde skall betas av så småningom de också. Kallocain bör ingen missa, inte heller Oryx och Crake:


Kallocain av Karin Boye
(Dystopisk sci-fi)
"Kallocain är en framtidvision över ett polisstyrt och militariserat övervakningssamhälle. Med sin sanningsdrog har kemisten Leo Kall funnit en väg in till medborgarnas själar. Det visar sig att de flesta hyser heta drömmar om uppror mot Världsstaten och en önskan om Ökenstaden - en avlägsen plats för frihet och kärlek. Leo Kall börjar själv tvivla på Staten och ifrågasätta sin roll som lojal medsoldat.
Karin Boye har med Kallocain målat upp ett 1984, nästan ett decennium före George Orwell. En kuslig dystopi, men samtidigt en tro på människans förmåga att skapa en annan, levande värld."


Apornas planet (1963) av Pierre Boulle
(Dystopisk sci-fi eller bara sci-fi?)
"I den inte så avlägsna framtiden landar tre astronauter på en planet precis som Jorden, med frodiga skogar, ett tempererat klimat och luft som går att andas. Men trots att det ser ut att vara ett paradis så är inget som det verkar.
Astronauterna upptäcker snart den fasansfulla sanningen: i den här världen är människan vildar och aporna är deras civiliserade härskare. I en ironisk roman med ändlös action och andlösa intriger kämpar en man för att hitta hemligheten bakom en fasansfull civilisation medan han ständigt plågas av tanken: kommer han bli den som räddar mänskligheten eller det sista vittnet till dess undergång? Med ett chockerande slut i klass med det i filmen från 1968 levererar Boulle svaret i detta äventyrliga, satiriska och spännande mästerverk."


Och världen skälvde (1957) av Ayn Rand
(Dystopi eller "filosofisk thriller"?)
"I en värld som hastigt faller samman kämpar Dagny Taggart för att rädda sitt järnvägsimperium. Men hennes kamp gäller mer än så. I sin vägran att acceptera stagnation och hopplöshet som sitt eget och mänsklighetens öde beslutar hon sig att konfrontera det gåtfulla slanguttryck som kommit att sammanfatta andras rädsla, resignation och cynism; "Vem är John Galt?" Svaret visar sig vara avgörande för hennes egen och världens framtid.
Och världen skälvde (org. titel Atlas Shrugged) är en filosofisk thriller som utmanar, fascinerar och inspirerar. I USA har den blivit framröstad som den bok som näst efter Bibeln haft störst inflytande på människors liv. Miljontals läsare över hela världen har i generation efter generation tagit del av den gripande berättelsen om en man som sade att han skulle stänga av världens motor - och gjorde det.
Med Och världen skälvde från 1957 etablerades Ayn Rand som en av nittonhundratalets populäraste författare och en av dess mest inflytelserika tänkare."


En framtida klassiker? Rekommenderas hursomhelst:

Oryx och Crake (2003) av Margaret Atwood
(Dystopisk sci-fi)
"Huvudpersonen och berättaren i boken kallar sig Snömannen. Han sover i ett träd, insvept i ett lakan. Han sörjer sin älskade Oryx och sin bäste vän Crake. Mat och andra förnödenheter försöker han hitta i ett ödelagt område där insekter förökar sig snabbt, och där nassonger och varjundar härjar i plebsområdena där vanliga människor en gång levde.
När han försöker få en överblick över det som hänt, tvingas han gå decennier bakåt i tiden. Hur kunde allt falla samman så snabbt?
Han söker svaren på sina frågor i den resa han gör; till sitt förflutna och till Crakes högteknologiska bubbelkupol, där han skapade sitt ödesdigra Paradice Project som hela världen skulle komma att beklaga.
Med sitt fantastiska språk, sitt skarpa intellekt och sin svarta humor leder Atwood läsaren in i en värld som är allt annat än hjältemodiga, en bisarr men helt trovärdig värld befolkad av gestalter som fortsätter att leva i läsarens huvud långt efter att man lagt ifrån sig boken."


Men nu sätter jag punkt för denna temavecka i dyster dystopi och försöker i möjligaste mån se lite ljusare på framtiden, även om det inte alltid lyckas så värst bra. 😉


2 kommentarer:

  1. Kallocain har jag och har velat läsa så länge. Måste gör mig tid fö den :) Roligt med dystopi tema. Det är en spännande genre :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket spännande... och otäckt, när man till viss del ser utveckling som styr åt fel håll i verkligheten också. Läs Kallocain, väldigt bra bok. :)

      Radera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)