fredag 24 mars 2017

Bokbloggsjerka 24 – 27 mars

Fredag och bokbloggsjerka, arrangerar veckans fråga gör i vanlig ordning Annikas litteratur- och kulturblogg:

"Har någon av de författare som du följer bidragit till en tv-serie/film, om inte, vem tycker du skulle få chansen och varför?"

Kommissarie Lynley är väl den första jag kommer att tänka på, som bidragit till TV-serie, där författaren Elizabeth Georges böcker i serien har lästs (känns dock inte lika lockande att fortsätta med längre). Sen tycker jag förstås att Elly Griffiths rättsarkeolog Ruth Galloway ska få chansen att bli TV-serie, trots att bokserien inte följts från början. Kanske BBC redan har något på gång? Skulle inte bli alltför överraskad om så är fallet. Att svara på varför man (jag) tycker så, är väl ungefär samma som varför man gillar böckerna: klassiskt engelsk charm, spännande deckargåtor med historiska inslag, stämningsfulla miljöer, intressanta och roliga karaktärer, toppat med en dos trivsam humor... kan väl inte bli annat än bra filmatiserat? När man som mig dessutom inte följt bokserien från början blir det ju på så vis en resumé för vad som hänt tidigare, kanske ett smått egoistiskt motiv, så stryk det! 😉


Missa inte att vara med på bokbloggsjerkan, du hittar den här.

torsdag 23 mars 2017

Helgfrågan v.12

Mias bokhörna arrangerar Helgfrågan:

"Titeln som har en sådan avgörande faktor för att man blir nyfiken på en bok? Alltså hur viktig är titeln på boken?"

Ledande fråga kanske, då det i förledet börjar med ett klargörande. Men oavsett det, visst kan väl titeln vara viktig, troligen dock inte jätteviktig. Skall väl ändå tillstå att det helt nyligen var just titeln som i första hand gav ingivelse att ta reda på mer om Undine av Friedrich de la Motte Fouqué. Kunde inte riktigt placera "Undine", men kände ändå till på något sätt. Så visst kan även ett huvudbry kring en titel leda till vidare nyfikenhet.


Baksidestext:
”Mest konstnärlig av alla kontinentala berättelser i den fantastiska genren är den tyska klassikern Undine (1811), av Friedrich de la Motte Fouqué. Denna berättelse om en vattenande, som gifte sig med en dödlig och vann en mänsklig själ, är ett konsthantverk med en precision som skulle pryda varje litterär genre, och den har en lätthet och naturlighet som ställer den i närheten av den äkta folksagan. Den har i själva verket sitt upphov i renässansläkaren och alkemisten Paracelsus Avhandling om elementarandar. [… ] Många inslag i Fouqués skildringar av miljöer och stämningar avslöjar honom som en fulländad konstnär på det makabras fält, och då särskilt hans beskrivningar av den hemsökta skogen med sin gigantiska snövita man, och olika onämnda fasor som förekommer tidigt i berättelsen.   H. P. Lovecraft 
”Av alla fantastiska berättelser anser jag Undine vara den vackraste.”   George MacDonald

Undin = mytologiskt väsen som hör till kategorin elementarandar/naturandar. Där personifierar Undin vatten, Salamander eld, Sylf luft och Gnom jord. Vattenanden Undinen har tydligen gestaltats i flera litterära verk o.s.v., så kanske är det inte så konstigt då att man snappat upp det någonstans tidigare, möjligen korsord kan tänkas. 😉

Friedrich de la Motte Fouqués gamla saga från 1800-talet vill man såklart läsa, och hade det alltså inte varit för titeln som lockade från början (själva omslaget var väldigt intetsägande - se ovan) hade det nog inte blivit av.

Finns förstås även titlar som avskräcker, men det lämnas därhän. Tror vårljuset tröttar en aning mer än lovligt... 💤


(Helgfrågan och länkar till andras svar hittas till helgen här.)

onsdag 22 mars 2017

Bokfika: Om oregerliga svenskar i Chamonix


Läsning till fikat blir idag Ett berg högre än Everest av Jon Krakauer. Fängslande skrivet som vanligt, och vad sägs om det här:

..."Likaså hittar man få svenskar på hotellen i Chamonix, men av en annan anledning. I Sverige tycks man ha en oöverkomligt hög skatt på alkohol. När svenskar kommer till Frankrike, där spriten kostar ungefär hälften så mycket som i Skandinavien, har de en tendens att dricka för mycket och "bli fullkomligt galna", som Twight uttrycker det. "De börjar slåss, vandaliserar rum och blir ytterst oregerliga. Följden har blivit att när värdshusvärdar i Chamonix ser ett svenskt pass säger de för det mesta: 'Jag beklagar, men jag erinrade mig just att alla rum redan är upptagna.'" Det har gått så långt att svenska affärsmän nyligen köpte några hotell i byn Argentière, längre upp i dalen, bara för att deras landsmän ska ha ett ställe nära Chamonix där de kan sova. Nuförtiden förvandlas Argentière till en veritabel svensk koloni under skidsäsongen."

Bedrövligt. Men hög skatt på alkohol tycker jag absolut är en mycket god idé, hade gärna fått vara ännu högre med tanke på vårdkostnader, m.m.

För övrigt väldigt spännande att läsa om bergsbestigning och allt som har med det att göra, men eufori behöver man som tur är inte nå höga bergstoppar för att uppleva, det räcker så bra med att nu få se alla efterlängtade vårtecken då de successivt dyker upp. 😊 En solig bild från idag:


tisdag 21 mars 2017

Några intressanta nyord och en insnöad dekadent fundering


Några intressanta ord hämtade från nyordslista 2016 (lite kortfattat):


Annonsblockerare:
Program som hindrar annonser att visas på internetsidor, t.ex. facebook.

Ekodukt:
Bro som håller ihop ekosystem på båda sidor av väg och möjliggör för vilda djur att passera.

Filterbubbla:
Ett urval av innehåll på internet som anpassats till individen. Filtreras automatiskt utifrån tidigare sökningar.

Fomo:
Oro för att gå miste om något speciellt roligt eller intressant. T.ex. rädsla att tacka ja till en inbjudan utifall något ännu roligare skulle dyka upp. (Fomo förkortning för fear of missing out, motsatsord jomo = joy of missing out)

Frågestrejka:
Undvika att ställa frågor för att bryta mönstret att kvinnor oftare ställer frågor till/om män än vad män ställer frågor till/om kvinnor.

Förstärkt verklighet:
Den verkliga miljön kompletteras med datorgenererade inslag. Fiktiva miljöer samspelar med verkliga.

Grindsamhälle:
Inhägnat bostadsområde som är stängt för allmänheten.

Influerare:
Person vars inflytande används i marknadsföringssammanhang. T.ex. att de som finns i den "digitala sfären", vilka alltså är flertalet, påverkar omgivningen i olika grad.

Läslov:
Lov då elever förväntas läsa extra mycket. Höstlov var på förslag att byta namn till läslov för att uppmuntra till läsning hos yngre. Blev det så då? Ingen aning!

Matsvinnsbutik:
Livsmedelsaffär som säljer varor till låga priser, varor som annars skulle ha kasserats. Lär finnas i Köpenhamn.

Poke:
Typ av sallad med rå fisk. Poke bowl eller pokesallad.

Preppare:
Någon som förbereder sig på att överleva en samhällskatastrof. Av engelskans prepper.

Proteinskifte:
Förändrade matvanor för att byta ut kött mot proteinkällor.

Samlarsyndrom:
Sjukligt tillstånd där ett samlande överskrider vad som kan ses som normalt. (Även hoarding)

Skamma:
Få någon att känna skam.

Trumpifiering:
En skiftning i politiska debatten mot en retorikstil där något som sägs får uppmärksamhet utan hänsynstagande till konsekvens eller fakta.

Vuxenmålarbok:
Målarbok för vuxna.

Växtmjölk:
Mjölkliknande dryck tillverkad av vegetabilier.


Använde mig för ovanstående av nyordlistan från Institutet för språk och folkminnen. Hela listan hittas här.

DN hade en quiz i slutet av förra året (jo, det här inlägget är lite sent ute) angående nyordlistan, vill man testa sina nyordskunskaper för 2016 års nyord finns den här.

***

Ordet dekadent gör mig sen smått förvirrad. Är det ett positivt eller negativt laddat ord? Eller både ock? Överförfinad och överkultiverad eller fördärvad och neddekad? Är kanske överförfinade neddekade helt enkelt? 😄


Enligt NE:
"dekadens (franska décadence), urartning, förfall, är i dagligt tal vad en konservativ betraktare vill finna på olika livsområden, t.ex. uppfostran, massmedier och nöjesliv."

Enligt SAOL:
..."ett tillstånd av förfall av en enskild person, ett folk, en institution och så vidare. Förfallet är av kulturell typ och även andlig avmattning och moraliskt urartande."


Verkar vara ett negativt ord, så varför används det så ofta för att beskriva något som lyxbetonat eller extra stiligt? Vad är dekadent/dekadens/dekadans för dig?


måndag 20 mars 2017

Tematrio - Vårtecken

Veckans tematrio presenteras som vanligt av Lyrans Noblesser:

"Den här veckan är det officiellt vår. Och för en gångs skull kommer temat inte att vara begränsat till litteratur eller kultur. Alla svar är OK på frågan "vad har du sett för vårtecken hittills?"

1. Skogen: Tussilago och blåsippor har ju förstås precis börjat blomma, dock lite dävna idag då det varit tämligen gråkallt och snöflingor återigen dalat.

2. Skogen o täppan: Rådjur (får mumsa i rabatterna, gör inget alls!) och rävar är extra mycket i farten nu. Tycks lika gott om räv (fina, inte skabbiga!) i år som gott om hare förra året.

3. Täppan: Snödroppar (som rest sig efter att en omgång blivit nedbäddade i snö) blommar och dvärgkrokus står redo för att slå ut nästa gång solen behagar titta fram.


Önskar att en av ovanstående tre hade handlat om att det äntligen dykt upp till salu annonser avseende vanliga bondkattungar, men tyvärr väldigt tomt på den fronten. En vår utan katt, fixar man det? Väldigt ovan situation att vara utan katt. 😟


Psykologiska thrillers; kommande nytt - en lista

Dags för en lista! Nära förestående nytt på bokfronten vad gäller psykologiska thrillers. Plockat fram några som verkar extra spännande (länkat titlar till bokförlagens information när sådan finns), varav de två första helt självklart redan är inplanerad läsning:


Hon som vakar av Caroline Eriksson
Psykologisk spänningsroman (av författaren till De försvunna)


Sektens barn av Mariette Lindstein
Upplösningen på serien (sista delen i trilogi) om sekten ViaTerra


Andras döttrar av Amy Gentry
Författaren ("spännings-debutant") har inspirerats av fallet med kidnappade Elizabeth Smart i Utah 2002


Det finns inga monster av Liselott Willén
En psykologisk spänningsroman om förträngda minnen


Jag ser dig av Clare Mackintosh
Psykologisk thriller (författaren till Jag lät dig gå)


Eldpojken av S.K. Tremayne
Psykologisk thriller av författaren till Istvillingar


Inte ensam av Elizabeth Haynes
Psykologisk spänningsroman av en författare som arbetat som utredare hos polisen


Sargad av Flynn Berry
(Louise Bäckelin Förlag, finns att läsa om i Katalog Sommar 2017)
"En av årets bästa thrillers" enligt Washington Post


Stalpi av Stefan Spjut
Fristående berättelse som knyter an till författarens tidigare Stallo
"Stalpi är ett av de samiska språkens många ord för varg"


Tio svenskar måste dö av Martin Österdahl
En deckare/thriller som utspelar sig i Ryssland.


Men hörrni! Upptäckte nu att det tycks ha blivit väldigt populärt med att visa en människa som vänder ryggen till, stående eller vandrande iväg från betraktaren, på bokomslagen (se flera här ovan). Kanske har det alltid varit vanligt förekommande, utan att jag lagt märke till det tidigare. Möjligen.


lördag 18 mars 2017

Bästautmaningen - Saint Patrick's day

Lyrans Noblesser presenterar veckans bästa-utmaning så här:

"Dagen till ära vill jag att ni ska berätta om den bästa irländska romanen/författaren ni läst."

Nåja, en dag för sent, Saint Patrick's day var igår, men här kommer den bästa irländska författare jag läst (kan inte avgöra vilken som är den bästa boken, då långt ifrån alla har lästs):


Maeve Binchy (1940 - 2012). Irländsk författare vars böcker översatts till 37 språk.

Handlingen för romanerna och novellerna utspelar sig i huvudsak på Irland. Vill ta med motiveringen till Lifetime Achievement Award vid Irish Book Awards 2012:
"Tack vare sina böcker fick hon miljoner läsare i hela världen att känna att hon var deras vän!".
För jag tror det stämmer väldigt bra för känslan de flesta får av böckerna. Det handlar om alldeles vanliga människor och det jag läst har haft en medmänsklig ton som man inte kan låta bli att tycka om. Miljöer (massor av härlig natur-/landsbygdsskildring!), karaktärer och relationer framställs på ett verkligt och inlevelsefullt sätt. Gillar också den beskrivna kontrasten mellan ett då och ett nu. Böcker som översatts till svenska:

1985 - Tänd ett litet ljus
1986 - Tom O'Briens dotter
1988 - Eldflugornas sommar
1989 - Silverbröllopet
1991 - När ödets stjärnor faller
1993 - I blodbokens skugga
1995 - Glassjön
1996 - I år blir det nog bättre
1997 - Nora O'Donoghues dröm
1998 - Huset vid Tara Road
2000 - Sveda och värk
2002 - Hemkomsten
2001 - Scarlet & Feather
2003 - Vi ses på Quentins
2004 - Dublin 4
2005 - Stjärnklara nätter
2007 - Den magiska källan
2009 - I själ och hjärta
2012 - Allt för Frankie
2014 - Vinter i drömhuset
2015 - Hos oss på Chestnut Street

Och i juni i år ges en novellsamling ut, som kanske kan passa utmärkt som sommarläsningstips:

Picknick vid St Paul's

"Maeve Binchy var en enastående produktiv författare, som när hon inte skrev på någon roman, pjäs eller artikel gärna lämnade ett bidrag till en tidning eller tidskrift i form av en nyskriven novell. Obotligt intresserad av den mänskliga naturen utnyttjade hon alla tillfällen till att iaktta dess skiftningar. Ingenstans saknas det spänning, ingen är tråkig, har hon sagt."

Här på bloggen har tidigare skrivits bokomdöme för Vinter i drömhuset. En riktigt mysig bok att läsa när man känner för äkta feelgood - rekommenderas!


fredag 17 mars 2017

Bokbloggsjerka 17 – 20 mars

Fredag och bokbloggsjerka, arrangerar veckans fråga gör i vanlig ordning Annikas litteratur- och kulturblogg:

"Vad tycker du om stereotyper? Känns det tryggt, irriterande, bör undvikas, etc."

Inte är väl stereotyper "tryggt" heller? Föränderlighet, olikheter och komplexitet skapar ju realism och verklighetsförankrad trovärdighet. Det mesta i livet är oerhört komplext, om vi tillåter oss gå lite djupare. Så förenklade stereotyper känns på så vis inte verklighetsnära. Om en huvudkaraktär ges en förenklad föreställning, utan att utvecklas på något vis, blir det rätt snart klichéartat och man tröttnar, det blir ointressant och orealistiskt.

Irriterande kan stereotyper vara i allra högsta grad, men det behöver väl heller inte nödvändigtvis undvikas till 100%, beror ju lite på i vilken form det levereras, är det i fördomsfullt elakt syfte känns det verkligen inte okej.
Humor kan förstås vara en annan sak, men heller aldrig då bör det framställas på ett obehagligt illvilligt och föraktfullt sätt, där syftet ofta tycks vara att fördumma en viss grupp individer (t.ex. grupp uppdelat på yrke, nationalitet, religion, hårfärg, etc.). Sånt roar i varje fall inte mig. En del kanske menar att det stärker någon slags flockmentalitet... vi och dom.

Om det gäller en deckarserie där en oföränderlig huvudkaraktär framställs, vilken aldrig tillåts avvika från ett visst mönster, kanske beror det då på någon slags slentrian hos författaren? Frågan är i sådana fall om det håller i längden, utan att läsekretsen försvinner vartefter?

Oj, det här blev längre än jag tänkt från början. Förlåt! Blir lätt så då det handlar om sådant som rör läsning och böcker, det engagerar! 😊


Missa inte att vara med på bokbloggsjerkan, du hittar den här.

Trevlig helg!
💜


torsdag 16 mars 2017

Helgfrågan v. 11

Mias bokhörna arrangerar Helgfrågan:

Vad tror du omslaget har för betydelse när man köper en bok?

...och som bonusfråga (eller som ju faktiskt är två frågor):

Vilka omslag lockar mest? Kom gärna med bildexempel.
+
Bildexempel på omslag som liknar varandra.

Till att börja med:

Omslaget kan ha rätt stor betydelse om man inte är så där alldeles särskilt inställd på att köpa just den boken. Då betyder utanpåverket mer för att fånga blicken eftersom man inte är så vidare bekant med det som finns där innanför (tills man läser baksidestexten 😕).

Det kan också ha betydelse då en klassiker som givits ut på nytt har lockande omslag, för även gamla texter kan ju tjusa med ett elegant nytt yttre (visst lockar även gamla texter med gammal utsida, men då fokuserar man nog mer på att bindningen håller ihop 😊).

Ibland är det sen inte alltid att uppenbart snygga yttre lockar, och man fattar kanske inte riktigt själv vad det är som är så charmerande med ett visst bokomslag (som Walter Skinner och Fox Mulder ungefär... Skinner vinner! Inte sant? 😁).


För att fortsätta med vad som lockat:


Verkar gilla blodstänk... men den här är ju också lockande:


...och dom här från Novellix:


...och så dom där från Bakhåll förlag nyöversatta verken av Fjodor Dostojevskij, bokomslagen är lika otroligt stiliga som av Modernista senast utgivna Dostojevskij är otroligt fula. 😝


Vilket för vidare till bildexempel på liknande omslag:

Dostojevskij i liknande stiliga och liknande fula omslag. Valde två av vardera:

Folket i Stepantjikovo
Förödmjukade och
förnedrade

Brott och straff ~ del 1
Bröderna Karamazov ~ del 1


Men... smaken är ju olika, som vi ju alla vet.


(Helgfrågan och länkar till andras svar hittas till helgen här.)

onsdag 15 mars 2017

"Gnisselzonen" av Anna Hallén

Gnisselzonen av Anna Hallén. Tukan förlag:

"Gnisselzonen är gråzonen mellan hälsa och sjukdom. Den som befinner sig här mår inte speciellt bra, men det finns ingen sjukdom för sjukvården att bota.

Värk, trötthet, håglöshet och magproblem är typiska problem som kan vara tuffa och tärande. Läkaren hittar inget fel. Man får ingen gul lapp med sig hem, eller så får man det, men det är recept på sömnpiller, laxermedel, smärtlindring eller andra piller som dämpar symptom, men som inte löser problemet.

Gnisselzonen hjälper dig att komma till rätta med de problem som sätter käppar i hjulet för din goda hälsa. Första delen av boken är indelad efter olika problemområden. Här får man lära sig om orsaker och samband direkt kopplade till olika problem. I andra delen av boken får man lära sig mer om hur kroppen fungerar ur ett näringsfysiologiskt perspektiv.

Det här är en kraschkurs i grundläggande näringsfysiologi som i första hand riktar sig till kvinnor 40+. Det handlar inte bara om att hitta mat som får kroppen i balans utan om livsstil i stort. Gnisselzonen är en bok för alla de som läser tidningars olika tips om vad som är bra för hälsan. Här sätts alla de tipsen i sitt sammanhang och man får den stora bilden. Man får lära sig varför alla de här tipsen faktiskt är bra och hur de fungerar.

Anna Hallén är kostrådgivare och bästsäljande författare av kokböcker inom LCHF. Hon är en mycket uppskattad föreläsare, har en stor skara följare och medverkar regelbundet i tidningar om mat och hälsa. Gnisselzonen är en helt ny typ av bok för Anna och här får hon visa att hon fullt ut behärskar konsten att förklara ett så komplext ämne som näringsfysiologi på ett lättsamt, målande och fängslande sätt."

I det stora hela en riktigt bra bok skriven utifrån en hälsocoachs perspektiv. Hälsocoach lär kanske vara nutidens titel för dåtidens friskvårdskonsulent? Inte forskat i saken, men allting verkar ju på senare tid erhålla förhöjd status med en skvätt svengelska! 😄
Något skaver dock med resonemanget kring sjukdom och funktionell störning, annars utmärkt.

Författaren förklarar och resonerar på sitt egna alldeles högst personliga vis med mycket humor, logik och sunt förnuft; underhållning och värdefull kunskap (sådant som för envar borde vara viktigt att känna till) i en sant trevlig mix.
Bokens senare näringsfysiologiska del (bäst!) är pedagogisk, enkel och lättfattlig, oavsett vilken tidigare kunskapsgrund man har. Helt klart en bok jag rekommenderar varmt till alla som intresserar sig för anatomi, fysiologi och näringslära, eller givetvis även till de som befinner sig i "gnisselzonen"!

Lånade boken som pdf-fil från biblioteket, inte att rekommendera då illustrationer stoppade upp och frestade tålamodet enormt för att komma förbi. Upptäckte att Gnisselzonen även fanns i pocketformat för mindre peng, och med tanke på den där senare näringsfysiologiska delen (som jag själv tyckte så bra om) är det nog ganska sannolikt att jag även köper boken för en omläsning så småningom.

Betyg: 4/5

En kopp örtte med gnissel

Anna Halléns Gnisselzonen och en kopp gott te med pepparmynta, inte tokigt alls. Läser boken som pdf-fil (rekommenderar verkligen att läsa i annan form!). Snart dock utläst, så bokomdöme kommer inom kort.

Så här beskrivs inledningsvis vad man menar med "gnisselzonen":
"Gnisselzonen är gråzonen mellan hälsa och sjukdom. Den som befinner sig här mår inte speciellt bra, men det finns ingen sjukdom för sjukvården att bota.

Värk, trötthet, håglöshet och magproblem är typiska problem som kan vara tuffa och tärande. Läkaren hittar inget fel. Man får ingen gul lapp med sig hem, eller så får man det, men det är recept på sömnpiller, laxermedel, smärtlindring eller andra piller som dämpar symptom, men som inte löser problemet."[...]

Så, näe, det har inte med den typen av gnissel att göra som jag lade till nedan, men visst är reklamfilmen kul!? (Kan visserligen inte höra ljudet numera, men lever på minnet av det):


måndag 13 mars 2017

Tematrio - från/i havet (eller annat vatten)

Veckans tematrio presenteras som vanligt av Lyrans Noblesser:

"Berätta om en bok/dikt/text vars titel innehåller något från havet (eller annat vatten)!"

För oss med sinne för det makabra:



Dagon av H.P. Lovecraft

"Mitt ute på Stilla havet satte jag av i en roddbåt med förnödenheter för en lång resa. Men medan jag sov hände något. Väldiga landmassor, som legat orörda på havsbotten sedan oräkneliga tidevarv, höjde sig ur havet. Och något följde med upp. Något obeskrivligt ..."

Mardrömsmonstret Dagon stiger upp från mörka vatten... väldig, motbjudande, med gigantiska fjälliga armar och ohyggligt huvud. Lovecraft lär ha fått idén till novellen Dagon från Bibeln (för den som är nyfiken: Dom 16:23 och 1 Sam 5:1-7), Dagon var där filistéernas fiskgud. 



Tjärven av John Ajvide Lindqvist

"Zombiemassaker i skärgårdsparadis"
Ön Tjärven är belägen drygt två nautiska mil nord-nordväst om Söderarm i yttersta havsbandet.
De drunknade stiger upp ur havet. Och de är hungriga. Läs mer här.


"Vem flyttade slottet hit
och satte det på ett ödsligt skär?
Vem tog det ur öknen, djinn eller ande,
vem bor i de hundra gemaken, nymf eller fe?
Vem flyger i fjäderhamn dit, vem stiger
dit upp ur de svartblanka vatten?" 
Gunnar Ekelöf

Sail away to dreamland...
I eftertankens kranka blekhet: Varken ursprungstitel(?) Good Night Sleep Tight eller när företrädesvis Josefine Cronholm sjunger den som Dream child, har ju vattenanknytning i just titeln, så lite fuskigt kanske.

"Goodnight, time to call it a day
Sleep tight, dream your troubles away
Goodnight, in spite of any sorrow
There's a brand new day on it's way tomorrow
Someday, all your dreams will come true
Someway, for me and you
So close your eyes and dream of it my darling
Till then goodnight, goodnight, sleep tight

Won't you play the music so the cradle can rock
To a lullaby in ragtime
Sleepy hands are creeping to the end of the clock
Play a lullaby in ragtime
You can tell the sandman is on his way
By the way that they play
As still as the trill of a thrush
In a twilight hush
So you can hear
The rhythm of the river on the side of the boat
As you sail away to dreamland
High above the moon you hear a silvery note
As the sandman takes your hand
So rock-a-bye my baby
Don't you cry my baby
Sleepy time is nigh
Won't you rock me to a ragtime lullaby
[...]

Louis Armstrong & Danny Kaye: "Good Night Sleep Tight"


Godnatt och dröm vackra drömmar! 😇


söndag 12 mars 2017

"Sjuka själar" av Kristina Ohlsson

Sjuka själar av Kristina Ohlsson. Piratförlaget:

"Först sattes träd i brand. Sedan öppnades portarna till helvetet. 
Lukas försvinner några dagar innan han ska ta studenten. Tre veckor senare hittas han medvetslös med stora skador. Ingen förstår vad som hänt honom. Inte ens han själv. Det enda han och alla andra vet är att ytterligare två personer försvunnit på samma sätt. Men Lukas är den enda som har kommit tillbaka. 
Tio år senare återvänder han till sitt föräldrahem, plågad av ovissheten om vem som en gång förstörde hans liv. På andra sidan gatan bor en man som aldrig förlikat sig med att han inte fick veta vad som hände hans dotter Fanny. Och som tror att Lukas har svaret. 
Samtidigt flyttar Anna och David in i den gamla prästgården. Här ska de börja sitt nya liv. Men huset väcker stark oro hos Anna. När hon senare hittar ett järnkors nedgrävt i trädgården förstår hon att det finns någon som vill dem illa. Riktigt illa. Anna försöker vettskrämd rädda både sig själv och David. Men är det redan för sent? 
Kristina Ohlsson är en av Sveriges mest framgångsrika och hyllade författare av kriminalromaner och barnböcker. Sjuka själar är hennes första skräckroman."

Inte läst något av Kristina Ohlsson tidigare, men då nu detta skulle vara författarens första skräckroman blev man såklart synnerligen lockad att läsa. Har ju ett gott öga till skräckgenren. Hur var det då?
Ömsom riktigt bra som suggestiv spänningsroman med finurliga överraskningsmoment och ömsom mindre bra som skrämmande skräckroman. För någon skräck var inte detta i min mening, utan mer som en thriller. Jag saknar det övernaturliga, liksom andra kanske uppskattar att det inte finns där, smaken är olika. Några kvardröjande tankar kring handlingen infinner sig heller inte efter att sista kapitlet är läst.

Slutet var för övrigt något jag uppfattade som den största svagheten med Sjuka själar. Från ett delvis relativt långsamt tempo, går det på slutet kvickt som attan hastigt och dessutom blir det särdeles väldigt orealistiska förklaringar till "mysteriet" och alla avslöjade hemligheter, trots att avsikten verkar vara att det skall framstå som just realistiskt. Får inte ihop det där. Språkligt sätt är det väl rätt lättsamt, medelmåttigt och enkelt, varken fantastiskt eller dåligt.

Sammanfattningsvis var det ändå en fängslande historia - om än något rörig - innan alla konstigheter slutligen uppdagades så där helt omöjligt. Man försökte bygga upp en lösning utav alla egendomliga trådar som gavs på ett spännande sätt och lista ut hur det hängde ihop, men som sagt, slutet gjorde mig besviken. Rekommenderar boken till alla som gärna läser spänningsromaner, för som ordinär sådan är den bra.

Tidigare blogginlägg där boken nämns finns här.

Betyg: 3/5

fredag 10 mars 2017

Bokbloggsjerka 10 – 13 mars

Fredag och bokbloggsjerka, arrangerar veckans fråga gör i vanlig ordning Annikas litteratur- och kulturblogg:

"”What was the last book you read, which wasn’t originally written in your native language?”. Skriv gärna dina tankar om böcker på svenska i förhållande till andra språk. Vad ligger dig varmast om hjärtat, vad föredrar du och varför etc.
Skriv så kort eller långt du vill och du är välkommen att spåna fritt i eller kring ämnet. Sidospår är mer än välkomna"

Själv tolkar jag den frågan som så:

"Vilken var den bok du senast läste som på originalspråk inte var skriven på ditt modersmål/förstaspråk?".

Beskriver i min mening att det är fråga om den senast lästa boken som är översatt till - i mitt fall - svenska från ett annat originalspråk. Antar att andra kanske tolkar frågan som den skönlitterära bok man senast läst på ett annat språk än sitt förstaspråk, och om det nu är så det menas får jag gå långt tillbaka i tiden, någon gång i början av 90-talet lästes The Complete Illustrated Stories, Plays and Poems of Oscar Wilde (se till vänster, så såg boken ut, tror den köptes på bokrea faktiskt). Engelska texter (av olika slag) läser jag numera bara på nätet, inte i böcker.


Men nu väljer jag alltså mitt första sätt att uppfatta frågan och då blir det den till svenska översatta roman jag senast läste - vilken på originalspråk var skriven på engelska - just: Biten av Kelley Armstrong. Översättare: Ylva Spångberg. Kelley Armstrong är en kanadensisk författare som skriver fantasy. Så, titel på originalspråk är väl inte så knepigt att lista ut: Bitten. 😄

Kommer hädanefter alltid här på bokbloggen - oavsett om det gäller recensioner för recensionsexemplar eller vanliga enkla bokomdömen för t.ex. låneböcker - att skriva ut vem som är översättare för just böcker översatta från annat språk. Översättare borde helt klart få den uppmärksamheten, för visst är de absolut värda mer uppskattning för sitt arbete!
Föredrar alltså att läsa böcker på svenska, både de med originalspråk svenska och översatta från andra språk (vanligtvis engelska) till svenska. Finns så många fantastiskt bra svenska författare, så tror faktiskt det allt oftare blir böcker lästa av just sådana.


Blir lite konfunderad över när böcker av svenska författare bara ges ut på engelska, t.ex. Waiting for the Machines to Fall Asleep, en novellsamling av Peter Öberg, Hans Olsson, Boel Bermann, Erik Odeldahl, Ingrid Remvall, Love Kölle, Lupina Ojala, Christina Nordlander , Pia Lindestrand, Jonas Larsson, Tora Greve, Andrew Coulthard, Alexandra Nero, Johannes Pinter, Andrea Grave-Müller, A.R. Yngve, My Bergström, Anders Blixt, Maria Haskins, Patrik Centerwall, Björn Engström, K.G. Johansson, Oskar Källner, Philippe Kopljar, Eva Holmquist, Markus Sköld, Anna Jakobsson Lund.
Många författarnamn där som jag på senare tid läst något av eller blivit nyfiken på. Så visst! Jättesynd för en sån som mig att boken bara finns på engelska och inte på svenska. Men kanske är det tjusigare att bli känd internationellt än nationellt, vad vet jag?


Missa inte att vara med på bokbloggsjerkan, du hittar den här.

Trevlig helg!
💗

torsdag 9 mars 2017

Helgfrågan v. 10

Mias bokhörna arrangerar Helgfrågan:

"Vilken bok längtar du efter att läsa i vår? (Kan man nu inte bara nämna en, så kan man lista några.)"

Snösommar
av Kristina Hård


"En isande köld har lamslagit Sverige. Sommaren står för dörren men vintern vägrar envist släppa taget. I de djupa skogarna ställs människa mot troll i kampen om överlevnad."

Kort och gott:
Såklart längtar man efter den!
Inte behövs större utläggningar för den saken.
😊

Preliminär utgivning i april.

Uppföljaren till Kleptomania i serien Arvet efter Kaiser.


(Helgfrågan och länkar till andras svar hittas till helgen här.)

"Svarthunden" av KG Johansson

Svarthunden av KG Johansson. Affront förlag.

I Svarthunden får man möta skrämmande ondska i norrländsk bondby och två olika människoöden under två olika tider, Astrid på 1800-talet och Erik som växer upp under tiden för andra världskriget. Platsen är närmare bestämt glesbygd kring Malå och Arvidsjaur.

Fick förfrågan från bokförlaget om jag var intresserad av att läsa och bokbloggs-recensera den här historiska skräckromanen, då den nyligen kom ut i pocketformat. Blev faktiskt förvånad att inte ha uppmärksammat det första releasetillfället i början av maj förra året, brukar ha lite bättre koll för den här typen av genre. Hursomhelst kände jag inte till författaren heller.

Här krävs uppenbarligen extra uppmärksamhet och är såklart villig att ge den, för detta är så otroligt skickligt välskrivet, fantastiskt språk (lite dialekt i dialogen är toppen) och berättelsen är omsorgsfullt konstruerad, allt på ett sätt som gör att man dras med in i de där för bedrövligt mörka händelseförloppen. Visst! Det är oerhört frånstötande och vämjeligt det som ofta sker, det frossas i galen besatthet utan spärrar, onda mörka krafter, monsterskapelser, psykterror-tråkningar, våldsam mobbing, extremt mardrömslikt odiösa situationer av olika slag. Men detta är ju - trots att det nog gör de flesta av oss smått illamående - en del av historiens uppbyggnad för att uppnå helheten, för trots att ämnena är många hänger allt ihop. Till sist.

En hel del är alltså helt sant vidrigt motbjudande, men inte precis allt. Det finns även sådant som framstår som oerhört vackert, i kombination med något slags stillsamt svårmod, vilket gör det andra uthärdligt. Det finns ju sen trots svärta faktiskt lite humor också i det där byskvallret!

    "Mycket mer än så fanns egentligen inte att säga. Även om ingen av gummorna tänkte på den saken var det alltid roligare att prata om konstigheter och katastrofer än om folk som det gick bra för."

Alternerat får man ta del av Eriks och Astrids livshistoria, möta mörka familjedrama med ondskefulla hemligheter som ödesmättat bär genom tiden. Människorna försöker inte bara förstå det onda för att erövra förmågan att kunna identifiera och hålla den ifrån sig, utan Astrid t.o.m. letar upp den eviga ondskan (här manifesterad som en mer framgångsrik variant av Gustaf Frödings Gamle Skam) för att med dess hjälp söka egen vinning för sin vilja, och vad sådant leder till kan vi väl förstå. Det här är en en sådan historia som jag brukar beskriva har en "dimmer"-funktion där allt bara blir mörkare, och mörkare, för att till slut klicka till och bli totalt becksvart, här finns ingen ljusning, inte någonstans. Minsta lilla spirande hopp tillintetgörs snabbt, effektivt och brutalt. Slutet var nog svagheten i denna roman, inte så värst tjusigt precis, men det var väl förstås heller inte meningen kanske. :)

Att beskriva Svarthunden som en motsats till feelgood har gjorts, och kan nog tycka det är en strålande beskrivning. Vissa episoder är så obehagligt träffande i sin framställning och karaktärernas resignation/undergivenhet inför det hotfulla blir då rent smärtsamt.

Det historiskt beskrivna perspektivet för både enkelt folkliv ute på landsbygden, missväxtåren 1867-1869 och det som för senare tid sipprar in om andra världskrigets framfart, förhöjer läsupplevelsen betydligt. Visst finns här sådant i gammalt lantligt folkliv som känns lite fel och malplacerat, men det blir ändå inget som i det stora hela stör mig nämnvärt. Kan dock förstå att gårdsslakt av gris var något av en skräckupplevelse för barn i gårdarna förr i tiden, alla var ju heller inte nog små för att skickas ur vägen att hämta "rumpdraget" vid tillfället, utan var tvungna att hjälpa till. Skildringen av skogsmiljöerna tilltalar mig på både ljuvt och rysligt sätt. Den som sen någon gång hamnat i ett skogsparti som brunnit kan nog fullt ut förstå att det går att göra bra skräck av en sådan plats, det är kusligt i verkligheten på sådana platser och i fiktionen inser jag nu att den där kusligheten kan vridas upp till något rent förfärligt fasansfullt med ordentligt livlig fantasi!

De övernaturliga inslagen i form av mardrömslika miljöbeskrivningar, de hotfullt illvilliga karaktärerna med alltmer förmörkade sinnen och det "väsen" som nästlar sig in i människornas liv, är något som ger mig riktigt iskalla kårar. Att sen läsa något som är så här rakt och direkt utan omskrivningar, som med klara ord synliggör en mänsklig/omänsklig besatthet och ondska bortom allt förnuft, gör det hela bara ännu ruggigare. Människors onda handlingar gentemot andra är den värsta sortens skräck, den gör mig ibland vettskrämd (även i fiktionen). Tänker t.ex på vad Astrid är sturskt beredd att offra för sin envisa viljas skull, hur Eriks plågade mor blir trakasserad av sin alltmer alkoholiserade make, Erik som fastnat i en brutal övergrepp-/mobbingsituation, känslan av att sitta fast i en tillvaro utan ljusning, där inte ens hemmet som borde skänka trygghet gör det.

Sammanfattningsvis: Svarthunden är en svart saga som gör ont att läsa, du blir förskräckt, äcklad och smått illamående, men jag lovar att den är tankeväckande och inte lämnar dig oberörd efter en gastkramande läsning. Med anledning av det speciella språket, dialogerna, de påtagligt förtätade stämningarna och berättelsens konstruktion blir det som ett litet konstverk tecknat i svartaste svärta, såklart bör därför ingen skräckentusiast missa denna.

Tack Affront förlag för recensionsexemplaret!

Tidigare blogginlägg angående Svarthunden finns här och här (smakbit).

Betyg: 4/5

Finns att köpa på:
Bokus:  E-bok / Inbunden / Häftad
Adlibris:  Inbunden / Häftad

onsdag 8 mars 2017

15 frågor om vårvintern - en enkät konstruerad av Johannas deckarhörna

Vad passar väl inte bättre idag än att besvara en vårvinter-enkät ihopsatt av Johannas deckarhörna.
För ja, tyvärr kom vintern tillbaka och så här såg det ut idag:


Så, när till och med snödropparna närmast huset begravts i snö kan man väl försöka svara på följande:


Semlor eller våfflor? – Varken det ena eller andra. Våfflor (t.ex. dom här) skulle man nog kunna svara, men våffeljärnet gick helt oprovocerat i två delar häromsistens, och med lödda eltrådar blottade vill man inte gärna steka våfflor.

På spåret eller Sveriges mästerkock? – Varken det ena eller andra, hellre en bok.

Bokrea eller pocketkampanj? – Har nog faktiskt blivit för "sparsam" för att handla på bokrea, pocketböcker är billigare än bokreaböcker. Och som snål rospigg kan det nog tänkas att man då hellre faller för extremt billiga pocketböcker, såvida man inte bara använder pocketkampanjen som inspiration för vidare lån av böckerna på bibliotek. Går ju det med!

Längdskidor eller alpint? – Förut var det längdskidor, men sen kom annat emellan och skidorna ligger i sitt fodral på loft och samlar damm. Så nej, varken det ena eller andra, inte ens på TV.

Bokaktuella Camilla Läckberg (Häxan) eller Birgitta Ohlsson (Duktiga flickors revansch)? – Läst ett par böcker av Läckberg, inte superimponerad men skulle faktiskt kunna tänka mig att prova läsa Häxan.

Tulpaner eller snödroppar? – Snödroppar är anspråkslösa tuffingar som kräver så yttepyttelite våraning för att blomma. Tulpaner är kräsnare och grällare, vill synas och ta plats i rabatterna. Väljer snödroppar!

Vasaloppet eller Oscarsgalan? – Återigen: Varken det ena eller andra, hellre en bok. (Inte så konstigt att man får så många böcker lästa).

Långkok eller hämtpizza? – Långkok! Utan tvekan (aldrig någonsin hämtpizza). I 💗 my Crockpot!

Klassiker eller nyutkomna böcker? – Både och, kan inte välja varken det ena eller andra.

Melodifestivalen eller P2-konsert? – Varken det ena eller andra (fungerar helt enkelt inte längre), hellre en bok.

Pollenallergi eller blixthalka? – Nej, nej. Ingen erfarenhet av pollenallergi, men har stort behov av att vara ute med mina kära hundar, så kan tänka det vore rent förfärligt att ha sådan allergi. Vill ju sen absolut inte ha blixthalka heller...

Böcker som utspelar sig i Paris eller i London? – London! Utan tvekan. Har aldrig varit i Paris eller Frankrike över huvud taget.

Ishockey eller bandy? – Varken det ena eller andra. Sjukt svårt för alla lagsporter och har alltid haft. Vet ju egentligen att man inte "får" tycka så, men straffbart är det ändå inte.

Bokaktuella Jo Nesbø (Törst) eller Johannes Anyuru (De kommer att drunkna i sina mödrars tårar)? – Känner inte alls till Anyuru och tror eventuellt Nesbøs böcker är för "hårdkokta" för min smak.

Blåmesar eller domherrar? – Blåmesar finns det gott om här. Verkar som fredliga fåglar som samsas om maten. Domherrarna är mer ryiga när de dyker upp vid fröstugan, iofs väldigt vackra i flock när man möter i skogen. Men blåmesar får bli mitt val.


Vill du också svara på enkäten så finns den här.


Chai latte och en titt i Galadriels spegel för den som bävar


   "Luften var blickstilla, sänkan mörk, alvdrottningen vid sidan högrest och blek. - Vad skall vi se efter och vad är det vi får se? frågade Frodo, full av plötslig bävan.
   - Jag kan befalla spegeln att avslöja många ting, sade hon. Några kan den visa det de önskar se, fast spegeln visar också oombedda saker, och de är ofta märkligare och mer gagneliga än dem man önskar få se. Vad du själv kommer att skåda, om du lämnar åt spegeln att välja, det vet jag inte. För den förtäljer både om det som varit och det som sker och det som skall hända i framtiden. Men vilketdera det blir man får se, det kan inte ens den visaste på förhand veta. Nå, vill du se i den?" 
Ur Härskarringen: Sagan om ringen - Andra boken; "Galadriels spegel" (J R R Tolkien)

Framtiden, det som varit, det som sker... Titten avslöjar troligen att man skulle ha föredragit en kopp svart kaffe framför betydligt mesigare chai latte (örtte av friggs kryddig chai + mandelmjölk). 😔 Bron vid Khazad-Dûm är dock passerad, och med balrogen försvann Gandalf. Sällskapet har vandrat vidare mot fagra Lothlóriens skogar, följer Haldir till Galadrims stad där kung Celeborn och drottning Galadriel härskar över Lórien.