söndag 16 juli 2017

Temavecka dystopi: Smakbitar


fängslande, angeläget, skrämmande

extremt beroendeframkallande

läser just nu:


Minnet av vatten
(Modernista)
Minnet av vatten, Emmi Itäranta. Sid. 27:
"När vi vände tillbaka mot byn sa jag till Sanja:
   »Jag önskar att jag kunde gräva mig hela vägen ner till plastgravens botten. Då skulle jag kanske kunna förstå den gamla erans värld och de människor som gjorde sig av med allt det här.«
   »Du tänker alldeles för mycket på dem«, sa Sanja.
   »Du tänker på dem du med«, svarade jag. »Annars skulle du inte gå hit.«
   »Det är inte dem jag tänker på«, sa Sanja. »Bara på deras maskiner, på vad de kunde och på vad de lämnade till oss.« Hon blev tyst och lade handen på min arm. Genom ärmtyget kände jag det varma avtrycket av hennes fingrar och av solen runt dem, två olika slags värme så nära ihop. »Det är inte lönt att tänka på dem, Noria. De tänkte inte på oss heller.«"




Syndaflodens år
(Norstedts)
Syndaflodens år, Margaret Atwood. Sid. 63:
"Kära trädgårdsmästarvänner på den jord som är Guds trädgård:
   Så underbart att se er alla samlade här i vår vackra takträdgård, Edenklippan! Jag har glatt mig åt det fina varelsernas träd som våra barn skapat av plastföremål som de har samlat ihop - vilken utmärkt illustration till hur man kan ta vara på onda material! - och jag ser fram emot vår gemensamma måltid, där vi bjuds på Rebeccas läckra kålrotspaj av kålrötter som vi har kvar från förra årets skörd, för att inte nämna de inlagda blandsvampar som Pilar, vår egen Eva Sex, bjuder på. Vi firar också Tobys befordran till ordinarie lärare. Toby har genom hårt arbete och hängivenhet visat oss att det går att övervinna så många plågsamma erfarenheter och inre hinder när man väl har skådat sanningens ljus. Vi är mycket stolta över dig, Toby."




Andlös
(Ordfront)
Andlös, Mattias Ronge. Sid. 21:
"Leni funderade över biten hård plast som hon höll mot örat, hade sett ett program på teve där fattiga barn gick barfota över stora kyrkogårdar fyllda av mobiltelefoner, öppna gravar i pölar av frätande batterisyra. Hon hade haft sin egen mobil i fyra år och kände pulsen börja skena när hon tänkte på hur ofta vissa människor bytte mobil. Lite mer minne, några nya funktioner som inte var nödvändiga. Ytterligare en telefon med läckande batteri på kyrkogården i tredje världen. Tredje världen som hade stängt gränserna mot Europa, eftersom problemen där var större. Hon tänkte på det ironiska i att en del fransmän hade försökt ta sig över till Nordafrika och att Los Angeles-bor betalade högvis av dollar för att smugglas in i Mexiko. Att tredje världen i den nya tiden skulle kunna bli första världen. Den enda världen."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)