onsdag 31 januari 2018

Läst januari



  1. 13 svarta sagor om superhjältarnovellsamling olika författare - (bibliotekslån)
  2. Förbättra din tarmflora: vetenskap, tips och recept av Dr Michael Mosley (Rec.ex. Bonnier Fakta)
  3. Resan tillbaka av Karina Johansson (Rec.ex. författare/Förlag: Norlén Slottner)
  4. Den sista vilan av Mats Ahlstedt (Rec.ex. Bokfabriken)
  5. Innan snön faller av Helena Kubicek Boye (Rec.ex. Bokfabriken)
  6. Det sista experimentet av Emma Ångström (bibliotekslån)
  7. Synd av Robert Warholm (Rec.ex. författare/FramSteget Bokförlag)
  8. Metro 2035 av Dmitrij Gluchovskij (bibliotekslån)
  9. Parasitus av Christian Johansson (bibliotekslån)


tisdag 30 januari 2018

Tematrio - Rasism/slaveri

Veckans tematrio presenteras som vanligt av Lyrans Noblesser. Så här lyder instruktionen denna vecka:

"Berätta om tre bra böcker eller filmer som handlar om rasism/slaveri!"

En tematrio med viktigt ämne. Finns säkert många bra att välja, men dessa tre böcker (+ en extra reserv) var de jag först tänkte på (länkar titlar till mina bokomdömen, där sådana finns):


Hillary Jordan
Ronsel Jackson återvänder till sitt hemland och dess hårda segregationslagar, från att innan dess i Europa behandlats som en jämlike.


Dödssynden
Harper Lee
Barndomsskildring om rasism och fördomsfullhet i amerikanska delstaten Alabama. 


George Orwell
Storebrors (Oceaniens ledare) och partiets valspråk: Krig är fred, Frihet är slaveri, Okunnighet är styrka.


En extra reserv skulle kunna vara:
Margaret Atwood
Tjänarinnan Offred lever i en slavliknande tillvaro under hårdbevakning och drömmer om ett fritt liv bortom Muren.


Veckans topplista v. 5 – Danmark

Får sannerligen köra med tillkämpad entusiasm såhär i slutet av januari månad, då långtifrån allt är på topp. För att hjälpa upp situationen kan man ju alltid försöka piggelin-blogga här i Bokhyllan (är det inte uppåt så varför inte försöka låtsas?), ibland funkar det något, för jag menar; hur trevligt är det inte att blogga om böcker? Bra då att det även denna tisdag är dags för Veckans topplista, arrangerad av Johannas Deckarhörna!😁

Den här gången skall det handla om vårt grannland Danmark, så här skriver Johanna:

"Det har blivit dags att ta bron över sundet och spana in de bästa böckerna från vårt grannland Danmark. Enskilda böcker eller ett helt författarskap, ni väljer själva då veckans topplista handlar om Danmark."

Har ärligt talat inte läst så mycket av danska författare, men viljan finns och försöker verkligen komma på vilka böcker jag bör läsa. Så det här blir nog ett bra tillfälle för mig att få tips från er andra. Därför blir det en lite annorlunda topplista från mig denna gång; fyra böcker jag inte läst och är ganska nyfiken på, samt en bok jag läst och tyckt ganska bra om:


Ännu olästa:

Skämmerskans dotter
av Lene Kaaberbøl

Läsålder: 12+ / Ungdom till vuxen.
Första delen i en magisk fantasysaga som gjort internationell succé. Låter väl lovande? Har även filmatiserats.


"Some day you will be old enough to start reading fairy tales again." 
― C.S. Lewis



Babettes gästabud och andra berättelser
av Karin Blixen

Inte läst något överhuvudtaget av Karin Blixen, men Babettes gästabud kanske frestar något. Någon som läst?



Kvinnan i rummet
av Jussi Adler-Olsen

Denna bokserie Avdelning Q, som uppmärksammats så väl, skulle jag kunna tänka mig att testa. Faktiskt också då starta från början med den första delen Kvinnan i rummet. Eller finns det någon efterföljare i serien som kanske är bättre, eller kanske jag ska fråga såhär; vilken är minst rå och våldsam? Om man nu kan läsa dem fristående vill säga.



Kåda
av Ane Riel

Årets bästa översatta (till svenska) kriminalroman 2017 enligt Svenska Deckarakademien 
Vinnare av Glasnyckeln 2016 för Nordens bästa spänningsroman
Vinnare av Harald Mogensen-priset för Bästa danska spänningsroman
Men framförallt hyllas den ju av så många bokbloggare, självklart är det då svårt att inte bli nyfiken på en sådan bok!

Läst:

Darling Jim
av Christian Mørk
(Titel länkar till mitt bokomdöme här på bloggen)

Jim Quick är "seanchaí" (d.v.s kringresande traditionell historieberättare) och trollbinder sina åhörare med sin saga om ett slott, en kung och hans två söner Ned och Euan. I sagan, som berättas i delar med lämpliga cliffhanger, förvandlas prins Euan till varg. Vem var egentligen Jim och vem var sagans Euan? Och vart tog den tredje systern Walsh vägen? Niall beslutar sig för att undersöka det hela på plats och beger sig till den lilla irländska landsortsstaden Castletownbere, sätter sig i kontakt med ortsbefolkningen och kommer över ännu en dagbok, denna gång skriven av systern Róisín.
Historien utspelar sig alltså på Irland.
Författaren är från början dansk men bosatt i New York. Lär skriva sina böcker på engelska men själv översätta dem till danska utgåvor.
(Har även provat läsa författarens debutbok De tio härskarna. Men det gick inte så bra.)



måndag 29 januari 2018

Sockerskålen


Ur Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf:

"En av de präktiga, väluppfostrade tjänarinnorna, som passade upp vid bordet, bjöd kring en skål med hallon, och Charlotte lade för sig, hon som alla andra. Därpå sträckte hon ut handen efter en strösockerskål, som stod i närheten, och började sockra på bären.

Charlotte hade inte en aning om att hon tog mer socker, än som kunde vara behövligt, då Jaquette helt hastigt viskade henne i örat:

- Ta inte så mycket socker! Det tycker inte mamma om.

Charlotte visste ju, att många gamla ansåg, att det var ett syndigt överdåd att sockra på maten. Hemma i Korskyrka kunde hon knappast röra vid en strösockersked utan att få en förmaning av prosten, så att hon blev alls inte förvånad. Men på samma gång såg hon nu en utväg att få ge luft åt den där upproriska illviljan, som hade jäst inom henne, alltsedan hon for hemifrån. Hon grävde djupt ner i sockerskålen med ströskeden och sockrade så, att hennes tallrik såg ut som en snödriva.

Det blev underligt tyst vid bordet. Alla förstod ju, att detta inte kunde gå väl. Det dröjde inte heller länge, förrän det kom en liten anmärkning från överstinnan.

- De måtte ha bra sura hallon i Korskyrka. Här hos oss är de inte så farliga. Jag tror knappt, att det behövs mer socker.

Men Charlotte fortsatte att sockra. På samma gång sade hon till sig själv: "Om jag håller på att sockra, så får jag inte Karl-Artur och blir evigt olycklig, men jag måste sockra i alla fall."

Överstinnan höjde litet på axlarna och vände sig till domprosten för att fortsätta samtalet. Det var tydligt, att hon inte ville ta i med hårdhandskarna.

Men översten sökte nu komma sin hustru till hjälp.

- Ni fördärvar alldeles smaken på bären, kära fröken Charlotte.

Knappt hade han sagt ut orden, förrän Charlotte lade ströskeden ifrån sig. I stället fattade hon om sockerskålen med bägge händer och välvde allt dess innehåll ner i sin tallrik.

Därpå ställde hon ner skålen på bordet igen och lade dit ströskeden. Och så satte hon sig till rätta på stolen och stirrade rakt ut på bordssällskapet, färdig att ta emot stormen."

 ♥ 



söndag 28 januari 2018

"Synd" av Robert Warholm

Synd av Robert Warholm. FramSteget Bokförlag. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Det är sent 1800-tal. I den värmländska socknen Frykeboda hittas klockaren, tillika poststationsföreståndaren, mördad. Någon har uppenbarligen brutit mot femte budordet: Du skall icke dräpa. Men det visar sig att det finns fler synder att bekänna. 
Detta är den efterlängtade uppföljaren till Robert Warholms debutroman Skam. På nytt får vi följa länsmannen Nathanael Efraimsson och fjärdingsmannen Alfred Karlsson i deras arbete med att försöka få tag i gärningsmannen. 
Även denna gång bygger historien på ett autentiskt svenskt rättsfall, men platser och personer är ändrade och upplösningen blir en annan."


Det här är alltså författarens andra roman, har för egen del inte läst den första (titel: Skam) men det kändes heller inte så viktigt då Synd i mitt tycke gick alldeles utmärkt att läsa fristående.

Synd bygger på ett gammalt rättsfall i Uppland, där rånmordet på en klockare/postmästare begicks den 12 februari 1896 i Östervåla. Till viss del följer romanen det verkliga rättsfallet, det s.k. Östervålamordet, faktiskt mer än vad jag först trodde. Ja, förutom då mest markant att historien är förlagd till Värmland och att själva upplösningen (vem som till slut visar sig vara mördaren) är ren fantasi.

Kunde inte låta bli att ta reda på fakta bakom och häpnade t.ex. över hur en brottsutredning kunde gå till och den underliga praxis man tillämpade inom rättsväsendet på den tiden, liksom en bra bit in på 1900-talet. Bara det att en oskyldig kunde sitta häktad i över ett år, då rättegången kunde senareläggas upprepade gånger, och att den tidigare häktade efter frikännandet till råga på allt anmodades betala ersättning till Kronan för åklagarens utgifter till vittnena. Makalöst. Ingen lätt sak för en fattig torpare eller backstugusittare som kanske blivit hemlös på kuppen...
Att sen den som var brottsutredande länsman så där hänsynslöst kunde tvinga fram ett önskat resultat genom att konstruera en lösning på ett brott med skapade motiv, är ju förstås helt ofattbart. För just, även där finns faktiskt lite autenticitet, hur mycket man än önskar att det bara var hittepå rakt igenom.

Romanens länsman Nathanael Efraimsson är troligen en karaktär som kan väcka svårartad antipati hos vem som helst. Fjärdingsmannen Alfred Karlsson får väl då vara den karaktär man däremot känner sympati för, trots att han tvingas foga sig så mycket efter länsmannens nycker. Man får visserligen inte några djupgående karaktärsbeskrivningar, men hur personerna interagerar sinsemellan styr upp det hela och trots att persongalleriet är stort blir det inget problem att hålla koll på vem som är vem och gör vad.
Tyckte mycket om språket, att det sociala och kulturella kändes trovärdigt för tiden. På sätt och vis är det en parodi över dåtidens klassamhälle, med allt vad det innebar. Så förutom som historisk deckare blev det för mig en komisk deckare med gott om skämtsamma gliringar, knepiga karaktärer och dialog som hämtad ur ett folklustspel. Väldigt mycket kakor och dricka kaffe på bit blir det. Länsmannens dubbelmoral och alkoholmissbruk är oroväckande allvarligt, även om han nu inte själv tycks uppmärksamma annat än de fattigas fel och brister. Men som så ofta är fallet med komiska deckare är upprepningar det som förstärker humorn.
Miljöbeskrivningarna för naturen under de olika årstiderna skildrades på ett sätt som flöt in fint i handlingen, hade velat ha mer sådant. Oftast brukar just naturskildringar i en historisk roman (eller historisk fiktion) vara sådant jag uppskattar, men alla tycker ju olika, även om den saken...

Många gillar inte det här med att man jämför med andra författares verk/stil/sätt att skriva... men det där triggar ju förstås bara mig till att göra motsatsen. Därför jämför jag för egen del stilen i den här romanen en aning med - tadaa!: Selma Lagerlöf, Maria Lang och Bo Balderson. Favoriter alla tre.

Till det som hamnade på minussidan räknar jag hur plötsligt tidsglappet kom från 1896 till 1926, hade verkligen velat ha en mjukare övergång där, man var inte riktigt beredd. Allt inmundigande av kaffe, spirituosa och ätbart av olika slag, visst var det både kul och träffsäkert, upprepningar är kul, men ändå, en aningens för mycket, för ofta. Och till sist, H.K. Bergdahl... visserligen advokat och inte byrådirektör, men ändå, är det liksom inte rätt tokigt att uppkalla en karaktär efter Tage Danielssons mer kända byrådirektör i sagan om Karl-Bertil Jonsson?

Summan av kardemumman är ju sen ett resultat av att väldigt lite hamnar på minus- jämfört med plussidan. Framförallt blev det här en för mig väldigt lättläst historia, boken gick oerhört snabbt att läsa ut, en riktigt bladvändarhistoria, delvis p.g.a en enkelhet (utan att för den skull bli medioker) och genom den lättsamt humoristiska tonen. Men såklart var det även en spännande och engagerande mordgåta, med minst sagt speciella brottsutredare. Historien fick mig intresserad av att ta reda på fakta kring det autentiska rättsfallet bakom fiktionen, och enligt mig är det precis det en riktigt bra historisk roman/fiktion skall leda till. "Riktigt bra" betyder en fyra i betyg på den här bloggen.

Läser gärna fler historiska deckare av Robert Warholm som författare. Hoppas då att den humoristiska tonen får vara med även fortsättningsvis, mitt uppe i allt blodigt allvar... den behövs.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden
AdlibrisInbunden
CdonInbunden

En smakebit på søndag: Synd

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva dela med oss av små smakbitar hämtade från böcker vi läser. På det sättet blir det fina boktips varje söndag. 

Här idag hämtas smakbiten från en historisk deckare som jag avslutade precis i går kväll, skall försöka fixa till en bokbloggs-recension redan idag. Boken kom med posten i fredags, så gissa om den var lättläst... och rolig (trots mord och elände), satt och småfnissade rätt ofta, och helt plötsligt var boken utläst, hur gick det till?😁

Nog sjutton är det nödvändigt med en dos lättsam humor mellan varven! I min mening underlättar det liksom. Hursomhelst, här är en smakbit ur Synd av Robert Warholm. Sidan 61:

   "Inga harklar sig försynt.
    - Kanske att kyrkoherden vill hålla till godo med en kaffetår och vetebröd.
    Ivar Wallmark tvekar ett ögonblick. Han borde bege sig hemåt, och för en präst blir det alldeles för mycket kaffe när han träffar församlingsbor. Om Jesus hade valt kaffe och kaka istället för vin och bröd vid den första nattvarden skulle folket i bygden ha krävt att det skulle vara nattvardsgång vid varenda gudstjänst.
    - Och kanske en konjak, fyller Daniel i. Det kan behövas innan kyrkoherden ska bege sig ut i kylan igen.
    - Tack, jag tar gärna lite kaffe, svarar kyrkoherden.
    En stund senare sitter Daniel Bengtsson och kyrkoherden i salen där nere och avnjuter konjaken. Inga tar sitt kaffe i köket. Daniel frågar prästen vad denne tror om mordet på klockaren.
    Wallmark ställer ner sin kopp."

Något mer kring den här deckaren (plus citerad baksidestext från denna) skrev jag om i ett tidigare inlägg på bloggen här.


Och andras smakbitar hittar ni idag länkar till här.


fredag 26 januari 2018

Dagens bokpost: Synd


Synd
av Robert Warholm


Så himla trevligt att få ett bokpaket på posten såhär strax innan helgen.

Det här är ju sen för övrigt en bok jag verkligen sett fram emot att få läsa, och nu har jag den här. Kunde såklart inte låta bli att börja läsa direkt... trots att pågående läshög växt sig till sitt högsta läge. Nåja, sånt händer, lite syndfullt frosseri i böcker är nog inte så skadligt, snarare tvärtom.☺

Bokinfo:

"Det är sent 1800-tal. I den värmländska socknen Frykeboda hittas klockaren, tillika poststationsföreståndaren, mördad. Någon har uppenbarligen brutit mot femte budordet: Du skall icke dräpa. Men det visar sig att det finns fler synder att bekänna.
   Detta är den efterlängtade uppföljaren till Robert Warholms debutroman Skam. På nytt får vi följa länsmannen Nathanael Efraimsson och fjärdingsmannen Alfred Karlsson i deras arbete med att försöka få tag i gärningsmannen.
   Även denna gång bygger historien på ett autentiskt svenskt rättsfall, men platser och personer är ändrade och upplösningen blir en annan."


Har inte läst den föregående debutromanen Skam (mer om den finns att läsa om t.ex. här), men böckerna lär kunna läsas fristående, en bra egenskap för en sån som mig som tycks ha sjukt svårt för att läsa bokserier i ordningsföljd.

Liksom debutromanen skall även uppföljaren Synd bygga på ett autentiskt mordfall från sent 1800-tal och då närmare bestämt det s.k. Östervålamordet, ett rånmord på en klockare och postmästare i "Stolriket" Östervåla (socken i Uppland). Men i Warholms roman utspelar sig handlingen i värmländsk 1800-talsmiljö, med andra namn, fiktiva karaktärer och med en annan upplösning än för det gamla rättsfallet i Uppland. Som upplänning är man ju naturligtvis också nyfiken på själva "stommen" (om man får kalla det så) till denna fiktiva berättelse, så jag lär väl antagligen läsa på lite om det där verkliga rättsfallet parallellt med den här romanen. Självklart kan romanläsande vara allmänbildande!

Författaren administrerar även en bokblogg, du hittar den här.


Tack för rec.ex Robert Warholm!


torsdag 25 januari 2018

Helgfrågan v. 4


Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga inför kommande helg:

"Vilken bok har fått ditt lägsta betyg?

Bonusfråga:
Vilken tv-serie tycker du är riktigt bra?"

Ja, alltså, det är ju inte bara en endaste bok som fått mitt lägsta betyg, utan närmare bestämt olycksaliga 13 stycken sedan bokbloggen startades (innan dess gav jag förstås heller inte böcker betyg). Skulle kunna nämna Sandfågeln av Susanne Nygren eller En syster i mitt hus av Linda Olsson...

...men, vad tusan, jag vågar!

Kanske skulle många ilsket vilja dänga en gjutjärnspanna i skallen på mig (eller kanske mer sannolikt; tvivla på om jag har rätt att tycka om böcker ö.h.t.!!!) när jag nu utnämner den bok som fått mitt lägsta betyg:


Färjan av Mats Strandberg. Snälla, förlåt mig, jag vet ju att alla andra fullkomligt älskar den där boken. Men tyckte verkligen inte alls om den, trodde då till och med att jag skulle sluta läsa skräck fullständigt fortsättningsvis, ve och fasa! Det gick över, tack och lov. Helt återställd, öser på generöst med kalla kårar igen, väljer utan att bäva bland alla härliga rysligheter, som om inget har hänt, back on track. Puh.

Rätt säker på att Artemis av Andy Weir skulle kunna ha blivit den 14:e betygsettan, om det hade velat sig illa. Hann lyckligtvis i tid uppmärksamma att den inte alls var en bok för mig... tvärtemot det jag först verkligen trodde. Tycks alltså ändå i de flesta fall vara det klokaste att invänta några recensioner innan man bestämmer sig för att läsa en bok.☺


Menas sen med bonusfrågan en TV-serie som baserar sig på just böcker, så var den här en favorit:


Damernas detektivbyrå var riktigt bra tycker jag. Den kan de gärna få köra igen på någon tillförlitlig kanal (t.ex. SVT). Skralt med tillgängligheten av kanaler för övrigt numera, finns ibland, försvinner ibland... tur då att det finns böcker.👍


Bokmärkt

Uppsnappat från bokvärlden ...


... intressant från SelmaStories (webbplats om samhälle och kultur):

8 heta hälsotrender 2018

9 fantastiska böcker av författare från ”shithole countries” (en spännande tips-lista)

Arga bibliotekstanten: ”Jag är inte bara sämst på boktips, jag är också urusel på att läsa av inviter” (har under en tid roats av att på följa facebook-sidan "Arga bibliotekstanten", finns nu alltså med krönikor på SelmaStories!👍)

Experterna: Här är böckerna du ska läsa i vår (läs de största bokbloggarnas tips-listor för bra böcker att läsa i vår!)


... från Boktugg.se:

Debutanter januari 2018 – nya spännande författare (lite speciellt spännande att läsa böcker av författardebutanter, så sånt är ju värt att kolla upp!)


... från Novellix:

Fyra science fiction-noveller(!) av; H.G. Wells, Ray Bradbury, Ursula K. Le Guin, Philip K. Dick. Utkommer den 1 februari. Läs recension DN här.

Dags för rea! (Rean slutar på söndag kl. 23.59) Med godingar som t.ex. Lappin och Lapinova av Virginia Woolf, Farlig sanning av Anna Jansson, Spår i snön och Ingenting av Jonas Karlsson, m.m.


... från andra bokförlag:

Vinn pocketnyheter (Norstedts) - svara senast fredag 2 februari för att delta. Vill verkligen vinna Margaret Atwoods Alias Grace!


(Btw: Upptäckte på Bibliotekssamverkan en gammal bloggpost från 2012; Vilken läsarkategori tillhör du? Och vilken eller vilka bör biblioteken prioritera?, ett tänkvärt projektarbete spännande att ta del av, oavsett om man är bokläsare som kommer i kontakt med bibliotek eller ej. Såg att årets stora bokbranschseminarium skulle diskutera vilket bibliotekens uppdrag är, vilken deras primära målgrupp menas vara, samt bibliotekens roll när det gäller e-böcker. Kan säkert bli spännande diskussioner, kan jag tänka. Hur kommer framtiden se ut mån tro?)


onsdag 24 januari 2018

"Det sista experimentet" av Emma Ångström

Det sista experimentet av Emma Ångström. Piratförlaget. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).

"En ung kvinna vaknar inlåst i ett mörkt och kallt utrymme. Hon vet inte var hon är. Hon minns inte hur hon kommit dit. Det känns som om hon är levande begravd, som om hon vandrar omkring i en kista långt ner under marken. Någon verkar ha planer för henne, och undan för undan uppdagas den fruktansvärda sanningen.

Sommaren 1995 är den varmaste sommaren på decennier och fjortonårige Dante ska tillbringa lovet i pittoreska Sundborn hos sin excentriske farfar. Där finns också Signe som har en förkärlek för det ockulta och Dantes karismatiska barndomsvän Freja. Men sommaridyllen slås snart sönder och en ny värld öppnar sig när Freja drar in Dante i en virvelvind av svartkonst och okända krafter.

Det sista experimentet är en rysare om hemligheter, död och besatthet. Det är Emma Ångströms tredje skönlitterära bok och den andra som rör sig i spänningsgenren."

"En rysare som kryper in under huden" (som det står där frampå omslaget)... det lät ju bra tyckte jag, hade dessutom tidigare av samma författare läst Mannen mellan väggarna. Gillade visserligen inte slutet i den rysaren, men gjorde det uppenbarligen inte heller i Det sista experimentet, även om mycket annat tilltalade mer dessförinnan.

Den paradisiska sommaridyllen i Sundborn, som nämns i presentationen ovan, var verkligen härligt stämningsfullt beskriven (fulländat med välvalda detaljer får man verkligen mysiga tillbakavibbar av sommarlov), men med ett krypande obehag under ytan som låter oss ana att något förfärligt kommer att ske. Det är sådär olycksbådande tryckande och avvaktande, som innan ett rejält åskväder en het sommardag. En ödesmättad atmosfär som varslar om att något hemskt kommer att ske, utan att det går att stoppa. Lägg därtill två ungdomar som skildras med all den nyfikenhet och experimentlusta som hör ungdomen till, där en av dem saknar spärrar och drivs av impulsivt högt risktagande, förbi allt förnuft och förstånd.

Fjortonåriga Dantes lite speciella farfar och Signe med sin böjelse för det ockulta, båda smälter så bra in i den där färgrika idyllen. Sextonåriga Freja, vars mormor varit god vän med Signe, skall tillsammans med Dante komma att tillbringa en del av sommaren hos det originella gamla paret. Flera komponenter blir tillgängliga och läggs samman. Kombinerat med Frejas personlighet skapas farliga tankar som leder till ett otäckt händelseförlopp.

Ska inte avslöja för mycket här nu, men det som sen sker var ju fullkomligt förfärligt, just den biten kunde naturligtvis inte bli annorlunda för då hade det blivit en helt annan historia. Däremot slutet på den andra sidohistorien i nutid, varför? Blev så besviken på något sätt. Något annat som sänkte den positiva helhetsupplevelsen var avsaknaden av lite mer övernaturligt, vilket man nästan förväntade sig skulle komma. Kanske var det en del av sensmoralen (om någon sådan nu är tänkt) att det aldrig kom, varken i dåtid eller nutid? Möjligen.

Rekommenderar romanen till alla som gillar spänning och skräck, de som lockas av att för en stund bli en aning uppskrämda mellan varven medelst en kuslig historia.

Sammanfattningsvis: Vill absolut läsa mer av Emma Ångström. Gärna rysare, eller kanske psykologiska thrillers? Gillar de speciella karaktärerna, det särpräglade språket (som passar så bra för rysare och thrillers där det otäcka/hotfulla liksom smyger sig in); gillar skildringen av miljön, stämningarna och den ungdomliga vetgiriga nyfikenheten inför det okända, som här tar sig otäckt maniska uttryck. Det är en lättläst och skickligt uppbyggd historia, i mitt tycke välskriven på ett spänningshöjande och fängslande sätt. Tyckte däremot inte alls om slutet, och att det övernaturliga inte fick ta större plats. Men man kan ju inte alltid få allt, såsom man vill ha det.☺

Ett smakprov ur boken kan man läsa nedan.

Betyg: 4/5

Andra bokbloggare om Det sista experimentet:
Läsa & Lyssna


"Ett spindelnät lade sig över mitt ansikte och jag strök genast bort det med handen. Det kröp i hela kroppen och jag famlade över ansiktet och halsen för att känna efter om spindeln hade suttit i nätet. Jag ville lämna vinden genast, men insåg att Freja inte skulle tycka att det var en bra idé. Jag räknade långsamt till tio och fortsatte.
    Luften stod stilla och var mycket kvav. Det luktade torrt och instängt. Ljuset från nedervåningen lyste upp området närmast stegen, men längre in på vinden försvann allt i mörker.
    Det var ganska lågt i tak. Vi kunde stå upprätt i mitten av rummet men hukade oss för att ta oss längre in mot väggen. Frejas ljuskägla avslöjade en mängd lådor utspridda över hela golvet. Hon räckte mig ficklampan och bad mig hålla den medan hon öppnade den första kartongen. Jag tog den motvilligt och försökte hålla handen stadigt så att hon inte skulle se att den darrade."

Sid. 120; Det sista experimentet av Emma Ångström

Såvida boken inte hade varit en sådan som man behövde reservera och köa för att låna, så varslar en sån där markering om att jag normalt troligen inte skulle ha hittat den på bibliotekshyllan... knepigt numera.


tisdag 23 januari 2018

Tematrio - Resmål

Veckans tematrio presenteras som vanligt av Lyrans Noblesser. Känns som så väldigt länge sedan sist (den 11/12 såg jag nu, hade med den tematrion då varit med 100 gånger!), så vad toppen att plocka fram en trio igen, den här veckan på följande tema:

"Berätta om tre böcker som utspelar sig i ett land/en stad du gärna skulle vilja besöka irl!"

Reser på det viset i verkliga livet gör jag inte längre. Trio-fuskar därför med att vilja resa lite mer genom böckerna till följande ställen, som jag inte varit till "irl" utan bara genom böcker, det stämmer i varje fall. Här är min årets första och 101:a trio:


Värmländska Sunne, gärna genom Selma Lagerlöfs böcker, eller varför inte denna författare:

Resan tillbaka av Karina Johansson
Kombinationen mordgåta, tidsresa (från 2017 till år 1980; några resor fram och tillbaka) och en romans med komplikationer... i idylliska värmländska Sunne. En spännande mix!


Göteborg (näe, har faktiskt aldrig varit där på riktigt, men massor av gånger genom böcker, och man vill ju dit igen):

John Romeo: Korsfäst av Diane Karlstrom & Magnus Carling
Kriminalkommissarien John Romeo, som har att hantera en övernaturlig förmåga (uppfattar ekon av starka känslor) och ruskiga mordfall i den korrumperade smutsiga staden Göteborg Noir. Så bara fiktivt och inte i irl, inte sant?😁


Island verkar jag inte få nog av via böcker, och speciellt då av denna författare:

Den stora matchen av Arnaldur Indriðason
Växelvis handlar det om en mordutredning på Island sommaren 1972 och däremellan får man ta del av berättelsen om Erlendurs blivande mentor Marion under hans barndomstid. Titeln Den stora matchen betecknar "århundradets match" i schack, mellan USA och Sovjet; Bobby Fischer och Boris Spasski, som var förlagd till Reykjavík. Samtidigt som fokus ligger på att detta event förbereds, sker ett mord på en 17-årig pojke under ett biografbesök. Finns det kopplingar mellan någon som utifrån bevistar denna schackduell och mordet?


"Innan snön faller" av Helena Kubicek Boye

Innan snön faller av Helena Kubicek Boye. Förlag: Bokfabriken. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Innan snön faller är en spänningsroman som utforskar gränsen mellan det normala och vansinnet. Det är Helena Kubicek Boyes skönlitterära debut.

Höstens mörker sänker sig över den mytomspunna rättspsykiatriska kliniken i Säter. Bakom byggnadernas vackra fasader sitter de brottslingar som bedöms vara för sjuka för att kunna avtjäna sitt straff i vanligt fängelse. Den nyutexaminerade psykologen Anna Varga har fått en tjänst vid kliniken i Säter, och lämnar med glädje Stockholmslivet bakom sig.

Annas glädje försvinner snabbt då hon nås av hotfulla meddelanden. Kort därefter hittas en patient död, och driven av sin nyfikenhet ger sig Anna ut på en jakt som leder henne bakåt i tiden, då gränsen för sjukt och friskt styrdes av kön och social tillhörighet. Hoten mot Anna blir allt allvarligare och det är tydligt att någon inte vill att hon ska gräva djupare. Vem kan Anna egentligen lita på? Och kommer hon någonsin att få reda på sanningen om vad som försiggår på Säter?"

Även detta recensionsexemplar kom till mig som en överraskning, och sånt kan ju bli lite hursomhelst; ibland träffar det helt rätt, ibland tvärtom, eller så någonstans där mittemellan... Innan snön faller blev för mig lite av vardera. Skall försöka utveckla.

Börjar med det positiva i mitt tyck och tänk, alltid trevligast att börja där.

Platsen för handlingen i den här psykologiska thrillern var väldigt intressant, kände inte alls till Säter, eller det historiska kring Säters hospital, annat än rent vagt. Miljön kring kliniken, d.v.s. Säter som stad och centralort beskrivs rätt gemytligt, naturskönt och vackert, men även lite kusligt och ruvande gåtfullt med energiminnen från förr, ett stort plus, man blir nyfiken på stället.
Här får man i fiktiv form lite insyn i både nutida psykiatriska vården och dåtida mentalvården (t.ex. genom Annas besök vid Säters Mentalvårdsmuseum) på platsen, liksom psykologens arbete i nutid. Tyckte även mycket om dessa delar. För vad som det sen finns verklighetsbakgrund till eller vad som är fria fantasier och gråzon är förstås lite flytande. Själva historien (personer/händelser) i sig är naturligtvis bara påhitt, men till viss del väldigt spännande påhitt!

Det här var en sådan story som var fängslande på mer än ett sätt, men det som för mig så småningom (inte direkt) gjorde det här till en riktigt sann bladvändare var det mystiska "rum 55" och "de andra". Man var liksom bara tvungen att läsa ännu ett kapitel till (ibland superextremt korta, aldrig förut varit med om så korta kapitel tror jag), och ett till, o.s.v., för att få reda på vad det betydde i sammanhanget och dessutom vilka en del av personerna egentligen var, vad dom dolde. För någonting var ju väldigt fel med den där mystiska arbetsplatsen psykologen Anna hamnade på som nyanställd, efter att hennes företrädare på tjänsten helt försvunnit. Något som hänt i det förflutna anknyter till något som händer i nuet. Men vad?

Till det lite mer tråkiga i mina tankar/åsikter kring romanen.

Språkligt har det en hel del brister. Historien känns en aning ytlig och upplösningen upplevdes alltför kortfattat hastig och inte så välskriven. Vissa delar av intrigen i bokens första halva känns malplacerade och endast som onödig fånig utfyllnad. Kände det som att det blev alltför knepiga karaktärer på en knepig arbetsplats. För överdrivet på något vis med alla dessa anställda som antingen missbrukar något, döljer något eller rentav är mer eller mindre labila psykiskt, lite som sina patienter. Vännen Lina verkar ju bete sig mystiskt och psykiatriker Miro är verkligen helskum, som med sitt motbjudande ekivoka sätt ändå tycks dra tjejerna till sig som flugor till en sockerbit. Överläkaren och klinikchefen Bjurberg känns ju heller inte som någon klippa att lita på direkt. Mer än så kommer jag inte att avslöja.

Det här var den första delen i en planerad bokserie om psykologen Anna Varga. Inte helt säker på om jag för egen del kommer att följa upp serien. Somligt var bra, men annat var betydligt mindre bra... och lite hamnar däremellan.

Rekommenderas till spänningssökaren som även gillar lite verklighetsanknytning i handlingen, sådant som gör att man vill ta reda på fakta om platsen, den historiska bakgrunden och psykiatrin, då och nu.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / E-bok / Ljudbok
AdlibrisInbunden
CdonInbunden

Andra bokbloggare om Innan snön faller:
Romeo and Juliet


"Den sista vilan" av Mats Ahlstedt

Den sista vilan av Mats Ahlstedt. Förlag: Bokfabriken. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Vem stryper och stympar prostituerade kvinnor?

Flera tecken tyder på att Fatima Wallinder och hennes kollegor vid Göteborgspolisen har med en satanistsekt att göra. När Fatima och hennes spaningsgrupp nystar i fallet hittar de inte bara kopplingar till satanism utan också till något betydligt värre.

Samtidigt sörjer Fatima sin vän fängelseprästen Johannes Brobeck som hastigt har avlidit. Kan hans dödsfall ha kopplingar till mordutredningen?

Polisen jagar en eller flera gärningsmän, skoningslösa i sin ondska, som anser att vissa människor inte förtjänar att leva. En av dessa är Fatima själv ...

I Den sista vilan återvänder Ahlstedts efterlängtade karaktär Fatima Wallinder, utredare vid Göteborgspolisen."

Det här var den första bok jag läste av författaren Mats Ahlstedt. Romanen kom till mig som ett oväntat recensionsexemplar, och hade alltså inte läst någon tidigare del i serien om Fatima Wallinder. Men är Den sista vilan en fortsättning på serien "Sören Högström och Fatima Wallinder", som dessförinnan består av hela åtta böcker? Har inte riktigt fått koll på det.

De ämnen som tas upp i den här psykologiska thrillern är högst aktuella och viktiga, samtida problem som är både hemska och oroväckande (t.ex. rasism och kvinnor som blir utsatta och far illa). Att det finns en verklighetsanknytning är förstås bra och samhällsengagerande, men samtidigt blir det så förfärligt otäckt. Blir lite som strutsen, jag vill inte veta, jag orkar inte ta in all denna mänskliga ondska, allt det bestialiska, helt befriat från medmänsklighet. Visst är det fiktion, men där finns ju en verklighet bakom.
Det blir väl lite så när en roman tar upp sådant som finns i vår verklighet och visar upp en helhetsbild av det som för det flesta av oss till största del ligger i det fördolda. Må så vara att man är en "Highly Sensitive Personality" när det gäller sådana här böcker, så vad vill jag ha sagt med det? Ja, att det blev för mycket för mig helt enkelt... för mycket verklighetsanknytning, för mycket mörker, för mycket mänsklig ondska och utsatthet. Tror inte det här är den sorts bok jag egentligen klarar av att läsa.
Utanför varenda livsmedelsaffär och bank sitter ju numera tiggare, varenda gång man passerar hugger det till i magen på mig och efter att ha läst den här boken har det där blivit ännu värre (och nej, självklart är det dom som befinner sig i eländet, inte jag, men kan inte låta bli att må dåligt när andra lider, det gör mig så ont att vara så nära och inget kunna göra...). Såklart visste jag om att kriminella ligor ligger bakom och berikar sig själva genom att använda dessa människospillror som någon form av boskap (det gör så ont i mig att tänka på) men om det nu ligger någon sanning i att de även utnyttjas på annat vis (än genom tiggeri utanför affärer och banker), får det mig att må ännu mer fysiskt illa.

Möjligen är det den där distansen genom att tänka "vi och dom" som gör att vissa klarar av att se eländet bättre än andra? Tänker själv ofta istället: Tänk om det vore jag? Och så blir man bara så där otroligt frustrerad över att man inget kan göra åt situationen! Hemskt jobbigt.


Mats Ahlstedt verkar vara en författare som visar prov på stort samhällspatos för de mest utsatta, och sådant behövs ju verkligen i vår tid, men kanske tiden inte är den rätta för mig just nu att läsa sådana böcker, det gör för ont, helt enkelt. Därför är jag på det klara med att inte vara rätt person att kunna bedöma Den sista vilan. Tycker därför man skall ta lätt på mitt rätt lågt satta betyg för boken, det är verkligen inte bokens fel, utan helt mitt fel just nu.

Romanen är välskriven och det märks så väl att den är skriven av en författare med gedigen erfarenhet, både i sättet att skriva och i de ämnen som berörs. Romankaraktären Fatima Wallinder känner man stor sympati för, kapitlen är korta och boken skulle kunna upplevas lättläst och spännande. Men för mig blev det inte direkt så i och med att allt kändes så tungt att läsa, all denna maxade ondska och mänskliga utsatthet. Orkade bara läsa pyttelite i taget, och det gick väldigt långsamt framåt för mig, ju längre jag läste i boken ju värre blev det, och slutet var omåttligt otäckt. Nej, det här blev för mycket för mig, helt enkelt.

Sammanfattningsvis: Rekommenderar boken till alla samhällsengagerade deckarläsare som tycker det är intressant med verklighetsbaserat nutidsfokus i fiktionen, något som gör att vi får upp ögonen för vad som kan ske (och vad som kanske redan sker?), och som möjligen inte är inne i en alltför överkänslig period i livet.😉

Betyg: 2/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / Mp3-skiva
AdlibrisInbunden
CdonInbunden

Andra bokbloggare om Den sista vilan:
Vargnatts bokhylla
Bokraden
Bokmysan blogg


söndag 21 januari 2018

En smakebit på søndag: Innan snön faller

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva dela med oss av små smakbitar hämtade från böcker vi läser. På det sättet blir det fina boktips varje söndag. 

Här idag hämtas smakbiten från en bok som precis avslutats; Innan snön faller av Helena Kubicek Boye. Sidan 281-282:
"Diagnoserna då kändes främmande och nästan fåniga. Hur skulle man se i framtiden på diagnoserna de satte idag?
   "Helt otroligt, sa Magnus högt. Han hade fastnat framför en monter som visade upp de vassa långa stickorna som använts för att lobotomera patienterna.
   "Det där har jag sett på nätet", sa Anna och tittade in i montern. "De användes för att sticka rakt in bakom ögongloben och förstöra hjärnvävnaden."
   "Jag kan inte heller fatta att man gjorde på det här viset", suckade Magnus. "Punkterade folks hjärnor. Och det fick man typ Nobelpriset för. De flesta patienter dog säkert." De tittade på varandra och läste varandras tankar. Sådan galenskap pågick än i dag, en italiensk läkare hade opererat in konstgjorda strupar som lett till plågsam död för patienter."

Japp, så var det ju faktiskt, i verkligheten. Den italienska "stjärnkirurgen" och forskaren anställdes som gästprofessor på KI och överläkare på KS, utförde tre operationer med konstgjorda strupar, vilket tog död på (åtminstone vad man har kunnat läst sig till i media) 2 av 3 patienter (den tredje undrar man ju hur det gick för). Såklart fick han sparken (hade även ljugit om sina meriter och troligen sysslat med forskningsfusk)... men det tog tid, operationerna utfördes 2011-2012 och han fick avsluta sin tjänst först 2016. Ganska bedrövligt kan man tycka.

En liten parentes så där.

Hursomhelst, den psykologiska thrillern som utspelar sig på rättspsykiatriska kliniken i Säter (i smakbiten besöker Anna och Magnus mentalvårdsmuseet där) var oerhört spännande p.g.a. att man bara måste få reda på vad rum 55 och de andra var för något. Helst så fort som möjligt... och det är väl precis så en spänningsroman skall vara.

Sen har det nu i början av året kommit ut en spänningsroman till, av en annan författare, där också Säters sjukhus är platsen för handlingen. SVT hade en lokal notis (länk dit) om dessa två romaner, författare och lite kring platsen - även en filmsnutt visas från mentalvårdsmuseet, som naturligtvis var intressant att se när man läst boken av Helena Kubicek Boye.

Oförskräckt stannar jag faktiskt i Dalarna ett tag till, genom att sätta igång att läsa Emma Ångströms Det sista experimentet, en rysare som uppges skall "krypa in under huden" (en tur till Säter lär även förekomma i den boken). Låter lovande!😀


Andras smakbitar finns länkar till här.

Ha en fin söndag!
(Hoppas på sol, såklart)

torsdag 18 januari 2018

Helgfrågan v.3


Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga inför kommande helg:

"Vilka blogg aktiviteter deltar du i? ( Utveckla gärna svaret och skriv gärna om du tycker något saknas) Bonusfråga: Har du något husdjur?"

Ska försöka fortsätta med: Månadens bästa bok, Helgfrågan, En smakebit på søndag, Tematrio och/eller Veckans topplista (kommer nog att växla mellan dessa två sistnämnda).

Antagligen räcker det till, fortsätter lägga tid på att försöka läsa så många deltagares inlägg som möjligt i samband med dessa tillfällen och lämna en kommentar hos envar som besöks. Blev bättre på att svara på inläggskommentarer här på bloggen för en skapligt lång tid, tyvärr har det blivit en liten svacka vad gäller det på sistone. Ska bättra mig igen, detta är åtminstone föresatsen.

Saknar? Ja, Bokbloggsjerkan i såna fall. Det var verkligen spännande att ta del av allas olika svar med intressanta vinklingar till dessa jerka-frågor som ställdes på fredagarna. Men, men... Helgfrågan är ju toppen den med såklart!❤

Husdjur finnes och dessa har agerat linslusar här på bloggen. Kisse har inte riktigt än bott ett helt år hos oss. Trots att det känns som om lilltjejen varit en i flocken från början kom hon ju faktiskt till oss som omplaceringskatt vid drygt ett års ålder. Stortrivs gör hon och har tydligen direkt här hos oss gillat att finnas med på bokbilder, för upptäckte nu att rätt många sådana förekommit på blogginlägg:






Som hängiven skrivbordskatt gör hon förstås dessutom en massa konstiga sökningar med skumma teckenkombinationer på nätet också, d.v.s. då tangentbordet får agera sittunderlägg. Ställer vidare ibland även in flygplansläge, lyse på tangenterna och ljusstyrka på skärmen (har ingen aning om hur hon så enkelt kan ställa in det sistnämnda, utan att gå in på windows-inställningar) 

Men även en liten katt kan ju mellan varven bli trött av att vara fotomodell eller sitta på datorn och längta efter att vintern utanför fönstret skall gå mot vår.


Även hundarna uppmärksammade ju faktiskt en bok nyligen! Den här blev de ju rätt nyfikna på:

Grand old lady tog en första koll.

Indra och Maja (två charmiga shetland sheepdogs) tycks ju också ha en viss talang att hamna på foto...


...men vänliga lilla Cajsa - som vunnit allas våra hjärtan - tycks vara fotogenisk till tusen!😊


tisdag 16 januari 2018

Veckans topplista v.3 – Vinterkänsla

Dags för Veckans topplista, arrangerad av Johannas Deckarhörna!

Klarade inte av veckans tematrio igår kväll, men veckans topplista hade ett roligt tema idag, fick dessutom sovra i valet bland titlar och omslag. Kommer troligtvis att växla mellan dessa två bokbloggarevent, lite beroende på yttre omständigheter och själva ämnet. Så får det bli.

Den här gången skall det i veckans topplista handla om något säsongsanpassat, så här skriver Johanna:

"Mitt i januari, de hotar med snö och minusgrader även i landets södra delar och det känns mest kallt och grått nu när julens glitter är utslängt. Såklart vi ska uppmärksamma det, för även i böckerna blir det ju ibland riktig vinterkänsla. Det kan vara i handlingen, eller kanske själva omslaget."[...]

Jo, här i Roslagen förväntas ju snön komma idag på eftermiddagen enligt SMHI, runt nollan i temperatur och sen verkar man få acceptera att temperaturen stadigt sjunker fram till på söndag till -15 grader(!). Oj. Men solen lär visst titta fram i samband med det, och sånt ju är välkommet bland alla mörkt gråmulna dagar...

Men nu var det ju böcker med vinterkänsla det skulle handla om, så här är mina fem (sånt där snyggt "bokkollage" kan inte jag fixa till - hur gör ni?! - staplar böckerna som vanligt och utan inbördes rangordning), där min favorit - Evig natt - hamnar i slutet:



I vargars följe av Stef Penney
(Tid: 1867. Plats: Kanada. Genre: Thriller.)

Nödåret av Aki Ollikainen
(Tid: hösten och vintern under nödåret 1867. Plats: Finland. Genre: Historisk skönlitteratur.)

Snösommar av Kristina Hård
(Plats: I huvudsak Stockholm. Genre: Fantasy.)

Isnätter av Leo Löthman
(Tid: 1914. Plats: Ålands skärgård. Genre: Roman baserad på verkligt rättsfall.)

Evig natt av Michelle Paver
(Tid: 1937. Plats: Ensligt belägen obebodd vik i Spetsbergen. Genre: Spökhistoria.)